1x07 - The Bachelor Party

[Nightcrawler]

Nej, men Gunn är en bra karaktär och på så sätt ersätter de varandra

[Lipton]

OK avsnitt, äntligen ett avsnitt där man kände "neeej sluta inte nnnnuu!!!"

Kul att få veta mer om Doyle, mer sånt.
Cordelia var så rolig när hon slog på honom med brickan utan att veta att det var Doyle och Angel försökte få henne att sluta.

[Nightcrawler]

Lipton, jag håller med helt och hållet!

[Tob]

Det är inte helt fel (om man har möjlighet) att se avsnitt 8 av Btvs S4 innan nästa avsnitt av Angel.

[micke_finland]

Roligt att se var den ena scenen i vinjetten kommer ifrån. Annars är det väl ingen riktig höjdare, men helt godkänt!

[A bear]

Nu börjar jag så smått fatta vad folk menar med att Angel är en "vuxnare" serie. I stället för att använda demoner som metaforer för uppväxt, sexualitet etc så använder vi dem nu som metaforer för skilsmässa. Småkul idé, om än rätt fånigt utförd. Tycker väl att Doyle inte borde ge upp och låta dem börja rita honom i pannan fullt så enkelt - i synnerhet som de ju inte verkar helt oresonabla. Hur sketen han än känner sig borde han väl åtminstone FÖRSÖKA snacka med dem?

I vanlig ordning är det Cordelia som stjäl showen. Hon får inte så mycket att göra, men är briljant när hon väl är med. Och hon biter en vampyr igen, precis som i... eh... Buffy s2 nån gång. Är hon den enda som slåss mot vampyrer på det viset, kan inte påminna mig att någon annan gjort det?

I övrigt konstateras att Doyle IGEN tjatar på Angel att han måste ut och ha roligt, att Cordelia IGEN skämtar om Angels grubblande och långa rock, och att ju mer jag får veta om Doyle desto mindre intressant tycker jag han blir. Jag antar att den där visionen han får i slutet leder in i "Pangs" - ett avsnitt jag gillar (vafan, mitt nick är därifrån) men aldrig riktigt fattade Angels roll i. Det var ju inget extraordinärt farligt monster de slogs mot där. Hade hoppats att det här skulle klara upp lite grann... men inte. Nåja, får se nästa avsnitt och se om jag blir något klokare.

[noike]

Nu börjar jag så smått fatta vad folk menar med att Angel är en "vuxnare" serie. I stället för att använda demoner som metaforer för uppväxt, sexualitet etc så använder vi dem nu som metaforer för skilsmässa.

I Angel användes inte demoner som metaforer i samma utsträckning som i Buffy -- get över it. Bara för att de utspelar sig i samma värld så betyder inte det att det är samma sorts serie eller att de har samma syfte.

[A bear]

I Angel användes inte demoner som metaforer i samma utsträckning som i Buffy -- get över it. Bara för att de utspelar sig i samma värld så betyder inte det att det är samma sorts serie eller att de har samma syfte.

I så fall är det bara jag som övertolkar och ser något symboliskt i det att ge upp kvinnan man älskar känns ungefär som att få hjärtat - eller i det här fallet hjärnan - utslitet? Möjligt. Men i så fall är handlingen enbart fånig och inget annat.

[noike]

I så fall är det bara jag som övertolkar och ser något symboliskt i det att ge upp kvinnan man älskar känns ungefär som att få hjärtat - eller i det här fallet hjärnan - utslitet? Möjligt.

Jag har alltid sett det som en "enkel" kulturkrock som uppstår i början när två väldigt motstridiga kulturer försöker samexistera.

[Binchy]

Jag håller med om kulturkrock-teorin. Doyle och Harry är ju i praktiken redan skilda, det är ju bara signaturen på pappret som saknas, så det är lite sent för metaforer för skilsmässa. Demonerna är ju snarare metaforer för andra kulturer.

Gillar inte det här avsnittet särskilt mycket, men det beror nog rätt mycket på han som spelar Richard (och är med i Anne), jag kan inte med honom. Det är ju mycket Doyle, och det är bra, tycker irlänska är härligt och gillar den irlänska kulturen med (bortsett från den väldigt dogmatiska katolicismen).

