Film 2: Uppdrag Miami Beach

[caffeineaddict]

Så nio filmer framför C+ vinner nog, fast då kanske du inte höll uppmärksamheten tip top iofs.

Det blev ju en paus på 20-5 minuter innan nästa film började och så, men jo, under sista var man lite halvsovande. Inte alls lika jobbigt som fem filmer i biosalong däremot.

Nej, det har jag också gjort vid något tillfälle, på Norrköpings filmfestival. Då vet jag att jag halvsov under sista filmen som var The Ninth Gate.

[madskellig]

Jag såg Morden vid Wolf Creek ikväll, obehaglig film som verkligen lekte med ens nerver. Bra skräck baserad på verkliga händelser. Det enda som störde som tusan var då tjejerna hade killen utslagen och i klassisk skräckfilms stil ändå inte dödar honom. Slå in skallen på honom, save yourself a whole lot of trouble. Men aldrig, gah!
3/5

[AKS]

Åh, den har jag velat se så himla länge nu! Den ligger som enda prio 1 på Bra Film för mig nu = lär få vänta år och dag...

[A bear]

Såg om "Paris, Texas" för första gången på många år.

Fan, vilken vacker film det är. Harry Dean Stanton är Gud. Helt enkelt. Och Ry Cooder och Wim Wenders är hans profeter. Scenen mellan Stanton och Kinski åtskilda av en spegel... jisses jösses. Stor konst.

Slogs av en sak jag hade glömt av, som jag önskar att jag hade kommit ihåg till Monkeyboys tråd om färger i film; sättet Wenders genom hela filmen använder (passande nog för en roadmovie) trafiklyktans färger. Rött dominerar överallt de första 90 minuterna, sedan gult och så till sist grönt i slutet... utom för Travis själv, då.

[caffeineaddict]

Björn: Grym film. Har bara sett den en gång, utan att veta mer än grundprincipen (eller vad man ska säga) så jag ser fram emot en omtitt. Musiken går ju fan inte av för hackor. Och scenen i båset...

...

...

...jag tror punkter säger mer än ord.

[caffeineaddict]

Det finns en film som heter Civic Duty, som har Peter Krause och Richard Schiff i huvudrollerna och ett hyfsat betyg på IMDb. Just nu känns det som att jag är beredd att mörda för att få se den.

[adolvsson]

Det finns en film som heter Civic Duty, som har Peter Krause och Richard Schiff i huvudrollerna och ett hyfsat betyg på IMDb. Just nu känns det som att jag är beredd att mörda för att få se den.

Och Kari Matchett! Beth från Wonderfalls. Wonderfalls!!

[caffeineaddict]

Det finns en film som heter Civic Duty, som har Peter Krause och Richard Schiff i huvudrollerna och ett hyfsat betyg på IMDb. Just nu känns det som att jag är beredd att mörda för att få se den.

Och Kari Matchett! Beth från Wonderfalls. Wonderfalls!!

Visste väl att jag kände igen det namnet. Verkar som att regissören har använt sig av min planerade strategi inför framtiden, och använt sig av suveräna men under-uppskattade TV-skådisar i sin film.

[A bear]

The Exorcism of Emily Rose är en ganska trist film vill jag minnas. Den har ett par effektiva scener, men överlag så är den lite meh.

Såg precis den och tyckte inte alls om den. Tycker den jobbar alldeles för hårt på att banka in en poäng som jag inte alls håller med om, och om det verkligen är baserat på ett sant fall är det rätt skrämmande att "Gud ville att hon skulle lida och dö" är ett godtagbart försvar i amerikanska domstolar.

Visst, den är snyggt gjord och så. Men det är fortfarande "Exorcisten" med ett överdrivet kristet budskap.

[AKS]

Den är baserad på verkligheten, men det bygger på ett tyskt fall. Jag tror dock att de flesta anser att hon var psykiskt störd... Jag har läst nån intressant artikel om det, men har tyvärr inte länken kvar.

[A bear]

Den är baserad på verkligheten, men det bygger på ett tyskt fall. Jag tror dock att de flesta anser att hon var psykiskt störd... Jag har läst nån intressant artikel om det, men har tyvärr inte länken kvar.

Aha, tackar. I så fall reviderar jag ovanstående till det är skrämmande att filmmakarna verkar anse att "Gud ville att hon skulle lida och dö" BORDE vara ett godtagbart försvar i en amerikansk domstol.

[AKS]

Ja, jag håller med. Jag var helt efter filmen. Helt stört. Sånt som får en att *inte* vilja vara religiös om sånt kan hända en och det är min "fader" som borde älska mig som gör det.

