Buffyforum

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 0:56

Kanske är bara jag men B har faktiskt fått mig att korka upp gluggarna lite. Den här jäkla serien har fått mig att känna vad gäller både min fars bortgång och mig själv. Det ska inte en TV-serie kunna göra men det är väl kanske är därför jag är såld på serien...

Är jag ensamen om att ha blivit påverkad av Btvs på ett så känslomässigt samt positivt och överraskande sätt?

av **karykh** » sön jul 11, 2004 1:01

Det första jag gjorde efter att ha sett The Body var att gå ner till mina föräldrar och berätta för dom att jag älskade dom. Har nog aldrig sagt det till dom tidigare.

Tror det talar för sig själv...

av **Willowtree** » sön jul 11, 2004 1:06

När min bästa vän drabbades av en depression introducerade jag Buffy för henne. Det var sen det enda hon tyckte var roligt under det året. Nu är hon ju så klart lika såld som jag.

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 1:08

karykh skrev:Det första jag gjorde efter att ha sett The Body var att gå ner till mina föräldrar och berätta för dom att jag älskade dom. Har nog aldrig sagt det till dom tidigare.

Tror det talar för sig själv...

Fick faktiskt dåligt samvete för att jag inte sagt det till min far innan han dog, kände det när jag såg The Body. Levde i den lilla världen där saker och ting inte händer och därför sa jag aldrig till min far att jag älskade honom, allt som hände iom hans bortgång har jag förträngt men av nån anledning så poppade det upp igen och sjukt non så var det B som öppnade sesakerna lite.

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 1:11

Willowtree skrev:När min bästa vän drabbades av en depression introducerade jag Buffy för henne. Det var sen det enda hon tyckte var roligt under det året. Nu är hon ju så klart lika såld som jag.

Vem blir inte såld på Buffy???

Nä, skämt åsido så är det skönt att höra att hon mår bättre idag. Är inte kul att vara deppo...

av **Willowtree** » sön jul 11, 2004 1:20

Ja nu mår hon riktigt bra. Man gör ju vad man kan för att glädja sina vänner.

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 1:28

Exakt, de går i första hand.
Men kände faktiskt igen mig i Buffys beteende et tag. Jag var distanserad och stötte bort mina vänner, försökte tom att dra ett stort svart streck över allting ett tag. Hade samma känsla vad gäller lusten att leva. Var lite obekvämt att se måste jag erkänna...

av **Willowtree** » sön jul 11, 2004 1:38

Oj då, det lät inte kul!

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 1:42

Willowtree skrev:Oj då, det lät inte kul!

Men det var nyttigt att se.

av **Willowtree** » sön jul 11, 2004 1:42

spoiler säs6
man får väl hoppas att du inte gick och hade sex med vampyrer bara föratt bedöva

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 1:44

Willowtree skrev:spoiler säs6
man får väl hoppas att du inte gick och hade sex med vampyrer bara föratt bedöva

Tyvärr inte...

av **Langtry** » sön jul 11, 2004 1:45

Vampyrer är lite svåra att hitta...

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 1:47

Langtry skrev:Vampyrer är lite svåra att hitta...

Fundersam, i vilket avsnitt finns de med?

MP3 · av **caffeineaddict** » sön jul 11, 2004 1:55

Samoht: Känner absolut igen mig. Även om inte så direkt.

Serien skapar känslor i mig som så gott som inget annat någonsin fått fram.

av **Langtry** » sön jul 11, 2004 1:55

Menade mest IRL

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 2:03

caffeineaddict skrev:Samoht: Känner absolut igen mig. Även om inte så direkt.

Serien skapar känslor i mig som så gott som inget annat någonsin fått fram.

Tror att orsaken till att jag är så jäkla hooked är att känner igen mig alltför mycket. När min far dog så stötte jag bort alla mina vänner på ungefär samma sätt. I need something to sing about är ganska träffande mao. Ändå så ser jag avsnitten om och om igen.

MP3 · av **caffeineaddict** » sön jul 11, 2004 2:06

Samoht: Kan absolut känna igen mig då och då... tror jag vet vad du menar.

Ibland är det så oerhört meningsfullt att ord inte kan förklara det.