De flesta gånger de har samma skådespelare i många roller är de ju väldigt olika sminkade eller har täckande masker, men Ken och Richard ser ju precis lika ut och uppför sig rätt lika också.

[A bear]

Jag håller med om kulturkrock-teorin. Doyle och Harry är ju i praktiken redan skilda, det är ju bara signaturen på pappret som saknas, så det är lite sent för metaforer för skilsmässa. Demonerna är ju snarare metaforer för andra kulturer.

Är det bara jag som ser hur smärtsam scenen försöker vara där demonen, whatshisface, försöker övertala Doyle - som uppenbarligen precis har fått en rejäl skopa skuld över sitt kraschade äktenskap slängd i ansiktet efter att han i alla år kunnat skylla på sin fru - att han vill ha dennes välsignelse att gifta sig med Doyles första stora kärlek? Och hur han sedan fortsätter med att försöka äta hans hjärna... jag tycker det är en ganska uppenbar koppling. (Det går ju, teoretiskt, att få in mer än en metafor i varje avsnitt, så det där med främmande kulturer - om än väldigt uppenbart - utesluter ju inte att det finns andra grejer också.)

Men om ni menar att jag letar efter djup i serien som den inte innehåller, så OK... jag tyckte det var ett bra försök, om än inte lyckat. Men jag kanske är bortskämd.


EDIT: Oj, det där vart gnälligt. Jag ska väl säga att jag inte på något sätt gör anspråk på att min tolkning skulle vara den enda rätta - det är just det, en tolkning. Men jag tycker den verkar ganska vettig. Å andra sidan, ibland är en cigarr bara en cigarr, som någon sa åt mig när jag hävdade att "Night of the living dead" handlar om Vietnamkriget...

[xAMNESIAx]

Doyle är en underbar karaktär, men just detta avsnitt är nog hans sämsta. Han är inte sig själv, visst är han deppig i vanliga fall, men hans känslor maskeras ofta av sarksasm och kvicka one liners. Något som han är kung på. Här känns han mest tråkig och förutsägbar. Visst, hans X kommer tillbaka och river om i hans skalle, så det är kanske förståligt.
Avsnittet har ändå sina bra stunder (det mesta före själva festen), det får bli en 5:a.

[Gordo]

Härligt med ett Doyle-avsnitt! Kul att få veta lite mer om honom och Cordy är som vanligt rolig.

Roligt också med lite paraleller mellan serierna och som sagt, det får en verkligen att vilja sätta sig framför tv:n och se Pangs

7/10

[A bear]

Är det bara jag som tycker mig se en liten "Braindead"-hyllning i scenen där Angel sparkar in dörrarna, morrar "Party's Over" och vi sedan ser Doyles huvud (i kistgrejen) åka fram och tillbaka, ungefär som det avhuggna huvudet i "Braindead"?

[caffeineaddict]

Är det bara jag som tycker mig se en liten "Braindead"-hyllning i scenen där Angel sparkar in dörrarna, morrar "Party's Over" och vi sedan ser Doyles huvud (i kistgrejen) åka fram och tillbaka, ungefär som det avhuggna huvudet i "Braindead"?

Om inte annat så kan vi ju alltid påstå och hoppas det, bara för att det här avsnittet ska vara lite coolare.

[latarmig]

Hur jag än försöker kan jag inte få Doyles vision i slutet av avsnittet att ha någonting med "Pangs" (BtVS 4x08) att göra. I visionen slåss Buffy mot en kille i moderna kläder (ett slags blå sportjacka med gula ärmar, eller om det är en ärmlös jacka i kombination med en gul tröja). Finns det något liknande i "Pangs" eller i något annat BtVS-avsnitt överhuvudtaget?

BtVS säsong 4.
Det skulle kunna vara någon av kommandosoldaterna i civila kläder, men i så fall är det inte indianerna i "Pangs" som Angel blir varnad om, utan själva huvudarcen i fjärde säsongen. Vilket i sin tur gör att han missar själva poängen med åka till Sunnydale och hjälpa till.

Möjligen har jag missat någonting för att det var ett tag sedan jag såg den säsongen.

[Lipton]

Visionen:
http://www.screencap-paradise.com/caps/albums/upload/Angel/Angel_107/Angel107_604.jpg

Nä inte ser det ut som någon indian, han är ju helt rosa.

