Eftersom allt alltid brukar vara sagt då det är dags för mig att skriva mina kommentarer (vilket gör att jag ibland inte orkar kommentera) kommer jag denna gång att skriva min lilla recension utan att ha läst era tidigare inlägg. Så om jag upprepar en massa saker så vet ni nu varför.
För det första: är det ett enda avsnitt i BtVS’ och AtS’ historia som man ska vara ospoilad inför så är det detta!! Jag vet detta eftersom jag var spoilad inför The Body, Becoming, The Gift, Seeing Red och Hero, men det gjorde inte så mycket. Såsom You’re Welcome var uppbyggt kan jag dock säga att jag kände mig ganska bitter över att jag klantade till det hela och blev spoilad inför detta avsnitt. Damn, alltså! Jag har inte aktivt letat efter spoilers på ett par år och är några dagar från att klara mig ospoilad inför detta då jag gör en klassisk AKS… Nåväl. Det jag menar är att det sätt Cordy dör på inte är hjältedöden á la Doyle eller Buffy. Inget hopp mot en säker död. Bara ett insomnande.

Vilket ju inte är ”bara”, men mot slutet, då Cordy inte dog i fighten mot Lindsey så började ju hjärnan gå på högvarv vilket förtog något av telefonsamtalet som Angel får i slutet. Men det gjorde lika ont, naturligtvis.

Och det är så oerhört sorgligt att den första gången vi får träffa vår riktiga Cordy sen 3.22 så är hon inte ens där (om ni förstår vad jag menar)!
Detta avsnitt bevisade ju också hur mycket AtS behöver den vitamininjektion som är Cordy. Hon är rolig, men kan också vara allvarlig. Hon är intressant och känns *viktig*. Detta kan man inte säga om, oh let’s see: Lorne, Fred, Gunn och Harmony. Knappt ens om Wes numera. Däremot kan man säga det om Angel och Spike. Damn, alltså. Det hade kunnat bli hur bra som helst om de velat ha kvar Cordy i serien (hennes rollfigur har inte alls gjort allt, även om Joss Whedon påstår det) och om Charisma hade velat vara kvar. Detta känns som den mest definitiva döden
sedan Tara dog och inte bara för att man vet att Charisma inte vill komma tillbaka. Det har också att göra med hur hon dog. Det faktum att hon bara tynade bort på ett sjukhus. Det känns naturligt (även om koman inte var det) och därmed något som varar för evigt även i Buffyverse
(spoiler Buffy) (se Buffys mamma och Tara).
Till avsnittet. Well, det var inte lika bra som Damage. Inte riktigt lika välskrivet och intressant. Mycket vägdes upp av Cordys närvaro, men Damage var verkligen ett avsnitt som hade *allt*. Men hey, det var *mycket* bra och helt klart det näst bästa avsnittet denna säsong, head and shoulders above the rest.
Usch, vad jag kommer att sakna Cordy! Under AtS S2 blev hon en av mina absoluta favoritkaraktärer (långt före Buffy,

, för att perifert dra in en diskussion från en annan tråd). Fram tills jag blev spoilad för detta avsnitt hade jag hoppet att hon kanske skulle dyka upp i det sista avsnittet denna säsong också. Kanske i ett par avsnitt om det blir en S6. Nu blir det ju inte så.
Damn, alltså. Jag är verkligen ledsen. Men att se att Cordy och Angel inte glömt bort Doyle var kul. Nu är Angel ensam kvar av den, enligt mig, perfekta trio som fanns när AtS började.
EDIT: La till en spoilermarkering några år senare...