Här hittade jag en artikel, men jag har bara läst de första raderna så jag kan inte gå i god för kvalitet: http://www.spectator.org/dsp_article.asp?art_id=8898

[A bear]

Ja, jag håller med. Jag var helt efter filmen. Helt stört. Sånt som får en att *inte* vilja vara religiös om sånt kan hända en och det är min "fader" som borde älska mig som gör det.

Här hittade jag en artikel, men jag har bara läst de första raderna så jag kan inte gå i god för kvalitet: http://www.spectator.org/dsp_article.asp?art_id=8898

The verdict illustrated secular Europe's morbid hostility to religious freedom and Germany's fanatical attempts to uphold a secularist culture that blocks out any acknowledgement of the spiritual realm. Most Germans now, including most Protestants and a third of Catholics, don't believe in life after death. And it is an open question how many Catholic bishops in Germany believe in life after death. The faithless cowards who populate much of the German episcopate offered zero help during Anneliese Michel's trial; worried that they would appear insufficiently progressive, they made sure to distance themselves from the Church's teaching on Satan and exorcism.

Jo, den var... balanserad.

[AKS]

[caffeineaddict]

Tommy Lee Jones regidebut The Three Burials of Melquiades Estrada var en precis underbar film. En sorgsen, eftertänksam och samtidigt brutal och spännande western, som utspelar sig i nutid men vars karaktärer och moral i mångt och mycket lever i forntiden.

Jones spelar själv den Peckinpahska antihjälten Pete (som mer än någon annan påminner om Bennie i Bring Me the Head of Alfredo Garcia) som rör sig genom ett landskap som kombinerar Peckinpahs värld och ökenscenerna i Den gode, den onde och den fule med det mer socialrealistiska småstadsporträttet i John Sayles Lone Star. Förutom Jones själv gör även Barry Pepper (sällan om någonsin tidigare en favorit) en riktigt bra insats och dessutom får min älskade Melissa Leo (Kay Howard i Homicide) en viktig och välskriven biroll.

Under den första halvtimmen hoppar filmen relativt vilt fram och tillbaka i tiden, i åtminstone tre tidslinjer, och använder sig inte av några klassiska metoder för att visa att "nu är det en flashback!" (såsom svartvitt, att zooma in på någon som tänker tillbaka eller Lost-liknande "swisch!"-ljud. Inget sånt.). Det talar gott om Jones som regissör att det trots detta sällan om någonsin blir förvirrande var i tiden man befinner sig. Och när handlingen väl drar igång ordentligt försvinner tidshoppen och filmen tar ett ännu hårdare grepp om tittaren.

Handlingen är inte särskilt komplicerad, och det behöver den heller inte vara, men jag föredrar ändå att säga så lite som möjligt om den. Att den involverar en död man vid namn Melquiades Estrada avslöjar väl såväl titeln som de första minuterna, men varför Melquiades dör och hur detta påverkar de andra karaktärerna är en så stor del av njutningen med filmen att det känns tråkigt att skriva om.

Det är nog inget för de som inte lockas av westernfilmer eller westernmyter i allmänhet, men om de filmer och regissörer som jag nämnde ovan betyder något positivt för er bör ni uppskatta The Three Burials of Melquiades Estrada. Jag vet att för mig var det en av de gladaste filmöverraskningarna på bra länge.

4,5 av 5.

[A bear]

Syriana. Me like. Komplext, smått subversivt (inte VÄLDIGT, men ändå) och mestadels välagerat. Gillar speciellt att de nästan helt tagit bort det där obligatoriska i alla spion/politiska thrillers, den Store Hjälten som griper in överallt. Här är det många småhandlare som har varsin pusselbit och till skillnad från t ex "Crash" är det ändå en helhet. Och så vinner skurkarna också. Inget jävla fegslut.

Och så heter skurkarna Connex också. Vad mer kan ett stackars SL-offer begära?

[Zaxx]

Nu fick du mig att vilja se den

[caffeineaddict]

Syriana är fin. Den enda film förutom Serenity som jag kan komma på att jag har sett mer än en gång inom ett halvår på sistone. Och den blev bara bättre. Me likey, helt och totalt.

[adolvsson]

Switchblade Romance/Haute Tension
Jag gillade, rätt skarpt. Inte älskade, men det beror nog mest på klassiska skräckfilmsproblem, och jag tror dom problemen är medvetna, för filmen känns lite som en hyllning till amerikansk 70/80-talsslasher. Fast kanske en aning blodigare. Defintivt mer spännande, det finns en ständigt närvarande nerv, nagelbitarvarning. Och det finns saker som höjer den från bara "gillade" till "skarpt", fast det är sånt som tas bäst under spoilermarkeringar.

