Film 2: Uppdrag Miami Beach

[adolvsson]

men action nej.

Olika tesorter för olika tekoppar, helt enkelt.

Dessutom, om vi ska prata utseende, Jennifer Morrison från HAUS! Rawr.

[caffeineaddict]

Dylan-nörden blir mer och mer nyfiken på I'm Not There: http://www.chud.com/index.php?type=news&id=8143

[noike]

Dylan-nörden blir mer och mer nyfiken på I'm Not There: http://www.chud.com/index.php?type=news&id=8143

Cate Blanchett som en Bob? Lysande casting. Jag är inte en Dylan-nörd men jag blir riktigt intresserad.

[caffeineaddict]

Dylan-nörden blir mer och mer nyfiken på I'm Not There: http://www.chud.com/index.php?type=news&id=8143

Cate Blanchett som en Bob? Lysande casting. Jag är inte en Dylan-nörd men jag blir riktigt intresserad.

Inte bara det, utan Cate som en av sex Bobs!

[noike]

Dylan-nörden blir mer och mer nyfiken på I'm Not There: http://www.chud.com/index.php?type=news&id=8143

Cate Blanchett som en Bob? Lysande casting. Jag är inte en Dylan-nörd men jag blir riktigt intresserad.

Inte bara det, utan Cate som en av sex Bobs!

Jag vet, därför jag skrev en Bob.

[Tinwiel]

Cate Blanchett är en babe. Det var bara det jag ville säga, jag hade inget annat av intresse att tillföra diskussionen. Hon är en babe.

[gaspode]

Cate Blanchett är en babe. Det var bara det jag ville säga, jag hade inget annat av intresse att tillföra diskussionen. Hon är en babe.

DU är en.. japp!

[Rombat]

Cate Blanchett är en babe. Det var bara det jag ville säga, jag hade inget annat av intresse att tillföra diskussionen. Hon är en babe.

DU är en.. japp!

Eller kanske en Snickers?

[gaspode]

Cate Blanchett är en babe. Det var bara det jag ville säga, jag hade inget annat av intresse att tillföra diskussionen. Hon är en babe.

DU är en.. japp!

Eller kanske en Snickers?

[A bear]

Pan's Labyrinth. Oj, det här var inte dumt alls - långt bättre än "Mimic" och "Hellboy", de tidigare filmer jag sett av Guillermo del Toro. Det där med en ung flicka som för att rädda sin lillebror måste ge sig i lag med övernaturliga varelser i en underjordisk labyrint ekar ju inte så lite av "Labyrinth" om någon kommer ihåg den, men hela storyn utspelar sig mot bakgrund av fascismens Spanien och i takt med att de öser på med avrättningar, tortyr, knivhuggningar och amputationer inser man att det här absolut inte är en barnfilm. En mörk saga för vuxna, där det lämnas öppet vad som faktiskt händer och vad som bara är en tolvårig flickas fantasi för att fly undan en alltför hemsk verklighet... me gusta mucho. 4/5.

Nån som sett "The Devil's Backbone"?

[Peppe]

Pan's Labyrinth. Oj, det här var inte dumt alls - långt bättre än "Mimic" och "Hellboy", de tidigare filmer jag sett av Guillermo del Toro. Det där med en ung flicka som för att rädda sin lillebror måste ge sig i lag med övernaturliga varelser i en underjordisk labyrint ekar ju inte så lite av "Labyrinth" om någon kommer ihåg den, men hela storyn utspelar sig mot bakgrund av fascismens Spanien och i takt med att de öser på med avrättningar, tortyr, knivhuggningar och amputationer inser man att det här absolut inte är en barnfilm. En mörk saga för vuxna, där det lämnas öppet vad som faktiskt händer och vad som bara är en tolvårig flickas fantasi för att fly undan en alltför hemsk verklighet... me gusta mucho. 4/5.

Nån som sett "The Devil's Backbone"?

Vart hitta du den?

[A bear]

Pan's Labyrinth. Oj, det här var inte dumt alls - långt bättre än "Mimic" och "Hellboy", de tidigare filmer jag sett av Guillermo del Toro. Det där med en ung flicka som för att rädda sin lillebror måste ge sig i lag med övernaturliga varelser i en underjordisk labyrint ekar ju inte så lite av "Labyrinth" om någon kommer ihåg den, men hela storyn utspelar sig mot bakgrund av fascismens Spanien och i takt med att de öser på med avrättningar, tortyr, knivhuggningar och amputationer inser man att det här absolut inte är en barnfilm. En mörk saga för vuxna, där det lämnas öppet vad som faktiskt händer och vad som bara är en tolvårig flickas fantasi för att fly undan en alltför hemsk verklighet... me gusta mucho. 4/5.

