Lista era topp tio Buffy-avsnitt! (SPOILERS ALLA SÄSONGER)

[gaspode]

Topp-listor är ju alltid roligt

[Off]

Då kanske vi kan få se kommentarer till resten av avsnitten också. WIEEEE

Får väl sätta igång med en egen list men då jag är så otroligt dålig på att rangordna saker så kommer de ta ett tag.

OHH NU BÖRJAR BUFFY PÅ 5an!!!

[caffeineaddict]

Den här har jag ju postat så många gånger nu att jag nästan skäms... den gäller dock fortfarande förutom en och annan möjlig liten förskjutning (tryck bl.a. ner Teacher's Pet till nedersta kategorin) nu efter att ha sett om S1-S4 igen... http://medlem.spray.se/caffeineaddict/buffytop.txt

Citerar även min tolv-i-topp-lista från DVDforum 2003-01-21 (aaaah, på den tiden man hade ett jobb som man misskötte genom att sitta och Buffy-surfa hela dagarna.... ), även fast Lovers Walk nu egentligen ska vara utbytt mot Chosen. Har klippt och klistrat lite i äkta George Lucas-stil:

Tja, eftersom jag både nämnde det tidigare och AKS nu har frågat mig om mina favoritavsnitt, så är det väl dags jag gör det här:

Jag får väl börja med min, öhm, tolv-i-topp för BtVS. Ska sätta igång med en Angel-topp också, men det är lite svårare. Jag har sett alla avsnitt fram t.o.m. Buffy 7.11 (7.12 ikväll, jippi!). Och, mer eller mindre självklart, är det en ren Joss-o-mania:

1. Becoming, Part Two (2.22): Det är avsnittet som definierar BtVS för mig. Det har allt. Humor, drama, action, romantik och fantastisk scen efter fantastisk scen ända till ett av de sorgligaste slut som någonsin filmats. Perfekt.

2. The Body (5.16): Det minst övernaturliga avsnittet av BtVS, men också nästan det mest fantastiska (enda orsaken till att 1&2 på listan inte skulle kunna byta plats är att The Body är så otypiskt för BtVS). Det är tveklöst det sorgligaste, jag har bara sett avsnittet en gång och om jag inte fångade alla detaljer så berodde det på tårarna i ögonen. Men det gör mig andlös bara att tänka på det. Som en spark i magen. Har mer gemensamt med intensivt känslosamma filmer som Höstsonaten än vad man någonsin skulle kunna tänka sig. Bergman skulle varit stolt, och nej, det är inte ett skämt på något sätt. "I have to lie to make you feel better".

3. Passion (2.17): Den första halvtimmen är jättebra, men de sista tio minuterna är ett sådant kraftfullt mästerverk att ord knappt existerar. Allt fr.o.m. scenen när Giles återvänder hem till "överraskningen" är helt otroligt. Så smärtsamt, så oerhört starkt. Ett av Tony Head's allra största ögonblick. Tveklöst det bästa avsnittet någonsin som inte är "Written & Directed by Joss Whedon".

4. Restless (4.22): Om The Body är "Joss does Bergman" så är Restless "Joss does David Lynch". Jag är en ren sucker för fantasifulla drömsekvenser och kräver inga självklara förklaringar av någon sort. Restless är en ren njutning, ett av de avsnitt där jag satt med uppspärrade ögon och hakan i golvet och önskade att det aldrig skulle ta slut. Mannens fantasi är ändlös, och det är verkligen avsnittet som bevisar vilka fyra som är seriens sanna huvudpersoner (fick Riley nån drömsekvens, va? Fick han det? Eller Spike? Nä, just det! The Zeppo Forever! ).

5. Once More, With Feeling (6.07): "Every single night the same arrangements..." Ren lycka, hjärtat stannade nästan under detta ögonblick någon minut in i avsnittet! Jag är en musikal-sucker också (inte många saker i denna värld är bättre än "Singin' In The Rain" ) och det är tydligen Joss med. Låtarna är inte alls så tokiga, men främst är det ju deras sammanhang och med den glädje och känsla de framförs (även om alla utom Tony Head och Amber Benson sjunger hellre än bra. Förutom Alyson Hannigan som nästan inte sjunger alls.) som gör det så fantastiskt. Jag älskar hur alla musikalscener inte bara "finns där" utan verkligen för storyn (och säsongsarcen) framåt. Jag älskar överhuvudtaget det mesta. "Dawn's in trouble. Must be tuesday." En sann utmaning för Joss och resten av gänget, och en som de klarat av alldeles utmärkt.

