3x17 - Enemies

[Tam]

Det var i det här avsnittet jag verkligen började gilla Wesley. "Mayor Wilkins is over 100 years old. He's not human". Hur han säger den repliken. Stor skådespelerikomik.

[Bender]

Satt under avsnittet och tänkte på vad mesig Angelus var den här gången. Och så visar det sig att det bara är Angel som spelar ond!
Bra avsnitt!

Börjar tycka om den nya watchern... först var han bara jobbig men han är härligt torr och lite småmobbad av dom andra.

[fripp21]

"Miniature golf"

Oh la la!!!!!!!

Ja, de va nåt alldeles extra.

Mr. Giles, Buffy och Angel kokade alltså ihop denna list. Mycket initiativrikt. Och vilken överraskning. Först blev jag något misnöjd över att Angel skulle förlora sin själ igen, typ tredje gången. Han och Buffy har ju fått det lite bättre så då skulle Joss riva ner allt igen. Det kändes dock lite uttjatat. Vadå, skulle Willow återställa själen ännu en gång? Bored now.

Men sen:

Faith: What can I say? I'm the world's best actor.
Angel: Second best.

Jag blev helt mållös. Tagen på sängen. Förbluffad. Flabbergasted.

Det blev till slut ett grymt avsnitt. Och allt det där med Angelus-charaden var ju bara en del i helheten.

Det var ju också avsnittet då the Mayor gjorde entre på riktigt. Han är ju helt suverän som bad guy! Jag har anat att något som detta skulle komma, av alla positiva omdömen han fått av er i tidigare trådar. Men det är ju i detta avsnitt han blommar ut fullständigt.

Mayor: She's not a little girl anymore.

Mayor: Miniature golf.

Hela avsnittet är fyllt med små lustiga komiska inslag också. Alla delar på plats för ett bra avsnitt. Överraskning, spänning och humor. Nästan som ett chokladägg.

Första scenen, som då alltså försätter oss i en "mode" mottagliga för att Angel ska dräpas igen, är ju när Buffy och Angel går på bio. Puttinuttit. De tittar på någon ekivok film och Buffy känner sig varm och "orolig". Skön scen!

Buffy: Just don't like to rub your nose in it. Suddenly wondering
where that expression comes from.

C.C och Wesley fortsätter sin orytmiska dans. Too much is not enough.

Slutgiltigen, de olyckliga tus kärleksuttryck

Angel: You still my girl?
Buffy: Always. (leaves)

Snyft. Det kan aldrig gå bra det här. Det är väl inte långt kvar nu tills Angel sitter och krökar på en bar i LA?

Trogen sin tjänst är det "som vanligt" Mr. Giles som levererar de mest dramatiska citaten och ögonblicken i serien...

Giles: (to Buffy) Be careful.

Betyg: Våldsamt intryck på grund av överraskningsmomentet. Nästan lika bra som Evil Willow-avsnittet (hur det nu stavades).

[fripp21]

Morgontimmarnas kranka blekhet fick mig att fundera lite över scoobisarnas "set-up" av Faith. När skapades planen, och vad fick dem att agera? När började planen genomföras? Hur fick de tag på beduin-vålnaden? Sådana saker.

Allt torde väl börjat med att de började misstänka Faith. Kanske när hon försökte förföra Angel. Var det då som B/G/A förstod the Mayors och Faiths planer? Eller var de henne på spåren redan tidigare? Det diskuteras ju också i avsnittet att the Mayor alltid är ett steg före, indikerande en mullvad.

En annan fundering är runt vålnaden. Mr. Giles kan väl knappast förutsett the Mayors exakta plan. Kan det varit så att vålnaden efter blivit tillkallad av the Mayor gcik till Mr. Giles och erbjöd sin hjälp (för att betala tillbaka sin skuld)? Detta är den enda rimliga förklaringen jag kan komma på just nu. Det kanske var just då gänget insåg hela situationen, knöt ihop det med Faiths förföringsförsök och gick till motattack. Jaja. Joss måste väl ändå sprida lite ljus på dessa ting i kommande episoder? Eller så blir det som med den gode Derrial Book.
Book: No, I don't.

[A bear]

Blir så inspirerad av fripp21s inlägg att jag ibland tittar om avsnitten trots att jag egentligen svurit att hålla mig ifrån Buffy ett tag. Kom på att jag inte skrivit i den här tråden så...

