6x22 - Grave

[mmmf]

Jag blir lite småsur av att läsa här inne efter att nyss ha gått igenom säsong 6. Jag tycks nämligen vara ensam om att tycka att säsongsavslutningen är riktigt dålig. Visst, idén - den övergripande arcen - är det alls inget fel på. Det är sättet det genomförs på. Det är stolpiga moraltal, en evil Willow som bara är så fel. Jag minns att jag tyckte att hon var ganska cool första gången jag såg S6, men nu - näe. För corny lines för att vara riktigt wicked cool, alldeles för tunn förklaring för övergången från sötast-i-världen till världsförstörare. (Och när hon började prata om hur mobbad hon var i skolan var jag nära att fontänspy. Jag menar, allvarligt! Jag trodde att Buffy var hårt, sterilt besparad från den typen av övertydligt känslosamt barndoms-Freud-bjäfs. Dessutom var det otroligt o-superskurkigt!

För att inte tala om den extremt löjliga ärkefiendefajten mellan Buffy och Willow i sann serietidningsanda. Nej, jag gillar det verkligen inte. Allra värst är Ep20 - där kände jag faktiskt ett behov av att stänga av halvvägs för att fortsätta titta en annan dag, när jag var på bättre humör. De två slutavsnitten har sina stunder - Giles återkomst, och återförening med Buffy är en fin scen - men på det hela taget en besvikelse av mastodontformat.

Jag skulle egentligen vilja utveckla det ännu mer men jag är rädd att jag då skulle riskera att bli jagad, hånad och flådd. I den ordningen.

[noike]

För att inte tala om den extremt löjliga ärkefiendefajten mellan Buffy och Willow i sann serietidningsanda. Nej, jag gillar det verkligen inte. [...]

Jag skulle egentligen vilja utveckla det ännu mer men jag är rädd att jag då skulle riskera att bli jagad, hånad och flådd. I den ordningen. :eek:

1) För serietidningsfighter har inte existerat innan under vad? 6 säsonger nu? *Fniss*

2) Hånad? Nja, bara om du lägger fram något riktigt idiotiskt. Som det är nu är det bara skillnad i smak. Och sådant är bra. Blir lite mer livade diskussioner då. Jagad? Verkligen inte, då måste man springa efter. Flådd? Bara om du ber om det. Snällt.

[Zaxx]

Detta är ju bra! Nu fick jag lust att se om slutet på S6 bara för det! ... Jag tar alltid åt mig när folk säger sånt, så att man kan se på slutet som om jag verkligen tycker det är dåligt

Men nej, det tycker jag inte

Jag vill även poängtera att jag tycker som "stockholms bästa popcorn"; man får tycka som man vill.

[Binchy]

alldeles för tunn förklaring för övergången från sötast-i-världen till världsförstörare.

Tunn? Hennes älskade dör, offer för meningslöst våld. Många som varit i den situationen har nog velat förgöra den skyldige och halva världen med honom - hon har möjligheten.

[mmmf]

1) För serietidningsfighter har inte existerat innan under vad? 6 säsonger nu? *Fniss*

Jag menar löjligt på de-brukade-vara-bästa-vänner-men-nu-är-de-ärkefiender-och-har-jättehäftiga-superkrafter-och kanske-även-fräcka-spandexuniformer-sättet.

EDIT: Så du är.. um, duktig på att flå?

alldeles för tunn förklaring för övergången från sötast-i-världen till världsförstörare.

Tunn? Hennes älskade dör, offer för meningslöst våld. Många som varit i den situationen har nog velat förgöra den skyldige och halva världen med honom - hon har möjligheten.

Men att vända sig mot sina vänner, som till på köpet har räddat ens liv urrton gånger, och att dessutom göra det med så mesig dialog? Och varför i så fall slösa tid med en seg katt och råtta-lek med The Duo när hon lika gärna kan explodera i en orgie av massförstörelse på en gång? Med tanke på hur fort hon blir lite trött på allt så går den gradvisa förändringen mot världsförstörare lite långsamt.

