6x07 Once More With Feeling

[Nyx]

Jag känner mig som en ond alien som tar över fler och fler hjärnor i min strävan efter World Domination.

Typiskt Glory. With the brain-suck thingy! Keep it up. Borde vi oroa oss här längre ner i landet förresten?

*visslar glatt men lite nervöst på I'm under your spell...

[Nicole]

DET HÄR AVSNITTET ÄR UNDERBART


Jag kan se den hur många ggr som helst. och vem visste...att spike hade världens underbabraste röst?? haha. nä...nu ska ja banne mej se de igen..hejhej

[Yog-Sothoth]

DET HÄR AVSNITTET ÄR UNDERBART


Jag kan se den hur många ggr som helst. och vem visste...att spike hade världens underbabraste röst?? haha. nä...nu ska ja banne mej se de igen..hejhej

Bra att du tyckte om det! Kul med nya skrivare här, fast i fortsättningen kanske din text kan vara lite mindre... röd?

[Tob]

En del har säkert märkt att jag abslout inte gillar musikaler överhuvudtaget. Har nog nämnt det 2-4 gånger på forumet, eller åtminstonde antytt det. Idag, mitt under avsnittet kom jag på varför jag har så otroligt svårt för musikaler. Det är så enkelt som att jag tappar intresse för, hmm det mesta faktiskt. När karaktärer och olika slags figurer utbryter i sång och dans slutar jag helt enkelt att bry mig. Frågan är om OMWF lider av samma fenomen. Tendenserna finns där men i princip är de så små att jag kan försumma dem.

OMWF är (trots att det är en musikal) oerhört dialogdrivet. Men nu i sångformat. Det är också ett avsnitt som är oerhört visuellt. Joss ville verkligen göra något extraordinärt. Han ville leka helt enkelt. Jag älskar det visuella i avsnittet, kanske lite väl mycket då jag får problem med att se vad som verkligen utspelar sig bakom (under) sångnummren. Egentligen är ju inte detta ett problem, utan något postivt. Joss får leka samtidigt som han låter karaktärerna bokstavligen tala genom sina hjärtan. Jag tror egentligen inte jag läste (lyssnade) på texterna så nogrannt första gången jag såg avsnittet. Det gjorde jag denna gången och för det första är dem oerhört välskrivna. För det andra så berättar dem hela tiden något, det är alltig något drivande i vad som sjungs. Så tar man sig tiden och blundar lite för det spraklande bild fyverkeriet så kan man bara njuta av texterna. Detta bör innebära att OMWF når sin topp efter 3 tittar då man kan njuta till fullo av bägge delarna.

Egentligen skulle man kunna ta varje låt för sig och skriva mängder av tankar kring texterna. Men det får kanske bli om ett antal tittar till, men jag vill gärna nämna en del.

Under your spell är oerhört vacker. Texten är en enda stor metafor för kärlek och det funkar ypperligt. Naturligtvis mycket tack vare att det handlar om Tara och Willow. När Tara sedan nästa gång sjunger Under your spell så är det med en vemodkänsla både hos henne och hos mig. Älskar Tara verkligen Willow eller är det bara ytterligare en formel som manipulerar Tara. Som sagt, Under your spell. Vad är verklighet?

Giles sångnummer var verkligen något som höjdes till skyarna hos mig denna andra gång. Efter första titten hävdade jag starkt att det är lite tamt, men det var ju just det, alltför stor vikt på det visuella vid första titten och då är det lite tamt. Texten är dock suverän (som allt annat) och får med det mesta kring till vad Giles tycker om att Buffy försöker fly sina ansvarsområden. När sedan numret flyter ihop med Taras nummer så är det bara att sitta och njuta för fulla muggar. Två svek, dock på lite olika villkor, men ändå svek.