Det är ju minst två som spelar dubbelt i det här avsnittet. Angel och Faith. I slutet av "Consequenses" byter Faith läger. I "Doppelgängland" ser hon lite småchockad ut när borgmästaren glatt föreslår att det är dags att ta kål på Willow, men protesterar inte.

Första gången jag såg "Enemies" var jag säker på att Faith verkligen var skakad av vad hon hade gjort när hon går till Angel första gången.

FAITH: I know. For real now, I'm scared. Scared of what I am, what I'm turning into. Cold-blooded straight up killer. Like you.

Sen direkt efteråt var jag säker på att hon redan här hade planerat det - perfect happiness, få över Angelus till borgmästarens sida (ingen smart plan, men vafan, hon har aldrig mött Angelus).

Nu... detta är ingen spoiler, jag har sett bägge serierna baklänges och framlänges och vet ärligt talat inte. Var byter Faith sida? Den första scenen med Angel går att läsa på två sätt. Antingen är hon smart och försöker vinna över honom, eller så är hon faktiskt ångerfull och vill ta en sista chans. Men Faith är den hon är, och vi får ju lite mer backstory på henne här.

ANGEL: Take care of yourself.
FAITH: Lifetime of practice.

FAITH: Really? Weird, because something about all this just feels so right. Maybe it's one of those unhappy childhood things. See, when I was a kid I used to beg my mom for a dog. Didn't matter what kind. I just wanted, you know, something to love. A dog's all I wanted. Well, that and toys. But mom was so busy, you know, enjoying the drinking and passing out parts of life, that I never really got what I wanted, until now.

FAITH: You get the Watcher. You get the mom. You get the little Scooby gang. What do I get? Jack squat.

Att Faith är en väldigt osäker 17-årig tjej är inget som ursäktar hur hon bär sig åt, men det förklarar en del. Ta allt get-some-get-gone-snack om killar hon fyllt Buffys öron med hela säsongen, och se sen hur hon bär sig åt första gången hon möter t ex Giles

FAITH: I see him. If I'd've known they came that young and cute, I would've requested a transfer.

eller hennes två möten med Xander, eller när hon första gången får något av borgmästaren

FAITH: Thanks, Sugar Daddy.
MAYOR: Now, Faith, I don't find that sort of thing amusing. I'm a family man.

Försöker Faith förföra Angel till fel sida, eller vill hon faktiskt ha hjälp och använder sig av det enda verktyg hon vet alltid fungerar - sex? Vilket är ett osmart val eftersom Angel bara tänker på Buffy, och en försmådd Faith anförtror sig i stället till borgmästaren, som inte heller vill ha henne på det viset men raskt håller på att bli något hon möjligen aldrig haft: en far. Mjölk och minigolf, jag menar... och förbannad går hon glatt med på en betydligt mer smärtsam behandling av Angel.

I slutändan är det kanske inte så viktigt. Nu vet alla var Faith står. Men det är ju en av de fina grejerna med serien; ingen har en på/av-vippknapp som gör en 100% ond eller 100% god på en sekund.

Dessutom får vi ju lite fin Giles/Wesley-sparring.

WESLEY: Find anything?
GILES: Six course banquet of nothing with a scoop of sod-all as a palate cleanser.

Bra avsnitt, det här.

[latarmig]

Det går i och för sig att tolka Faiths uppträdande som att hon antingen är ångerfull direkt efter att hon dödat demonen och söker Angels hjälp, eller att hon spelar upp hela scenen för att dupera honom. Men i nästa scen med borgmästaren har vi följande replikskifte:

Faith: It’s not like I wasn’t trying, okay?
Mayor: Hey, there’s no need to convince me. I’m
sure you gave it your level best. I just don’t understand
what that boy could be thinking?

Det går givetvis att tyda även det som att det var Faiths egen idé att locka fram Angelus (visste hon att borgmästaren ville det?), men annars låter det troligare att Faith fått i uppdrag att förföra Angel och nu rapporterar vad som hänt. Det senare förutsätter att Faith pratat med borgmästaren efter att hon dödat demonen.

