Känsliga läsare varnas. Väldigt mycket "me me me" och ett viss mått starstruckness.
Hela resan var fantastiskt. Jag hade jättekul nästan hela tiden. Visst är det lite jobbigt att vara tillsammans med andra människor hela dygnet runt och jag blev nog lite kinkig ibland, men jag hoppas att de andra förlåter mig in time. De andra är för övrigt Teza, Malin, Ida och Eve. Teza jobbar just nu i London.
James hade konsert på onsdagen, ett exklusivt mingel på torsdagen en konsert på fredagen och så var han på konventet Collectormania under helgen. Vi satsade på att se fredagens konsert och på att gå på konventet på söndagen då han även skulle ha ett Q&A.
Ida kom redan på onsdagen till Göteborg, så Ulrica och jag mötte upp henne och hade lite Supernaturalkväll som uppvärmning. Dagen efter åkte Ida och jag in vid lunchtid till stationen för att hämta upp Eve och Malin och åka mot flygplatsen. Jag var lite grumpy för att Ulrica inte skulle följa med. Fast sedan fick jag en jättefin present av Eve, en Smile Time-tröja. Jag blev jätteglad! Efter lite lunch bar det iväg till LONDON!!! Vi kom till Stansted och fick ta tåg till London. Teza mötte oss vid stationen och hjälpte oss hitta till vårt jättetrevliga och fina vandrarhem, som låg mitt emot British Library.
Konserten var i Union Chapel i Islington ungefär fem minuters promenad från Teza och en tunnelbanestation från vårt vandrarhem. Himla praktiskt. Dessutom så hade de gått ut med att man inte fick börja köa förrän kl 16 vilket var jättebra. Förra gången vi var i London för att se James tillbringade vi större delen av dagen med att köa i olika omgångar. Inte så kul. Nu kunde vi åka iväg till Oxford Street och shoppa på förmiddagen och äta lite lunch och fixa i ordning oss och vi han med ett besök på British Library, där jag blev alldeles knasig av lite böcker och pulsen slog lite extra hårt. Det fanns en jättestor fastkedjad plåtbok som man kunde sitta i. Det gjorde jag. Påminde lite om de där böckerna med tänder i Harry Potter.
Som ”förband” på konserten spelade en kille som hette Dan Akio. Han var faktiskt riktigt bra och lite söt också. I pausen som var innan James skulle spela köpte vi hans singelskiva och fick den signerad. Malin sa att han var bättre än James, så på hennes skiva skrev han ”I think you´re great”, på Eve´s skiva skrev han ”Great hair” och på min ”Wow! You´re tall”. Hmpf!
Teza passade på att busa lite med manager-Steve och vi blev tillsagda att tjata på James att han skulle börja spela in den nya skivan för material fanns det, men han hade bara inte fått ändan ur, så att säga. Teza lyckades fota spellistan som låg och skräpade på mixerbordet.
Sedan kom James in. Han var bra som vanligt. Tycker man hör att han blir bättre och bättre på att sjunga och han verkade glad och avslappnad. Han sjöng rätt många låtar som inte finns med på albumet, en del av dem var sådana som jag hörde förra gången han var i London, som Finer than gold. Och äntligen fick jag höra Katie live. Han har visst inte velat spela den utan band tidigare har jag hört, men nu gjorde han det i alla fall.
Nästa dag var stora shoppingdagen. Vi var på Forbidden Planet. För de som inte vet, så är det ungefär som SciFi-bokhandeln fast mycket större. Jag råkade handla. Det var inte meningen, men han tittade på mig med sina oskyldiga blå ögon och då kunde jag inte säga nej, så nu har min puppet-Angel fått en kompis. Jag är inte riktigt klok!
Ida och jag snabbturistade oss igenom British Museum medan de andra shoppade vidare på Virgin Megastore vid Picadilly.( Not A British Museum, but THE British Museum. Det är lag på att man måste säga så om museumet nämns. Joho så är det.)
På lördagkvällen så gick Teza, Eve och jag och såg Spamalot. Det är musikalversionen av Monty Python´s The Holy Grail. Den var jättebra. Hur rolig som helst. Kan verkligen rekommendera den. Jag tänkte på Hanna när fransmännen gjorde narr av Kung Arthur.
På söndagen var det då dags att åka till Milton Keanes för ett besök på Collectormania. Efter visa förseningar och ersättningsbuss kom vi i alla fall dit. Konventet var mitt inne i ett köpcentrum. Fanns massor med utställare och prylar att köpa. Fast vi hade ju vårt mål inställt från början. James. Så då var det bara till att börja köa. Det var lite nervöst faktiskt när man började närma sig. Han stod bakom ett plank så man såg honom inte förrän man själv klev runt hörnet i princip och då var han bara plötsligt där. Kändes en aning overkligt faktiskt. Den här människan som man sett på avstånd tittar en plötsligt djupt in i ögonen, tar ens hand (han är tvåhandsgreppare btw) och säger ”Hello my darling how are you?” Jag tror jag lyckades klämma fram ett ”Fine how are you?” i alla fall. Tror jag. Det enda jag kan koncentrera mig på är ögonen och hur varma och mjuka händer han har. Så blir man omfamnad och fotografen tar ett kort, jag börjar dra mig åt sidan, men fotografen var inte nöjd, så jag får kliva tillbaka in i James armar och så tar fotografen ett kort till och efter det så virrar jag på nåt sätt ut ur båset till mina kompisar som väntar på andra sidan. Knäna var lite gleléiga efteråt.
