1x17 - Eternity

[dansdansdans]

jag stör mig på att han upplevde äkta lycka först när han o buffy låg med varandra. tänk om de haft dåligt sex? hahaa
eller det kanske man inte ska skriva om här, men så gjorde jag det precis ändå

[jvc_man]

jag stör mig på att han upplevde äkta lycka först när han o buffy låg med varandra. tänk om de haft dåligt sex? hahaa
eller det kanske man inte ska skriva om här, men så gjorde jag det precis ändå

Lycka handlar inte om att ha skönt, det handlar om ömhet o förtroende o kärlek, att känna att den andra personen verkligen älskar och tycker om en, "sex" är endast ett litet sett i att visa detta (behöver inte ens vara det!). Därför så kvittar det om de hade bra eller dåligt sex.

Och det finns en speciell tråd för det avsnittet.

[Off]

Hmm jag undrar en sak. Det finns ju säkerligen personer som inte har sett Buffy. Hur reagerar dem på "Angelus" egentligen?

[AKS]

Intressant fråga. Jag menar, de vet väl knappt vem han är? Inte pratas det så mycket om Angelus i S1? I alla fall inte uppenbart på det viset att man förstår precis vem han är. Kan ha helt fel här eftersom det nog var över ett år sen jag såg flera S1-avsnitt.

[dansdansdans]

jojo din lilla påpekare jag vet!

men nu såg jag ju detta avsnittet av angel o det va ett tag sedan jag såg det med buffy så det blev helt enkelt att jag helt sonika, råkade kommentera detta avsnittet med inblick i det andra avsnittet i mitt försök att skriva lite mer inlägg. men jag kommer nog alltid vara en demon fodder, för det finns ju redan massa påbörjade diskutioner. fast iofs så går det ju bra att skriva i dom med, fast det gått ett tag
bla bla bla

[Tob]

men jag kommer nog alltid vara en demon fodder, för det finns ju redan massa påbörjade diskutioner. fast iofs så går det ju bra att skriva i dom med, fast det gått ett tag
bla bla bla

Börja med dessa http://www.buffyforum.se/viewtopic.php?t=1409. Därefter går du runt i Bronze avdelningen så lär du hitta trådar att posta i.

Desstom är du från Borås, mer aktivt folk från Borås tycker jag.

[Tam]

Inte pratas det så mycket om Angelus i S1?

Det pratas väl rätt flitigt om honom. I så gott som varje avsnitt tycker jag han nämns, plus diverse tillbakablickar. Jag tyckte nästan det kunde bli lite tjatigt med upprepandet om gamla synder. Men det var väl bra för icke-Buffy-tittare, antar jag.

[AKS]

Hm, var nog länge sen jag såg S1 ja... Naturligtvis så har vi Somnambulist och The Prodigal osv. Och alla avsnitt där han nämns i förbigående. Snacka om att vara förvirrad. Kan nog skylla på febern.

[A bear]

Okej, halva avsnittet känns som Entertainment Tonight - Behind The Scenes, det är säkert kul för alla inblandade att få stoppa in en massa internskämt för TV-branschen, men som utomstående blir det trist. Och logiken bryts åt höger och vänster (jo, det där med drogerna verkar konstigt - men också, hur katten kan Angel komma in i Rebeccas hus? Gäller kändisars hus som allmän byggnad?)

Men det kompenseras ändå lite. Cordelia är briljant genom hela avsnittet, Wesley imponerar mer och mer på mig, och ANGELUS! Äntligen! Som jag saknat honom. Trots den karaktärsutveckling Angel ändå genomgått hittills i serien är Angelus fortfarande 10 ggr roligare.

Ingen blir dödad ändå, förutom möjligen Ibsen.

Inget höjdaravsnitt, men småkul av och till.

[JRT]

men också, hur katten kan Angel komma in i Rebeccas hus? Gäller kändisars hus som allmän byggnad?)
'

"Stop by, I'll give you a private screening of the episode I didn't win the Emmy for." Det räcker som inbjudan, precis som Cordelias "and when I do [find a place ] you're completely invited in" i tidigare avsnitt.

[A bear]

Ah, det förstås. Så enkelt alltså. Hon behöver inte ens nämna VAR han ska kika förbi, hennes kontor, studion, hennes hem... praktiskt.

[noike]

Ah, det förstås. Så enkelt alltså. Hon behöver inte ens nämna VAR han ska kika förbi, hennes kontor, studion, hennes hem... praktiskt.

Hemmet brukar faktiskt vara alla de sakerna du räknar upp för folk som är äckligt rika.

[gaspode]

Ah, det förstås. Så enkelt alltså. Hon behöver inte ens nämna VAR han ska kika förbi, hennes kontor, studion, hennes hem... praktiskt.