Buffy =När jag ser det där så tänker jag alltid på de där duellsektvampyrerna som Faith och Buffy slogs mot.
Det ser mer ut som Clem

edit:Det är ju den här hon slåss mot.
Buffy Pangs
http://www.screencap-paradise.com/caps/albums/upload/Buf_S4/buf_408pangs/pangs_005.jpg

[A bear]

Det där är väl vampyren Buffy slåss mot i början av "Pangs"?
http://www.screencap-paradise.com/caps/ ... =352&pos=6

Vilket ju verkar antyda att vem som än skickar visioner till Doyle inte hade lyckats spola fram till rätt ställe på sin Buffy-DVD...

Edit: Asch, Lipton hann först.

[Lipton]

inte hade lyckats spola fram till rätt ställe på sin Buffy-DVD...

Nä för om det var den där hon skulle behövt hjälp med så hade ju Angel varit tvungen att hänga där för jämnan.

[noike]

Vilket ju verkar antyda att vem som än skickar visioner till Doyle inte hade lyckats spola fram till rätt ställe på sin Buffy-DVD...

Eller inte. (Spoiler Angel 1.8 och Buffy 4.8)Doyle behövde visionen för att Angel skulle åka dit och på ett eller annat sätt lämna Buffy och inse att det han gör i LA är precis lika viktigt och att han inte är betydelselös. Vilket händer om än på ett litet mer invecklat sett än vad de hade förutsett.

[Tea]

Tyckte det här avsnittet var tråkigt, somnade första gången jag såg det, andra gången kunde jag nätt och jämt hålla mej vaken!

[fripp21]

Date a fixer-upper

Detta var ett ok avsnitt, inte mer men inte mindre heller.

Spoiler Whedon-verse:
För mig som Firefly-fanatiker var det lite skoj att återse Agent Dobson, här som den förvirrade Ano-movic demonen Richard. Han blir bara lite smårolig i detta avsnitt, ingen höjdare egentligen

Cordelia och Doyle började närma sig varandra (nja Cordy börjar närma sig Doyle, menade jag) och det kan ju utveckla sig till en spännande relation. Doyle är fortfarande inte en favorit, men han tar sig sakta. Jag gillar inte när karaktären är så ensidigt "goofy" som han har varit i början av serien.

Cordelia fäller några roliga kommentarer dagen efter hon blivit räddad av Doyle...

Cordy: Maybe Doyle does have - hidden depths. I mean, really, really hidden, - but depths. And I'm gonna have to buy him a moccachino to thank him for saving my life, don't you think?

Man kan ju inte annat än undra om inte Cordy blev mer intresserad av Doyle efter hon träffat hans fru. Blev Doyle mer "date-able" efter det? Jo kanske.

Sorry om mina inlägg om avsnitten blir lite fragmentariska några avsnitt nu. Jag har varit på tjänsteresa och kollade på Angel Season 1 på flyget och hotellet, så nu ligger jag ca 7-8 avsnitt efter med mina rapporter. Jag skrev små minneslappar med roliga detaljer och bra kommentarer, men de glömdes nog på hotellet. I ett av avsnitten såg jag i alla fall den roligaste scenen hittills. Antagligen en het kandidat för roligaste scenen alla säsonger, alla serier!

Cordy: I think it, I say it. That's my way

.

[gaspode]

Sorry om mina inlägg om avsnitten blir lite fragmentariska några avsnitt nu. Jag har varit på tjänsteresa och kollade på Angel Season 1 på flyget och hotellet, så nu ligger jag ca 7-8 avsnitt efter med mina rapporter.

Vi är bara glad att du är tillbaka och skriver!

[fripp21]

Tack gaspode!

This is how it is. Jag postar inte lika mycket som vissa av er, men jag tänker allt en hel del på BtVS och Angel. Egentligen en hel del mer än jag skulle erkänna för någon riktig människa.
Jag vet inte om jag sagt det högt, men visst tar det fasligt mycket mer tid att se avsnitten och sedan posta sin "rapport", än att bara se serierna. Så är det. Jag försöker det bästa jag kan dock.

Nu ska jag försöka ta mig samman och skriva några väl valda tankar om nästa avsnitt. "I will remember you" är grymt, i ordets rätta betydelse...

[Binchy]

Egentligen en hel del mer än jag skulle erkänna för någon riktig människa.

