Film 3: Film Goes To Monte Carlo

[Illyria]

Jag har dålig koll på årets filmer, finns det några bra att rekommendra? (måste gå att ladda hem)

Har knappt sett några alls (Tales from Earthsea, HP5 , Ratatouille eh, typ) så det finns egentligen inga begränsningar. Det där räknar jag alla som ej bra filmer, Earthsea var verkligen en stor besvikelse.

[CheeseGuy]

Jag såg I'm Not There igår och Superbad idag. Helt olika upplevelser naturligtvis, men jag mer eller mindre älskade båda.

Har Eastern Promises hittat ut på internet i någon sebar version? Och förresten, är det mycket ryska, så att man behöver undertext för det?

[noike]

Har Eastern Promises hittat ut på internet i någon sebar version?

DVDrip. Subtitle-fil var med, men jag har inte sett den ännu.

[AKS]

Dog Day Afternoon på SVT1 inatt! Litet filmtips bara. Har inte sett den på säkert tio år, men då gillade jag den i alla fall rejält mycket. Antagligen min favoritfilm av de Pacino-filmer jag kan komma ihåg att jag sett.

http://www.imdb.com/title/tt0072890/

[noike]

Hurra för repriser. Den gick vid någon idiottid för några veckor sedan som jag givetvis glömde. Om jag glömmer bort den ikväll måste jag nog ta mig tusen låna dvd:n från någon i närheten.

[caffeineaddict]

Om jag glömmer bort den ikväll måste jag nog ta mig tusen låna dvd:n från någon i närheten.

Kan ta med den på nyår om du inte har någon ännu närmre. Fabulös film.

[noike]

Om jag glömmer bort den ikväll måste jag nog ta mig tusen låna dvd:n från någon i närheten.

Kan ta med den på nyår om du inte har någon ännu närmre. Fabulös film.

Jag tror bestämt att jag har sett två exemplar hos han den där som inte tittar på the Wire.

[adolvsson]

Oh, oh, han som inte tittar på The Wire, det är jag!!

[noike]

Simple Men. Eh, roadmovie-teater skulle man kunna beskriva den som när de två bröderna McCabe letar efter deras försvunne revolutionära flykting till efterlysta pappa. Det händer inte så mycket, inte på ytan i varje fall. Jag blir inte klok på Hartley. Överstiliserat till max; soundtrack vars originalscore påminner om återupprepandet i Twin Peaks, dialog som känns som monologer, sättet folk rör sig när de är i bild. Sedan innehållet under det. Hur fan ska man beskriva det nu då? Hoppfull fatalism?

Martin Donovan skriker "I can't stand this quiet!" och sedan blir det klipp till synkroniserad dans till Sonic Youths "Kool Thing". Mycket Yo La Tengo i soundtracket också.

— I used to work with her ex-husband.
— You mean the angry, dangerous, psychotic ex-husband?
— Well, just hold on! Jack might be dangerous. He may even be psychotic. But I don't think he's angry!

Behöver jag ens sätta ut [REKOMMENERAT] längre?

[A bear]

Har Eastern Promises hittat ut på internet i någon sebar version?

DVDrip. Subtitle-fil var med, men jag har inte sett den ännu.

Det har jag. Utmärkt kvalitet på bäggedera.

Eastern Promises.

Ja jävlar. Får man säga att Cronenberg går från klarhet till klarhet, eller... OK, helt hundraprocentig är inte Eastern Promises, men det var inte Spider heller så. Men ändå. På något vis får han alltså in sina egna standardperversiteter och fascinationer i något som samtidigt är samhällsfilm i Lilja 4ever-stuk och bov-och-polisthriller; som alltid hos Cronenberg är det den mänskliga kroppen som förråder, som bär vittne till det som sker inuti, och som ibland kanske - kanske - bär falskt vittnesbörd.

Som den Cronenbergfantast man är hittar jag små kopplingar hela tiden till saker han gjort tidigare - barnen i The Brood, samhällsviruset i eXistenZ, och naturligtvis Viggos helt annorlunda men samtidigt väldigt lika roll i History of Violence. Hur mycket jag än älskar hans 70- och 80talsgalenskaper känns det som om det är något i den här stilen han sökt hela tiden; komma bort från genrefacket och göra filmer som faktiskt smyger sig in under huden som bläcket i tatueringarna i stället för att banka en över huvudet med metaforerna.

