Buffyforum

av **Off** » mån maj 31, 2004 23:46

Har nu nästan sett om s05 på två dagar men när jag kom till det här avsnittet kom jag att tänka på en sak som egentligen kanske bara är en småsak. När gänget blir anfallna i sin bil slänger Buffy en yxa på en människa. Den ser ju ut att sätta sig vilket borde tyda på att hans skydd inte tog. Frågan är då om Buffy dödade en människa?

Svaret är väl egentligen nej men då har vi iallafall en tråd för det här avsnittet också

MP3 · av **caffeineaddict** » mån maj 31, 2004 23:55

Off: Buffy dödar många människor i det här avsnittet, onekligen. Hur stor är chansen att de överlever fallen från bilen liksom? Eller när Giles "aims for the horsies"?

Men det får räknas som självförsvar. Hon dödar väktaren i The Pack också. Och ser till att de två mänskliga tyskarna i Homecoming dödar varandra. M.m.

av **Off** » mån maj 31, 2004 23:57

Känns som att det diskuteras väldigt lite i det stora hela när man pratar om demondödande/människodödande, rätt och fel etc. Ja hur tusan kunde jag glömma the pack :oops:

MP3 · av **caffeineaddict** » tis jun 01, 2004 0:03

Men ändå, mycket mer självförsvar än "de attackerade min husbil med en medeltidsarmé" blir det fan inte.

av **Off** » tis jun 01, 2004 0:06

Det har du rätt i. Kanske om de attackerade med en riktig arme

av **sharatec** » tis jun 01, 2004 0:11

Jag älskar er!

Det här har stört mig sedan jag såg avsnittet första gången... Jag tycker att det är synd att det inte nämns på något sätt, även om man är helt med på att det är självförsvar.

caffeineaddict skrev:Men ändå, mycket mer självförsvar än "de attackerade min husbil med en medeltidsarmé" blir det fan inte.

av **Off** » tis jun 01, 2004 0:14

Alltid trevligt att vara älskad

. Nu känner jag för att starta fler avsnittstrådar helt plötsligt.

MP3 · av **caffeineaddict** » tis jun 01, 2004 0:15

Off: Please do! Jag funderar nästan på att bara gå igenom och starta trådar för de få avsnitt som inte har några än (iofs är det väl fortfarande en hel del i Angel och Firefly-avdelningarna).

av **sharatec** » tis jun 01, 2004 0:23

För att säga någonting mer om själva avsnittet så gillar jag det... Tycker att jakten på husbilen är riktigt häftig, och det finns en del bra kommentarer. Jag hatar att betrakta Spike som "gullig" på något sätt (Han är ond! Ond! Ond!), men hans reaktion när Tara har varit nära att få honom grillad är bara för bra:

"No biggie. Look, the skin's already stopped smoking. You go ahead and play ... peek-a-boo with Mister Sunshine all you like. It keeps the ride from getting boring."

Bästa Spikekommentaren i avsnittet är dock troligen denna: "Now might be a good time for something heroic."

Betyg: 7, som det känns nu... Kanske en svag 8.

MP3 · av **caffeineaddict** » tis jun 01, 2004 9:24

Svag åtta... första gången tyckte jag det var några känguruhopp över "fånig"-gränsen när Knights of Byzantium attackerar, men jag gillar det mer och mer för varje gång (även om Gellars stuntkvinna är mer än lite uppenbar under vissa stunder i den fighten).

Och det finns en hel del guldrepliker, och scenen mellan Dawn & Buffy innan riddarna attackerar är riktigt fin (framförallt så älskar jag med hela mitt hjärta när Buffy tittar ut genom persiennerna, ser en medeltidsarmé attackera och... rullar med ögonen.

).

Andra underbara ögonblick:

"We should drop a piano on her. It always works for the creepy cartoon rabbit when he's running from that nice man with the speech impediment." (den här är så bra att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Love Anya. Love love love love love love Anya!

)

Spikes glasögon och gängets miner när han först öppnar husbilsdörren.

"Don't hit the horsies!"
"We won't! .... Aim for the horsies!"

