6x16 - Hell's Bells

[Eisa]

Xanders handlande kan egentligen inte hållas emot honom. anya överreagerar (dock helt förståeligt) och vill mena på att han att gjort slut helt och hållet, vilket inte alls var hans avsikt. hon borde stanna upp lite och försöka reflektera över varför xander handlar som han gör, då kanske hon hade förstått att det var på grund av hans föräldrarkomplex. visserligen så är det svårt för henne att tänka klart i en situation som hon befinner sig i,

spoiler framåt
men att gå och bli hämnddemon är ett litet för stort steg.

[VelocityBoy]

Xander borde dock ha satt stopp för det hela långt tidigare eller åtminstone pratat om det nu känns det som att Anya får ta hela smällen för hans feghet...

Men det var ju hela incidenten i det här avsnittet som fick honom att verkligen inse att det kändes som ett misstag. Det är svårt att sätta stopp för något som man inte vill erkänna för sig själv.

Jag vet inte om jag är engagerad nog för att argumentera men jag tycker att det i princip varje avsnitt sedan "The Gift" har anmärkts på hur osäker och rädd han verkar vara medans Anya endast har verkat var hoppfull (förutom i OMWF) och endast orolig för att han inte skall älska henne nog mycket... så som jag ser det så borde han ha tagit tag i det tidigare istället för att förneka det och sedan slutligen lämna henne ensamen kvar i kyrkan och låta henne rensa upp skiten som han till största delen är ansvarig för... sedan kan man anse det var starkt av honom att ta det beslutet (i min släkt så finns det ett fall då det beslutet inte togs och det slutade med katastrof) men det är svagt att hamna i situationen som gör att han behöver ta beslutet.

[VelocityBoy]

Eisa: Det där skall väl spoilertaggas eller?

[Illyria]

Eisa: angående spoilern - I agree. Totalt. En stor sympatiförlust dessutom.

[VelocityBoy]

Illyria: Spoiler Buffy resten av s6

Iofs så har ni rätt men samtidigt så talar vi om en person som är en nybliven människa och har blivit så extremt sviken att jag har förståelse för att hon inte tycker att det är värt så mycket att vara människa och att hon vill återgå till det hon gjorde innan allt det här... då hon var lycklig[spoiler]

[Illyria]

Lucky thing att de faktiskt inte gifte sig då... jag menar (s6 och framåt) om hon inte kan hantera en motgång som denna, hur hade det då gått med Xander? Allt löser ju inte sig och blir problemfritt för man gifter sig, så att säga. Jag tycker Xander gjorde rätt, verkar ha besparat dem båda en massa sorg och smärta, även om det är jobbigt till att börja med.

[VelocityBoy]

Illyria: som sagt var det var tur att han gjorde det men det var klantigt att behöva göra det när han gjorde det...

Spoiler restan av s6

det är lätt att säga att hon skall kunna hantera det men hade man en sådan utväg som hon har så är det ju osäkert hur man skulle reagera om ens värld raserades...

[Illyria]

Fram tills bröllopsdagen och allt som hände då hade Xander inte insett allt detta. Okej att han var nervös och delvis osäker men det skulle också lätt kunna avskrivas som bröllopsnever - och har du aldrig gift dig innan måste det vara svårt att tolka. Det hade väl varit mer klantigt att gifta sig bara för att han insåg fakta rätt sent men ändå inte för sent?

Mer resten av s6, lite s7: Anyas reaktion (hämnddemon) är för min del ett bevis på att hon aldrig riktigt lämnat det bakom sig, att hon bara spelat med i att vara mänsklig för att hon var tvungen och försökt skapa sig en egen värld av allt hon tror det är att vara männsklig. Jag säger inte att hon inte älskar Xander, för det gör hon numera, men så fort hennes uppbygda värld rasar lite och hon igen får chansen att vara hämnddemon - då tar hon den, för hon har inte ännu inte lärt sig/tagit till sig vissa aspekter av att vara männsklig. För det inte varit riktigt på riktigt för henne. Men det kommer...