Lite roligt att återse Spike i S4 utstyrsel med röd skjorta och allt. Hans låt även den riktigt bra. Spike lever under kärlekens makt och vill så gärna vara tillsammans med Buffy oavsett ändamål, men innerst inne så kan det vara, om hon ändå bara kommer till honom när det blir problem och Buffy inte finner något tillhörighet med dem andra i Scoobygänget. Tycker det känns bra att Spike faktiskt har lite karaktär inom sig (någonstans) och ställer lite krav och inte bara lägger sig helt och hållet för Buffy. Dessvärre verkar ju den sitta långt inne.

En av mina favoritscener är självklart scenen då Buffy avslöjar att hon faktiskt inte alls var i något helvetet utan istället i himlen.

Buffy: I live in Hell
'Cause I've been expelled
From Heaven

Det är ju så tragiskt att det egentligen är svårt att beskriva och det kanske är just detta som beskriver varför S6 upplevs som så mörk. Helvetet är vad livet är. Face it. Om vi återgår till scenen så tycker jag den är fantastisk. Man skiftar mellan Buffys på något sätt lättnadens uttryck, för jag tror hon känner en lättnat. För vem skulle håller hon det hemligt, jo för hennes vänner, för deras skull, samtidigt som det driver henne till vansinne. I nästa klipp får vi se hur dem andra reagerar och som vanligt är det Willows reaktion som sätter sig mest hos mig. Ett riktigt knynävslag helt enkelt.

Inte nog med att avsnittet får mig att sitta och stampa med benen i takt och tom sjunga en del, det är faktiskt förbaskat bra. Grymt väkskrivet. Det finns dock något som jag störe mi en hel del på, vet att det har varit på tal innan, och det är att Xander ligger bakom det hela. Det känns kosntuerat och dumt. Xander är inte dum och att han inte säger något är helt idiotiskt. Han märker att folk dör genom att dem dansar ihjäl sig, det är ju faktiskt han som ligger bakom det. Kanske är petitesser då det inte känns speciellt relevant vad som händer utanför sångnumren. Men ändå, det tar bort känslan av perfektionism.

[Tinwiel]

Håller med dig Tob, i det mesta (förutom att jag även kan uppskatta andra musikaler ).

Hela Xander-grejen är ju det som verkligen stör, och jag blir lika irriterad varje gång jag ser avsnittet.. Grr.

Första gången jag såg avsnittet så tyckte jag att det var sådär, men nu älskar jag det. Dels så sättet ju sig melodierna efter några lyssningar, så att man kan sjunga med, dels så börjar man lyssna på texterna och hör hur viktiga dom är för handlingen.

Jag gillar verkligen Under your spell också men framförallt Under your spell-reprisen, den träffar mig rätt i hjärtat varje gång, och man blir så arg på Willow att hon inte FÖRSTÅR varför hon inte kan leka med människor på det sättet. Giles låt till Buffy växer också efter ett tag och man hör hur vacker den är. "I wish I could slay your demons". är den fras som sätter sig mest.

Spikes låt är också bra, men jag vet inte om jag kan hålla med om att han har någon underbar röst.. Den är ok, men inte så mycket mer än så.

"Understand we'll go hand in hand but we'll walk alone in fear"

Det är så bra, så bra..

(sen så måste jag ju dansa improviserad "musikaldans" varje gång jag hör Going through the motions, men det är ju en annan sak... )

[Hitoride]

den här delen är favoritdelen!
underbara låtar.

ger den en klar 10a.

[Binchy]

Då är det bara att köpa soundtracket. Om inte den bästa, så åtminstone den mest om (och om, och om)-lyssnade skiva jag har köpt på många, många år.

Nu har jag soundtracket i min MP3, har nog lyssnat på det över 20 gånger. Ska nog köpa det också, eller kanske önska mig i födelsedagspresent. Om man verkligen gillar något tycker jag att man ska se till att den som gjort det tjänar pengar på det (de kanske inte tjänar så mycket, det är väl snarare principen).

varför jag har så otroligt svårt för musikaler. Det är så enkelt som att jag tappar intresse för, hmm det mesta faktiskt. När karaktärer och olika slags figurer utbryter i sång och dans slutar jag helt enkelt att bry mig.