Nån som sett "The Devil's Backbone"?

Vart hitta du den?

Minns inte, men filen heter Pans.Labyrinth.[DVD-Screener].[G-TEAM].[WwW.HQToRrEnTs.CoM]

[adolvsson]

Minns inte, men filen heter Pans.Labyrinth.[DVD-Screener].[G-TEAM].[WwW.HQToRrEnTs.CoM]

Hur vars kvalitén, kamrat kompis?

The Devil's Backbone gillade jag skarpt. Spännande, oerhört stämningsfull.

[noike]

Minns inte, men filen heter Pans.Labyrinth.[DVD-Screener].[G-TEAM].[WwW.HQToRrEnTs.CoM]

Hur vars kvalitén, kamrat kompis?

The Devil's Backbone gillade jag skarpt. Spännande, oerhört stämningsfull.

"DVD-Screener", så rätt bra skulle jag gissa.

[A bear]

Minns inte, men filen heter Pans.Labyrinth.[DVD-Screener].[G-TEAM].[WwW.HQToRrEnTs.CoM]

Hur vars kvalitén, kamrat kompis?

Riktigt bra. Inte som en kommersiell DVD-rip förstås, och ett litet tunt vattenmärke som är i bild hela tiden, men inte så det stör.

[adolvsson]

"DVD-Screener", så rätt bra skulle jag gissa.

Man skulle kunna, men kommentarer på den här screenern har inte precis varit odelat positiva. Så jag har hoppat över den hittils.

Fast säger björnen att det inte stör, litar jag på det.

[Tinwiel]

Cate Blanchett är en babe. Det var bara det jag ville säga, jag hade inget annat av intresse att tillföra diskussionen. Hon är en babe.

DU är en.. japp!

Eller kanske en Snickers?

Men skärp er, jag kan väl få vara en Dajm eller nåt i alla fall.. Mars (är det samma sak som Japp nu för tiden?) är ju rätt så gott också..

[MissKittyFantastico]

Metallica: Some kind of monster

Det var tänkt att jag skulle sova, men jag började titta och fastnade fullständigt. Jag gillar inte Metallica särskilt mycket. Jag kan väl möjligen tänka mig att lyssna på de mest kända och de snällaste låtarna. Men att se en dokumentär om bandet är visst en helt annan femma.

Jag är väl en rätt känslosam person, men att en dokumentär om ett hårdrocksband skulle få mig att fälla tårar det var aningen oväntat även för mig. Det var så smärtsamt ibland, så frustrerande. Jag har dålig koll på bandets historia och om det varit bråk mellan dem tidigare. Här såg man verkligen slitningarna. De satt där med sin psykolog och försökta gräva upp och vädra ut all skit de gick och bar på. Det var nog väldigt nyttigt, men också väldigt svårt. Det kändes som om Lars Ulrich blev väldigt sårad när James Hathfield stack iväg på rehab och inte ville prata med honom. Han verkade så vilsen. Lite som ett barn vars bästa vän plötsligt skaffar nya vänner och inte längre vill leka. Så kommer James tillbaka, men då får de bara arbeta i studion kl 12-16 och då kommer det en helt ny omgång frustration. Lars vill vara mer fri medan James klänger sig fast vid regler eftersom han är rädd för att trilla dit igen om han inte hela tiden har kontroll. Lite synd är det om Kirk. Han verkar vara en väldigt tänkande person som hamnar lite i skymmundan. Det kan inte vara så lätt att vara i samma band som två starka personligheter. Ibland kan man se bitterheten skymta fram i små kommentarer.

Det är ju en dokumentär, så det finns inget lyckligt slut bara en börja på något nytt. Kanske kan de nu gå vidare och inte falla in i samma mönster som tidigare, det får framtidren utvisa. Jag kan som sagt väldigt lite om Metallica så jag vet inte hur det gått för dem efter att dokumentären slutar förutom att albumet St. Anger gått rätt bra. Jag hoppas i alla fall att de lärt sig något av alla samtal och att de mår bättre nu.

