Film 3: Film Goes To Monte Carlo

[Glorificus]

Min första tanke (ah, okej, andra eller tredje efter woohoo!, osv.) om CoM-nyheten var att jag hoppas de frångår boken rejält för att göra en bra filmatisering av den. Jag förstår varför de valde den, men att det ska bli riktigt bra som film hänger ju ändå på att de tightar till historien utan att ta för mycket hänsyn till boken. Så är det med de flesta adaptioner, men CoM behöver nog lite extra tänkande utanför ramarna.

Vet vi förresten om det är samma format som för Hogfather som gäller nu? Miniserie eller tv-film?

Hm... annars skulle jag gärna se Equal Rites som film. Eller Small Gods, det är min favorit också.

[gaspode]

Small Gods kan vara min favorit också. den var det när jag läste den iaf, nu är det så mycket böcker i hjärnan att jag inte har en aning...

Tänkte börja läsa om CoM, men upptäckte att jag inte hade den! De första böckerna lånade jag av en kompis när jag läste.
Har börjat på Pyramids istället.

[noike]

Amateur. Från -94.

Thomas (Martin Donovan) vaknar upp på gatan utan minne. Han har ont och blöder lite så han går in på ett fik där han träffar Isabelle (Isabelle Huppert) -- som är en porrskrivande (sort of) fd nunna. Jo, givetvis är det en film av Hal Hartley. Precis som de andra två filmerna jag sett av honom (Henry Fool och the Book of Life) är det väldigt mycket stilistiskt, nästan lite teater över det. Fast när Hal gör det så blir det filmad teater på ett bra sätt. Rytmiskt. Väldigt poetiskt i samband med hans bildspråk. Jag måste se mer av hans filmer.

[REKOMMENDERAS]

Thomas: How can you be a nymphomaniac and never had sex?
Isabelle: I'm choosy.

Ps. Polly Jean i soundtracket, Parker! Posey! i liten biroll. 'Nuff said. Ds.

[Tam]

Shoot 'Em Up
Levererade vad jag hoppades på! More is more, kul gags. Lagom kort också. Min favoritscen: "So much for wearing your seatbelt".

[caffeineaddict]

DVDRIP AV I'M NOT THERE!!!

OMFG! Verkligen! Nu KAN jag inte somna! Måste bara kolla så att den är i god kvalitet och ingen som bluffat när de benämnt den DVDrip!

EDIT: OCH Eastern Promises!

EDIT 2: Helschysst kvalitet! Helsikes jävlar! Jag kommer ha sett I'm Not There innan jag somnar! *dansar och snyftar av glädje*

(High expectations? Who? Me?)

[HeY]

Vet inte om detta har postats (orkar inte titta efter heller ) men här är trailern för SMGs senaste film Possession

[noike]

DVDRIP AV I'M NOT THERE!!!

Är det den på bukten? Eller finns den lite snabbare?

Fast jag ska nog inte klaga, den går ändå snabbare än Hal Hartleys kortfilm "Sisters of Mercy" (Sabrina Lloyd! Parker Posey! Det ger också höga förväntningar.)

[caffeineaddict]

DVDRIP AV I'M NOT THERE!!!

Är det den på bukten? Eller finns den lite snabbare?

Fast jag ska nog inte klaga, den går ändå snabbare än Hal Hartleys kortfilm "Sisters of Mercy" (Sabrina Lloyd! Parker Posey! Det ger också höga förväntningar.)

Jag har den redan nere. Hubben?

[caffeineaddict]

I'm Not There

"Why don't you do your early stuff!?"

Förtexterna hävdar att vad vi kommer se är "Inspired by the music & many lives of Bob Dylan" och för oss som inser potentialen i ett sånt påstående tyder det på mässingsballar från början. Och ja, alltså, det är ju en njutning. För mig iaf. En vacker, förvirrande, rolig, upprörande, sorgsen, vrickad, hallucinatorisk upplevelse. En dröm, m.a.o. men inte bara på det sättet vi säger när vi beskriver något som vi tycker om väldigt mycket som "en dröm", för egentligen, vems drömmar är hela tiden så bra som de saker som vi av någon anledning beskriver på det viset? En film av den här sorten kan inte vara "felfri" (vad det nu än betyder) och det är den inte heller, men å andra sidan är det en sån film som kommer betyda helt olika saker för nästan varje person som ser den, helt beroende på deras förhållande till Dylan, musik, film och historia.

Jag kan på inget sätt ge mig på att försöka betygsätta den här filmen rättvist. JAG älskar den, nog, men det är en film gjord av Dylan-nördar för Dylan-nördar och på så vis var det väl ganska oundvikligt att jag skulle komma ifrån den med stark kärlek i mitt hjärta. Musikanvändandet (inte bara musiken i sig, som jag NATURLIGTVIS älskar, men främst hur och var och varför den dyker upp) är oftast precis strålande. Det gav mig rysningar minst ett halvdussin gånger, bidde lite tårögd två eller tre. En gång var det nära att brista helt (Idiot Wind såklart. Särskilt med tanke på hur den samspelar med den tidigare, lika underbara, I Want You-scenen).