Nu har jag mest sagt positiva saker, det finns negativa också men de är jag tvungen att ta under spoilermarkering som man *inte* bör läsa om man tror att man tänker se filmen.

Det var just precis vad som höjde filmen för mig. Tänka sig.

Den största nackdelen... Det faktum att alla nämner "wow slutet!" så jag satt hela filmen igenom och försökte lista ut slutet och det lyckades jag också med vilket var himla trist. För den delen så tyckte jag inte att det var så wow. För mig hade det gärna fått vara en straight skräckfilm utan en twist.

Jag håller med om att det inte var så wow, av den enkla anledningen att den typen av twist faktiskt börjar kännas lite... meh nu. Har sett det ett par gånger för mycket för att det ska kännas wow. Fast jag gillade det ändå. Kanske hjälpte att jag inte hört någon nämna något om slutet innan och jag såg det aldrig komma. Inte någonstans och avslöjandet var en total överraskning.

Det ska tilläggas att förutse slut inte är en av mina starkaste förmågor, vilket glädjer mig.

Blod, blod, blod... Me likes. Riktigt "roligt" med i alla fall en ganska våldsam avrättning. Okej, alla avrättningar är våldsamma, men det är ju bara en som man egentligen får se.

Säger du? Farsan får huvudet krossat, mammans hals skärs av, mackbiträndet får yxa i bröstet och mannen i bilen som får magen uppsprättad av motorsågen i slutet. När Marie slår in skallen på "mördaren" skulle man kanske kunna ta med också, även om det inte är så tydligt. Jag tyckte ändå det var duktigt visat. Du råkade inte se den klippta versionen? Eller är jag helt enkelt alldeles för vek för sådana här filmer

Sedan den där äckliga vanen... Hur 17 kom den dit då tjejerna åkte i gemensam bil till huset? Hade Marie mördat alla tjejerna innan? Jag antar det, men fattar ännu inte hur bilen kunde komma dit. Eller är det ett jättelångt tidshopp mellan avrättningen av familjen och det att hon kommer tillbaks och hämtar Alex?

Exakt vad som verkligen händer och vad Marie ser i sin egen fantasi kan nog vara lite krabbigt att bena ut. Jag är till exempel inte helt säker på att Marie mördat förr. De andra tjejerna kanske aldrig fanns. Eller så är bilderna från någonting annat. Eller finns det en bakgrundshistoria vi inte känner till, där mördaren verkligen fanns och var aktiv, och dom andra tjejerna mördades av honom innan bilen kom i Maries ägo.

Jag tror det är mycket möjligt att det var ett tidshopp. Mycket, det mesta, av det som sker ser vi ju trots allt genom Maries förvridna världsbild. Hon kan ha haft tid att sticka och hämta vanen, visst, eller kan det till och med redan ha funnits på gården. Min favoritteori är nog att vanen redan fanns i Alexs familjs ägo och att det var först i Maries sinne den blev mördarens fordon.

Betyg? Tja, den klarar gränsen för godkänd med glans, med potential att höjas vid omtitt.

[caffeineaddict]

Jag är så jävla svår med skräckfilm, för jag vet inte om jag tycker om att bli skrämd... jag älskar när saker chockar på en dramatisk nivå (spoiler BSG 2.10) När skabbfnasket försökte våldta Boomer hoppade hjärtat i bröstet och jag visste inte var jag skulle ta vägen.

Likväl är mina favvo-skräckisar nog faktiskt inte de som skrämt mig mest utan de som gett mig mest i övrigt, de som har en story och en dramatik och skådepelare runt om (hej Exorcisten!!).

[adolvsson]

Jag är så jävla svår med skräckfilm, för jag vet inte om jag tycker om att bli skrämd... jag älskar när saker chockar på en dramatisk nivå (spoiler BSG 2.10) När skabbfnasket försökte våldta Boomer hoppade hjärtat i bröstet och jag visste inte var jag skulle ta vägen.

Likväl är mina favvo-skräckisar nog faktiskt inte de som skrämt mig mest utan de som gett mig mest i övrigt, de som har en story och en dramatik och skådepelare runt om (hej Exorcisten!!).

Fast det beror på, tänker jag kanske, vad du räknar till skräck. Switchblade Romance är ändå till största delen slasher. Det finns en intensivitet som gör den väldigt nervpirrande emellanåt, men jag blev väl aldrig direkt skrämd. Och jag älskar att bli skrämd. Av film.