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 2:13

caffeineaddict skrev:Ibland är det så oerhört meningsfullt att ord inte kan förklara det.

Exakt, jag har då inte ord för att beskriva vad jag känner. Känner bara sorg samt väcker känslor som väcker mig...

MP3 · av **caffeineaddict** » sön jul 11, 2004 2:19

Alltså, vill inte påstå att ord kunnat röra mig på ett sådant sätt då jag inte har förlorat lika mycket, men ibland får serien mig att tänka på saker som få människor (om några) får mig att känna. Och man kan aldrig få dem att förstå hur serien om vampyrflickan får mig att känna något liknande... det är faktiskt omöjligt.

Hur ska man få "de andra", de ovetades, att förstå. Hur mycket serien påvekar en? Hur mycket man älskar den? Hur mycket den kan hjälpa en genom livet?

av **Samoht** » sön jul 11, 2004 2:26

caffeineaddict skrev:Alltså, vill inte påstå att ord kunnat röra mig på ett sådant sätt då jag inte har förlorat lika mycket, men ibland får serien mig att tänka på saker som få människor (om några) får mig att känna. Och man kan aldrig få dem att förstå hur serien om vampyrflickan får mig att känna något liknande... det är faktiskt omöjligt.

Hur ska man få "de andra", de ovetades, att förstå. Hur mycket serien påvekar en? Hur mycket man älskar den? Hur mycket den kan hjälpa en genom livet?

BtVS är en serie som man bör se hela serien för att uppskatta den. Átt få andra att se den borde inte vara några provlem med kedjor.

Är en serie som gör mig gråtfärdig iaf...

av **Zaxx** » sön jul 11, 2004 3:50

påverkad av Buffy IRL!!!!

herregud.. snackar ni med mig?.. det är jag som vaknar.. tar på mig skinnjackan.. går upp.. äter flingor,, med röd skjorta o skinnjacka på... sen går till jobbet..

OBSERVERA.. jag skojjar inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1

av **Langtry** » sön jul 11, 2004 3:55

Zaxx, du är en sann förebild

av **Tob** » sön jul 11, 2004 7:15

Jag sörjer, gråter, skrattar, glädjs inte åt Buffy gänget. Jag sörjer, gråter, skrattar, glädjs med Buffy gänget. Det tycker jag säger ganska mycket.

av **sus@n** » sön jul 11, 2004 11:27

Tobbe_E skrev:Jag sörjer, gråter, skrattar, glädjs inte åt Buffy gänget. Jag sörjer, gråter, skrattar, glädjs med Buffy gänget. Det tycker jag säger ganska mycket.

Detsamma, jag har gråtit igenom hela avsnitt ibland.

av **Piraten** » sön jul 11, 2004 19:46

När en serie får en personligen att utvecklas positivt IRL så är det verkligen en bra serie.
Joss har verkligen lyckats, se bara på de som skrivit i den här tråden. Troligtvis är vi bara några av många. Snacka om att det är en underbart bra serie!

av **Joamna** » sön jul 11, 2004 23:23

Känner också igen mig otroligt mycket. det blir som nån form av terapi. jag bearbetar saker genom serien. vet inte exakt hur men jag mår bra av buffy.

allt känns också så verkligt. har alltid med mig buffy och co. på huvudet och försöker tänka ut hur jag ska kunna hjälpa dem.
:rolleyes:

av **Zaxx** » sön jul 11, 2004 23:55

För det första: Jag är Spike
För det andra: Jag har alltid med mig NÅGOT som har med Buffy att göra
För det tredje: Jag är Spike

av **Joamna** » sön jul 11, 2004 23:57

själv brukar jag få höra att jag låter/beteer mig som drusilla då och då :rolleyes:

av **Nea** » sön jul 11, 2004 23:58

Så Zaxx, vad du säger är alltså... att du är Spike?

av **Mr Chase** » mån jul 12, 2004 0:00

Flisa skrev:själv brukar jag få höra att jag låter/beteer mig som drusilla då och då

Hm, låter intressant och lockande :twisted:

!

(Ja, jag är inte helt frisk

!)

Buffyforum

Buffy irl?

Buffy irl?

Vilka är online