[Melwa]

Jag ger detta avsnitt en 6:a. Det var intressant att man fick veta mer om Xanders familj, men storyn kändes trögflytande på sina ställen.
Väldigt sorgligt slut också... stackars Anya, kände verkligen med henne när hon gick ensam på altargången med tårarna rinnande.
Men egentligen var det väl Buffys charader som var avsnittets höjdpunkt. XD

[VelocityBoy]

Det hade väl varit mer klantigt att gifta sig bara för att han insåg fakta rätt sent men ändå inte för sent?

Illyria: som sagt var det var tur att han gjorde det men det var klantigt att behöva göra det när han gjorde det...

Angående Anya så har du rätt förstås men jag säger att jag har förståelse för hennes agerande och jag känner sympati för henne...

[VelocityBoy]

Förutom allt jag ovan nämnt så tyckte jag att följande saker var bra i avsnittet.

- Dawn var lysande rakt igenom, inga tantrums, hon var hur söt som hellst när hon tog emot presenterna samt att hon och Buffy var goda vänner igen.

- Tara och Willows scener var underbara framförallt då de fixade med Anyas klänning. De måste vara det sötaste paret någonsin... och det känns skönt att se dem fungera så väl med varandra igen.

- Anyas löften var otroligt lustiga och Emma är briljant avsnittet rakt igenom (gillar när hon köper Buffys extremt långsökta förklaring till varför vigseln dröjer).

- Buffy och Spike... det är både roligt och rörande samtidigt (Spike kan verkligen vara hur omogen som hellst emellanåt )

[Lipton]

När jag ser Xanders våndor och hans ögon där paniken lurar hela tiden så kryper det i mig och jag tänker, Spring spring.

Jag ger detta avsnitt en 7:a, tycker inte att det är så fängslande, eller... det höll på att bli.

[Melwa]

Spike kan verkligen vara hur omogen som hellst emellanåt )

När man tänker efter är det ändå lite märkligt att han faktiskt är det, med tanke på att han levt så länge.
Men han kanske är så till personligheten också... och då håller det väl i sig.

[VelocityBoy]

Melwa: kanske är det så att leva ett liv utan några begränsningar och ramar gör att man inte utvecklas på samma sätt...

[Joamna]

Vissa människor verkar bara aldrig kunna växa upp..

[Melwa]

Melwa: kanske är det så att leva ett liv utan några begränsningar och ramar gör att man inte utvecklas på samma sätt...

Alldeles riktigt. Någon som vet hur gammal han var när han dog, förresten? Oo

[Pazuzu]

Han föddes 1857 och var därför 23 när han dog.

[VelocityBoy]

Han föddes 1857 och var därför 23 när han dog.

Var framgår det? jag trodde inte att det var avslöjat.

[Pazuzu]

VB: Jag hittade det via Google, bl.a. i http://whedonesque.com/?comments=1763 och http://www.beautiful-freak.com/spike.html. Det kanske mest är spekulationer och inte som du säger offentliggjort?

[Nightcrawler]

Uppgifterna verkar stämma...Det låter trovärdigt i alla fall...

[Ai]

VB: Jag hittade det via Google, bl.a. i http://whedonesque.com/?comments=1763 och http://www.beautiful-freak.com/spike.html. Det kanske mest är spekulationer och inte som du säger offentliggjort?

Jag kom in på whedonesque och där stod att Liam föddes -27 och Darla gjorde honom till vampyr -57. Så jag tror det är spekulationer - iallafall där, för enligt AtS avsnittet the Prodigal så var Liam född 1727 och dog 1753. Det gör honom 28. Och...

minispoiler för Are You Now or Have You Ever Been (AtS 2x02)

DENVER: So you were what, about my age when you where made?

ANGEL: I don't know. How old are you?