Precis som sin avlägsne kusin David Lynch gör Cronenberg filmer om våld. Våldet slår igenom i vissa scener - plötsligt, hårt, osminkat - men det finns där hela tiden, i situationerna, i mönstren, i bläcket filmen är skriven och filmad med. Skrivet på kött och blod.

5/5.

"We don't kill babies", säger Nikolaj i slutet. Lögn, bevisligen - filmen berättas av ett dött barn (som påpekas flera gånger). Vem av de tre närvarande ljuger han för?

[RalfiParpa]

"We don't kill babies", säger Nikolaj i slutet. Lögn, bevisligen - filmen berättas av ett dött barn (som påpekas flera gånger). Vem av de tre närvarande ljuger han för?

(spoiler Eastern Promises) En ny världsordning, kanske? Nikolai kanske tror att det kommer bli ändring med honom sittandes vid rodret? Det där kan ju ses som hans mantra och doktrin som nyligen tillträdd maffiaboss.

[A bear]

"We don't kill babies", säger Nikolaj i slutet. Lögn, bevisligen - filmen berättas av ett dött barn (som påpekas flera gånger). Vem av de tre närvarande ljuger han för?

(spoiler Eastern Promises) En ny världsordning, kanske? Nikolai kanske tror att det kommer bli ändring med honom bakom rodret? Det där kan ju ses som hans mantra och doktrin som nyligen tillträdd maffiaboss.

Det är den välvilliga tolkningen, ja. Och det vore ju trevligt.

[RalfiParpa]

"We don't kill babies", säger Nikolaj i slutet. Lögn, bevisligen - filmen berättas av ett dött barn (som påpekas flera gånger). Vem av de tre närvarande ljuger han för?

(spoiler Eastern Promises) En ny världsordning, kanske? Nikolai kanske tror att det kommer bli ändring med honom bakom rodret? Det där kan ju ses som hans mantra och doktrin som nyligen tillträdd maffiaboss.

Det är den välvilliga tolkningen, ja. Och det vore ju trevligt.

(spoiler Eastern Promises) Jag inser nu att det är (bland annat) därifrån titeln kommer. Fan, man behöver tid för att smälta sådana där Cronenberg-saker. Om man tolkar det så är det såklart sig själv Nikolai ljuger för.

[CheeseGuy]

Eastern Promises, ja. Fy fan vad bra. Helt klart den film jag har gillat mest av Cronenberg, men jag har bara sett hans Crash och A History of Violence också.

[A bear]

"We don't kill babies", säger Nikolaj i slutet. Lögn, bevisligen - filmen berättas av ett dött barn (som påpekas flera gånger). Vem av de tre närvarande ljuger han för?

(spoiler Eastern Promises) En ny världsordning, kanske? Nikolai kanske tror att det kommer bli ändring med honom bakom rodret? Det där kan ju ses som hans mantra och doktrin som nyligen tillträdd maffiaboss.

Det är den välvilliga tolkningen, ja. Och det vore ju trevligt.

(spoiler Eastern Promises) Jag inser nu att det är (bland annat) därifrån titeln kommer. Fan, man behöver tid för att smälta sådana där Cronenberg-saker. Om man tolkar det så är det såklart sig själv Nikolai ljuger för.

Även om han är en good guy innerst inne - vilket nog inte är så säkert som det verkar, KGB och allt - så... vad ska han göra som maffiaboss om INTE smuggla småflickor och droger? Servera borsjtj? (Lägg in valfri koppling till Infernal Affairs eller Mother Night här.)

[wyndham]

Senast sedda:

Hamlet
Pappa har börjat spöka och kräver hämnd. Den här gången utspelar sig Shakespeares största klassiker på 1800-talet, i Kenneth Branaghs fyra timmar långa tolkning från 1996. Bra film. Branagh själv tar i så han sprcker i huvudrollen, och hans sätt blir stundom lite väl påfrestande. En av filmens många egendomligheter är att de minsta birollerna har överlämnats till de största namnen. Ibland är det briljant, som när Gérard Depardieu sitter och nickar i en stol och säger "yes, sir" på sin finaste brittiska. Ibland är det katastrofalt som när Robin Williams kommer in med ett pajasnummer alldeles innan slutscenen. Ibland är det bara underligt, som när Judi Dench klipps in som en gråtande mor i två sekunder.