6. When She Was Bad (2.01): Det här är väl förmodligen det avsnitt på listan som får de flesta av er att utbrista "VA?!?" och som kommer tvinga mig till starkt försvar. Det är, helt enkelt, ett oerhört modigt avsnitt. Att så tidigt i serien låta sin huvudkaraktär bli så pass osympatisk (utan att därför inte vara "in character" ) och få fram så många oväntade och svåra situationer ("If they hurt Willow I'll kill you!" ). Dessutom är jag totalförälskad i Willow och Xanders förhållande/vänskap och det här är ett av deras bästa avsnitt, särskilt den första scenen som är ytterst fantastisk. Tillsammans med Prophecy Girl det avsnitt som fick mig att inse vilken enorm potential serien hade efter lite ojämna säsong 1.

7. Hush (4.10): Originell, fantasifull och oerhört rolig. Dessutom ett av de lite mer ruskiga avsnitten med en härligt spöklik känsla. Påminner mig en hel del om Tim Burton, särskilt när Christophe Becks musik slår till. Willows "Hi Giles!" är ett av de ögonblick jag älskar mest i hela serien (för de som inte har sett avsnittet, ni kommer förstå).

8. The Gift (5.22): Jag har vissa problem med denna säsongsarc, men det här är förmodligen den bästa möjliga avslutningen. Ytterligare ett av de avsnitt som har nästan allt, inklusive seriens bästa actionscen någonsin. Fantastiska ögonblick för Buffy, Giles och Spike. Och slutet, herrejösses...

AKS, det var mina åtta tior, måste dock bara nämna ett par till. Det här kommer bli det längsta inlägget någonsin...

9. Innocence (2.14): Kommer hur nära en 10 som helst utan att riktigt nå fram. Men har underbara scener i överflöd (främst Buffy/Angelus i lägenheten, Willow/Xander i skolkorridoren, Willow/Oz i skåpbilen och Buffy/Giles på slutet). Och en bazooka.

10. Prophecy Girl (1.12): Seriens första riktigt suveräna avsnitt, och inte helt förvånande det första skrivet/regisserat av Joss. Den första halvan är perfekt, kan inte bli bättre på något sätt (främst ni-vet-vilken scen). Efter att Buffy når The Masters grotta blir det tyvärr lite sämre, mest på grund av den kassa musiken (Chris Beck hade inte börjat arbeta med serien än) och att Mark Metcalf måste dras med repliken "Yes, yes, the power! I can feel it!" vilken ingen skådespelare någonsin kommer kunna uttala utan att låta oerhört fånig. Men sedan blir det lite bättre igen och i helhet oerhört bra.

11. Becoming, Part One (2.21): Del ett är nästan 100% build-up så att del två (se ovan) kan vara 100% pay-off. Men det är bra build-up och scener såsom bråket i biblioteket är oerhörda. Och cliffhangern, med Buffys slowmotion-språng och Whistlers berättarröst är enorm. Dessutom seriens första flashbacks (Darla! Mänskliga Drusilla! Bimbo-Buffy!).

12. Lovers Walk (3.08 ): Oerhört underhållande och även rätt gripande. En av Spikes allra största stunder. Cordelia-bluffen är skamlös! "I did it myyyyyyyy way!"

Det var det... tror väl knappast att någon orkar läsa allt detta, men man vet aldrig. Kul att skriva var det åtminstone.

Phew!

[noike]

Svårt , svårt, svårt. Just i detta nu ser det ut så här. Om jag börjar skriva längre om avsnitten så blir den inaktuell. Jag känner redan nu hur den börjar glida isär.

1. (6.07) Once More, with Feeling
Antagligen det avsnitt jag sett mest gånger och det som känns minst söndertittat. Jag blir oerhört glad varje gång jag ser det och sitter som trollbunden med gaffertejp.

2. (4.22) Restless
Vissa gillar det inte, men jag älskar det. Surrealism blir mycket bättre om man har struktur på det, till skillnad från mycket av David Lynch produktioner. Jag gillar när saker och ting vävs in i varandra. När allt dessutom nästan enbart handlar om karaktärerna i sig och en resa in i deras undermedvetna så kan jag inte göra annat än att följa med.