Sedan var det bara att ge sig in i gröten av utställare medan vi väntade på att det skulle bli vår tur att få hälsa på ASH och få hans autograf. Han var jättetrevlig och ställde snällt upp när ett gäng knasiga svenskor alla ville fotas med honom. Det var nästan lite synd om de andra skådisarna som satt runt omkring för ingen ville komma till dem. ASH satt mellan killen från polisskolan som kan göra konstiga ljud och Chewbacca.
När vi stod i kön så hörde vi i högtalarna att om man ville få James autograf så var det dags att skynda på, så det blev språngmarsch dit och så hälsade vi på honom igen. I kön passade vi på att ta lite foton på Charisma Carpenter som satt och skrev autografer vid bordet bredvid. Ida ville inte gå in en gång till så vi tog med ett foto för James att signera åt henne också och så fick Teza honom att säga ”Hello Ida” medan hon filmade honom med kameran. Fast innan dess så sa hon till James vad vi alla gått och tänkt på ”Wow you have really warm and soft hands” då smilade han på det där busiga sättet han har och sa ”I know”. Teza är min hjälte nu, hon säger precis vad hon tänker.
Sedan ville Malin gå och få Mark Lutz autograf. Han satt bredvid George Hertzberg (Adam). De var jätteroliga. George ställde sig på knä lite då och då när folk ville fotas med honom, för han är så himla lång och så åt han på en klubba hela tiden. Både Mark och George bad folk lämna fram kreditkort eller ID-kort så de kunde skriva av namnen rätt och dessutom så skrev de knasiga saker på ett stort papper som satt bakom dem. Om Malin skrev Mark att hennes Prison ID var nr nånting och på fotot skrev han något om att hon skulle akta sig för polisen. Måste säga att det nästan var roligast att träffa dem, för de verkade ha kul med fansen och var lite mer som ”oss”. James, Charisma och ASH körde lite mer löpande band kändes det som. Det här var personligare och därför bättre.
Det här var inte slutet på dagen. Nu bar det av till en annan lokal där James skulle ha ett Q&A, Det var en långsmal lokal, så vi såg väl inte jättebra, men det gjorde inte så mycket. Det var väldigt intressant att lyssna på i alla fall. Först så ställde Steve lite frågor om olika rykten som går och han försökte genera James så mycket som möjligt. Det var kul, men James fann sig rätt väl. Sedan fick fansen ställa frågor. Han svarade på det mesta faktiskt. Mer än när det gällde hans barn så var det stopp. Fast lite sa han i alla fall. Någon frågade hur han klarar att balansera jobbet med att vara ensamstående förälder. Jag kan inte redogöra för exakt vad han sa, men det var fint i alla fall. Det finns säkert något transcript någonstans av frågestunden. Intresserade får leta upp det. Det var i alla fall många bra frågor om allt från vilken musik som han vill ska spelas på hans begravning och hur han kände i den där otäcka badrumsscenen i säsong sex av Buffy till lite mer snuskiga frågor. Som jag redan har skrivit i Supernatural-tråden så frågade Teza en fråga om ryktet om att han ska vara med i Supernatural, vilket han inte ska. Ännu en gång, Teza är min hjälte.
Ja, sedan var det bara att ta sig till London igen för att hämta ut väskor krama Teza hejdå och åka till flygplatsen. Vårt plan skulle gå kl 7 på morgonen så vi fick tillbringa natten på Stansteds flygplats kalla stengolv. Lite av tiden gick åt till att titta på när Ida och Malin spelade Buffy-spelet som jag tagit med mig hemifrån. Jäpp. Galen var ordet.
Strax före tio på måndagen landade vi i Göteborg där min lilla mamma hämtade oss och så fick jag krama Eve, Ida och Malin hejdå och åka hem till mig för att äntligen sova lite.
Jag måste säga att innan jag såg James, så var jag helt ”fjortis” över Spike, men det ändrades när jag såg honom på riktigt. Plötsligt var han en verklig person och det var istället respekt för honom som skådespelare som tog över. (Jag såg honom då uppföra en kortversion av Macbeth som var helt lysande.) På senaste tiden så har jag varit mer ”Blä! Han är ful. Konstig haka har han och irriterande skratt.”, men nu är jag lite tillbaka i fangirligheten som ni märker. Han är fortfarande inte så snygg på foton, men i verkligheten är han det och det är ju det som räknas.
Hmm… När jag läste igenom det här så insåg jag att jag började gå över i presens när det blev som mest spännande. Knasigt.
