A bear skrev:Visst är det det. Och säkert beror mycket på att jag håller boken (böckerna) för något av det bästa som skrivits. (Iofs tror jag inte man får ut mycket av filmen om man inte läst böckerna - den är rörig som fan.) Men framför allt tycker jag de sabbat hela känslan i storyn. Där boken är en galen satir är det här en smårolig romantisk komedi. Där boken är Monty Python är det här George Lucas.
Sen är den inte speciellt lyckad som film i sin egen rätt heller. Rörig, som sagt, med mängder av storylines som inte tar vägen någonstans eller dyker upp från ingenstans. Ett tempo som gör att man inte hinner lära känna rollfigurerna. Gott om händelser som inte får någon vettig förklaring.
Det blir väl egentligen själva definitionen på varför det är otacksamt att filmatisera kultböcker: har man läst boken blir man besviken, har man inte läst boken fattar man ingenting.
Helt värdelös är den kanske inte - det finns en hel del småkul scener. Men sista halvtimmen satt jag bara och skakade på huvudet. Som helhet förhåller den sig till boken ungefär som... tja, Buffyfilmen till TV-serien.
A bear skrev:Riktigt förbannad blev jag i (spoiler FILMEN, till skillnad från boken)
den där stora scenen på slutet när hela grejen med "42" ska förklaras och de plötsligt gör det till en grej om Arthurs eviga kärlek till Trillian, som han såvitt vi får se i filmen har umgåtts med sammanlagt ca 32 minuter i nyktert tillstånd? HÖH?!? "Hmmm, det där med meningen med livet må vara en kul förevändning, men vi får inte in folk i biosalongerna om det inte finns en kärlekshistoria och ett lyckligt slut. Och så får vi snyta en kvinnlig vicepresident ur rockärmen så att Zaphod får någon också." Urk.
Återgå till TV-serier och film
Användare som besöker denna avdelning: Inga registrerade användare