Tob skrev:Är det ingen mer än CheeseGuy som kan kommentera litegrann? [...] det är grymt svårt att veta hur man upplever olika avsnitt om man inte sett så mycket sen tidigare.
Nu är jag tydligen för sent ute då din rapport kom under tiden jag skrev det här, men här är i vilket fall min syn på saken.
Hela den här tråden har en i mina ögon mycket underlig utgångspunkt: Seriestarterna är inte bra nog för att locka nya tittare.
Själv tror jag emellertid på introduktionerna. Jag kan i och för sig förstå att
BtVS "Welcome to the Hellmouth" (1x01) kan kännas lite väl barnslig med tanke på den enorma utveckling som sker under kommande säsonger, men avsnittet ger ändå grunden till vilka relationer som finns att laborera med. När man sett det så vet man som ny tittare vilka huvudpersonerna är, hur de talar (vilket är en av de viktigaste punkterna på listan över vad som skiljer buffyverse från nästan alla andra serier), hur de tänker, hur monsterna reagerar och vilken plats och funktion de har, och så vidare. De mest grundläggande förhållandena är klarlagda efter att man sett första avsnittet. Att det är ett dubbelavsnitt gör dessutom att man som tittare vill se färdigt, det vill säga se "The Harvest" (1x02) också. Därefter kan man gå vidare och visa ett avsnitt längre fram i serien (man kanske till och med kan gå väldigt långt fram i serien).
Samma sak gäller för
AtS men där är det lättare för där finns knappast faran att serien upplevs som för omogen. Det viktiga är att man som ny tittare blir introducerad till en ny värld och att man lär sig den världens spelregler.
Mitt förslag är därmed att du börjar med
AtS "City of" (1x01) och därefter tar ett annat avsnitt från säsong ett eller möjligtvis två (ett avsnitt som inte förutsätter att man lärt sig en eventuell arc). Då är den oinvigda bekant med omgivningarna och att hon missat ett visst antal avsnitt spelar mindre roll. Problemet med att gå för långt fram i serien är att huvudpersonerna i
AtS ändras och du ska inte behöva sitta och förklara vilka som är med när hon redan sett ett helt avsnitt som introduktion.
Att visa seriernas allra främsta avsnitt kan inte rekommenderas. Själv skulle jag exempelvis bara visa "Once More With Feeling" (
BtVS 6x07) eller "The Body" (
BtVS 5x16) som första avsnitt till människor som jag avskyr och vill göra verkligt illa. Det är sadism på högsta nivå. De kommer förmodligen (men inte helt säkert) att falla för dem, det vill säga de kommer därefter att se serierna i sin helhet, och man kan om man är riktigt ond gotta sig åt att man tagit ifrån dem upplevelsen att nå fram till händelserna i de avsnitten utan att ha en aning om vad som ska komma. Inga överraskningar här inte! ]:-[[
Som en generell regel tror jag man kan utgå från att nästan alla de mest älskade avsnitten är älskade på grund av att de är djupt inbäddade i serierna som helhet. Som jag har skrivit förut i den här tråden blir "Tabula Rasa" (
BtVS 6x08) obegriplig och inte alls särskilt rolig om man inte känner personerna utan och innan, det är först då kontrasterna framträder. Samma sak gäller för "Something Blue" (
BtVS 4x09), vad är det för underligt med att den snygga tjejen och den stilige killen faller för varandra, är inte det rätt normalt i en TV-serie? Varför skrattar alla andra runt omkring mig som har sett hela serien, är det här så kul? Samma sak gäller för de sista avsnitten av
AtS, säsong fem. Hur ska man kunna förstå Wes om man inte känner Fred?
Så ta det lugnt och lita på att serierna är tillräckligt bra för att fånga tittare på deras egna meriter, man behöver inte plocka ut russinen ur kakan,
the cookie dough is good enough.