5x22 The Gift

[AKS]

Jaha, så fick tårarna flöda igen då. Det finns bara ett Buffyverseavsnitt jag gråter mer till och det är Hero. Men som sagt, tårar i floder nerför mina kinder.

Jag har kommenterat avsnittet bara några inlägg här ovanför så jag ska inte säga så mycket mer än att: Det vete tusan om inte The Gift är bättre än Becoming faktiskt... Jag måste tänka på det. Ska ju uppdatera min tio-i-topp-lista efter hela omtitten iom att jag vet att den ändrats något.

Självklar 10 av 10 naturligtvis.

(Och oj, vad spännande det är nu! S6 och S7 är de säsonger jag sett om minst antal gånger. Jag hann helt enkelt inte så mycket innan jag medvetet valde att sluta se om serierna. Men jag har nog sett alla S6-avsnitt fyra gånger och alla S7-avsnitt tre gånger, men det är många år sen och inte alls lika många gånger som jag sett S2-S5. Yay!)

[HeY]

Självklar 10 av 10 naturligtvis.

Jag håller med, hade betygsatt det mer om det gick, men jag är lite nyfiken; vilka har sätt en sjua?

[Tea]

Joss!!! Vill du göra mig illa eller? Har lipat konstant de senaste 10 avsnitten känns det som...

[Tooticki]

Det är en sak jag undrar ang The Buffybot.

Dom lurar ju Glory några minuter att det är riktiga Buffy hon slåss med när det i själva verket är robotten. Som tittare blev man ju också lurad (iaf jag) eftersom hon betedde sig precis som Buffy skulle ha gjort. Hon har inte den där "robottpersonligheten". Det kan ju vara så att Willow "fixade" till den så att den blev så äkta som möjlig?
Men isåfall, varför har inte The Buffybot Buffys riktiga personlighet i början av s.6?

Låter jag krånglig?

[Echolls]

Det här avsnittet måste vara det bästa i serien för mig, det vågar jag nog säga redan nu. Tidigare rankade jag det inte först, men efter att ha sett det ett antal gånger så har jag insett hur bra det egentligen är. Nästan allt är perfekt. Det finns några smågrejer som stör mig, men det känns bara onödigt att tänka på. Jag vet verkligen inte varför jag inte uppskattade det lika mycket första gången, för även om jag hade höga förväntningar så lever det upp till dem och mer därtill.

Det börjar grymt bra direkt med "Previously on..." som verkligen sätter stämningen för avsnittet.

Scenen i the Magic Box när Giles berättar om blodritualen är väldigt bra och blir så stark när Giles ryter till och sen när Buffy säger "Tell me to kill my sister." Vissa repliker från serien och framför allt det här avsnittet kan jag komma att tänka på ibland, och det är en av dem. Det andra jag älskar med den scenen är att man får se att Spike verkligen har blivit en del av gruppen. Giles håller med honom när han klagar på Anya och han får säga sin mening, som det om blodet, nästan utan att bli avbruten och utan att någon säger emot.

Scenen med Giles och Buffy när hon står och slår på säcken tycker jag också väldigt mycket om. "I just wish my mom was here." knäcker mig varje gång.

Anya och Xander i källaren är kul. Först när Xander blir skrämd av Buffybot och sen Anya av kaninen. Och så tycker jag det är så fint när Anya säger "Give it to me when the world doesn't end." efter att Xander har friat.

Buffy och Spike hemma hos Buffy är en sån rörande scen. "If you wanna just hand them over the threshold." Åh. Jag älskar Buffy/Angel, deras kärlek är episk, men Buffy/Spike är mycket större för mig. Kemin som finns mellan dem är så otroligt stark att det nästan känns som att jag är där när jag ser deras scener tillsammans.

En annan scen som jag älskar och vill nämna är den där Giles dödar Ben. Han har verkligen varit grym på sistone.

Men det bästa i avsnittet är den sista scenen. Musiken, Buffy som offrar sig, gänget som gråter, graven... Det hade inte kunnat göras bättre. Spike som bryter ihop får mig att bryta ihop. Jag tror aldrig att jag har känt för en karaktär så mycket som jag känner för honom just i det ögonblicket. Aj. Jag blir tårögd bara av att skriva om det.

Favoritcitat (just det där "And that's..." är väldigt viktigt):

Spike: I know you'll never love me. I know that I'm a monster. But you treat me like a man. And that's...

Betyg: 10


Säsong 5:

Det här har alltid varit min favoritsäsong och jag blev inte besviken den här gången heller. Det finns ingen svacka och så har den fyra av seriens absolut bästa avsnitt. Den största positiva överraskningen var Crush som jag gillade mer än någonsin. Jag tror inte att jag har placerat det före The Body tidigare, men så känns det nu.

Spikes kärlek till Buffy är den största anledningen till att jag älskar säsongen så mycket, men jag tycker att allt kring Joyce cancer och hennes död är väldigt bra också, likaså the Key-arcen.

Topp 5:
1. The Gift
2. Fool for Love
3. Crush
4. The Body
5. Intervention

Snittbetyg på säsongen: 7,23 (s3 som jag tycker näst bäst om hittills fick 6,68)

[latarmig]

Ben delar existens med Glory (inte kropp och heller inte personlighet eller ens minnen, utan just existens). Därigenom följer att om Ben dödas så dör också Glory (och vice versa får man anta). Det som skiljer Ben och Glory åt förutom man/kvinna, människa/gud, är makt. Glory är i och för sig begränsad i det avseendet av relationen till Ben, men hon är trots det mäktig, medan Ben knappast har någon makt i traditionell mening alls.

Jämför detta med Xander i "The Replacement" (BtVS 5x03). Han är där uppdelad i två kroppar i en delad existens som inte delar samma kropp (även om de båda är exakta kopior), personlighet eller makt. Även i det fallet gäller att om den ena versionen dör eller dödas så kommer även den andra att dö. Tanken från Toths sida var att separera Buffy (inte Xander) och även i det fallet poängteras att en superbuffy vore nästan ostoppbar, ungefär som Glory, medan en helt mänsklig Buffy vore lätt att göra sig av med. Ungefär lika lätt som det var att strypa Ben.

Det finns vissa skillnader mellan hur existenserna i de båda episoderna presenteras, men de verkar vara frukten av samma idé.