av adolvsson » mån mar 05, 2007 23:33
1x18
Jag tyckte manuset haltade en del, rent... tekniskt. Är väl ordet. Är jag ensam om att tycka det? Dialogen, vissa lösningar, kändes inte som det skrevs av en person med speciellt mycket talang. Med det sagt gillade jag ändå dom enskilda bitarna, vad dom ville få fram, vad vi fick veta, vart det kan leda. Mycket matnyttigt. Vilket gör att jag ändå skriver under på riktigt bra avsnitt och lång väntan blir alldeles för lång.
Jag hade kunnat acceptera att Mohinder inte hajjade vem han hade med sig, för det kan vara svårt att se skog för träd och för att han verkligen ville ha någon på sin sida, men att han spelade dum var ännu bättre. Jag tycker om Mohinder, scenerna mellan honom och Sylar efter förgiftningen var ruskigt bra.
Nathan, åh Nathan. Mjuk inne, hård utanpå, vart ska hända nu?
Jag gillar Hiro, fortfarande. Förstår gaspodes invändningar, men nej, han är skön. Jag köper.
Claire. Jag längat efter scener med henne och Peter (som också hade ruskigt intensiva scener i avsnittet, jag vet bara inte hur jag ska kommentera dom rättvist, mer än att... fler scener med Peter åt folket!). Jag kände mig inte speciellt överraskad över Peter och Nathans morsas inblandning, det är väldigt mycket familjekopplingar över det här med krafterna. Kommer, tror jag, hjälpa till att förklara ödesgrejen, varför alla dragits till varandra, på ett tillfresställande sätt. Inte för att jag tvivlade innan, men ändå.
Nyfikenheten kommer spräcka mig.
Och FBI-agenterna, dom som Jessica sköt, hette förresten Quesada och Alonso. Joe Quesada är serietecknare och för närvarande chefredaktör på Marvel. Axel Alonso har också position som redaktör, om än på något lägre nivå (fast med allt mer ansvar, grabben är grymt duktig med lång erfarenhet i branchen (tidigare på DC/Vertigo), och det skulle nog inte förvåna någon om han blir näste chefredaktör efter Quesada, sanna mina ord). Det var kul att upptäcka.
Dessutom: Malcolm McDowell. Två tjocka tummar upp.
Well, I like to eat cheese. And I sometimes like to think of cheese…How it came to be. The magic thing is that there’s just, you know, a cow. And then there’s the grass and the sunlight, and then here comes the cheese…It’s kind of amazing. - David Lynch
Blogg |
Twitter |
Instagram |
Facebook |
LinkedIn