Det tycker jag de gör så bra här i OMWF, karaktärerna är lika konfunderade som oss (första gången vi ser det) över att de brister ut i sång, "whats this cheery singing all about" och Spike som säger att han är imun, hans min när han inser att även han sjunger är ju helskön.

Försöker lära mig Under Your Spell utantill, och Taras tonlägen. Ska man lämna in det till en så prestigefylld tävling som Buffyforum awards så får man ju se till att öva ordentligt innan.

[Tob]

varför jag har så otroligt svårt för musikaler. Det är så enkelt som att jag tappar intresse för, hmm det mesta faktiskt. När karaktärer och olika slags figurer utbryter i sång och dans slutar jag helt enkelt att bry mig.

Det tycker jag de gör så bra här i OMWF, karaktärerna är lika konfunderade som oss (första gången vi ser det) över att de brister ut i sång, "whats this cheery singing all about" och Spike som säger att han är imun, hans min när han inser att även han sjunger är ju helskön.

Jo, håller med till viss del, men tror ändå det beror mest på att sångerna är verkligen skrivna som dialog som driver historien framåt. Det blir mer än bara utfyllnad.

[Binchy]

Yup, de flesta andra musikaler har texter som liksom lämnar storyn och flummar iväg en bra bit innan vi dimper ner på ungefär samma plats vi var på innan sången börjar. Sound of Music och Grease är väl "bra" exempel på detta. Little Shop of Horror (den med Rick Morranis) är rätt kul musikal, ämnet är så helsjukt att det inte kan bli värre ens om de sjunger en massa.

[Binchy]

Om det är fler än jag som är lite halvgalna och vill sjunga med, men har tröttnat på att mumla när man glömt texten, så finns alla texterna här:

http://www.restlessbtvs.com/trivia/index.php?p=147

[HeY]

Jättebra avsnitt. Jag har lärt mig alla texterna utantill så jag sitter och sjunger med när jag tittar på detta

[caffeineaddict]

Jag har lärt mig alla texterna utantill så jag sitter och sjunger med när jag tittar på detta

Det är du knappast ensam om. Jäklar vad det brukar låta när man ser OMWF nu för tiden! Särskilt i sällskap med öl.

[Langtry]

Om det är fler än jag som är lite halvgalna och vill sjunga med, men har tröttnat på att mumla när man glömt texten, så finns alla texterna här:
http://www.restlessbtvs.com/trivia/index.php?p=147

Eller så köper man script-boken =)

[HeY]

Om det är fler än jag som är lite halvgalna och vill sjunga med, men har tröttnat på att mumla när man glömt texten, så finns alla texterna här:
http://www.restlessbtvs.com/trivia/index.php?p=147

Eller så köper man script-boken =)

Tog bort Lyrikerna eftersom jag kände mig onödig, änvänd länken som var skriven istället^^

[Binchy]

Måste vara ett av de längsta inläggen, utanför bildtrådarna.

[caffeineaddict]

Plus att de redan finns i FAQ:en om jag inte minns fel. Oh well...

[Binchy]

Plus att de redan finns i FAQ:en om jag inte minns fel. Oh well...

...och alla här kan väl använda länkar så länken i mitt inlägg borde ha räckt. *grumble, grumble*

[A bear]

Meningar som "Joss är ett geni" slängs omkring lite för lätt ibland. Men fan vet om det inte är motiverat här.

Jag var väldigt tveksam till en Buffymusical. Jag hatar musicals. Och min tvekan höll i sig... ungefär 2 minuter. För att vara exakt, till den här lilla grejen:

DEMON: She's not even half the girl she - ow...

Och från "I've Got A Theory" var jag helt fast. Givetvis är det typiskt Buffy att göra en metamusical; alla i serien är precis lika förbryllade som vi över att de brister ut i sång.