Alla kommer prata om Cate Blanchett, vissa även en hel del om Christian Bale. Men för mig ägdes den största delen av filmens hjärta, till min egen förvåning, av Heath Ledger och Charlotte Gainsbourg och deras samspel.

Men det är en sån där film där att ha sett den en gång bara känns som början. Jag planerar redan ett långt förhållande med I'm Not There och en omtitt kan inte vara långt bort. Men först vill jag se om No Direction Home. Och kanske Dont Look Back. Och eventuellt läsa om Chronicles, Volume One. Ja, ni ser...

It's a fucking marvel, really.

[RalfiParpa]

Jag har också sett en film med Bob Dylan. Han spelar en trubadurpoet som åker runt i ett depraverat, förfallet samhälle och uppviglar folket. Nej, det var inte en dokumentär. John Goodman var med också. Den var rätt bra.

[caffeineaddict]

Jag har också sett en film med Bob Dylan. Han spelar en trubadurpoet som åker runt i ett depraverat, förfallet samhälle och uppviglar folket. Nej, det var inte en dokumentär. John Goodman var med också. Den var rätt bra.

Jupp, Masked & Anonymous. Den borde jag se om nån gång snart, tyckte ju faktiskt om den även fast den (till skillnad från I'm Not There) tenderar sågas jämns med fotknölarna.

Hm, har banne mig skrivit en recension av den med nånstans, som jag skrev när jag först såg den...

EDIT: Ja, titta där. Halvilla skrivet vid tillfälle, men men, man får väl stå för sina synder.

I was born here and I'll die here against my will
I know it looks like I'm moving, but I'm standing still
Every nerve in my body is so vacant and numb
I can't even remember what it was I came here to get away from

So, tonight I became the world's only Masked and Anonymous-fan. Bob Dylan's "disaster of vanity" turned to be one hell of an enjoyable ride with lots to enjoy for a Dylan-fanatic such as myself.

Sure, structurally and storywise, it's a complete mess. But it's a fascinating and enchanting mess. I also completely adore the choice of using Dylan covers and remixes and such rather than only originals. I laughed out loud at the "Like a Rolling Stone"-hiphop version used in the beginning and thought it was a refreshing proof of non-vanity from Dylan's side (it's so very tempting to think of Dylan himself, and not director Larry Charles, as the brain behind the project that I probably can't stop myself from it even if I should). Still, with the exception of a scene I'll describe below, the best moments of music come when the old versions of great songs that I'm familiar with are used: "Blind Willie McTell" and "Not Dark Yet".

Acting-wise, it's a rollercoaster. With everyone and their grandmother appearing in the movie, it's almost inevitable that it would become more of a game of "spot the celebrity" or, rather, "spot the celebrity chewing the scenery", but it was still fun as hell. And the Big Lebowski-reunion of Bridges & Goodman was a delight. I was just waiting for Bridges to order a white russian or Goodman to start screaming "Over the line!". Mickey Rourke and Val Kilmer are also memorable. Jessica Lange, unfortunately, is pretty much wasted but still a nice presence. And although Penelope Cruz isn't exactly a favorite of mine, her moment of praying before an altar while wearing a "Master of Puppets"-t shirt will certainly stick in my mind. Even Giovanni Ribisi, otherwise no favorite of mine, performs an unexpectedly moving and well-played monologue describing the difficulty of choosing sides in a rebellion such as the one occuring in the movie.

Oh, and before forgetting, I also became very fond of the moment of Luke Wilson and Goodman discussing "Drifter's Escape".

"Oh, help me in my weakness,"
I heard the drifter say,
As they carried him from the courtroom
And were taking him away.
"My trip hasn't been a pleasant one
And my time it isn't long,
And I still do not know
What it was that I've done wrong."

As for Dylan's own acting skills, well, there is probably a reason he keeps as low-key as he does. That voice still is a force to be reckoned with though, in speech as well as song (and combined with that grim, chiseled face), and therefore he definitely holds my interest whenever he's on screen. However, he's low-key, he's non-emotional, much like the man himself seems to be. And when supposedly becoming angry and aggressive near the end, the scene is cut in a way suggesting the acting may not have been satisfactory.

However, he does cry. Relatively believably.

Most stunning though, was the moment of the little girl singing "The Times They Are A-Changin'". I've heard the song a thousand times, but tonight everything old became new again. And combined with the stunning beauty concealed in the voice of this smiling and charming little girl... it gave me goosebumps and I felt tears in my eyes. A great performance of a great song in a great scene in a (momentarily, at least) great movie.