Det är ju faktiskt bara för "hem" som vampyrer behöver en inbjudan.
Och det var väl ganska troligt att det var just hem hon bjöd honom även om det inte sades rakt ut..

[latarmig]

Att det räcker med ganska vaga inbjudningar blev ju klart i "Rm w/a Vu" (1x05), så jag tolkar också det som att Rebeccas ord räckte. Nu kommer jag inte ihåg om det sägs rent ut att det är hennes hem. Annars skulle man kunna tänka sig att det bara är ett av flera ställen där hon övernattar ibland (alltså inte hennes riktiga hem).

I vilket fall borde sådant annonseras tydligare. Manusförfattarna vet ju att varenda fan lägger märke till sådana detaljer, och det är ju så lätt att lägga in en ordentlig invitation i manus.

[Binchy]

Jag gillar det här avsnittet. För mig funkar det att Angel genom simulerad lycka, eller genom förlust av kontroll, släpper fram Angelus. Cordy är ju lysande genom hela avsnittet.

Skrämmande syn på ålder de har i Hollywood. Att Rebeccas karriär är slut bara för att hon närmar sig 40, är ju hårresande. Det borde ju finnas roller för skådespelare i alla åldrar tycker man. Filmer speglar ju verkligheten (eller om det var tvärt om ) och i verkligheten finns det massor av smarta, snygga, roliga, intressanta kvinnor över 40.

Appropå speglar så får man ju...inte...se Angel i speglar och fönsterrutor flera gånger i Buffy. Buffy säger väl vid något tillfälle "I didn't see you, so I should have known you were there".

[xAMNESIAx]

Överlag ett bra avsnitt, men det finns en del saker jag stör mig på. Först, lyckpillret. Håller med vad sharatec skrev, men jag antar att det inte finns något bra alternativ om man vill ha lite Angelus action i några minuter. Och alla gillar ju en sinnessjuk vampyr...
Men det jag stör mig mest på är Angels betende emot Rebecca. Tydligen så måste mycket ha hänt sedan Lonley Hearts, då Angel är en extremet anti-social person med noll talang att handskas med vanliga människor. Men efter 1 minut med Rebecca så svansar han runt henne som en nykör 13 årig pojke. För att sedan gå rakt emot sin personlighet och gå på en gala premiär! Quote Shane Helms, "What's Up Wit Dat?"
Vilket fall som, det finns många bra scener. Boreanaz prestation under Angelus scenen är underbar. Till och med bättre än Buffy S2, vilket säger ganska mycket. Tycker faktiskt att David Boreanaz har gått från klarhet till klarhet vad gäller hans skådespeleri. Mycket bra insats.

7/10.

[Gordo]

ANGELUS IS BACK! Ja för en liten stund i alla fall

Ett bra asvsnitt, som görs riktigt bra av att Angelus kommer fram på slutet. Jag tycker att den simulerade lyckan funkar ganska bra i och med att det inte blir ett premanent resultat.

Cordy är briljant och som vanligt enormt rolig.

Oh, it's only like his purpose in life. Angel is the Dark Avenger, only not too dark, happy dark!

[Jodokast]

Det här avsnittet var sådär fram till slutet. Som är helt suveränt jag älskar iden att han blir lycklig (för en stund) av pillret och därför blir Angelus. Tycker David spelar grymmt bra också påminner han inte om den där jobbiga kompisen som alltid ska säga sanningen när han/hon har fått litegrann innanför västen!

[Tob]

Köpte konceptet med lyckopillret bättre nu än första gången jag såg avsnittet. Han förlorar egentligen inte själen, utan att tappar helt enkelt kontrollen över den pga. att han bli hög. Tycker inte avsnittet är så bra. På gräns till trist och segt dem första 20-25 minutrarna, sen händer det grejer, men säga vad man vill om konceptet. Angelus är fantastiskt underhållande. David B spelar honom perfekt. Cordelia är ett allmänt irritationsmoment rakt igenom hela avsnittet, bitchiga och superytliga Cordelia får spela ut och jag gillar det inte.

[A bear]

Tycker det känns som om det där med lyckopillret har ett stort fel, även om man går med på att drogad lycka räcker för att åtminstone få Angel att tro att han förlorat själen. Jag hade haft lättare att köpa det om vi faktiskt fick se Angel bli *lycklig*. Nu får vi se honom bli avslappnad, möjligen lite smått förälskad, sen raskt panikslagen, förbannad... och sen är ANGELUS lycklig, men då måste ju redan den där perfect happiness som gör att själen flyr ha hänt. Även när han sitter där och myser med Rebecca verkar han ju snarare lite smått nostalgisk än lycklig.

Nåja. Fortfarande ett sevärt avsnitt, om än mest för Cordelias skull.