[mmmf]

Ledsen, men jag tycker att det här är riktigt dåligt. Bara en sån sak att man refererar till en film - Banquet d'Amelia - som inte finns. Vad fan? Men visst, klart att the Scooby gang måste hamna i en riktig Scooby Doo-plot nån gång. Väl avancerad plan för att lista ut nånting de redan borde ha insett - Faith är förlorad. Och om man ska lura tittarna bör man göra det mer raffinerat än så här.

Många, långa Faith/Angel-scener. Det är nånting med kemin dem emellan som jag inte fördrar. Och Eliza Dushku försöker agera känslosamt. Nej, det funkar ju inte. Scenerna med Faith och borgmästaren tillsammans är det enda överslätande i avsnittet i min bok. Jag gillar verkligen borgmästaren. Och självklart, självklart måste avsnittet avslutas med en liten avrundningsscen när Buffy och Angel talar ut. Så, så... onödigt.

Well. Jag borde kanske försöka utveckla lite mer vad det är med avsnittet som gnider mig fel, men jag tycker inte att avsnittet är värt ansträngningen. Uä. 3. Detta är säsong 3 när den är sämst.

[noike]

Ledsen, men jag tycker att det här är riktigt dåligt. Bara en sån sak att man refererar till en film - Banquet d'Amelia - som inte finns. Vad fan?

Men sådant är ju hur bra som helst. Om det nu finns monster, varför ska då inte verkligheten skilja sig på andra sätt också? De refererar ju till böcker som inte finns hela tiden också.

[mmmf]

Ledsen, men jag tycker att det här är riktigt dåligt. Bara en sån sak att man refererar till en film - Banquet d'Amelia - som inte finns. Vad fan?

Men sådant är ju hur bra som helst. Om det nu finns monster, varför ska då inte verkligheten skilja sig på andra sätt också? De refererar ju till böcker som inte finns hela tiden också.

Den invändningen var inte särskilt allvarligt menad. Men jag kände mig lite lurad på en potentiellt jättefyndig popkulturhänvisning. *tjurar*

[gollum]

Jag kan inte låta bli att fundera på hur det hade varit om man inte fått se att Faith hade lierat dig med borgmästaren. att vi bara under ett par-tre avsnitt fått se hennes förändring och inte fått vet om kopplingen till borgmästaren utan fått det som en överraskning lite senare.

Ett avsnitt utan stora monsterprylar utan mera ett informativt dito där karaktärerna och deras olika roller drivs framåt och utvecklas. Vi får veta mycket, både i sjok och som smakbitar om Sunnydales historia. Detta gillar jag verkligen, för det vecklar ut storyn och ger oss bara mer att fundera på, konspirera om och längta efter.

Det kändes lite uppenbart dock att Angel spelade elak och lite tråkigt eftersom jag saknar Angelus. Intressant att han tar chansen och kastar brevkniven. Visste han att borgmästaren var osårbar?

[A bear]

Intressant att han tar chansen och kastar brevkniven. Visste han att borgmästaren var osårbar?

Bra fråga. Jag är inte helt bekväm med den scenen; Angel kan inte veta - i alla fall inte säkert - att borgmästaren är osårbar; även om Faith har sagt det kan han inte vara säker på att hon talar sanning. Alltså tar Angel här risken att mörda en människa i kallt blod, och det känns... konstigt.

Nåja. Bra avsnitt ändå.

Bästa replik:

GILES: Demons after money. Whatever happened to the still beating heart of a virgin? No one has any standards anymore.

Giles has left the building, Ripper är hemma. Hur sur han än må vara över att ha ersatts av Wesley tror jag den nya rollen är riktigt bra för Giles.

Bästa popkulturreferens:

WESLEY: Wait for Faith.
BUFFY: That could be hours. The girl makes Godot look punctual. I'll just go myself.

Detalj jag inte lade märke till första gången jag såg det:

GILES: Be careful.

Jo, jag erkänner, jag gick på Angelus-bluffen så det stänkte om det första gången jag såg avsnittet.

Hej Joss Whedon: Som jag sagt ovan: man kan definitivt lägga in mycket dubbeltydigheter i Faiths handlande. Exakt när bestämmer hon sig för att byta sida - i "Consequences" när hon går till borgmästaren, i "Doppelgangland" när hon låter borgmästaren muta henne, när hon mördar boksamlardemonen, när Angel tackar nej till lite rajtan-tajtan, eller när Buffy och Angel blåser henne...? Det är inget snack om att Faith inte är helt tillräknelig, och jag tror inte man ska tillskriva henne alltför välgenomgångna planer. (Man kan även, om man verkligen vill (och det finns det många som vill) lägga in en hel del i hennes dragning till Buffy och hennes mörka uppsyn när hon ser Angel och Buffy kyssas... öht leker de ju mycket med subtext i s3.)

