Något annat jag tycker
The Wire lyckats med - alltså bortsett från historieberättandet och samhällskritiken - är sin framställning av
duon. Två, inte tre eller sju, är den magiska siffran i David Simons Baltimore. Duon är allt. Jag listar mina fem favoriter.
5. McNulty och KimaMin femma är kanske ett okonventionellt val och det fanns många kandidater men det är något speciellt med de här två. Kanske är det hur McNulty lär Kima hur man knullar runt och kommer undan med det, kanske är det hur Kima alltid sätter McNulty på plats på ett sätt inte ens Bunk kan, kanske är det hur fin och genuin deras vänskap ändå känns. De får förhållandevis lite tid som duo men det som finns räknas.
Epigraphs:
"...when it's not your turn." - McNulty
"If I hear the music, I'm gonna dance." - Greggs
NyckelscenFörsta säsongen. Ett tidigt avsnitt. De pratar om McNultys ex-fru. "Did you just call the mother of your children a 'cunt'?", frågar Kima. Fin scen.
4. Carcetti och WilsonAlla politiker - i synnerhet ambitiösa politiker - vet att när man ackumulerat en legion av inställsamma jasägare och lismare är det bra att ha någon som säger det som det är utan omsvep och gärna också med en sarkastisk, förklenande ton. För att egot inte ska bli för stort och för att politikern inte ska bli tvärsäker. Carcetti, som den mest ambitiösa och egocentriska av alla Maryland-politiker, har i Wilson hittat den mest rättframma och sarkastiska av alla politiska konsulter. Det här är det par som faktiskt verkar oskiljaktiga på riktigt. Vart Carcetti än vandrar, vandrar också Wilson. Till och med när Carcetti tillbringar lite tid med frugan och dottern väntar Wilson tålmodigt utanför, alltid redo att förklara för mannen han innerst inne beundrar vad fan han gör fel.
Epigraphs:
"I still wake up white in a city that ain't." - Carcetti
"Don't try this shit at home." - Norman Wilson
Nyckelscen De är ute och kampanjar. Wilson försöker hantera Carcettis ego.
3. Herc och CarverKompetensen är ojämnt fördelad mellan de två men det är ändå som en duo Carver och Herc hävdar sig bäst. På egen hand är Herc helt enkelt inte tillräckligt kompetent för att få något gjort. Men när de här sammanvuxna tvillingarna (eller
The Wires motsvarighet till Rosencrantz och Guildenstern om du vill ha det så) separerades led också Carver. Kanske är han för idealistisk för att någonsin kunna balansera sinnesfrid med polisarbete. Seriens kanske mest älskvärda karaktär och den avgjort äckligaste i samma parkonstellation. Bara det tar dem till prispallen.
Epigraphs:
"Maybe we won." - Herc
Carver får ingen! Dåligt, David Simon.
NyckelscenYou do not get to win shitbird, we do! (mest Carver men han är ju också den bättre av dem)
2. Avon och StringerBaltimores sexigaste drogbaroner. 'Nuff said.
Epigraphs"Just a gangster, I suppose." - Avon Barksdale
"We don't need to dream no more." - Stringer Bell
NyckelscenDen fruktansvärda, förkrossande scenen när de blickar tillbaka på sina tidiga dagar och blickar ut över staden de en gång i tiden beslöt sig för att erövra tillsammans. MITT HJÄRTA!
1. McNulty och BunkKonkurrensen var hård men det rådde aldrig någon tvivel om vilka som skulle ta hem det här. Trots att de bara är utredarpartners under delar av första säsongen är deras pardynamik så pass outplånlig att den spelar en central roll för båda karaktärerna i
alla säsonger. Ni känner dem redan. De har sina laster (cigarrer och kvinnor för Bunk; sprit och kvinnor för McNulty), sina brister, sina gräl och visst begår de misstag. Men när Baltimore's finest sammanstrålar för att lösa mord eller bara sina trassliga privatliv är det magi. Natural police.
Epigraphs"They can chew you up, but they gotta spit you out." - McNulty
"A man must have a code." - Bunk
NyckelscenSeriöst? Om du inte kan
den här förtjänar du inte att få se på
The Wire.
EDIT: Glömde en.