"What you did... was necessary. What I've always admired..."
"Running away?"
"Being able to place your heart above all else. I'm so proud of you. You've come so far. You're everything a Watcher... everything I could have hoped for."

Spikes & Xanders lilla bonding-scen (basically deras enda någonsin) när Xander hjälper Spike med tändaren.

av **sharatec** » tis jun 01, 2004 10:53

caffeineaddict skrev:Spikes & Xanders lilla bonding-scen (basically deras enda någonsin) när Xander hjälper Spike med tändaren.

Argh!!! Hur kunde jag glömma den? Det är också en av de bästa scenerna i avsnittet (och säsongen, tror jag), absolut! (Inte för att någon frågade, men jag tänkte på den där när jag skrev mitt föregående inlägg... Och så tappade jag bort den. Tack, caffeine.)

av **Koala** » fre sep 17, 2004 1:10

Blir så lack på ben bara. Att han äns åker dit när han vet hur det ligger till.

Avsnittet får en 8a.

Spike, Xander får extra creds!

av **Lipton** » fre sep 17, 2004 10:03

Ben ville väl också ha tag i nyckeln för att förstöra den och på det viset bli kvitt Glory. Men han är väl inte ond så det är väl inget han kan göra bara så där.

Hyffsat bra avsnitt. Tycker att Buffy beter sig lite divigt i vissa situationer, stänger in sig i ett eget rum i husbilen, det handlar ju inte bara om henne, om någon ska vara rädd så är det väl Dawn.

av **VelocityBoy** » fre sep 17, 2004 10:12

Vampis skrev:Hyffsat bra avsnitt. Tycker att Buffy beter sig lite divigt i vissa situationer, stänger in sig i ett eget rum i husbilen, det handlar ju inte bara om henne, om någon ska vara rädd så är det väl Dawn.

Iofs men det ligger på Buffys axlar att rädda henne ifrån en gud som har mosat henne varje gång de har träffats...

av **Noggster** » fre sep 17, 2004 10:18

Jo.. hur skulle du må i en liknande situation? det är nog inte så lätt att hantera den bra.

av **Lipton** » fre sep 17, 2004 14:30

Skulle antagligen skaka ända ner i skorna. :eek:

av **sharatec** » fre sep 17, 2004 20:05

caffeineaddict skrev:Och ser till att de två mänskliga tyskarna i Homecoming dödar varandra.

Nu försöker jag inte mobba någon (alla vet att jag är snäll, visst?) men det slog mig helt plötsligt att det här var en av de roligare formuleringar jag sett på ett tag... Mänskliga i motsats till alla andra tyskar...? (Visst, jag förstår vad som menas. Och visst, jag hyser tillbörlig respekt för caffeineadditct. No worries...)

MP3 · av **caffeineaddict** » lör sep 18, 2004 9:34

sharatec: Ingen fara. Roligt att se att jag kan vara rolig t.o.m. när jag inte försöker.

Eller är det kanske bara då jag råkar vara rolig av misstag...? :eek:

av **Nightcrawler** » mån sep 20, 2004 11:32

Det här avsnittet var ingen höjdare...men det duger

av **latarmig** » mån dec 13, 2004 1:43

caffeineaddict skrev:Buffy dödar många människor i det här avsnittet, onekligen. Hur stor är chansen att de överlever fallen från bilen liksom? Eller när Giles "aims for the horsies"?

När Buffy talar till soldaterna genom hålet i skyddssfären som Willow ordnat säger befälet att de förlorat tio män. Buffy har knappast dödat dem alla, men tillsammans med scoobisarna har de tydligen på något sätt förorsakat deras död, vare sig detta nu skett genom att de kört på dem med husbilen, kastat dem av taket på sagda bil, slagit dem i huvudet med en stekpanna eller någonting annat.