3. (2.17) Passion
Och här blir det mörkt. Mörkt är bra. Innan Passion var det bara lite skymning, man visste innerst inne att allt skulle ordna upp sig men efter det här satt jag med munnen öppen och insåg att det inte alls var säkert längre. Det såg faktiskt rätt mörkt ut för Angels överlevnad.

4. (5.16) The Body
Kompositionerna och rolltolkningarna är lysande. Inte en enda sak känns fel, utan allt måste vara där. Känslopjunk på högsta nivå, även filmkonst på allra högsta nivå.

5. (6.22) Grave
Lite förvånande kanske, men jag gillar det. Willow vill pajja världen medan Xander räddar räddar den. Buffy får inte vara med utan slåss mot minions. Dawn sparkar bak. Giles sparkar bak och visar att vishet och medkänsla är bättre än intelligens och makt. Hade man skippat Spike-biten så hade det här mycket väl kunnat duga som seriens sista avsnitt och då hade den slutat med en bang.

6. (5.22) The Gift
Spike visar känslor och Giles är hårdare än sten. Jag ryser när han står på ställningen jämte en blodig och jämrande Ben. Att de litar på publikens intelligens och inte väljer att förklara allt när Willow telepaterar med Spike.

7. (2.22) Becoming (1+2)
Detta skulle jag vilja kalla ett vägskäl. Det är här Buffyverse delar upp sig på allvar. Tidigare var demoner onda och därmed basta -- så till vida de inte hade en själ som Angel. Men här har vi Whistler och sedan Spikes "förräderi" om man nu vill se det så. Demonerna blir nu även de inkluderade i gråzonen även om det inte alltid märks i Buffy så har det definitivt satt sina spår i Angel.

8. (3.08) Lover's Walk
Det här är Spikes avsnitt. Även som trånsjuk galning visar han att han inte är att leka med. Problemet är dock att jag önskar att han hade varit med mer under säsongen. The Spike and Mayor Willkins Show... Men vissa saker var inte menade för den här världen.

9. (4.16) Who Are You?
Faith. Buffy. Faith som Buffy. Jag gnuggar händerna av förtjusning. Jag tycker att scenen med Faith-som-Buffy i badrummet ensamt räcker som motivation. "You can't do that. It's wrong!" Och Faith-som-Buffys möte med Spike.

10. (5.07) Fool for Love
Jag har ungefär femton avsnitt att välja av till 10:e platsen. Till slut stod Fool for Love kvar, eftersom vissa av de andra hade vissa bitar som inte alls var helt genomtänkta (som tillexempel Storyteller) eller helt enkelt var likvärdiga men valdes bort av att jag var tvungen att välja bort någon (som Something Blue).


Som bonus: 11. Something Blue och 12. Storyteller

[AKS]

Tack för att du orkade leta reda på den, gaspode!!! Detta var ju riktigt kul att läsa. Min lista ser nog likadan ut nu för tiden med den skillnaden att Somthing Blue skulle hamna på fjärde plats. Something Blue före Passion?!?! Jag måste ha druckit dumdricka innan jag skrev den listan!! EDIT: Har nu ändrat listan så att dessa avsnitt har rätt ordning.

Och nej, inga S7-avsnitten kommer ens i närheten av denna heliga lista!

Ska försöka skriva motiveringar till övriga avsnitt senare.

-----------
Oj, vad jag längtar efter Potential!! Men mer efter Long Day's Journey faktiskt. (So shoot me! )

Sitter alla bekvämt? Detta kan nämligen ta lite tid. Här kommer nämligen min 10-i-topplista över Buffy-avsnitt (även om jag älskar S3 och S4 av Angel tror jag inte att ett Angel-avsnitt skulle platsa om jag gjorde en ”blandad” lista -- topp 20 vore en annan sak). Detta är alltså de tio bästa Buffy-avsnitten av de 133 avsnitt av BtVS jag sett hittills. Jag har inte sett om några avsnitt då jag skrev denna lista så jag går helt på minne så lite reservation från plats sex och nedåt finns det nog. Topp 5 är dock svår att rubba.

Som sagt: detta kommer att bli långt. Varning utfärdas. LOL! Ska kanske också tillägga att jag sett alla avsnitt av BtVS hittills (förutom det som visades i går).