Awww: Stackars Buffy och Angel som varit på sexig film.

Höh? Exakt när planerar de allt det här? Exakt hur går det till? Hur vet själstjälardemonen att Giles har något med Angel att göra? Etc. Inte så mycket så det förstör, men...

Wow, detta är en bra serie: Som sagt, det för handlingen framåt, vi får en massa karaktärsutveckling, vi får lite (LITE) aning om borgmästarns planer, och vi får ännu mer scener runt seriens två far/dotterteam; Giles och Buffy börjar uppvägas av borgmästaren och Faith. De är helt enkelt så trevliga ihop, man vill nästan att det ska gå bra för dem.

[Capt. Peroxide]

Yes! Den helt oväntade käftsmällen! Här har Xander varit en helt otroligt irriterande böld i röven under hela säsong 3, och så är det äntligen någon som nitar honom. Även om jag misstänker att det kan vara en del svartsjuka, Xander får ju vara en del av Buffys liv på ett sätt Angel inte kan och vad han nu gnäller om tidigare.

"XANDER
Yes, I feel so much better knowing he
broke my face in the "good" way. It's a
"good" bruise!

BUFFY
(quietly to herself)
He was only acting, Xander."

"He was only acting". Tjenare.

Jag ska inte upprepa vad alla redan sagt, det är ett sjukt bra avsnitt. När Angel och Faith pratar med Joyce innan de går upp till Buffy hade jag nästan kalla kårar. Och åsynen av tortyrredskapen – brrr...

En grej undrar jag bara: Är det inte så att sex lockar fram den riktige Angelus? Och det vet ju Faith. En scen slutar med att hon ligger ovanpå honom och grovhånglar. Hon borde inte vara orolig att locka fram Angelus, det tror hon ju redan att hon har gjort – ska vi bara anta att han nobbar henne i sista minuten? Borde hon inte bli misstänksam i så fall? Hon hävdar ju senare att han är hennes hund, vilket i alla fall får mig att tro att de HADE sex där på golvet. Plus att Buffy verkar rätt äcklad på slutet:

"Angel. I know you only did what I
asked you to. And we got what we
wanted.

ANGEL
I never wanted it to go that far.

BUFFY
I know. It's not even a question. But
after all that... I just need a little break."

Nån som kan reda ut?

[A bear]

Har du sett hit från s1 på ett par dar?!? Impad i så fall.

En grej undrar jag bara: Är det inte så att sex lockar fram den riktige Angelus? Och det vet ju Faith. En scen slutar med att hon ligger ovanpå honom och grovhånglar. Hon borde inte vara orolig att locka fram Angelus, det tror hon ju redan att hon har gjort – ska vi bara anta att han nobbar henne i sista minuten? Borde hon inte bli misstänksam i så fall? Hon hävdar ju senare att han är hennes hund, vilket i alla fall får mig att tro att de HADE sex där på golvet. Plus att Buffy verkar rätt äcklad på slutet:

Nån som kan reda ut?

Mja, det som lockar fram Angelus är inte nödvändigtvis sex utan perfekt lycka.

JENNY: The curse. If Angel achieved true happiness, even just a moment of... He would lose his soul.

Så teoretiskt sett skulle han kanske kunna ha sex med Faith utan att förlora själen, bara han är tillräckligt olycklig vid tillfället. Visserligen är ju Faith hubba hubba, men Angel är ju lite dyster av sig också. Så ja, det är möjligt.

(spoiler Angel 1.19) Men nej, det sägs rakt ut senare att de inte har sex här.

[Capt. Peroxide]

Har du sett hit från s1 på ett par dar?!? Impad i så fall.

Eh, näää Jag skippade rätt mycket av S1 och S2 och gick direkt på trean. Som jag sett fram till Enemies, på några dar. Jag ska se de tidigare säsongerna också, men jag måste säga att kvalitetsförbättringen är av ett slag som gör att det känns som om det gått från Fox till HBO.

[A bear]

Har du sett hit från s1 på ett par dar?!? Impad i så fall.