Det här är ett riktigt bra avsnitt men det finns ett par saker som är lite underliga. Det första, och det här är riktigt dåligt, är när Buffy i inledningen bär Dawn när de flyr från Glory. Jag kan förstå det som ett skämt med en gammal klassiker - hjälten ska alltid bära kvinnan ut ur den farliga situationen. Varför en kvinna aldrig skulle klara av att ens springa när hon i vanliga aktionfilmer inte klarar att slåss (det har hänt en del när det gäller detta på senare år dock) är för mig en gåta. Måste kvinnan framställas som totalt beroende av mannen (hjälten), och är det verkligen ett så lyckat skämt att driva med denna stereotyp? Det här irriterar mig varje gång jag ser avsnittet, så jag var tvungen att skriva av mig.

Nästa grej är mer förvånande än irriterande. I och för sig är alla scoobisarna vana vid att Buffy klarar sig själv och dem ur vilka faror som helst, men ändå ser jag deras förvåning och misstro mot att det verkligen var det hon menade när hon säger att de ska fly, som underlig. Är det någonting konstigt att fly när man ställs mot en gud? Likaså ser jag Buffys egna självförebråelser i husbilen och senare i skjulet när hon pratar med Giles för att hon inte stannat och slagits, som svårförståeliga. Hon säger i husbilen att det är meningen att onda varelser ska fly från henne och inte tvärtom, som om det vore en självklarhet. Det är ju bara ena sidan av saken, de onda varelserna ser det givetvis tvärtom.

Seeing Red (6x19)
Spike: Slayer. Vampire. Vampire kills Slayer, sucks her dry, picks his teeth with her bones. It's always been that way.

Det är sådana här saker som alltid får mig att morra: Vem tror hon att hon är?

För att på direkten återupprätta Buffys ställning på min lista så kan vi som nästa punkt på dagordningen ta de två scenerna som behandlar krigsregler. När Buffy försöker få de bysantinska krigarna att gå med på att skaffa en läkare åt Giles säger Xander att det finns regler för krig och man bör respektera dem om man vill kalla sig själv hedervärd. Ben ges fritt tillträde. Ett par scener senare ger Buffy den bunde generalen en örfil kraftig nog att få honom att spotta blod. Helt klart ett brott mot krigslagarna och vad Buffy gör är givetvis helt fel, så får man inte bära sig åt. Ändå ser jag det här som betydligt bättre än hennes självtillräcklighet i exemplet ovan. Här kämpar hon för sin syster och då kan inte någonting, vare sig jordiska eller himmelska lagar hindra henne. Det finns ingenting hon inte är beredd att offra, och genevekonventionen kommer säkert rätt långt ner på listan över hänsynstaganden. Vad jag gillar här är alltså inte hennes handling (den ogillar jag starkt), utan att hon här är trogen sin karaktär på ett bättre sätt än när hon klagar över att hon måste fly.

av **VelocityBoy** » mån dec 13, 2004 11:01

latarmig skrev:Det första, och det här är riktigt dåligt, är när Buffy i inledningen bär Dawn när de flyr från Glory. Jag kan förstå det som ett skämt med en gammal klassiker - hjälten ska alltid bära kvinnan ut ur den farliga situationen.

Det finns en väldigt enkel och logisk förklaring till varför Buffy bär Dawn, det är muskelstyrka som avgör hur snabbt du kan springa (hur kraftigt du kan trycka ifrån) och Buffy har övernaturlig styrka med andra ord kan hon springa vansinnigt snabbt jämfört med Dawn.

latarmig skrev:Hon säger i husbilen att det är meningen att onda varelser ska fly från henne och inte tvärtom, som om det vore en självklarhet. Det är ju bara ena sidan av saken, de onda varelserna ser det givetvis tvärtom.

Det är sådana här saker som alltid får mig att morra: Vem tror hon att hon är?

Jag har alltid tolkat det som att Buffy känner det som att hon har svikit sitt kall hon skall skydda hellmouthen och vanliga människor genom att jaga bort och döda monstrena och nu springer hon istället. Jag ser det som att hon förebrår sig själv för att hon inte gör sitt jobb inte som att hon är självgod, det kanske inte är helt logiskt då hon inte kan vinna men jag tycker att det visar hur allvarligt hon ser på sitt uppdrag.

latarmig skrev:Här kämpar hon för sin syster och då kan inte någonting, vare sig jordiska eller himmelska lagar hindra henne. Det finns ingenting hon inte är beredd att offra, och genevekonventionen kommer säkert rätt långt ner på listan över hänsynstaganden. Vad jag gillar här är alltså inte hennes handling (den ogillar jag starkt), utan att hon här är trogen sin karaktär på ett bättre sätt än när hon klagar över att hon måste fly.