Jag fruktar att sanningen är den att jag tycker att Buffy efter Tabula Rasa (med undantag för Conversations With Dead People) går ganska kraftigt utför. Jag hoppas att bli motbevisad när jag nu ser om S7 på DVD, men jag är inte helt säker på att jag blir det.

Om jag får lite tid över i veckan ska jag tvinga mig att se om de tre sista S6-avsnitten och försöka komma med en ordentlig motivering.

[Bender]

Verkligen underbart bra, det känns verkligen jättelyxigt att sitta och titta på de sista 2 avsnitten av säsongen för första gången nu på söndagskvällen.

Skönt att Giles kom tillbaka och att Xander räddade jorden med kärlek! Det är dock först i dom sista avsnitten som jag uppskattat trion, innan kändes dom rätt tråkiga som skurkar och möjligtvis material för en sidohistoria. De har dock fungerat rätt bra som humorinslag i den här tunga säsongen. Dark Willow har jag väntat på ett tag (sedan en viss buffyträff) och det var verkligen en fantastisk karaktär. (så superond som inte någon varit förut i serien)

Bara en säsong kvar!

[Capt. Peroxide]

Visst är slutscenen mellan Xander och Willow full med Jesusbilder (snickare, förlåtelse, kärlek, korsfästning, "Prayer of S:t Francis"...), men jag gillar det - om de kan sno från Tolkien, Stoker, Craven och Grimm kan de sno från Matteus, Markus, Lukas och Johannes också. Jag tror inte agnostikern Whedon försöker ge oss någon predikan här, han bara smyger in en välkänd bild för att få oss att koppla lite mer... och det är så jävla snyggt gjort.

Det är precis det som gör mig lite besviken på "Grave" som säsongsavslutning. En av de saker jag gillar med Buffy är just att serien tar ett ganska originellt grepp på moralfrågor. Att förfalla till något så simpelt som att låta en person som dessutom refererar till sig själv som "snickare" rädda världen genom sin villkorslösa kärlek medan han plågas på en kulle känns inte bra.

OK, ska man vara noga så kan självfallet Spikes nedstigande i underjorden/grottan där han genomgår prövningar och får en själ som belöning tolkas lika nytestamentligt, liksom givetvis Buffys konstaterande i S7 att hon sett att hans ånger är ärlig.

Men ändå. Det blir lite för mycket.

[noike]

Fast han är en snickare, han räddar världen, han har överlevt jävligt länge -- mer än vad han borde -- och han har gått på vatten. (Go Fish, det var i och för sig ett golv men det kan inte ha varit torrt.) Xander kanske faktiskt är Jesus.

[A bear]

Fast han är en snickare, han räddar världen, han har överlevt jävligt länge -- mer än vad han borde -- och han har gått på vatten. (Go Fish, det var i och för sig ett golv men det kan inte ha varit torrt.) Xander kanske faktiskt är Jesus.

Annars är väl den allra mest uppenbara Jesusparallellen i serien snarare i "The Gift", när en vitklädd Buffy svanhoppar (kors) in i portalen, dör och blir begraven, bara för att uppstå lite senare...

Det där med hjältar som offrar livet för något de älskar är ju inget unikt för Bibeln heller, förstås.

[noike]

Men hon gick inte på vatten.

Men nej, verkligen inte. Men en viktig fråga från en apatist: var Jesus en praktiserande snickare? Eller var det bara något han ärvt från sin pappa och som han därför undvek?

[A bear]

Men hon gick inte på vatten.

Men nej, verkligen inte. Men en viktig fråga från en apatist: var Jesus en praktiserande snickare? Eller var det bara något han ärvt från sin pappa och som han därför undvek?

