LWes skrev:Nicole skrev:någon som har sett figh club här? ok de e nog många som sett den men ngn som orkar kommentera den?
T.o.m. jag har sett den.Det är en bra film.
Nu fick jag blinka några gånger. Trodde aldrig du skulle yttra de orden om en icke-Marvel/serie-film.
Få se nu... om du gillar Fight Club, då gillar du nog.. Donnie Darko..? Och Unbreakable, visst har du sett den? Serietidnings-tema och allt (men dessutom en film som är bättre andra gången man ser den och håller för fler omtittar).
Okej, då kanske jag skulle passa på att lägga in mitt tidigare utlovade Shyamalan-försvar nu när jag har tid att göra en liten utläggning...
Shyamalans filmer har lite av Buffy-tanken i sig - att folk med fördomar om vad det är för film de ska se har svårt att se något annat än det de förväntar sig. Ser man t.ex. The Village och tror att det ska vara en skräckfilm tycker man inte att den är bra. Har man däremot insett att Shyamalan precis som Joss använder övernaturliga teman som metaforer och framför allt vill skildra människans komplexa inre, då har man hundra gånger mer att upptäcka i hans filmer. I stort sett varenda replik, varje vändning i historierna är till för att förmedla filmernas tema. Vi kan ta Signs som exempel.
Vad handlar Signs om? Åkercirklar och aliens? Nej, det är självklart bara ett verktyg för att föra fram budskapet om att ingenting sker av en slump, att det vi tror är meningslöst i själva verket har ett syfte. Titeln syftar inte på åkercirklarna utan på de tecken vi alla har omkring oss och borde lägga märke till.
T.ex. Merrill (Joaquin Phoenix) som inte bara hade skolans baseballrekord i att slå längst - han hade även rekordet i flest strikeouts. "Felt wrong not to swing", säger Merrill om det som sågs som hans svaghet. Det som visar sig vara något högst betydelsefullt, när hans livs mest avgörande ögonblick visar sig vara att slå med sitt gamla baseballträ för att rädda sin brorsons liv.
Lyssnar man i en annan scen på brodern Grahams ord med det i åtanke får det han säger en helt annan betydelse än man först tror: "I never told you the last words that Colleen said before… they let her die. She said, 'See.' Then her eyes glazed a bit, and then she said, 'Swing away.' You know why she said that? Because the nerve endings in her brain were firing as she died, and some random memory of us at one of your baseball games just popped into her head. There is no one watching out for us, Merrill. We are all on our own."
Graham är huvudpersonen som representerar alla människor som förlorat sin tro. Som inte tror att de små sakerna i livet betyder något.
Sen handlar det självklart om tycke och smak också och om man tycker att berättandet är underhållande. Gillar man inte genren "psykologiskt drama" har man kanske svårt för Shyamalan. Men man bör ändå vara klar över att historierna är mer komplexa än "en pojke som ser spöken" eller "bybor som är rädda för monster i skogen". Precis som Buffy är annat än "tjej som dödar vampyrer". Hur det skildras har förstås också betydelse - om man tycker humorn är rolig, spänningen spännande, dramat rörande, osv. Men för mig är det själva blandningen av genrer kombinerat med intressanta underliggande teman och snygg regi, bra tempo och dialog som gör att det håller.
Med mera... Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Shyamalan. Kom gärna med invändningar, men risken är att mitt svar blir rätt långt.
)
Förlåt.