Spoiler s7

Vilket gör det så mycket mer intressant att s7 Buffy är villig att offra Dawn och vem som hellst för att stoppa ondskan och de refererar tillbaka till det här... karaktärsutveckling på ett snyggt sätt.

av **latarmig** » mån dec 13, 2004 17:06

VelocityBoy skrev:Det finns en väldigt enkel och logisk förklaring till varför Buffy bär Dawn, det är muskelstyrka som avgör hur snabbt du kan springa (hur kraftigt du kan trycka ifrån) och Buffy har övernaturlig styrka med andra ord kan hon springa vansinnigt snabbt jämfört med Dawn.

Den förklaringen köper jag lätt. Buffy är säkert lika snabb som hon är stark. I BtVS har vi inte sett så många prov på just snabbhet, men i AtS är det betydligt vanligare.

AtS
Både Connor och Darla visar prov på övermänsklig snabbhet.

Men det var inte riktigt det som var poängen. Så som scenen är utformad slutar Dawn att springa och tar sig för ankeln och det är först då Buffy tar henne i sina armar och springer. Om de bara hade sprungit så hade inte någonting väsentligt gått förlorat. Glory hade hunnit upp dem och blivit träffad av lastbilen precis som nu. Skillnaden hade varit att man sluppit Dawn som typisk försvarslös och handlingsoförmögen kvinna (flicka). Möjligen kan man tänka sig att man valt den lösningen på grund av att man ville visa att Buffy gör allt för Dawn (till och med bär henne om det skulle behövas). Men vet vi inte alleredan det? Det har väl stått utom allt tvivel sedan rätt långt tillbaka? Nå, det här är som sagt ingen stor sak för mig, bara ett irritationsmoment och jag kommer väl även fortsättningsvis att rynka pannan i protest varje gång jag ser inledningsscenen.

Det finns för övrigt ett underbart litet moment alldeles i början som på ett otvetydigt sätt gör klart flera relationer. Det första Buffy gör i avsnittet är att ta Dawn och kasta sig och henne ut ur rummet. Hon vet att Glory är ute efter Dawn i första hand och att det gäller att fly. Det intressanta är att det inte finns någon som helst kommunikation mellan Buffy och Willow och heller ingen tanke på att skydda Tara. Buffy vet att om någon kan ta hand om Tara så är det Willow, hon litar fullständigt på att Tara är i goda händer (och att Willow kan ta hand om sig själv). Hon har givetvis rätt. Willow är en klippa. Det här gillar jag, man gör sin uppgift har fullt förtroende för att de andra gör sin del.

VelocityBoy skrev:
latarmig skrev:Hon säger i husbilen att det är meningen att onda varelser ska fly från henne och inte tvärtom, som om det vore en självklarhet. Det är ju bara ena sidan av saken, de onda varelserna ser det givetvis tvärtom.

Det är sådana här saker som alltid får mig att morra: Vem tror hon att hon är?

Jag har alltid tolkat det som att Buffy känner det som att hon har svikit sitt kall hon skall skydda hellmouthen och vanliga människor genom att jaga bort och döda monstrena och nu springer hon istället. Jag ser det som att hon förebrår sig själv för att hon inte gör sitt jobb inte som att hon är självgod, det kanske inte är helt logiskt då hon inte kan vinna men jag tycker att det visar hur allvarligt hon ser på sitt uppdrag.

Precis så tolkar jag det också, jag kunde inte ha sagt det bättre själv (särskilt det om att hon tar allvarligt på sitt uppdrag), förutom en sak - jag menade inte att hon skulle vara självgod i det här avseendet (det finns andra tillfällen då hon är det, men inte här). Vad jag protesterar mot är istället hennes självbild: Vem är hon, vad har hon för egenskaper, vad kan hon kräva av sig själv, vad är det rimligt att andra kräver av henne och så vidare. Svaret är att hon är en slayer - hon är inte gud. Det finns gränser för hennes möjligheter att omskapa världen. Så här långt i serien vet hon inte riktigt vem, eller snarare, vad, hon är.

latarmig skrev:Vad jag gillar här är [...] att hon här är trogen sin karaktär på ett bättre sätt än när hon klagar över att hon måste fly.