Tror det är apokryfiskt (dvs... öh... inte canon men fanon, för att snacka modern engelska) att Jesus jobbade som snickare. Det står nog inget i Bibeln om det, dock; vad jag minns är det bara en av evangelisterna som öht nämner något om Jesus uppväxt mellan spädbarn och 30-årsåldern.

[noike]

Men hon gick inte på vatten.

Men nej, verkligen inte. Men en viktig fråga från en apatist: var Jesus en praktiserande snickare? Eller var det bara något han ärvt från sin pappa och som han därför undvek?

Tror det är apokryfiskt (dvs... öh... inte canon men fanon, för att snacka modern engelska) att Jesus jobbade som snickare. Det står nog inget i Bibeln om det, dock; vad jag minns är det bara en av evangelisterna som öht nämner något om Jesus uppväxt mellan spädbarn och 30-årsåldern.

Han kanske hade en bandsågsolycka och blev förtidspensionerad.

[Rombat]

Han kanske hade en bandsågsolycka och blev förtidspensionerad.

IRLG

DEN var bra!

[HeY]

Irriterad är jag!

I våran klass ska vi ha en sorts föreställning för att samla in pengar till en resa till Berlin, och vilken olycka har då inte jag och får inte endast vara i musikgruppen och sitta i bakrunden och spela bas, nej då, jag hamnar dessutom i teatergruppen!! Då skulle vi träna idag, och inte kan jag hålla masken; att inte vara proffisionell skådespelare och låtsats vara kär i ngn är svårt (jag bröjade garva varje gång vi skulle se varandra i ögonen - mest för den jag ska göra scenen med överspelar hela tiden).

Nu sitter ni här, vad har detta med Grave att göra? Jo det ska jag komma till!

Senare satt jag vid en dator och kollade på slutklippet när Xander stoppar Willow (på youtube) och då kom hon som jag ska spela den dära scenen med och frågade vad jag gjorde: "Studerar 'the-act-of-acting' genom att se på proffsen. Det är en jättebra scen från Buffy" sade jag och sedan lade jag också till "Jag får bara hoppas att jag kan lyckas få det hälften så trovärdigt som detta", för jag tycker verkligen den scenen med Xander och Willow är riktigt stark och äkta; första gången jag såg den grät jag och nu när jag ser den får jag mest en klump i halsen. Men vad säger inte den dumdristiga tjejen då "Jag hoppas verkligen inte du är hälften så bra som dem för jag tycker det där är riktigt dåligt skådespel!". Jag tappade hakan, frågade om hon skojjade (det gjorde hon inte), och sedan sade jag tydligt att det tycker verkligen inte jag, tvärtom riktigt riktgit bra och äkta skådespel.

Jag har inte kunnat släppa det på hela dagen och nu har jag till och med kommit in på "tänk om". Det jag menar med "tänk om" är: är det verkligen riktigt bra skådespel eller ser vi det som det för att vi är inne i serien? Inte kan man vara så blind bara för att man gillar serien, för jag vet scener där jag inte alltid tycker skådespelarna för sitt bästa; men inte känns denna scenen påtvingad eller dålig på något sätt?

Är det bara jag, eller är denna naiva flicka bara blind för äkta talang, eller var det rätt att dissa älskade Aly och Nick?

[CheeseGuy]

Tja, den där scenen lär väl inte fungera så bra utan sitt sammanhang.

[HeY]

Tja, den där scenen lär väl inte fungera så bra utan sitt sammanhang.

Ja kanske handlingsvis, men hur de levererar scenen; inte är det dåligt framfört?

[CheeseGuy]

Tja, den där scenen lär väl inte fungera så bra utan sitt sammanhang.

Ja kanske handlingsvis, men hur de levererar scenen; inte är det dåligt framfört?

Alltså för de som inte känner och bryr sig om karaktärerna och har följt allt som har lett fram till den scenen måste den framstå som fruktansvärt smetig, och då är det nog lätt att dissa skådespelarinsatserna också, antar jag. I vilket fall som helst så, nej, självklart vet hon inte vad hon pratar om.