[Binchy]

Hon som spelar Rebecca Lowell verkar ha problem med sin ålder på riktigt också. Det står inget om när hon är född på imdb, men hon har hållt på och filmat sedan -89 och då spelar hon "Hooker", så jag antar att hon inte var fyra år eller så... snarare 15-20.

[Kickan]

'Det är bara en illusion. Vänta tills effekten av drogen försvinner'. Som Cordy skulle sagt: pfffft! Antingen har Angel en själ eller så har han den inte. Den kan inte bara försvinna en liten stund på grund av kemisk påverkan. Men förutom att själva anledningen känns tunn så är det en intressant frågeställning och ämne att utforska. Och man tycker att Rebecka är ett riktigt spån. Om hon och Cordy nu diskuterat Angel så flitigt, kom aldrig förbannelsen upp? Men om man tror att man blir som den bild hon har av Angel bara för att man blir vampyr, då hade nog fler provat på den lösningen

[Tea]

fyra ord:

Angelus ROLIG!
Cordelia ROCKS!

[fripp21]

Loose?

Japp Cordy, Angel blev loose och happy like sheer bliss. Not good, not good at all. DÅL.

Epsioden börjar med Cordelias framträdande på teaterscenen och Angels och Wesleys problem att undvika att berätta för henne att hon sög. Till synes var detta bara en liten obetydlig men humoristisk scen. Lite visste man då att Angelus skulle driva in kniven i magen på Cordy och informera henne om hennes tillkortakommanden inom skådespeleriet. Det blev en schysste pay-off på inledningsscenen till slut (inte första gången i Joss värld...).

Episoden är i övrigt uppdelad i två delar. Den första betäcker den olycksaliga skådespelerskan, och Cordelias önskan att få 15 minuters fame. Jag blev snart trött på den så kallade tv-stjärnan, men Angel verkade mer än lite betuttad. Det är för mig obegripligt att de två kvinnor han attraherats av än så länge i S1 är "hon den konstiga i She", samt "hon i Eternity som nästan såg ut som en tvilling till hon den konstiga i She".

Cordy var dock i sitt esse, om än ganska extrem i sin tillgivenhet mot stjärnan. Av någon anledning kom jag att tänka på, och jämföra med, det hyperaktuella paret Britney och Paris. Jag kan se Britney hoppandes och skrikandes fram sin förtjusning över Paris "mogna" förslag att gå ut på stan iklädd högklackat, kort-kort och utan trosor. Nu måste jag dock poängtera att jag inte jämför den härliga Cordelia med Britney - "white trash", men Cordys agerande och förhållningssätt till stjärnan kan mycket väl vara jämförbart.

Andra halvan av epsioden var sprakande, om än något konfunderande. Angelus är sannerligen väldigt myckt mer underhållande än hans lillebror Angel. Frågan är dock hur sjutton det där gick till. Angel tog ett lyckopiller (omedvetet) och Angelus kom fram, för att sedan försvinna igen så fort ruset gått över. Hmmm, nja.

Angelus elaka kommentarer till Wesley och framföra allt Cordelia var smått chockerande. Jag trodde att det skulle få kraftiga följdverkningar för vår dark avenger, men både Wes och Cordy tog väldigt lättsamt på incidenten (än så länge i alla fall).

ANGEL: You're bluffing.
CORDELIA: Am I? You don't think I wasn't ready for this, do you? That I hadn't prepared for it? Why do you think I have a stake stashed in my desk, a cross in my bag? I think about this happening, every single day!

Cordelias hjärtskärande bekännelse att hon fruktade den dagen då Angelus skulle återkomma föreföll äkta för mig och därför var det så konstigt att hon förlät honom så lätt. Javisst förlåta är ok, men att våga stanna i hans närhet? Nej, det var lite konstigt om man ser dem som arbetsgivare och anställd, eller till och med som vänner. Om man däremot ser dem som "family" funkar Cordelias reaktion helt och hållet. Är Cordelia Angels lillasyster helt enkelt? Angel/Angelus - paranoid schizofreni?

Hmm, tänk vad bra det skulle kunna bli, en serie om en storebror och en lillasyster där en av dem har en släng av paranoid schizofreni.

Eepisoden ägs av Cordelia och Angelus. Cordelia har en hög med roliga kommentarer och scener (som måste ses)...

Cordelia blir överraskad av tv-stjärnans ankomst till AI. Hennes No! är för gulligt:

CORDELIA: Oh, my god. No! I didn't mean -- uhm -- coffee? Tea? We don't have anything good here -- uh, but our (motions at Wesley) intern would be happy to get you something, Ms. Lowell.

Cordelia blir ängslig när hon får veta att Angel har sovit över hos tv-stjärnan:

WESLEY: You're worried about the curse. I wouldn't be.
CORDELIA: Hey, you weren't around the last time Angel went mental. I, on the other hand, was on the first wave of the clean-up crew. He knows perfect happiness, he goes evil. So don't tell me not to worry.