[Tinwiel]

Nu blev jag också sugen på att se en film om Metallica. Jag tycker att dom är rätt så ok, men det blir ju dom mest kända och snällaste låtarna för mig också.

[caffeineaddict]

Jag älskar "Some Kind of Monster" (fast jag vet att t.ex. Fredrik Adolvsson hatar den). Jag brukade verkligen älska Metallica som band, men det går inte längre hur mycket man än försöker, bortsett från live (spelningen på Roskilde 2003.... gigantiska rysningar bara jag tänker på det). Men den dokumentären var fullkomligt strålande, tokigt underhållande. "Spinal Tap 2: The Real Thing", ungefär.

MKF: "St. Anger" blev först varmt välkomnad av alla och sålde bra, eftersom alla bara ville ha en ny Metallica-skiva. Sedan efter en månad eller två kunde man inte längre undvika sanningen att det var en ganska kass skiva den här gången också (det verkar vara den allmänna sanningen, själv har jag inte lyssnat på den sedan precis när den släpptes, kanske för att jag fortfarande vill tänka på den som en okej skiva snarare än en katastrofal skiva). Men turnén som de ger sig ut på i slutet av filmen var däremot en höjdare.

[sp1keout]

Hah, juste, jag såg ju Elf igår för att komma i lite julstämning. Vilken höjdarrulle med James Caan! En söt förutsägbar komedi som var sådär riktigt pinsam så man håller på att dö i tvsoffan.

Får väl en 2 av 5 kanske, ändå.

[noike]

Hah, juste, jag såg ju Elf igår för att komma i lite julstämning. Vilken höjdarrulle med James Caan! En söt förutsägbar komedi som var sådär riktigt pinsam så man håller på att dö i tvsoffan.

Får väl en 2 av 5 kanske, ändå.

Du nämner James Caan men inte Zooey Deschanel? Det är bara fel.

caffe: St Anger känns mer sönderproducerad och bloated än så där ruskigt usel som *load-skivorna. Och jag håller med om Spinal Tap 2, Lars tjurighet är underhållande. (Hobbypsykologi: jag skulle gissa på att han är enda barnet och blev rätt bortskämd när han växte upp.)

[Glorificus]

Hah, juste, jag såg ju Elf igår för att komma i lite julstämning. Vilken höjdarrulle med James Caan! En söt förutsägbar komedi som var sådär riktigt pinsam så man håller på att dö i tvsoffan.

Får väl en 2 av 5 kanske, ändå.

Elf. Jag älskar Elf. (Trots det smöriga slutet.) Will Ferrell är underbar i den... och ovannämnda Caan och Deschanel. Och så har vi ju Bob Newhart som Papa Elf... Peter Dinklage ("You're an elf!" ), osv.
Det har blivit del av min familjs jultraditioner att se om den tillsammans, och alla skrattar lika mycket varje gång. Nu har jag äntligen beställt den på dvd, så jag kan lyssna på commentaryn med Jon Favreau och Will Ferrell också. Och, om jag vill, sjunga med i karaoke-extramaterialet.

"Why are you smiling like that?!"
"I just like to smile! Smiling's my favorite."

[carre]

ELF!!! <3<3<3

[Off]

Will! Elf!

[gaspode]

The Science of Sleep
eller La Science des rêves som den franska titeln är. Det är en fransk/italiensk produktion tydligen, men de blandar franska spanska och engelska friskt i filmen, så jag väljer att kalla den för sin engelska titel, för engelska kan jag

Skriven och regisserad av Michel Gondry som iaf jag bara känner till från en av mina absoluta favoriter, Eternal Sunshine of the Spotless Mind. (:lovebunny:)

Filmen handlar om Stéphane, som flyttar från Mexico till sin mor i paris när hans far går bort i cancer. Han har svårt att skilja på sina totalt utflippade drömmar och verkligheten, och det är i drömsekvenserna man kan skönja ESotSM som mest. Han gillar verkligen att skildra sånt.

