They're just children, they're just children... they're just children!
Donkey Punch. Brittisk thriller som så gärna vill vara en ny
Dead Calm med extra sex, men faller pladask. Sju ganska outhärdliga och sinsemellan ganska utbytbara brats på en båt, droger sprit och gruppsex, en av killarna "råkar" slå ihjäl en av tjejerna och så är cirkusen igång med paranoia och folk som visar sig vara psykopater och hela faderittan. Det finns en bra idé här nånstans, men allt görs hopplöst icke-originellt och förutsägbart, det blir aldrig någon riktig stämning eller spänning, och efter ett tag sitter man bara och önskar att de ska ha ihjäl varann allihop. 1/5, kanske 2/5 för ett riktigt bra soundtrack.
Eden Lake är desto roligare. Eller roligare vete fan, men bättre. Jag vet inte vad de här två filmerna säger om britternas syn på sina ungdomar, men... här har vi alltså en thriller inte helt olik
Deliverance via
Haute Tension, där ett 25-nånting par på en romantisk campinghelg vid en liten sjö på engelska landsbygden råkar i bråk med ett gäng grupptrycksfjortisar och saker eskalerar på ett jävligt kusligt sätt. Här görs det mesta rätt som gjordes fel i
Donkey Punch; de etablerar ganska enkla karaktärer, men håller perspektivet nära, fysiskt, smärtsamt och blodigt - i stället för att sitta och irritera sig på ett gäng idioter sätts vi i offrets perspektiv och gör den där djupdykningen som finns i bra skräckfilmer, med en rejäl portion frågor om exakt vem som är monstret här. Smått överdrivet några gånger kanske, men på det hela taget jävligt effektiv. 4/5 med rejäl mersmak.