Här har jag ändrat åsikt (eller rättare, jag uttryckte mig klumpigt igår). Båda sätten att vara hör till hennes karaktär, både hennes självförebråelser och att hon slår en bunden man. Skillnaden är väl snarare att jag reagerar mer negativt på tecken på bristande självkännedom än jag gör på att någon handlar illa (hum... det där kräver nog mer tankemöda innan jag är säker på vad jag tycker). Att veta vad man kan och inte kan hör till det viktigaste i livet för alla människor, men den kunskapen är extra viktig för en slayer.

VelocityBoy skrev:Spoiler s7 Vilket gör det så mycket mer intressant att s7 Buffy är villig att offra Dawn och vem som hellst för att stoppa ondskan och de refererar tillbaka till det här... karaktärsutveckling på ett snyggt sätt.

S 7.
Håller med fullständigt. Det är en oerhörd karaktärsutveckling som ligger mellan de två ståndpunkterna. Men den diskussionen kanske vi ska föra i den avdelningen.

av **VelocityBoy** » mån dec 13, 2004 22:53

latarmig skrev:Men det var inte riktigt det som var poängen. Så som scenen är utformad slutar Dawn att springa och tar sig för ankeln och det är först då Buffy tar henne i sina armar och springer.

Jag kom faktiskt inte ihåg det... jaja jag tycker ändå inte att det är irriterande utan jag tycker att det, precis som du pekade ut, känns som att det bara visar vad hon är villig att göra för Dawn. Jag blir sugen på att se om avsnittet bara av att skriva om det.

latarmig skrev:Det är sådana här saker som alltid får mig att morra: Vem tror hon att hon är?

Du låter lite aggressivare här än i din förklaring nedan

latarmig skrev:Vad jag protesterar mot är istället hennes självbild: Vem är hon, vad har hon för egenskaper, vad kan hon kräva av sig själv, vad är det rimligt att andra kräver av henne och så vidare. Svaret är att hon är en slayer - hon är inte gud. Det finns gränser för hennes möjligheter att omskapa världen. Så här långt i serien vet hon inte riktigt vem, eller snarare, vad, hon är.

Som jag ser det har hon klarat det omöjliga så många gånger att hon känner att hon måste försöka igen... oj vad jag tycker om karaktären Buffy Summers.

latarmig skrev:Skillnaden är väl snarare att jag reagerar mer negativt på tecken på bristande självkännedom än jag gör på att någon handlar illa (hum... det där kräver nog mer tankemöda innan jag är säker på vad jag tycker). Att veta vad man kan och inte kan hör till det viktigaste i livet för alla människor, men den kunskapen är extra viktig för en slayer.

Ja du... bered dig på att bli besviken på livet för själkännedom är det ont om. Jag kan uppleva att god självkännedom kan vara en ganska stor börda också när du fegar ut och du vet att du gör fel och varför så känns det tungt.

av **latarmig** » tis dec 14, 2004 2:34

VelocityBoy skrev:Jag blir sugen på att se om avsnittet bara av att skriva om det. [---] oj vad jag tycker om karaktären Buffy Summers.

Du förnekar dig aldrig. Du förblir Buffy trogen vad som än händer. :-) Och som vanligt har jag inte motsatt åsikt, utan istället en helt annan värderingsskala. Det är lustigt hur vi kan vara fullständigt överens om beskrivningen av en scen men ändå komma till helt olika bedömningar, och när vi någon gång tycker lika så anser du att det var bra för att Buffy var så god, medan jag tycker det var bra för att man äntligen vågar visa en ond hjältinna. Det finns verkligen möjligheter till komplexa vilt skiftande tolkningar i BtVS.