Trots fantastiska insatser av alla så är ändå det som gör detta till ett stort avsnitt manuset. Sättet låtarna både för handlingen framåt - mer än så, löser upp alla knutar de redan fått in sig i i säsongen. Men även det att Whedon faktiskt lyckas skriva Buffydialog i musikform - utan att någon av rollerna förlorar något. Alla roller är lika mycket sig själva när de sjunger som när de pratar - jag menar, Xander får till och med dra dåliga vitsar. Ändå fungerar det fortfarande som låtar på egen hand.

Naturligtvis också stort beröm till skådespelarna, som (OK, i vissa fall med digital hjälp) lyckas göra riktigt bra sånginsatser - och dessutom hitta sångröster som passar deras roller; Buffy låter självömkande, Giles låter vis och faderlig, Tara är vacker men sårbar... (Undantaget är väl Spike. Marsters har en helt OK röst, men jag tycker inte han låter som Spike när han sjunger; Spike borde vara mer Johnny Thunders och mindre grunge light.)

Spoilers resten av s6 (och Angel s2)
Lorne hade säkert kunnat dra några slutsatser av att den som slutar som säsongens big bad är den som knappt öppnar munnen under hela avsnittet. Jag vet att det egentligen beror på att Alyson Hannigan vägrade sjunga, men det är ett snyggt sammanträffande; alla avslöjar sitt innersta i sång - men Willow, som är den som är på väg längst in i mörkret, är tyst.

Men allt vore förgäves om det inte under musicalen låg ett fantastiskt Buffyavsnitt - där dialogen bara råkar vara i sång. Den har allt som krävs; handling som förs framåt, karaktärsstudier, humor, smärta, oväntade vändningar (de två tagningarna av "I'm Under Your Spell"...). Musicalen blir aldrig en gimmick; det är ett av s6 bästa avsnitt, inte för att de sjunger eller trots att de sjunger - det är en så perfekt infogad del av handlingen att det inte känns konstigare att de sjunger här än att de talar i alla andra avsnitt.

[Binchy]

A bear, jag håller med om vart enda ord du säger.

[BePatient]

Amber Benson sjunger fantastiskt bra, till en lika fantastiskt bra låt. Jag blev mycket förvånad.

[eponinethen]

Hehe, ingenting går ju att jämföra med detta avsnitt. Det finns flera andra riktigt riktigt bra avsnitt, men det går inte att jämföra eftersom att OMWF är så speciellt.
Jag såg just om detta avsnitt btw, och det går seriöst inte att lessna på det. Jag har sett det hur många gånger som helst nu, och det gör mig alltid lika sentimental och lycklig på samma gång. Sentimental och ledsen för att allt är så sorgligt och allt känns mer och mer deprimerande för varje gång. Men lycklig för att det är ett så fruktansvärt snyggt avsnitt, allt från sångtexter till kostym till foto och ljus, gah. Ännu ett exempel på faktumet att ingen annan serie någonsin kan överträffa BtVS...

[Hitoride]

En solklart 10a! Musiken är helt underbar (musikalisk), avsnittet är gudomligt och sångrösterna är helt... helt... ÅH O.O
Jag verkligen älskar det här avsnittet. Bästa avsnittet i säsong 6 skulle jag tippa.
Jag tycker att Anthony, Amber och James sjöng unikt. Värsta fina!
Alla tre har en musikalisk talang.

Joss Whedon är verkligen skicklig alltså.

[BePatient]

Jag blev sjukt imponerad när jag förstod att Joss hade skrivit all musik samt text själv, många av de här låtarna, om inte alla, är såna jag gladeligen skulle ha i min mp3-spelare. Nog för att avsnittet är ca fem minuter längre än standarden, men jag är ändå glad/ förvånad/ what not av hur mycket han lyckas säga i Once More With Feeling. Handlingen förs ständigt framåt.