[AKS]

Okej, att sista 3-4 avsnitten av S6 är monumentala är en självklarhet. Men det som för mig gör dem monumentala är summan av det hela. Inget avsnitt i slutarcen är en Passion eller Becoming eller The Gift eller ens ett Crush eller Intervention eller ett Bewitched, Bothered... Alla avsnitt här på slutet är förbaskat bra, men inget skulle platsa på min topp 10 över Buffy-avsnitt. Och om jag ska vara helt ärlig - och vad är annars idén med att kommentera avsnitt - så är nog inte Grave mitt favoritavsnitt i slutarcen heller. Jag gillar fortfarande Villains bäst eftersom det är där vi får se Willow bli DarkWillow och jag ryser vid bara tanken.

Grave är helt klart ett jättebra Buffy-avsnitt och jag älskar att Giles dyker upp igen. Jag älskar att Buffy till slut inser att hey... världen är nog bra härlig ändå. Jag gillar idén att Spike skaffar sig en själ och blir rörd av Xander/Willow-scenen även om jag kan tycka att den är lite väl knapptryckande för min smak.

I slutändan så blir det det sjätte avsnittet på raken som får 8 av 10. En sådan radda av kvalitetsavsnitt utan avbrott finns inte i BtVS varken tidigare eller senare. Synd att säsongen också har den längsta svackan i BtVS... EDIT (efter en natts sömn): Iofs är det nog möjligt att mitten av S7 har en längre svacka. Jag tror nästan det. Vi får se.

[Tooticki]

"Your suffering has to end" är enligt mig en av dom mest skrämmande replikerna i Buffy, just pga sättet Willow säger det på..Creepy

[Echolls]

Det här avsnittet är helt klart väldigt bra, men jag gillar ändå Villains bäst. Det här känns segt emellanåt och vissa saker blir lite för mycket, som Buffy och Dawns sista scen. Den har jag aldrig gillat riktigt.

Xander/Willow-scenen har jag lite blandade känslor för. Jag blir rörd och den får mig att gråta, men jag tycker nog att även den är lite för mycket. Ändå så kan jag inte låta bli att gilla den när jag tittar på den, det är när jag tänker på den som jag blir lite tveksam.

Det bästa är nog skrattscenen med Giles och Buffy. Så kul.

Att Spike skaffar sig en själ tycker jag är det finaste som någon har gjort i serien. Att han kan fatta ett sådant beslut är väldigt stort.

Favoritcitat:

Willow: You can't stop this.
Xander: Yeah, I get that. It's just, where else am I gonna go? You've been my best friend my whole life. World gonna end, where else would I want to be?

Betyg: Svag 8:a


Säsong 6:

Det jag älskar med den här säsongen är mörkret och Spike/Buffy. De två har jag tjatat om i typ alla trådar så jag tänker inte skriva något mer om dem. Men när det gäller mörkret så skulle jag gärna sett ännu mer av det, fler deprimerande avsnitt där allt går åt helvete. Jag tycker aldrig att det kan bli för mycket om det görs på ett bra sätt.

Det som gör att den här säsongen inte är en av de bästa för mig är för att jag inte tycker att humorn funkar riktigt. Vissa saker kan vara sjukt roliga, medan andra känns jättefåniga. Som till exempel i Smashed, Gone och Hell's Bells. Det är nog den största anledningen till att det här inte är min favoritsäsong, om humorn hade funkat lika bra som i s3, 4 och 5 så hade den mycket väl kunnat vara det.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ranka den här säsongen. De säsonger jag kan säga säkert att jag gillar mer är 3 och 5, men när det gäller s4 är jag tveksam. Jag tror att jag gillar den mer trots att den fick sämre betyg.

Topp 5:
1. Once More, With Feeling
2. Dead Things
3. Villains
4. Seeing Red
5. Normal Again

Snittbetyg på säsongen: 6,55 (trea efter s3 som fick 6,68)