Såg om det här avsnittet igår och påminner mig så om varför Buffy e så mkt bättre än någon annan serie med fantasy inslag (och ngn annan serie överhuvudtaget). Sjukt lite fokus läggs på att få demonerna att se "riktiga" ut, ser ofta ut som en människa med gummimask köpt på Butterix, även om Giles som demon är mkt välgjord. Istället läggs fokus på hur det känns att vara människa! Giles känner sig så hotad av Buffys nya liv och de får fram det så sjukt bra, hans rädsla för att inte vara behövd!
Sen e det, som många har påpekat ovan, helt klockrent med Giles ansiktsuttryck efter att ha skrämt Professor Walsch och när Giles kommer på Ethan i kryptan... sjukt bra. Bara kärlek till detta avsnittet.