Eh, näää Jag skippade rätt mycket av S1 och S2 och gick direkt på trean. Som jag sett fram till Enemies, på några dar. Jag ska se de tidigare säsongerna också, men jag måste säga att kvalitetsförbättringen är av ett slag som gör att det känns som om det gått från Fox till HBO.

Skippade s2? Nu kommer du att få många på dig... Kvalitetsförbättringen i cinematografi är rejäl, medges, men de bästa avsnitten i s2 är bland det bästa hela serien har att erbjuda, så se till att du ser om det sen...

[Capt. Peroxide]

Skippade s2? Nu kommer du att få många på dig... Kvalitetsförbättringen i cinematografi är rejäl, medges, men de bästa avsnitten i s2 är bland det bästa hela serien har att erbjuda, så se till att du ser om det sen...

Jamen det är klart. Orkade bara inte just nu. Och nej, jag bryr mig inte om att jag vet hur det går och så. Även om just det här avsnittet hade en ovanligt bra twist.

[CheeseGuy]

men jag måste säga att kvalitetsförbättringen är av ett slag som gör att det känns som om det gått från Fox till HBO.

Wonderfalls och Firefly spöar i och för sig det mesta HBO har gjort.

[AKS]

Av någon anledning känner jag för att inleda mitt inlägg med följande citat. Varför vet jag inte.

AKS 1 - gaspode 0

Detta avsnittet är jävligt bra i brist på ett bättre sätt att uttrycka det. Riktigt, riktigt starkt. Jag önskar att jag kommer ihåg vad jag kände första gången jag såg avsnittet och hela grejen med Angelus avslöjades, men det gör jag inte...

Alltså, Faith. Vilken jävla bitch! (Jag älskar henne dock.) Det finns ingen gräns för hennes Buffy-hat, den person som försökt att inte ge upp hoppet om henne. Tortera henne till döds? Hångla med pojkvännen framför henne? Eeeevil...

Men vad 17 tänker the Watcher's Council? Efter Consequences kan jag inte fatta att hon får en chans till. Var kommer den chansen ifrån? Ingen logik i det hela och det känns inte som att man får det förklarat. The WC verkar ganska hårda och när de får höra att Faith slagit sin Watcher och rymt från dem så låter de henne... börja träna igen? Och inom en månad eller så är hon officiell slayer igen? Fan, de ber ju om det.

Riktigt bra avsnitt som sagt och nu börjar det närma sig upploppet här...

[angel_z]

Japp, riktigt bra. Roligt, gripande, spännande, snyggt. Det var här någonstans som jag verkligen började fastna för Faith, alltid mer intressant när hon vill vara riktigt ond men den skadade själen skiner igenom.

Ett av många starka S3-avsnitt. En klar åtta.

Gillar inte alls Faith i det här avsnittet, det är riktigt taskigt att försöka ta Angel från buffy, efter allt buffy har gjort för henne.
Usch på faith

[Echolls]

Jag kommer ihåg hur lättad jag blev när det visade sig att Angel spelade första gången jag såg det här avsnittet. Var så grymt frustrerad när jag trodde att han hade förlorat sin själ att jag inte riktigt kunde uppskatta avsnittet. Nu när jag ser det och vet hur det ligger till så tycker jag att det är väldigt bra. Jag stör mig på Faith på ett bra sätt här. Jag blir ganska irriterad över att hon ens tror att hon skulle kunna lyckas förföra Angel, men hon är inte så outhärdlig som jag tycker att hon är i bl.a. Bad Girls och Consequences. Jag ogillar henne inte lika mycket när hon är på den "onda" sidan och inte försöker passa in på den "goda", för det gör hon inte.

Willow: "They liked your plan."

Åh, vad jag gillar slutscenen också.

Angel: You still my girl?
Buffy: Always.

Favoritcitat:

Faith: What can I say? I'm the world's best actor.
Angel: Second best.

Betyg: 8

[Spuffy]

Det här avsnittet blir bättre och bättre varje omtitt tycker jag. Även om "luret" endast gällde första gången uppskattar jag hela plotten väldigt mycket även vid omtittarna. Kan dock inte heller helt få ihop vem av Giles och demonen som pratade med vem i vilken ordning och krossade Borgmästaren och Faiths plan... Men det är ok ändå, för det är ändå så pass bra att jag inte grunnar alltför mkt på den saken.