Jag skall inte säga att jag verkligen älskade filmen, den är nog lägre ner på skalan än Eternal Sunshine var efter första gången jag såg den. ES växte dessutom enormt på mig efter en omtitt, något jag inte tror att den här har samma potential till att göra. Filmen är mysig och bra dock, och med gulliga stop-motion effekter

betyget bör bli svaga 8/10. Kan inte gärna ge den lika lågt som Superman Returns (kanske vill revidera SR:s betyg till 6/10 nu när den sjunkit in faktiskt.. Kanske kommer jag revidera den här till 7/10 om några dagar då )

[noike]

Pan's Labyrinth. Oj, det här var inte dumt alls - långt bättre än "Mimic" och "Hellboy", de tidigare filmer jag sett av Guillermo del Toro. Det där med en ung flicka som för att rädda sin lillebror måste ge sig i lag med övernaturliga varelser i en underjordisk labyrint ekar ju inte så lite av "Labyrinth" om någon kommer ihåg den, men hela storyn utspelar sig mot bakgrund av fascismens Spanien och i takt med att de öser på med avrättningar, tortyr, knivhuggningar och amputationer inser man att det här absolut inte är en barnfilm. En mörk saga för vuxna, där det lämnas öppet vad som faktiskt händer och vad som bara är en tolvårig flickas fantasi för att fly undan en alltför hemsk verklighet... me gusta mucho. 4/5.

jag håller med om detta. Men jag måste tillägga att jag gillade Hellboy en hel del också. Men jo, det här var bättre.

[noike]

20 minuter in i Tideland och det börjar kännas som ett misstag att se den efter Pan's Labyrinth. Jag kommer gråta hela natten känns det som, för de där 12 minutrarna? Terry Gilliam. Det är lika hjärtslitande vackert som det är hänsynslöst. Det här är Terry Gilliams första film efter Fear and Loathing in Las Vegas. The american dream gone wrong.

Dessutom foto av Nicola Pecorini. Den mannen och en kamera...

Edit:

Jag förstår varför folk haft problem med den här filmen. Den rör på sig sakta, om än inte riktigt i samma slöa tempo som Cronenbergs Spider. Han förkastar vanliga berättartekniker och går på känn. Gilliams vanliga underliga bikaraktärer används här för att understryka saker som allvarlig sinnessjukdom och inte humor. Hans ibland återkommande tema att trots sinnessjukdom så triumferar det bra med mänskligheten? Det finns inte här, tvärt om är det en inventerad Fisher King där vi får se de värsta sidorna framträda och bita sig fast. På ytan i varje fall.

För den som ser film och väntar sig att kunna glömma bort verkligheten finns ingenting, för att hitta de positiva sidorna måste man våga titta djupare och se saker från olika håll -- och med den här filmen är det inte det lättaste. Ord som "obehaglig" och "störande" - en del skulle säkert använda "avskyvärd" också - beskriver innehållet rätt bra. Under resans gång är Brazil hoppfull i jämförelse. Gilliams egen beskrivning "Alice in Wonderland meets Psycho" stämmer nästan, för samtidigt så ter den ibland sig som om Thomas Pynchon hade gjort en omtolkning av Vladimir Nabokovs Lolita. Men är det en bra film? Utan tvekan. Är den för alla? Absolut inte. Jag vet i fan om jag kan rekommendera den till någon egentligen efter att ha sett den, fast själv ska jag skaffa den brittiska dvd:n i slutet av januari.

Edit 2 (20:40 6/12): Nu har jag kommit på en massa tolkningar av filmen i efterhand, en eller två är har dessutom hoppfull innebörd. Jävlar vad subjektiv film.

[wyndham]

Little Miss Sunshine tillhör den ljuvliga genren feel-good-roadmovie. Det är mycket roligt, och även om jag bara skrattade högt till ett par scener så var det svårt att sluta flina för det mesta. Både manus och regi kommer från långfilmsdebutanter, och stilen påminner om tidig Wes Anderson.

Om det är något man inte brukar vara bortskämd med så är det duktiga barnskådisar. Här spelar tioåriga Abigail Breslin så bra att hon lyfter hela filmen. Det är inte direkt nån slump, på imdb kan man se att hon är nästan lika erfaren som resten av ensambeln: Greg Kinnear, Steve Carell, Toni Collette med flera. Inga av skådisarna är ute på okända vatten, men även om dom går på rutin så tycker jag ovanligt mycket om dom. Vi får även se en bekant, type-castad uber-bitch i Beth Grant (från bl.a. Angel).

En stilsäker fyra.

[adolvsson]

http://whedonesque.com/?comments=11989

Tony Head will be appearing in the upcoming movie version of Sweeney Todd, being directed by Tim Burton.

JA!