--he introduces recognizable actors in secondary roles to jar us into the realization that this is a play. (One of these is really funny. How do you portray an actor among actors playing non-actors. Well, you get a noticeably BAD actor. I wonder if Heston knows he'll be goofed on for this for many decades as this film outlives his sandled perorations.)

Vad det här prettot försöker säga är att Charlton Heston kommer in och ÄGER hela filmen. Mannen är briljant, och hans monolog är filmens höjdpunkt. Nöff said.

En fyra till Hamlet.

Five easy pieces (1970)
Jack Nicholson spelar en skitstövel som får dagarna att gå i vitskräpsamerika. Till dess att familjen kallar.

Jämförs jämt och ständigt med Easy Rider, som jag dock inte sett. Av ett antal taglines att döma marknadsfördes den som en uppföljare, vilket inte är särskilt passande.

Det är ett rakt karaktärsdrama med många fantastiska scener. Första halvan har tyvärr inte så mycket att erbjuda. En trea.

[AKS]

Jag såg den versionen (Hamlet) på bio. Paus i mitten. Det var lite jobbigt och jag skulle aldrig klara det nu. Klart bra film dock!

[caffeineaddict]

Staffan: Kul att du också sett Five Easy Pieces, recenserade den här för inte så länge sen. Och jo, alla Easy Rider-jämförelser är högst opassande.

[wyndham]

Hamlet på bio låter som en intressant upplevelse. Tycker om filmer med paus i mitten.

Väl talat om filmen, caffe. Mästerverkstämpeln hade fått mina förväntningar att springa iväg en smula, men det var sannerligen en rörande, oförutsägbar och "genuin" historia.

[caffeineaddict]

Tackar, tackar.

Såg också Branaghs Hamlet på bio när det begav sig faktiskt. Fan vet om det inte var min första upplevelse av historien bortsett från några snabba summeringar på svenskan i skolan ungefär.

[caffeineaddict]

Criterion-släpp av The Ice Storm!

[noike]

Criterion-släpp av The Ice Storm!

Fuck yeah. När Ang Lee fortfarande kunde göra filmer.

[AKS]

Jag har nog gillat alla Ang Lee-filmer jag sett (mina IMDb-betyg från då det begav sig inom parentes): Sense and Sensibility (8/10), The Ice Storm (7/10), Ride with the Devil (7/10 - men jag föredrar helt klart The Ice Storm i efterhand), Crouching Tiger, Hidden Dragon (7/10), Hulk (inget betyg så den gillade jag kanske inte) och Brokeback Mountain (10/10 - Wow! Verkligen, Anna?)).

[caffeineaddict]

The Descent

Fuck me backwards. En sådan adrenalinpumpande liten jävla pärla. Jag var kissnödigt, nästan gråtfärdigt rädd ibland och när blodet flög på slutet så kändes det verkligen.

Dock hade jag oroat mig onödigt för "eye gouging"-scenen (ja, jag har spoilat mig själv på IMDb med vilka filmer som har keywordet "eye gouging" för att kunna undvika eller åtminstone vara förberedd). Som flera av er vet är ju våld mot ögon min största fobi tillsammans med ormar. Och på något sätt hade jag fått för mig att det skulle handla om några slemmiga tentakler snarare än blinda albinomonster nere i grottorna, så jag hade helt och hållet byggt upp och skrämt upp mig själv med bilden av några ormliknande tentakler som tryckte ögonen ur någon av tjejerna som jag visste skulle spela huvudrollerna. Säkerligen som en helt oväntad jump-scen och i grotesk detalj också och, well.. ni ser hur det byggde upp till att bli min värsta fobi-film någonsin. Så jag var någonstans ändå lättad när vår hjältinna slutligen körde tummarna i ögonen på ett av monstren, på något sätt kändes det som om jag kom undan lättare när det ändå blev som det blev.

Och slutet var kickass. Samtidigt som jag inte kan låta bli att ha ordentligt med sympati för stackars Juno som blir brutalt lämnad att dö efter att faktiskt främst ha gjort ett jävla misstag som jag såg det. Kände nog mest med henne av alla. Hon förtjänade inte det där.