DENVER: Just north of thirty.

ANGEL: No!
nu var jag nog onödigt spoilerfobisk, men men... För dom som inte sett avsnittet: Det spoilar ingen handling....

Vart fanficförfattarna på beautifulfreak har fått tag i uppgifterna kan jag inte säga - men dom är ju författare, så dom är nog lite kreativa där...

Urrk.... det här blev alldeles för mycket 'Obsessive Freak'-inlägg av mig!!

Jag måste skaffa mig ett liv!

[Pazuzu]

Ai: Det kan nog stämma, men vi kan nog komma överrens om att han var i 20-30-årsåldern när han dog.

[Ew]

Såg precis om detta avsnitt och det slår mig varje gång hur fantastisk sorglig kontrasten är mellan Anjas glädje och sorg. Från att vara överlycklig över att få gifta sig med sin bästa vän till att bli helt förkrossad... Fy

[Binchy]

sam....tid...igt? va pratar du om? Du menar inte den där konstiga förmågan flickor sägs ha?

nej det är samlag...

On behalf of my gender, HEY!

Svårt dilemma här, man känner ju med både Xander och med Anya. Jag hade blivit vansinnig på min dåvarande fästman (nuv. make) om han hade uteblivit från vårt bröllop, men samtidigt, känner man att det är fel så bör man ju inte gifta sig, hade Xander sagt till i god tid att han inte känner sig redo hade de ju kunnat skjuta upp det ett tag.

Jag tror att det är bra att göra som de flesta gör nuförtiden, flytta ihop och bo tillsammans ett bra tag innan man gifter sig. Då vet man vad man ger sig in på, man vet hur den andra är kl 7 en vardagmorgon med baksmälla. Man kan inte förställa sig 24/7, vilket man ju kan om man träffas bara ett par timmar i veckan. Man vet ju också att man passar ihop på ... det där andra sättet. Tänk om man väntade till bröllopsnatten, och upptäckte att den andre var en urusel älskare/älskarinna. Den natten är man dessutom rätt utmattad, efter ett långt kalas, massa gäster man måste vara trevlig mot, att ha stått i centrum en massa timmar, så man presterar kanske inte i topp.

Festligt när de pratar om klänningarna, som om de var monster "Its arms, its hideous". Undrar om de lagt på glow på klänningarna efteråt eller om de var så häftigt gröna. Grönt är annars min älsklingsfärg, men här, giiiiähh!

[Binchy]

Glömde en liten sak. Ser inte Anya för söt ut i den urtjusiga klänningen och den blå plastmasken. De passar så bra ihop!

[Tob]

Anya är bra i detta avsnittet. Xander är bra också. Han ser sådär lagom plågad och vilseledd ut som man kan tänka sig. Det här är verkligen Xander och Anyas avsnitt. Åt helvete med sentimentala gulligull slut, det är så här vi vill ha det, inte sant? Xander flyr och Anya återgår till sitt forna.

Jag tycker verkligen synd om Anya. Men jag tycker lika synd om Xander. Vet inte vart mina sympatier ligger. Att fördela sina sympatier så lika bland två olika karaktärer kan var farligt då det i sista ändan blir lite uddlöst, men här funkar det och man använder det för att framföra vilsenheten och svårigheten som ligger i val. Kärlek är komplext. Och det lyfter man fram på ett bra sätt. Som jag sade, Anya är bra, Anya är alltid bra när hon får vara den där vilsne och naiva personen. Hon älskar Xander, Xander älskar henne så varför kan dem inte gifta sig och leva lyckliga i alla sina dagar?

I övrigt är avsnittet ganska vagt. Att det hela bottnades i en hämndhistoria mot Anya kändes lite klent, men visst det fyller sin funktion.