So in the end, it's saddening to me that the movie was so universally panned, and I'm actually hoping that Dylan will embark on another "disaster of vanity" sooner rather and later.

The line it is drawn
The curse it is cast
The slow one now
Will later be fast
As the present now
Will later be past
The order is rapidly fadin'.
And the first one now
Will later be last
For the times they are a-changin'

Indeed, I'm a fanboy.

[noike]

I'm Not There

Jo, den var ju bra men jag hade väntat mig något mer krävande. Det kanske inte var rättvist att förvänta sig någon Charlie Kaufmanesk dekonstruktion och sammanplockning, men jag tror det var det jag gjorde. Och då blir filmen som den var lite mer fluff.

[Glorificus]

I'm Not There

Jo, den var ju bra men jag hade väntat mig något mer krävande. Det kanske inte var rättvist att förvänta sig någon Charlie Kaufmanesk dekonstruktion och sammanplockning, men jag tror det var det jag gjorde. Och då blir filmen som den var lite mer fluff.

Hm. Jag drar genast ned mina egna Charlie Kaufmaneska förväntningar.

[caffeineaddict]

Jag hade nog kanske väntat mig lite mer åt det hållet själv, men jag tyckte filmen gjorde det ganska klart ganska tidigt att det inte var det den faktiskt skulle handla om, så då släppte jag det and just let myself go. Vill man dessutom försöka se den så så finns det en hel del bra Todd Haynes-intervjuer där den aspekten kommer in mer.

Jag tror fan det blir No Direction Home ikväll.

[caffeineaddict]

Golden Globe-nomineringarna gäller ju även filmer.

Herregud, hade inte tänkt på att det varit ett så ruttet år för kvinnliga huvudroller att de måste nominera Foster och Blanchett trots att båda filmerna sågats och ingen av dem faktiskt fått några överdrivet strålande recensioner. Jolie var given, Knightley vill jag inte döma på förhand (då jag hört mycket fint om Atonement) och Christie faller in i "Vi nominerar en gammal goding i en film ingen sett"-kategorin (finns några såna varje år).

I och för sig delar de ju upp det i Drama & Komedi också, så gissningsvis (förhoppningsvis?) faller väl både Blanchett och Foster bort till Oscar-galan. Det är ju ändå säkert Edith Piaf som kommer ta hem det hela, även om jag börjar bli tröööööööött på folk som vinner för biopics (och särskilt musik-biopics). Och ja, jag är totalt hypocritical där, för naturligtvis kan jag inte låta bli att hoppas på Blanchett som biroll för I'm Not There. Ingen skam alls har jag.

Och oooh, Amy Ryan! It gives me a happy bara att se Wire-alumni få uppmärksamhet i större sammanhang.

Sen så måste jag ju vara lite lycklig över att tre av årets storfavoriter i award-sammanhang är skapade/delskapade av Paul Thomas Anderson (tyst nu, Bröderna Ericson...), Coen-bröderna och Aaron Sorkin. Har inte sett en enda av GG:s totalt 12 Bästa Film-nominerade rullar, men bortsett från Hairspray och The Great Debaters är jag ju faktiskt riktigt sugen på varenda en. Det bådar gott.

[noike]

Jag har fortfarande låga förväntningar på Sweeney Tood, men annars håller jag med Kalle. Måste se mer film!

[AKS]

Jag har "aldrig" tid att se film nu för tiden. Iofs ser jag inte alls lika många serier som förut heller så jag vet inte vad jag gör... Mer på jobbet än tidigare är jag i alla fall och det tar ju energi och minskar möjligheterna till sena kvällar. Kan vara det. Ser inte ens hälften så mycket film som jag såg för ett par år sen.

[caffeineaddict]

Jag har "aldrig" tid att se film nu för tiden. Iofs ser jag inte alls lika många serier som förut heller så jag vet inte vad jag gör... Mer på jobbet än tidigare är jag i alla fall och det tar ju energi och minskar möjligheterna till sena kvällar. Kan vara det. Ser inte ens hälften så mycket film som jag såg för ett par år sen.

Det har varit ett ruttet filmtittarår för mig också. Om jag stressar på lite nu under jullovet så borde jag åtminstone ha hunnit se 100 filmer under 2007 (filmer som jag sett för första gången m.a.o., omtittar räknas inte) och det är ändå far and away det sämsta året sedan jag började hålla reda på såna saker.

[Tob]

Jag har "aldrig" tid att se film nu för tiden. Iofs ser jag inte alls lika många serier som förut heller så jag vet inte vad jag gör... Mer på jobbet än tidigare är jag i alla fall och det tar ju energi och minskar möjligheterna till sena kvällar. Kan vara det. Ser inte ens hälften så mycket film som jag såg för ett par år sen.