Cordelia saknar inte humorn, ens i potentiellt spännande situationer:

CORDELIA: Well, judging by the outfit, I guess it's safe to come in. Evil Angel never would have worn those pants.

Cordelia ute på shoppingtur med tv-stjärnan (Se! Kan ni tänka er Britney bredvid Paris med identisk dialog?):

CORDELIA: Yee-hee-hee! -- Oh, sorry I didn't mean to squeal like that in public. Anyway, thank you for calling. You must have a ton of friends you could have asked.

Cordelia till Angel när han vaknar upp dagen efter Angelus varit ute:

CORDELIA: Are you still evil?

Awww, hon är för gullig.

Angelus är däremot allt annat än gullig. Han är dock elak:

ANGEL: Why? You didn't. I mean, I've been to hell but *that* was *so* much worse! (To Rebecca) You had to be there. I mean, there wasn't a dry eye in the house. Everybody was just laughing so hard. (To Cordelia) Here's a thought. Maybe you can get Raven here to coach you, then you'd actually suck.

Summa: jag blev mäkta underhållen av episoden. Mer kan man väl inte gärna begära.

CORDELIA: Pfft!

[Capt. Peroxide]

OK, han förlorar INTE sin själ – däremot TROR han antagligen det. Och agerar ut den sidan av sig själv som hela tiden finns där. "They always mistake me for the character I play. They never see the real me!" Precis som folk som gör idiotiska grejer på fyllan, och sen skyller på spriten istället för att erkänna att de har det fulla ansvaret.

Folk som ägnar dygnets alla vakna timmar åt att vara stentuffa hårdingar blir kramiga och sentimentala på ecstasy (som vi väl får anta att "Doximal" ska föreställa, om det nu inte är typ Tradolan eller någon annan form av syntetisk opiat), Angel funkar lite annorlunda. Hela biten med att dricka djurblod och känna att han måste hjälpa människor är ju en del av zigenarförbannelsen, bara för att han fått en själ och därmed förmåga till skuldkänslor innebär ju inte att hans mörka sida inte finns där. Särskilt med tanke på vilket svin Liam Galway var under sin livstid. Och med överjaget dövat med droger kommer gamla drifter fram.

(spoiler Buffy S3E17) I "Enemies" är Angelus bara en roll han spelar, ändå är käftsmällen han ger Xander i högsta grad verklig (och välförtjänt).

Om Angel verkligen upplevt "a moment of true happiness" på Doximal hade vi dels sett en mycket mer dramatisk förändring när själen lämnar kroppen, dels hade Angelus knappast nöjt sig med att knuffa omkring Rebecca och hota henne, han hade stuckit iväg och samlat ihop en vampyrarmé för att jämna Sunnydale med marken och göra ett halsband av Willows, Xanders och Giles tänder att ge i födelsedagspresent till Buffy.

På tal om Buffy är det lite kul att Rebecca Lowell hela tiden tvingas bli påmind om sin gamla TV-karaktär "Raven" när hon försöker gå vidare med karriären.

[Crooks]

men också, hur katten kan Angel komma in i Rebeccas hus? Gäller kändisars hus som allmän byggnad?)
'

"Stop by, I'll give you a private screening of the episode I didn't win the Emmy for." Det räcker som inbjudan, precis som Cordelias "and when I do [find a place ] you're completely invited in" i tidigare avsnitt.

Hiho. kollade nyss på avsnittet och blev lite chockad av att Angel kunde hoppa rätt in i huset utan inbjudan, Men nu blev allt lite klarare

[AKS]

Jag har inga problem med hur Angel blir Angelus. Jag har inte brytt mig så mycket eftersom jag finner slutet så underhållande. Ja, från och med att han är hemsk med Wes och Cordy då. Den där andra bruden som han jagar nere i lägenheten bryr jag mig inte ett dugg om och då är heller inte Angelus lika underhållande. Men då han härmar Cordys stammande och hennes rolltolkning är det Angelus-guld.

Den allra sista scenen är också bra. En allvarlig Wes är alltid trevligt att se efter att han sedan avsnitt 10 i princip varit världens o-roligaste comic relief. Och att de lämnar Angel kvar i sängen är också roligt. Den första scenen kan också räknas till avsnittets bra delar.

Tyvärr är allt annat stentrist. Tack vare de tre delarna jag snackat om ovan så höjs avsnittet ett eller två snäpp.

4 av 10

[Echolls]

Jag gillar det här avsnittet, även om det är lite småtråkigt av och till. Cordy är mestadels lite för mycket här också. Men det är väldigt kul att se Angelus igen och så tycker jag att storyn funkar ganska bra.

Favoritcitat:

Cordy: Angel, was I good?
Angel: I wouldn’t say it if I didn’t think so.
Cordy: Thanks. – You didn’t say it.

Betyg: 6