Överhuvudtaget älskar jag förstås när filmer får mig att känna, vare sig det är glädje eller sorg eller allt däremellan och utöver, men huvudsaken för mig är inte vad jag känner utan att jag känner, och kännandet blir sällan lika intensivt som när man sitter framför en riktigt jäkla tokobehaglig skrämmande skräckfilm.

[Peppe]

Haute Tension:
Det tråkiga med den här filmen är ju att twisten bara är där för att twista. Den var helt urtråkig, ungefär lika dålig som den i Hide and seek. Den gör ingen nytta, den håller inte ihop, alltså, den förstörde filmen mycket för mig. Innan dess var det en jävligt underhållande slasher

[AKS]

Switchblade Romance/Haute Tension

Blod, blod, blod... Me likes. Riktigt "roligt" med i alla fall en ganska våldsam avrättning. Okej, alla avrättningar är våldsamma, men det är ju bara en som man egentligen får se.

Säger du? Farsan får huvudet krossat, mammans hals skärs av, mackbiträndet får yxa i bröstet och mannen i bilen som får magen uppsprättad av motorsågen i slutet. När Marie slår in skallen på "mördaren" skulle man kanske kunna ta med också, även om det inte är så tydligt. Jag tyckte ändå det var duktigt visat. Du råkade inte se den klippta versionen? Eller är jag helt enkelt alldeles för vek för sådana här filmer

Fick man verkligen se själva avrättningen i alla de scener du nämner? Up close and personal alltså. Bilden drogs inte bort så att man såg det på långt håll/fick se reaktionen från tjejen? Fast det är möjligt att jag glömt. Pappans huvud som flyger av kommer jag ihåg. men jag har inte sett en klippt version. Jag skulle tro, i så fall, att det beror på att jag inte alls är känslig för sånt där på film. Jag har läst att många tycker att nyversionen av "The Texas Chainsaw Massacre" är våldsam och jag bara "heh?" efteråt. Antingen är den inte så våldsam eller så glömmer jag för att jag inte reagerar alltför mycket på det.

[adolvsson]

Switchblade Romance/Haute Tension

Fick man verkligen se själva avrättningen i alla de scener du nämner? Up close and personal alltså. Bilden drogs inte bort så att man såg det på långt håll/fick se reaktionen från tjejen? Fast det är möjligt att jag glömt.

Vi kan ju tolka in det lite annorlunda också, men jag tyckte det. Kameran höll kanske inte konstant på, dom klippte ju till Maries reaktion emellanåt, fast egentligen var det väl bara när pappan hånglade med byrån som kameran var en bit bort. Mammans huvud, hals och reaktion syntes däremot tydligt när kniven arbetade, liksom revbenen och hålet i magen på den stackars mannen som försökte hjälpa Alex i slutet.

Pappans huvud som flyger av kommer jag ihåg. men jag har inte sett en klippt version. Jag skulle tro, i så fall, att det beror på att jag inte alls är känslig för sånt där på film.

Hittade en bättre jämförelse mellan klippta och oklippta igår, men den här kanske duger för att klara upp eventuellt tvivel:
http://imdb.com/title/tt0338095/board/nest/50070227

Jag har läst att många tycker att nyversionen av "The Texas Chainsaw Massacre" är våldsam och jag bara "heh?" efteråt. Antingen är den inte så våldsam eller så glömmer jag för att jag inte reagerar alltför mycket på det.

Där är jag helt med dig. Kommer knappt ens ihåg våldsamheterna i den, bara att remaken saknade allt som gjorde originalet bra och obehaglig.

Peppe:
Jag vet inte. Å ena sidan kändes den lite påklistrad, å andra sidan gillade jag den. Mycket möjligt blir det en annorlunda film vid omtitt. Jag tror att slutet får filmen att växa när man ser om. Kanske. Jag förbehåller mig rätten att ändra åsikt om twisten när jag skapat mig ett bättre underlag

[A bear]

Jag har läst att många tycker att nyversionen av "The Texas Chainsaw Massacre" är våldsam och jag bara "heh?" efteråt. Antingen är den inte så våldsam eller så glömmer jag för att jag inte reagerar alltför mycket på det.

Där är jag helt med dig. Kommer knappt ens ihåg våldsamheterna i den, bara att remaken saknade allt som gjorde originalet bra och obehaglig.

Den är detinitivt mer grafiskt våldsam än originalet, men det bevisar bara hur ointressant själva slafsdelen ofta är för skräckupplevelsen. Remaken får en på sin höjd att säga "eww." Originalet kan få håret att vitna.