Det har varit ett ruttet filmtittarår för mig också. Om jag stressar på lite nu under jullovet så borde jag åtminstone ha hunnit se 100 filmer under 2007 (filmer som jag sett för första gången m.a.o., omtittar räknas inte) och det är ändå far and away det sämsta året sedan jag började hålla reda på såna saker.

Jag tror nog jag klockar in på dryga 50....känns enbart tragiskt med tanke på att film är mitt enda vettiga intresse. Å andra sidan så har det varit ett väldigt hektiskt år på många sätt. Då funkar inte film på mig riktigt. Har ingen riktigt ro.

Jag tror starkt på nästa år. Förutsättningarna finns!

[Illyria]

100? 50? Jag kommer nog upp i max 10.

(måste gå och kolla)

[HeY]

50-100 kan jag med all säkerhet säga att jag inte har sett. Kanske 20, max 30.

[Illyria]

Om jag ser några fler innan nyår kommer jag upp i 20. Fast om jag räknar de jag sett på bio för första gången är jag nästan där redan. Bio borde räknas mer än en vanlig omtitt.

[AKS]

Jag har sett 55 (helt nya) filmer hittills. Det är *ingenting* jämfört med tidigare. För tre-fyra år sen såg jag t ex 34-37 filmer per år *på bio* och väldigt mycket mer än det hemma. (I år hittills 14 filmer på bio. Cirka 25% av tittandet alltså.)

[Rombat]

I'm Not There... önskar jag kunde komma på hur fan man ska få in den i min iPod, för den kommer nog inte vara klar förren imorgon och då åker jag till Borås/Göteborg. Men det kan visserligen vara en fin film att se när man kommer hem för att döva förlustsmärtorna. Jag längtar fan redan.

[noike]

Hur gör man en uppföljare på Henry Fool tio år senare? Om man heter Hal Hartley så skiftar den fokus till Fay Grim (Parker Posey) och det är en spionthriller. Ja. Spionthriller, komplett med vad som förefaller vara Hartleys normala ingredienser. Vackert och poetiskt bildspråk, gärna med litte uddare vinklar — han använder en lutning som ser skitsnyggt. Stiliserad dialog och agerande. Prat om porr. Återanvändning av skådespelare, jag tror det bara är Jeff Goldblum och Saffron Burrows som är nya, och det märks för de är inte riktigt vana vid berättarspråket (Jeff drabbas inte så hårt av detta givetvis).

— You suspect a murder?
— No. (paus) Espionage.

[REKOMMENDERAS] fast se Henry Fool först.

(Det finns en karaktär som heter "Herzog". Herzog, som dessutom är paranoid. Typografin på alla captions är fantastiskt genomförd. Sedan kan jag inte nämna dialogen tillräckligt. I fucking love Hal Hartley.)

Den här ensam²filmfestivalen (ja, jag sitter ju här ensam och tittar på filmer av en regissör) var en fantastisk idé.

[sp1keout]

Uh, när gick jag på bio senast? Ja, det var en bra fråga... jag har det på tungan. Vilken film var det? Det var Spiderman 2, det var Sagan om Ringen 3... Matrix Reloaded... Hmm, nej, jag kan inte komma på vilken film det var... Hmm, jag får återkomma imorgon när jag sovit och nyktrat till lite... sov gott:)

[RalfiParpa]

Precis som alla Cronenberg-filmer ställer Eastern Promises obekväma, obehagliga frågor och i princip tvingar sina tittare att tänka på saker människor egentligen inte vill tänka på, utan att för den sakens skull slå en över huvudet med det. Cronenberg är ett moget geni nu; hur mycket jag än gillar hans äldre filmer är hans senare output så oförskämt bra att allt annat bleknar i jämförelse. Han fick lifetime achievement award på Stockholms filmfestival 2005 och HAN HAR BARA BÖRJAT.

(spoiler Eastern Promises) Och frågan är väl om Nikolai inte såg mer mänsklighet i Kirill än han någonsin gjorde under sina år med KGB. Jag hade nog också drabbats av beslutsångest i hans sits.

Jag kan inte komma på många verksamma filmskapare jag skulle sätta på samma nivå som Cronenberg. Alfonso Cuarón kanske. Christopher Nolan, när han inte gör Batman-filmer. Ska gå igenom min regissörsdatabank och se om jag hittar fler.

[noike]

Sisters of Mercy. 17 minuter behind-the-scenes-kortfilm. Hal bakom kameran hörs ibland, framför är det bara Sabrina Lloyd eller Parker Posey eller båda. Swoon.

[RalfiParpa]

Bleka, neurotiska, kedjerökande indieaktriser? Jag smälter, jag också.

[noike]

Bleka, neurotiska, kedjerökande indieaktriser? Jag smälter, jag också.

En av dem röker. En gör det inte. Får man anta att du inte sett Sports Night?