Verkade som att det var massor med folk på Linköpings första visning som var fans av serien. En hel bunt stannade under eftertexterna vilket jag antar att man bara gör om man vill höra låten (och m.a.o. både känner till låten och vet att den ska komma under eftertexterna). En hel av dem var dessutom lite äldre än vad jag kanske hade väntat mig (fördomar?). T.o.m. ett par 40+:are i den skara folk som verkade vara fans av serien. Det är inte bara Göran Ewerdahl med andra ord.
Folk skrattade högt vid flera tillfällen (och
rätt tillfällen), kan ärligt inte komma ihåg när jag skrattade mest men det fanns dussin med komiska guldkorn.
En sådan där allmänt miniklagomål BTW: varför, i sådana här filmer där folk så ofta har skottsäkra västar och olika former av skydd, siktar man inte mot ansiktet när man skjuter på någon på så nära håll? Tänker naturligtvis på "I'm not armed." "Good!"-scenen.
Några ord om The Operative också. Eijofor är en
riktigt bra skådis, älskade hur saker utvecklades via honom på slutet. Han är inte bara en skurk, han är en
karaktär. Ett tag kändes det som att han skulle falla ner i den där reaktorn och jag hoppades att det inte skulle hända för att det vore för uppenbart. Och så hände det inte. Thank
you.
Känslan av hot och allvar var också sjukt påtaglig under slutstriden efter att Wash redan hade gått åt. Hade Joss redan dödat två regulars (tänker fortfarande på dem som sådana) fanns alltid risken att han tänkte fortsätta. Göra en Sju Samurajerna-grej och låta en minoritet av gänget överleva. Jayne, Kaylee och River som går ur askorna. Att jag ens hade tankar åt det hållet visar hur väl filmen fungerar och precis vilken effekt en händelse såsom Washs död har.
Mest Buffyvibbar: Rivers lilla power-sprint innan hon hoppar och hämtar Simons väska bland alla Reavers.
evil Joss breaks my heart again (fast på ett bra vis)