1. Becoming Pts 1 & 2 (S2)
Jag har alltid sett dessa två avsnitt som en oskiljbar enhet. Även om jag skulle vilja kan jag inte skilja på avsnitten så mycket att jag kan avgöra vilken placering Pt 1 skulle få. Jag vet helt enkelt inte riktigt vad som händer i vilket avsnitt.
Detta avsnitt måste vara det bästa som någonsin gjorts för TV. Fightscener som i brist på bättre ord kickar ass. Angelus (vem gillar inte den ”moderne” Angelus? 1700-talsversionen känns betydligt mesigare). Tortyren av Giles -- den psykiska tortyren är fruktansvärd att se. Så grymt. Så lysande. Spike som välbehövlig comic relief och det faktum att han hjälper Buffy problematiserar den klassiska dikotomin gott--ont. Detta är inget nytt i Buffy, men allt som handlar om gråzoner är ju vad som gör BtVS så oerhört intressant. Till detta kan man tillägga Xanders svek då han inte berättar att Willow försöker återställa Angels själ. Slutet är något av det sorgligaste jag sett på TV (toppat av The Gift dock). Jag gillar även alla återblickar. Tänk om man vetat i S1-avsnittet ”Angel” och i Becoming hur viktig Darla skulle bli för BtVS och Ats? Fascinerande. Inte en svag sekund i detta avsnitt.

2. The Gift (S5)
Jag visste hur detta avsnitt skulle sluta innan jag såg det, men då Christophe Becks fenomenala musik hörs på slutet och Buffy offrar sig för sin syster/tar livet av sig var jag ändå ett vrak. Som sagt: enligt mig sorgligare än Becoming faktiskt.
Men före slutet har även detta avsnitt varit ett kickass-avsnitt med bra actionscener, härligt tempo och James Marsters får tillfälle att imponera på mig (oss?) med sin fantastiska tolkning av Spike. Enligt mig är aldrig Spike bättre än i S5 -- det är min favorit-Spike. I alla fall: Jag talar om ”You can just hand me the weapons over the threshold”-scenen!! Då Buffy bjuder in honom och Spike nästan inte kan fatta att det är sant. Och hans lilla ”you treat me like a man”-tal. Fantastiskt avsnitt!

3. Passion (S2)
Här talar vi om drama på hög nivå. Joss Whedon och gänget vågade ta det stora steget ut i mörkret i.o.m. detta avsnitt. Scenen där Angelus mördar Jenny Calendar är oerhört skickligt uppbyggd. Först den klassiska jakten, sedan ett abrupt och ”kallt” slut där han vrider nacken av Miss Calendar. Anthony Stewart Head är fantastisk i scenen där han finner Jenny. Men bäst i hela avsnittet är scenen där Angelus talar om passion samtidigt som man får se Buffy och Willow reagera på Jennys död. Lysande tragik!

4. Something Blue (S4)
Ja, här kan jag inte tänka mig att många håller med mig. Men BtVS skulle inte vara BtVS utan lite löjliga, men oerhört roliga avsnitt. Detta är det bästa av de avsnitten, enligt mig.
Detta avsnitt är ett komiskt mästerverk. Jag har sällan skrattat rakt ut så ofta då jag sett ett BtVS-avsnitt som under detta S4-avsnitt. Och den som skiner mest är Giles. Härligt tycker jag som inte har honom som en favoritkaraktär direkt. Giles har oerhört många roliga repliker och de miner han får göra!! Ler bara jag tänker på hans lidanden. Han får vara så härligt chockerad, trött och uppgiven samtidigt. Scenen där Buffy berättar att hon ska gifta sig med Spike (för Riley) är också en höjdare. Det sekundkorta Amy the Rat-skämtet visar på intelligens hos Joss Whedon et al och att skådespelerskan som spelar Amy har lite humor.

5. Bewitched, Bothered and Bewildered (S2)
Detta avsnitt har länge varit mitt absoluta favoritavsnitt, men har jag rannsakat mig själv (hrmm...) och kommit fram till att det kära BBB inte kan få en bättre placering än 5 (av 133 avsnitt så det är ju ändå oerhört bra).
Detta avsnitt, precis som Something Blue, kan naturligtvis inte komma i närheten av Becoming, The Gift och Passion vad gäller tyngd och hur avsnittet berör. Men SB och BBB är oerhört bra på ett annat sätt och platsar därför uppe i toppen. Jag gillar verkligen detta avsnitt, ett avsnitt från the glory days då jag fortfarande tyckte om och orkade bry mig om Xander. Numera är han ju en tråkig karaktär (enligt mig). Jag älskar scenen där Cordy gör slut (brukar se detta avsnitt ibland för att påminna mig om den Cordy jag älskade och hatade förr i tiden -- hon har verkligen utvecklats om man ser Angel S4). Scenen där Xander går genom skolan till ”cool” musik är också en höjdare. Gillar också Buffys lilla scen då hon endast är iklädd en minimal kimono eller vad 17 det är. Roligt.