M-men... Är vi inte riktiga människor? Jag känner mig ganska riktig. Jag blev riktigt blöt igår när jag var ute i regnet i alla fall...

[A bear]

Bästa replik:

DOYLE: Wow. She is something. This an old squeeze of yours?
ANGEL: Yeah.
DOYLE: Well, how does she feel about a man with an Irish accent?

Fot, klaver. Klaver, fot.

Bästa popkulturreferens: Hävdar fortfarande att scenen där vi ser övre halvan av Doyles huvud åka omkring när de knuffar runt honom i det där offerskåpet är en Braindead-passning.

Detalj jag inte lade märke till första gången jag såg det: Lite karaktärsutveckling på Cordelia:

CORDELIA: Yeah, but all of a sudden rich and handsome isn't enough for me. Now I expect a guy to be all brave and interesting. And it's your fault! Both of you.
ANGEL: Well, maybe not. Maybe you’re changing. That could be a good thing.

Hej Joss Whedon: Öht mycket snack om "change" i avsnittet - inte bara att vi ser både Doyle, Angel och Harrys fästman vandra fram och tillbaka mellan att vara demon och människa, men också i betydelsen att försöka bli något bättre. I Doyles fall har det ju uppenbarligen gått åt andra hållet - han har till och med bytt namn. Och så har vi ju en parallell mellan Doyle och Angel:

DOYLE: You know, Harry didn't leave because of the demon in me - she left because of me.

ANGEL: It's not the demon in me that needs killing, Buffy. It's the man.

Och så får Cordy bita en vampyr igen.

Och så står jag fast vid min tolkning av hela skilsmässoprylen lite högre upp.

Dagens broodning: Doyle som upptäcker att hans fru gått vidare med sitt liv.

Höh? Men snälle Doyle, LITE mer än så får du faktiskt kämpa när någon ska till att karva upp skallen på dig.

Wow, detta är en bra serie: Småhyfsat avsnitt. Carlos Jacott är kul, och vi får lite mer insikt i vem Doyle är.

Angel skjuten: 1 gång
Angel genomborrad av något vasst: 2 gånger

[AKS]

Yay! Ett Doyle-centrerat avsnitt. Jag trodde inte att det var möjligt att älska honom mer, men sen ser han så förbaskat gullig ut då han försöker fatta vad som hänt då han sitter i den där lådan.... Willow har sagt det bättre än jag:

WILLOW: I keep thinking "Okay, that's the cutest thing ever," and then she does something cuter and completely resets the whole scale.

Byt bara ut "she" mot "he".

Förutom att Doyle sprider glädje med sin fysiska uppenbarelse så tycker jag att det är kul att få veta mer om honom. Undras hur han var som lärare? (spoiler resten av säsongen) Gah! Börjar bli riktigt nervös inför Hero... Och det är ju inte så att det är ett lättsamt avsnitt innan dess heller. Sweet lord. Detta blir en deppig dag.

Jag älskar då Cordelia slår Doyle med brickan och han reser sig upp och hon tycker synd om honom. Jag började faktiskt skratta högt och spolade därför tillbaka och såg om scenen på en gång och se där... skrattade igen. Ah, those were sweet times.

Avsnittet var faktiskt bättre än jag trodde. Jag vet att jag tidigare föredragit Sense and Sensitivity, men uppenbarligen hade jag nån sorts personlighetsstörning då för detta är mycket bättre!

6 av 10

[Echolls]

Väldigt trevligt med mycket Doyle och att man får reda på mer om honom och hans förflutna. Det är ett helt okej avsnitt också, även om storyn inte är den bästa.

Äntligen börjar Cordy bli intresserad av Doyle! Så fint när han räddar henne. Älskar scenen med dem på slutet också när hon slår honom.

Kul när Cordy ganska dramatiskt förklarar för Angel att Harry är Doyles fru och han bara hälsar utan att se ett dugg förvånad ut.

Favoritcitat:

Doyle: Are you okay?
Cordy: I'm fine. That was... You're so - brave.
Doyle: You think you could say that again without so much shock in your voice? You're stepping on my moment of manliness here.
Cordy: I'm sorry. I'm just..
Doyle: Surprised?
Cordy: Grateful.

Betyg: 5

Nu måste jag ju se Pangs innan jag går och lägger mig!