Det är ju en del av problemet med skräckfilmer idag; många verkar helt ha glömt bort hur man gör en film skrämmande och väljer att antingen försöka göra våldet mer estetiskt (ex TCM-remaken) eller ta bort det nästan helt för att göra filmen mer rumsren ("The Fog"-remaken och en hel bunt andra). Problemet är att ingen av de grejerna nödvändigtvis gör vare sig plus eller minus på skräckskalan. Det är bara yta; skräcken måste gå djupare än så om det ska funka.

Måste se "Haute Tension" vid tillfälle.

[AKS]

Haute Tension tycker jag är *spännande*. Alltså, den är våldsam, men har en del riktigt nervpirrande scener, enligt mig, som gör att Haute Tension är en mycket passande titel.

Nej, jag såg nog oklippt även om skillnaden inte tycks stor. Kommer ihåg scenen med mamman nu då du nämnde den och det är mycket möjligt att det var den jag tänkte på i min första kommentar då jag skriver att det bara är en avrättningsscen man får se "riktigt".

EDIT: Nu bekräftat att jag sett den oklippta eftersom den svenska versionen enligt ett skräckfilmsforum är oklippt:
http://www.skrackfilm.org/forum/viewtop ... &start=300

[madskellig]

Eftersom syrran fick bestämma film ikväll så såg jag The break up. Jag har lite svårt att betygsätta den, lättast att bara säga att den var okej. Några roliga ögonblick, några hyfsade drama scener, en hel del stereotypiska könsroller. Gillade dock att det inte slutade typiskt lyckligt, även om dom var tvungen att avrunda filmen med lite "hopp" till oss tittare

[A bear]

Squid And The Whale. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Wes Andersons filmer - de är snygga med fantastiska soundtracks och bra skådisar, men storyn är alltid för tunn. Så hur kommer det sig att när hans manusförfattare gör en egen film så funkar det? Kanske är det den lagoma längden, kanske bristen på vansinniga upptåg med pirater och bilkrascher, bara en familj som faller sönder med torr humor bland förtvivlan. Tänkte mer än en gång på "The Ice Storm", även om den här inte riktigt har samma episka tendenser (och inte är lika bra heller, men vad är å andra sidan det). Det lär ju vara en del självbiografiskt inblandat här... Jeff Daniels är lysande, förresten.

Kunde kanske inte skadats av lite mer handling; det är liksom grundproblemet jag har med mycket film som satsar på diskbänksrealism - varför göra en film om man bara vill berätta om vanliga människor? Och slutscenen känns för kort. Hade jag regisserat hade jag hållit den i ett par minuter.Men vafan, livet har ingen handling och det är en riktigt fin liten film. Dessutom väver den in små bitar av både "Blue Velvet" och "Pink Floyd: The Wall" i handlingen, och då gillas det.

Och så soundtracket då, förstås. "Street Hassle" FTW!

[Bender]

Squid And The Whale. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Wes Andersons filmer - de är snygga med fantastiska soundtracks och bra skådisar, men storyn är alltid för tunn. Så hur kommer det sig att när hans manusförfattare gör en egen film så funkar det? Kanske är det den lagoma längden, kanske bristen på vansinniga upptåg med pirater och bilkrascher, bara en familj som faller sönder med torr humor bland förtvivlan. Tänkte mer än en gång på "The Ice Storm", även om den här inte riktigt har samma episka tendenser (och inte är lika bra heller, men vad är å andra sidan det). Det lär ju vara en del självbiografiskt inblandat här... Jeff Daniels är lysande, förresten.

Kunde kanske inte skadats av lite mer handling; det är liksom grundproblemet jag har med mycket film som satsar på diskbänksrealism - varför göra en film om man bara vill berätta om vanliga människor? Och slutscenen känns för kort. Hade jag regisserat hade jag hållit den i ett par minuter.Men vafan, livet har ingen handling och det är en riktigt fin liten film. Dessutom väver den in små bitar av både "Blue Velvet" och "Pink Floyd: The Wall" i handlingen, och då gillas det.

Och så soundtracket då, förstås. "Street Hassle" FTW!

Jag håller med, en riktigt bra film med ett underbart soundtrack (som jag köpt). Håller inte riktigt med om att det skulle behövas mer handling, den har precis rätt känsla genom hela filmen. Jag tycker alla 4 medlemmarna i familjen gestaltas underbart av sina skådespelare.

[caffeineaddict]

Wes Anderson är en sån där person som jag alltid är intresserad av, men vars filmer sällan gör mig riktigt lyrisk. Rushmore är okej, Royal Tenenbaums och Life Aquatic bättre än så, men det är sällan så där riktigt fantastiskt. Tim Burton har ungefär samma effekt på mig.

Squid and the Whale verkar dock redigt jäkla bra. Den ska ses under veckan. Särskilt nu när "Street Hassle" nämndes.