6. Once More, With Feeling (S6)

7. Intervention (S5)

8. The Body (S5)
Detta avsnitt är oerhört bra på oerhört många sätt. Alltifrån användningen av ljus och kameravinklar till Buffys korta fantasisekvenser. Willows meningslösa försök att finna den perfekta tröjan som Joyce skulle ha gillat. För att inte tala om scenen där Anya bryter ihop. Underligt nog den sorgligaste scenen i hela avsnittet och en bra prestation av Emma Caulfield.

Jaha, nu orkar jag inte skriva fler kommentarer, men här följer resterande fyra avsnitt på listan:

9. Crush (S5)

10. Fool for Love (S5)

Det var min lilla lista det. Att jag orkade skriva så mycket!! Dags att se om Passion i kväll tror jag. Blev lite sugen nu då jag läste om det.

Hehe, klippte och klistrade in i Word, kollade hur många ord jag skrivit... En bit över 1000 ord. My, my!

--------

[noike]

Nej, jag glömde bort Innocence. Hur kunde jag? Och Triangle och Tabula Rasa. Det finns en uppsjö bortglömda avsnitt på min lista och bara tio platser. Det borde gå att mygla sig till en lösning på problemet.

[caffeineaddict]

noike: Triangle???

[noike]

coffeinaddict: Ja. Jag gillar Triangle. You got a problem with that?

[caffeineaddict]

Nädå, det var bara en... originell... åsikt.

[noike]

Och detta ska man höra av en person som vill byta ut Lover's Walk mot Chosen. Men i och med att AKS lista är helig, så har vi alla nog originella åsikter.

[sus@n]

tyvärr alla..en lista av mig kommer inte förrän jag har fundrat mycket mycket länge men den är värd att vänta på så ha tålamod så får vi väl se hur den blir.. ska gå å fundera nu......................

[sus@n]

Okej jag överdrev väl mycket då! Här kommer min lista s 1-5 men det har varit svårt (speciellt rangordningen)

*1* The Body Ett klart mästerverk! Blev verkligen fast i det här avsnittet och grät nästan hela igenom. Höjdpunkterna är Anyas "why" och när Buffy inser att hon har sagt "we are not supposed to move the body!"

*2* Once More, With Feeling Ja jag vet att det avsnittet är från säsong sex.. men det är faktiskt det enda avsnittet jag har sett från den säsongen (hittils). Kan bara säga älskar avsnittet, älskar soundtracket, älskar storyn o spike

*3* Hush Ett bra avsnitt som verkligen kan få oss att förstå hur viktigt det är att kommunicera utan rösten och ett bevis på att Buffy klarar sig utan vitsiga repliker

*4* The Gift Underbar säsongsavslutning och underbart avskedstal: så sorligt!!

*5* Becoming pt 1 and 2 Kan inte skilja mellan de här avsnitten heller men efter att ha sett de några gånger kan jag säga att båda är mästerverk även om säsong 2 avslutning inte är min favorit utan säsong 5 "the gift" som jag har nämnt innan. Becoming är rörande avsnitt om hur kärlek verkligen kan såra.

*6* Earshot Många kanske inte håller med mig om att det avsnittet borde finnas med på denna lista men jag älskar det. Jag gillar att se hur personerna tänker (speciellt xander!!) tyvärr så blir avsnittet sämre i slutet då tankeläsningen tar slut!


*7* Chrush Av en enkel anledning: Detta är ett av de många (och säkert fler) underbara avsnitt med Spike.

*8* Who Are You Gillar verkligen idén med Faith i Buffys kropp vice versa.. speciellt You can´t do that it´s wrong.. im gonna kick your ass

*9* Something Blue Vad kan jag säga?

Buffy: Look at my poor neck — all bare, and tender, and exposed. All that blood, just pumping away.
Spike: Giles, make her stop!
Giles (to Willow): If those two don't kill each other, I might lend a hand.

En av de tusen många quotes som finns i detta avsnitt...

