av latarmig » mån jan 03, 2005 5:47
Avsikten var att göra en bottenlista över de tio avsnitt som är minst bra, men efter att de första blivit listade blev det hela helt plötsligt betydligt svårare än väntat. Så här kommer första halvan, resten av listan behöver funderas på lite mer.
Ordningen är från minst bra (1) till aningen bättre (2, 3, 4, 5).
1. Killed by Death (2x18)
Skälet till den absoluta bottenplaceringen är dess obetydlighet. För min del spelar det ingen roll om monstren hänger i snören och är gjorda i papp. Det är ingenting jag bryr mig om (inte heller om de tvärtom är skapelser av fantastiska specialeffekter). Att monstret i det här avsnittet är välgjort (med undantag för "blommorna" som växer ur ögonen) och inbäddat i en hyfsad historia struntar jag därmed blankt i. Det viktiga är arcen och karaktärsutvecklingen (plus i viss mån logisk stringens). Felet med det här avsnittet är att ingenting viktigt händer. Angel är redan ond. Vare sig att han attackerar Buffy i början, eller att han kommer med blommor i tydlig avsikt att komma åt Buffy och avsluta vad han börjat, är någon utveckling - det är bara händelser. Med Buffy händer ingenting, hon blir sjuk, dödar ett monster och blir frisk igen. Återigen bara betydelselösa händelser. Samma sak med förhållandet Xander och Cordelia, de är redan ett par och ingenting särskilt sker i den relationen. Giles är som han alltid är. Samma sak med Willow. Det finns några roliga replikväxlingar, men de är ändå förvånansvärt få. Eftersom alla avsnitt utan undantag innehåller fyndiga repliker så kan det kriteriet ensamt inte göra att ett avsnitt undviker bottenplaceringar.
2. Go Fish (2x20)
Här gäller ungefär samma motivering som för förra avsnittet. Bristande karaktärs- och arcutveckling är för övrigt genomgående det avgörande skälet till botenplaceringarna. Det finns dock några försonande drag som gör att det inte hamnar allra sist. Cordelias kärleksförklaring till monstret när hon trodde Xander förvandlats (här förstår man att det är allvar från Cordys sida), Xander som förklarar att Brooke Sheilds var monstret i den blå lagunen (i och för sig bara roligt, men hysteriskt roligt), samt några andra små guldkorn. Överlag är det emellertid ett avsnitt gjort med vänsterhanden i väntan på händelser av mer allvarlig art. Ett extra skäl att kritisera avsnittet är att det ligger så sent under säsongen. Avsnitt från runt sjutton och framåt bör vara arcbundna.
3. Him (7x06)
Hade det inte varit för att det på slutet är så roligt så hade det hamnat allra sist. Historien är så idiotisk att det är svårt att ens ta den med en klackspark. Varför är bara vissa kvinnor påverkade och varför är alla de som blir påverkade dem vi känner? Hade det funnits någon logik i den här historien så hade vi fått en upprepning av Xanders och Amys experiment från "Bewitched, Bothered & Bewildered" (2x16).
4. Buffy vs. Dracula (5x01)
Den här säsongsstarten är en enda stor väntan på att säsongen ska sätta igång - vilket den också gör... i nästa avsnitt (som är fantastiskt). Som avsnittet är skrivet skulle det fungerat (aningen) bättre som avslutning på föregående säsong, då allting som händer rör problem och händelser från fjärde säsongen. Dracula är övertygande spelad men att ha honom som MOTW känns nedlåtande mot genren.
5. I Robot, You Jane (1x08)
Nu börjar vi redan komma fram till avsnitt som är rätt okej, vilket gör det betydligt svårare att välja utifrån kriterier på vad man inte gillar. Att en demon är fängslad i en bok är en underbar idé. Att denna typ av fängelse gör den binär, och därmed möjlig att skanna är följdriktigt. Då dessutom Internet som en entitet med självmedvetande är ett vanligt tema i sf (Terminator) så är inte heller detta någonting att klaga på. Det som är dåligt är snarare för det första Willows reaktion då hon avskärmar sig från sina vänner. Att hon gör det är inte så konstigt, det brukar hända vid nästan all nyförälskelse, men sättet hon gör det på ser jag inte som trovärdigt. Vanligtvis sker en sådan fullständig identifikation med den nya hjärtevännen inte genom ett aktivt avståndstagande från de forna vännerna, utan mer som en gradvis separation som inte är avsedd, utan bara händer för att man inte vill någonting hellre än att vara med sin nya kärlek. För det andra är tanken på demonen som robot dålig. Fram till att plåtniklas presenteras så är avsnittet uthärdligt, trots att Willow agerar skumt, men efter det rasar allting.
Här borde komma fem avsnitt till, men det är som sagt stört omöjligt att hitta så mycket att klaga på. Det enda som jag med säkerhet vet ska in på listan (det ska till och med spränga sig in någonstans bland avsnitten som redan är listande) är "Where the Wild Things Are" (4x18). Men jag har bestämt mig för att se det en gång till innan jag bestämmer mig. Troligtvis hittar jag ytterligare några kandidater under pågående omtitt.