Amber och Anthony sjunger fantastiskt bra, James är grymt duktig i scenen i kryptan, Emma har massa utstrålning i alla musikscener, Alyson och Nicholas sjunger riktigt bra och har så härligt "vanliga" sångröster. Och Sarah. Sarah gör självklart allt rätt.
Och för övrigt tycker jag att det bara skriker Gene Kelly om Nicholas i dansscenen i hans lägenhet.

Såna här avsnitt gör mig så vemodig, eftersom Joss avsnitt är så oerhört mycket bättre än alla andra, det känns som att resten är utfyllnad, och så börjar man fantisera om hur mycket bättre Buffy hade varit om Joss hade skrivit alla avsnittsmanus själv.
Inte nyttigt att tänka på alls.

Extra favoriserade favoriter är nog "tight embrace", Amber's änglalika röst i Under Your Spell och låten Rest in peace, och så den där härliga närbilden på skurken; "Showtime!".

Och kyssen.

[HeY]

titatde på omrästningen nu och det är 93 röster på 10!

Väldigt många som gillade detta avsnittet får man nog säga då!

[jvc_man]

Riktigt Riktigt bra och då är musiken inkluderad! Verkligen häpnadsväckande bra insatser av skådespelarna, spec. Buffy, Spike, Giles o Tara. Avsnittet i sig har en bra och stark story som självfallet förhöjs av den ljuvliga musiken och sången. Lord of the Dance är en mycket cool och underhållande karaktär, plus i kanten!
Avsnittet får 10 av tio möjliga av mig, enkelt! Älskar film-musikaler och kan det bli bättre då än med scoobygang?

Rekommederar starkt Buffy: Once More, With Feeling - Soundtrack.

[A bear]

jvc_man: välkommen tillbaka, och kul att du fortsatt glo! Jag blev lite förvånad när du var så missnöjd med början av s5, och sedan slutade posta... berätta gärna vad du tyckte om resten av s5. (För jag hoppas att du inte bara hoppat fram hit?)

[jvc_man]

Hehe, självfallet hoppade jag inte hit! =)
Tyckte verkligen om s5 - får posta fler inlägg i s5-delen senare!

Mvh

[Sara]

Jag Älskar OMWF,å det e det enda avsnittet jag hittat som man kan ladda ner hela å inte bara klipp..Första gången jag såg det så bara lgo jag när första sången kom..OMWF var d enda avsnittet jag missade,så när Buffy var slut och jag fick reda på att d fanns ett musikal avsnitt så bad jag min kompis ladda ner d på my Kazaa..Så jag sov över å den var klar med laddningen typ halv 1 på natten så jag satt uppe å kollade Medans min kompis sov..Det var bättre än jag förväntat mig och Spike å Buffy på slutet fick mig å nästan ramla av stolen ;p...SMGs och JMs kemi e obeskrivlig...

[HeY]

Riktigt Riktigt bra och då är musiken inkluderad! Verkligen häpnadsväckande bra insatser av skådespelarna, spec. Buffy, Spike, Giles o Tara. Avsnittet i sig har en bra och stark story som självfallet förhöjs av den ljuvliga musiken och sången. Lord of the Dance är en mycket cool och underhållande karaktär, plus i kanten!
Avsnittet får 10 av tio möjliga av mig, enkelt! Älskar film-musikaler och kan det bli bättre då än med scoobygang?

Rekommederar starkt Buffy: Once More, With Feeling - Soundtrack.

Bra skrivet, kunde inte ha sagt det bättre själv! Jag funderar på att köpa soundtracket. Jag får väl se om jag får råd, någon gång....

[Pixelle]

Underbart avsnitt! Säsong 5 var rätt kass tyckte jag, men väntar man på något gott... typ. Förutom allt annat bra är det imponerande att de lyckats väva in dystrare scener/teman i ett musikalavsnitt, problemen i Tara och Willows relation samt Giles planer, framförallt.

Nu gäller det bara att försöka få upp rösten tillräckligt för att kunna sjunga "I'm under your spell"...