*10* Intervention Ja ja.. den får sista platsen på denna lista för det är så roligt avsnitt men det finns ett flertal andra avsnitt som borde in på denna lista: Passion, Bewitched, botherd and bevildred, Suprise/Innocence, Superstar, Restless...Yoko Factor... The Zeppo.. The Prom... Graduaton Day pt 1 & 2 Ja ni förstår

Så det var min topp 10-lista

[caffeineaddict]

noike:

[Zaxx]

jag orkar inte göra en nu.. när jag inte är KOMPLETT som buffy-tittare .. så det går inte .. men SNART

[merrymaker]

This is mine.. then..

Dessa avsnitt ploppade upp först av alla i skallen just nu. Favvo avsnitten varierar dock efter vad man senast sett!

1. Once More With Feeling
2. Innocence
3. Hush
4. Passion
5. Storyteller
6. Chosen
7. Becoming (Part 1)
8. Graduation Day (Part 2)
9. The Body
10. Welcome To The Hellmouth


/ Rock on!

[Off]

Welcome to the hellmouth som 10. En riktig dark horse.

[merrymaker]

jag har inte rankat mina avsnitt.. bara skrivit de 10 bästa just nu... In no particular order..

Welcome To The Hellmouth kommer dock alltid vara med på min lista över bästa avsnitt av den anledningen att detta avsnitt för 5år sedan fick mig att fastna för serien

[Off]

Ok då är det lite mer förståligt.

[Zaxx]

eftersom vi snackat mkt om varför de vill ha med Becoming part1 på "best of dvd:n" frågar jag dig nu merrymaker varför part1 o inte part2?? ! ????????+

[merrymaker]

Becoming 1 och 2 ser jag som en helhet och skulle egentligen ha med båda. 1 bygger upp det hela på ett grymt bra sätt och 2an avslutar det hela brutalt bra. Så att jag tog just ettan var bara en slump. Kunde lika gärna skrivit en två efter och ändå menat samma sak. Men förhoppningsvis fattar alla Buffy fans att jag när jag skriver 1:an även menar 2:an samtidigt. eller nått sånt

[Zaxx]

varför ser du inte Graduation day på samma sätt då??

sen TYCKER ju jag att Becoming prt 2 ÄR bättre än prt 1... även om jag ser det som en helhet

[merrymaker]

Angående Graduation day ser jag även det som en helhet fast där avslutningen är snäppet tyngre.

Becoming gillar jag som sagt rakt över...

[noike]

Ojdå. Jag ser avslutningen av Graduation Day som ett stort "var det här allt?"

[Zaxx]

jag ser Graduationday som en transportsträcka

[caffeineaddict]

Jag hade de känslorna om Graduation Day första gången (kanske hade man väntat sig något i klass med Becoming vilket var att hoppas på för mycket...), men andra och tredje gången var GD betydligt bättre. Nu tycker jag om de avsnitten skarpt! Men det är fortfarande den säsongsavslutning jag tycker minst bra om.

[Off]

Jag tycker Graduation Day är en klart godkänd avslutning och förstår inte riktigt vad det är folk menar med "är det här allt". Tycker det mesta finns med i avsnittet men då minnet sviker lite ska jag inte såga er som tycker mindre bra om avsnittet. Ska titta på det snarast och efter det komma tillbaka och såga er

Edit: Hmm det där låter skummt. Jaja det börjar bli sent men ni förstår säkert andemeningen i det hela. GD = Bra. Ni = felbedömande.

[caffeineaddict]

Off: Enligt mig är GD en hög 8:a på betygsskalan, vilket inte är i närheten av "fy skam". Men alla andra säsongsavslutningar är ändå nior (S1, S6, S7) eller tior (S2, S4, S5).

[Off]

Det var mer Zaxx och noike jag snackade om

[noike]

Jag skulle nog ge Graduation Day pt2 en 7:a så det är inte dåligt. Är det allt syftar bara på själva slutet. Det känns lite som ett antiklimax efter all uppbyggnad under säsongen. Fast den allra sista scenen utan för skolan är riktigt riktigt bra. Och interaktionen mellan the Scooby gang är lysande.

[Zaxx]

Jag skulle nog ge Graduation Day pt2 en 7:a så det är inte dåligt. Är det allt syftar bara på själva slutet. Det känns lite som ett antiklimax efter all uppbyggnad under säsongen. Fast den allra sista scenen utan för skolan är riktigt riktigt bra. Och interaktionen mellan the Scooby gang är lysande.

ställer mig bakom noike och håller med..

sen tillhör ju jag den VÄLDIGT lilla gruppen (1person) som inte gillar The Mayor ;)