Första halvan av Borta med vinden på fjorton evigheter (jag och syrran delar upp det på två kvällar, det är ju ändå en lååååång film). Den är fortfarande väldigt snygg, aldrig tråkig, ofta sanslöst rolig (jämnt uppdelat på medvetna och omedvetna tillfällen) och inte hälften så smörig som jag tror folk ofta får för sig att den är, eftersom båda huvudkaraktärerna i mångt och mycket är själviska svin med klart tveksam moral. Vet inte riktigt om jag tycker det är ett mästerverk, men jävligt habil underhållning.
Dock verkar den själv hoppa VILT fram och tillbaka i sina åsikter kring Den Gamla Södern, då dess karaktärer (och textskärmar) spenderar mycket tid med att tala vackert om den och dess värderingar, men sedan spenderar filmen nästan lika mycket tid med att håna flera av dess stereotyper och traditioner. Sedan att slaven Prissy (som av Rhett Butler verkligen kallas "a simple-minded darkie" vilket jag helt hade glömt...

) är den förmodligen dummaste karaktären i Hollywood-historien får man väl ta för vad det är...
Samtidigt blir detta ett mer ordentligt problem för mig ibland i filmen, t.ex. under Rhetts tal om att kämpa för lost causes. Det är snyggt skrivet, väl spelat, fantastiskt vackert fotat och jag älskar musiken... men hans "lost cause" är för i helvete att bevara slaveriet!