[The Buffster]

Oj, är det bara jag som tycker att det här avsnittet är en 10:a, det ligger faktiskt på min topp-tio lista av alla avsnitt någonsin. Det kan givetvis ha och göra med att Anya är en av mina absoluta favorit-karaktärer. Detta är helt klart ett av dom avsnitt som har fått mig att gråta mest, särskilt när jag såg det andra gången och man vet vad som väntar. När Anya säger "I get to be with my best friend forever" gör det så ont i mig att jag knappt kan beskriva det! Såg kommentarerna till detta avsnitt i hopp om en förklaring eftersom att jag verkligen inte förstod varför det slutade som det gjorde. Jag kännde precis som Buffy "they we're supposed to be my light at the end of the tunnel". Kan egentligen inte beskriva hur mycket jag älskar Anya i detta avsnitt, hon är helt fantastisk och jag förlät aldrig Xander för det han gjorde det känndes som att han krossade henne totalt som om hon aldrig riktigt blev samma Anya. Sen så finns det andra bra saker med det här avsnittet, som t.ex Buffy-Spike scenen, som enligt mig borde fått Buffy att inse att hon faktisk älskade Spike, men inte. Men det är Anyas avsnitt och jag älskar både henne och det.

[A bear]

Det här med att tala sanning och ljuga. Grundregeln i Buffyverse verkar ju vara: de onda talar sanning. (Vilket väl passar för en serie där monstren ofta är tänkta att vara symboler för något i verkliga livet.) Chicagodemonen visade Xander ett gäng visioner som den själv menade var påhittade - men Xander är sin fars son och vet att de mycket väl skulle kunna vara sanna. (Såvitt vi vet är det mycket möjligt att de HADE blivit sanna - profetior har ju en tendens att bli självuppfyllande.)

Xander står i centrum för hela avsnittet, och Xander är och förblir den mänskligaste av dem. Med fel, brister och ett stort hjärta. Hans scener både med Buffy och Willow är underbara - hans scener med sin familj och med Anya i slutet gör ont. Och så får Willow och Tara lite mer tid ihop. Sånt gillar vi. Öppningsscenen ("My god, Buffy, look at its arms! It's hideous!") är underbar, liksom det mesta med Anya i. Spike+Buffyscenen är OK, men jag måste undra... vem bjöd Spike på bröllopet? Xander hatar ju honom?

ANYA: 'I, Anya, promise to cherish you...' Ew, no, not cherish. Uh, 'I promise...to have sex with you whenever ... I want, and, uh... uh, pledge to be your friend, and your wife, and your confidant, and your sex poodle...'
TARA: Uh, sex poodle?
ANYA: Yeah, why?
TARA: Um, I'm not sure you should say 'sex poodle' in your vows.
ANYA: Huh.

Och så Buffy som jonglerar, och använder slayer strength för att få på Xander bältet. De där superkrafterna kommer till nytta på alla möjliga ställen.

Snyggt skrivet:

ANYA: Okay. For the last time. 'I, Anya, want to marry you, Xander, because ... I love you and I'll always love you. And ... before I knew you, I was like a completely different person. Not even a person, really...'

...och så klipper vi till Xander som går ensam i regnet. "For the last time", indeed.

Och allting slutar i tårar. Det är säsong 6 av Buffy, gott folk.

[A bear]

Förresten, någon som har en åsikt om det här?

JOSH: At least I'm not a demonic freak.
SARAH: Dad, make him cut it!
XANDER: Maybe you should talk to your mother about that.
ANYA: You've had too much wine.
XANDER: Have I? I'm just saying maybe you should talk to your daughter!
SARAH: Ohh, I hate you guys! And I know that you're not my real dad, and I hate you, I hate you both! I wish you'd die!

Är inte Sarah - med sina stora flaxande öron - lite smått lik en demon vi alla känner och älskar?

Clanya!?

[latarmig]

Det var väl för väl att Clem åtminstone kunde få till det i ett alternativt universum. Fast så trevlig (och lagom skrämmande) som han är kanske han har större framgångar hos det motsatta könet än vad jag trott.