VelocityBoy skrev:Du låter lite aggressivare här än i din förklaring nedan

Jepp, måste ju få moppsa mig lite, men liksom skällande hundar så är jag inte så farlig som jag låter.

VelocityBoy skrev:Jag kan uppleva att god självkännedom kan vara en ganska stor börda också när du fegar ut och du vet att du gör fel och varför så känns det tungt.

Sitt samvete får man leva med och ju bättre självkännedom man har desto tyngre blir det.

av **VelocityBoy** » tis dec 14, 2004 10:24

latarmig skrev:Du förnekar dig aldrig. Du förblir Buffy trogen vad som än händer. :-) Och som vanligt har jag inte motsatt åsikt, utan istället en helt annan värderingsskala. Det är lustigt hur vi kan vara fullständigt överens om beskrivningen av en scen men ändå komma till helt olika bedömningar, och när vi någon gång tycker lika så anser du att det var bra för att Buffy var så god, medan jag tycker det var bra för att man äntligen vågar visa en ond hjältinna. Det finns verkligen möjligheter till komplexa vilt skiftande tolkningar i BtVS.

Jo men jag känner mig faktiskt så inte onyanserad i min beundran... jag menar Buffy gör fel hela tiden men det gör henne mänsklig och det gör hennes beslut så mycket svårare ie. hon är rädd, osäker, ibland egoistisk och emellanåt självgod men hon reser sig alltid över det 'when push comes to shove'.

latarmig skrev:
VelocityBoy skrev:Du låter lite aggressivare här än i din förklaring nedan

Jepp, måste ju få moppsa mig lite, men liksom skällande hundar så är jag inte så farlig som jag låter.

Det jag menade var att du lät fördömande i ditt första inlägg ("vem tror hon att hon är") och sedan förstående så jag missförstod ditt första inlägg en aning (alternativt missförstod jag förklaringen

).

latarmig skrev:Sitt samvete får man leva med och ju bättre självkännedom man har desto tyngre blir det.

Det var det jag menade... fast du uttryckte det så mycket bättre.

av **latarmig** » tis dec 14, 2004 16:43

VelocityBoy skrev:
latarmig skrev:Du förnekar dig aldrig. Du förblir Buffy trogen vad som än händer. :-)

Jo men jag känner mig faktiskt så inte onyanserad i min beundran... jag menar Buffy gör fel hela tiden men det gör henne mänsklig och det gör hennes beslut så mycket svårare ie. hon är rädd, osäker, ibland egoistisk och emellanåt självgod men hon reser sig alltid över det 'when push comes to shove'.

Det var inte menat som att jag skulle se dig som ytlig eller onyanserad. Långt därifrån. Du argumenterar alltid väl för dina åsikter. Vad som kännetecknar både dig och mig är väl snarare att vi har ganska tydliga positioner. Vi skulle båda kunna dra varandras argument vid diskussionen av en viss scen (därmed inte sagt att vi bör sluta skriva ;-) ).

Själv har jag det komplexa förhållandet till Buffy att jag alltid stör mig på hennes moralsyn och ibland rätt hemska behandling av andra. Samtidigt som jag är ytterst medveten om att det är just dessa drag som gör serien unik, det vill säga det är omöjligt för mig att önska bort det jag irriterar mig mest på, för det vore detsamma som att önska mig en konventionell TV-serie. De flesta av mina reflektioner kommer sig av mitt behov att skriva mig igenom den här paradoxen.

av **Binchy** » mån jan 24, 2005 23:19

Vilka djupa diskusioner ni för här. Att Buffy i bland verkar okänslig beror väl på att hon tvingas vara det. Om man är ansvarig för "the greater good" för hela mänskligheten så är lidandet hos ett fåtal något man ibland tvingas, inte bara stå ut med, utan även orsaka. Det svåra är ju att alla är inte överrens om vad som är "the greater good", det kan ibland vara diametralt olika åsikter, se bara på kriget i Irak. De stackars 18-19-åriga killarna (och tjejerna) sänds från USA för att, som de har fått lära sig, befria irakierna. Men irakierna känner sig inte befriade av att en stormakt invaderar deras land, och är allt annat än tacksamma och samarbetsvilliga, vilket USA-ungdomarna förväntar sig att de ska vara. Total communication shutdown.

