"A vampire with a soul? How lame is that?"
Någon annan som misstänker att ME-gänget ganska snart kom att förbanna Joss för det där påhittet med själar?
För trots allt snack om besjälade vs själlösa är det - som det mesta i Buffy - en rejäl gråzon här. Vi stöter ju först på det i Angel: han är en vampyr som genom att ha fått en själ har fått saker som samvete och fri vilja. Problemet är att det verkar vara en jäääävligt tunn fernissa; så fort han förlorar själen genomgår han en komplett personlighetsförändring; inom minuter är han tillbaka till Angelus igen, ren ondska och sadism. Han förvandlas i princip till en (ovanligt smart) s1-vampyr. Men jämför med Spike: Spike har, får vi inbankat i skallen gång på gång, ingen själ. Lik förbannat är det redan här tydligt att han trots det är kapabel till betydligt mer komplexa känslor än "Mig ond. Mig blodtörstig. Ugh."
Lite går det säkert tillbaka till det där vi får antytt flera gånger - i "Doppelgangland" t ex - att en vampyrs personlighet till stor del är beroende av sin värdpersons; skillnaden framstår redan när vi träffar William och Liam innan de vampifierades. Men det lägger en jävla bitter bismak i hela den där 7-säsongsarcen med Buffy och Angel om Angel i grund och botten är en ond, liderlig typ som bara är god eftersom han tvingas av sitt själinnehav. Om han fick välja helt fritt skulle han hellre vara ond.
Mer komplicerat blir det efter att Spike får chipet inopererat. Han blir oförmögen att själv skada någon - men uppenbart blir också ganska snart att han på något plan är rätt lättad över det. Se t ex scenen i "Smashed" där han tror sig kunna skada folk igen och måste peptalka sig själv en bra stund innan han ens gitter bita tjejen. Chipet borde ju inte hindra honom att göra sig av med scoobygänget - han är ju intelligent, och det finns ju fler sätt att döda någon än att personligen skada dem. Varför kallar han inte in Taraka-orden igen? Samlar ett vampyrgäng? Blandar arsenik i saker i Buffys kök? Lik förbannat finner han sig förvånansvärt snabbt i sitt "kastrerade" tillstånd. Han har hederskänsla ("I made a promise to a lady"). Hans kärlek till Buffy går betydligt djupare än bara en önskan att ha henne för sig själv; det blir väl om inte annat rätt tydligt i "Intervention", där han är villig att offra sitt liv för att skydda... inte ens Buffy, utan Dawn. Osjälvisk kärlek av andra graden, liksom, vilket liksom motsäger Taras Quasimodojämförelse ganska tydligt.
all of Quasimodo's actions were selfishly motivated. He had no moral compass, no understanding of right. Everything he did, he did out of love for a woman who would never be able to love him back. Also, you can tell it's not gonna have a happy ending when the main guy's all bumpy.
Om inte annat borde han ju ha dragit sig undan efter "The Gift", när nu Buffy ligger och ruttnar i ett hål i marken och han uppenbarligen aldrig kan få henne (vad han vet). Varför stannar han kvar? Varför hjälper han gänget? Varför är han kompis med Dawn - om han nu inte har en själ?
Sen det där med osjälvisk kärlek... jag menar, jämför t ex Willow och Tara.
the only thing I had going for me - were the moments - just moments - when Tara would look at me and I was wonderful. And that will *never* happen again.
One tiny piece of metal destroys everything. It ripped her insides out... It took her light away. From me.
Genom hela s6-avslutningen - från "Seeing Red" och framåt - är grundtemat i Willows raseri inte att Tara är död, utan att Tara togs ifrån HENNE. "It wasn't personal." "Well, this is." Har Willow en själ?
Eller jämför med hur Buffy behandlar både Riley och Spike. Har Buffy en själ?
I grund och botten verkar det som om det enda en själ faktiskt gör i Buffyverse är att ge en ett samvete. (Vilket får en att undra om t ex Warren eller Hank ska anses ha själar...) Den praktiska konsekvensen av Angels själ blir nästan identisk med Spikes chip - med skillnaden att Spike redan utan chip är en mer komplex och plågad person än Angelus.
Om något så verkar det snarare som att från s2 och framåt förändras hela det där med "själ" från att vara något man får till något man förtjänar - oftast genom en ganska plågsam process (och då menar jag inte bara Spikes prövningar i grottan). Men det förklarar fortfarande inte Angel.
Slutsats? Vet inte. Men några tankar?