Musiken var väldigt stilig och vacker, särskilt för att vara i en sån här film, även om det var uppenbart att kompositören lyssnat på Howard Shores Silence of the Lambs-score några tusen gånger (men det är å andra sidan förbaskat bra musik, så inget egentligt fel med det).

4 / 5. Absolut en av de bästa skräckisarna på år och dag.

[AKS]

4 / 5. Absolut en av de bästa skräckisarna på år och dag.

Hear, hear! Tänk om fler ungdomar (shit, jag är gammal!) kunde se den här så jag slapp diskutera Hostel och Saw hela tiden.

[Peppe]

Descent är fantastisk! Fast jag tyckte det blev lite action efter ungefär halva. Det gillade jag lite mindre.

[caffeineaddict]

(spoiler The Descent) Jösses! Såg precis på IMDb att amerikanska versionen slutar INNAN klippet tillbaka till grottan! IDIOTJÄVLAR!

[adolvsson]

Kenneth Branaghs Hamlet, kommer inte ihåg om jag såg den på bio eller video (VHS, no less) första gången, fast jag kommer ihåg att jag älskade den direkt. På en femgradig skala blev det en femma. Då. Kanske nu också, det var några år sen sist.

Sällan jag blir rädd för en film nuförtiden, The Descent är ett underbart, nervsteppande, undantag. Defintivt en femma. Stark sådan.


Ang Lees filmer, där ligger dom flesta på 4 av 5, känns det som såhär i efterhand, med undantag av Sense and Sensibility som jag inte har sett och Brokeback Mountain som var en besvikelse och ett pretaniöst dravel. Hulk har sina brister, men det mesta fungerar och den liknar ingen annan superhjältefilm, som en konsthusrulle i sommaractionkostym.

The Killer, som nämndes i plingtråden, har jag inte sett på många år. Då var jag väldigt förtjust i den. Då hade jag nog satt en fyra. Jävligt snygg underhållning.

[AKS]

(spoiler The Descent) Jösses! Såg precis på IMDb att amerikanska versionen slutar INNAN klippet tillbaka till grottan! IDIOTJÄVLAR!

ja, det där har jag skakat på huvudet åt i mången diskussion.

[noike]

De sakerna jag inte gillat av Ang Lee är iofs bara två: Hulk och Ride the Devil. Tyckte de var spektakulärt tråkiga båda två. Crouching Tiger, Hidden Dragon gillade jag en hel del men det gick inte frångå faktumet att det var en standardhandling för flygande svärdsfilmer gjord med högre budget — jag hade väntat mig mer. Brokeback har jag ännu inte sett. (Tjatar ni kommer det ta längre tid, that's how I roll.)


Eastern Promises. Shit. Muddafakkor. Känns väldigt mycket som en companion piece till History. Jag har suttit och tänkt på den innan jag piltade ner det här, men det känns inte som det räcker. Mer tid att smälta.

Det här med kroppen ja. Tatueringar som visar vem man är, vem man vill vara och vem man blir. Allt på samma gång i Viggos fall, för jag antar att några av dem faktiskt är riktiga, de tidigaste måste ha börjat blekna lite och tvivlar på att man väljer en infiltratör som inte har "rätt" bakgrund. Och även de falska som gjorts för att passa bakgrunden börjar påverka. För Kirill handlar tatueringarna om vem han förväntas vara men inte riktigt kan vara.

Det behöver inte vara lögn när han säger "we don't kill babies". De tre där och då gör det inte. Men Nikolai där (fortfarande oförändrad av de nya stjärnorna) och den Nikolai som sitter vid bordet senare och styr är inte samma personer, vilket gör att löftet som sådant inte gäller honom. När han lovade bort sin kropp till tatueringarna lovade han även bort sin själ — och detta är inget löfte han kan bryta annat än att ge upp kroppen. KGB eller vad de nu heter måste ha vetat detta, de har levt i närheten av den världen alldeles för länga för att det inte ska vara självklar. Vilket ställer frågan: varför ville de egentligen att Nikolai skulle infiltrera organisationen? Som sagt, de är inte heller välvilliga.