Mycket bra avsnitt, lite väl många medeltidsgubbar (med en väldigt "modern" tatuering i pannan).

av **A bear** » tor mar 10, 2005 10:42

Avslutningen på s5, från "Intervention" till "The Gift" kunde varit en av de starkaste i serien om det inte hade varit för "Spiral".

Det är väl lite grann det som är problemet med Buffy, andra sidan av myntet; en serie med så komplexa stories måste då och då stoppa in ett avsnitt där halva tiden går åt till att förklara saker och ting. Och den oändliga utfrågningsscenen med general Solpanna är urtrist. Överhuvudtaget känns riddarna oerhört fåniga - OK, de är en uråldrig orden, men det är dominikanermunkarna också och de pratar inte nödvändigtvis som på medeltiden för det, och jag tror säkert de använder bilar nu för tiden också. Byzantiumriddarna får mig mest att vilja hojta "...and your father smelt of elderberries!"

Bilar, ja. OK, de får inte alla plats i Xandermobilen. Är Giles fina BMW på verkstan? Sätt Willow, Buffy, Dawn och Spike i den, resten av gänget i Xanders och följ efter varann. I värsta fall kan bilen med den viktigaste lasten köra ifrån det mesta på vägarna. I stället snor de en skraltig husbil som, av scenerna med hästarna att döma, har en toppfart på 40 km/h...

Och Ben sen. OK, han vet inte när han blir uppringd exakt vad situationen är, men när han kommer dit - och sekunden han bestämmer sig för att inte döda Dawn - borde han begärt att bli utsläppt. Men OK, Ben är svag, han vet inte riktigt vad han vill. Jag köper det.

Avsnittet har ändå en del fina grejer. Anya pratar om räkor igen. Buffys panikartade tal i början. Hela den här:

DAWN: And then whoosh! All of a sudden Glory's standing right there in front of us, all skanky and blonde and thinkin' she's all that just 'cause some bumpy heads kiss her stinky feet ... She does have nice feet. And she's comin' right at us, and Buffy's just standing there not even blinking, like "Bring it on," and then, wham! Hell-bitch in orbit.
XANDER: Go, Buff!
GILES: I knew you'd best Glory eventually, I mean all-all our years of training-
BUFFY: A truck hit her.
GILES: Oh.
ANYA: You threw it at her?
DAWN: Well, no. She more kind of waited for it to hit Glory. Uh, but then Buffy ran really fast and we got away!

Avsnittet funkar, men blir ofta mest en transportsträcka.

av **Binchy** » tor mar 10, 2005 11:49

A bear skrev:Byzantiumriddarna får mig mest att vilja hojta "...and your father smelt of elderberries!"

Förlåt en okunnig, men vad kommer det citatet ifrån? Maken säger det alltsom oftast och jag trodde det var något hans outgrundliga hjärna hade hittat på. Men det måste vara någon annans outgrundliga hjärna...

av **A bear** » tor mar 10, 2005 11:56

Binchy skrev:
A bear skrev:Byzantiumriddarna får mig mest att vilja hojta "...and your father smelt of elderberries!"

Förlåt en okunnig, men vad kommer det citatet ifrån? Maken säger det alltsom oftast och jag trodde det var något hans outgrundliga hjärna hade hittat på. Men det måste vara någon annans outgrundliga hjärna...

Ur Monty Python And The Holy Grail.

KING ARTHUR: If you will not show us the Grail, we shall take your castle by force!
FRENCH GUARD: You don't frighten us, English pig-dogs! Go and boil your bottom, sons of a silly person. I blow my nose at you, so-called Arthur King, you and all your silly English knnnnniggets.
SIR GALAHAD: What a strange person.
KING ARTHUR: Now look here, my good man--
FRENCH GUARD: I don't wanna talk to you no more, you empty headed animal food trough wiper! I fart in your general direction! Your mother was a hamster and your father smelt of elderberries!

Buffyforum

5x20 - Spiral

?

5x20 - Spiral

Vilka är online