4x17 - Superstar

[Binchy]

Ai, va bra att du inte tog illa upp (och att du håller med), jag uttryckte mig ju lite tvetydigt där. Tankarna är ju så klara och tydliga i hjärnan men sedan när man skriver ner dem blir det ibland lite skumt.

[Ai]

Binchy: Vi skyller på åldern!

[Tam]

Mycket roligt i det här avsnittet. Roligast av allt tycker jag namnet på Jonathans självbiografi är; Oh Jonathan.

[Tinwiel]

*suck* Jag gillar inte alls det här avsnittet. Jepp, det är sant. Jag sitter hela avsnittet med ett skeptiskt uttryck i ansiktet.

Det är inte roligt, förutom några enstaka repliker och scener (Spike kallar Buffy för Betty, och "Xander, don't speak latin in front of the books"). Ingen dramatik heller som känns engagerande. Buffy springer omkring och är osäker, "fjortisaktig", och SMG spelar över denna del av AU-Buffy. Dialogen känns inte så bra som den brukar vara, och det avslutande samtalet mellan Buffy och Jonathan var det såpa-nivå på, jag väntade bara på att pianomusiken á la Huset fullt skulle komma in...

Jag gillar Jonathan, men gillar honom mera i s6 (och i s1-3 förstås). Nä, Jane Espenson kan bättre än så här. Avsnittet får en 3a.

[Gordo]

Vilka delade meningar det var om Superstar men så är det kanske alltid med de lite mer annorlunda avsnitten.

Jag tycker inte om det här avsnittet. Visst finns det en del scener där jag får dra lite på smilbanden, det är ju trots allt BtVS, men som helhet tycker jag inte att det är mycket bra.

Kan i och för sig ha och göra med att jag inte tycker om Jonathan särskilt mycket...

[RalfiParpa]

Jag lägger mina kort på bordet: "Superstar" suger askfat och efter att ha sett avsnittet flera gånger har det inte växt det minsta. Jag gillar inte alls hur Buffys och Rileys försoning trivialiseras. De ska ju lösa sina problem själva, inte genom något som bara är påhittat. Varför kan inte Buffy ha det där enormt betydelsefulla kafésamtalet med Willow och/eller Xander istället? Och resten är bara meh. Liksom med övriga alternativa universum-avsnitt känns inget någonsin särskilt verkligt eller viktigt. Okej, "The Wish" fungerade för att själva innehållet faktiskt var bra. "Superstar" är bara en krasch in i en vägg.

Fyra.

[xAMNESIAx]

The Wish light, nej tack. OK, kul på vissa ställen men det känns som att man väntar sig mer från ett S4 Buffy avsnitt. Speciellt efter The Years Girl/Who Are You, så känns Superstar som en kalldusch. Det finns betydligt bättre humor avsnitt.

5/10, känner mig snäll idag.

[jvc_man]

Aj, ush - känns riktigt fel detta här!
Väldigt obra och olustigt*

[BePatient]

...Nyfiken Gul och Nyfiken Blå (och den följande rättegången) har väl en hel del med svensk-medvetandet i USA (och andra delar i världen) att göra också.

I sanning, sexfilmen måste tveklöst vara Sveriges största bidrag till populärkulturen.

[Eisa]

jag tyckte inte om detta avsnittet, jag avgudar jonathan och anser att han är en riktigt skön karaktär, men ett helt avsnitt om mestadels honom kändes bara malplacerat då han gör sig bäst som en bifigur.

[A bear]

CALVIN: Strictly speaking, I'm not Calvin. I'm the physical manifestation of Calvin's GOOD side.
SUSIE: If that were true, you'd be a lot smaller.

(Det finns inget som inte kan förklaras med Kalle & Hobbe.)

Vet inte varför folk stör sig så på det här avsnittet. Jag tycker det är kul. Så har jag alltid gillat Jonathan, iofs, och visst är det likt "The Wish" (fast med den inte oviktiga skillnaden att i "Superstar" minns folk vad som har hänt även efteråt).

Och också - till skillnad från "The Wish" så för de faktiskt arcen framåt lite grann, och det utan alltför mycket Initiative. Och jag föredrar absolut James Bond-Jonathan framför Initiative. Buffys och Rileys förhållande cementeras (på gott och ont), vi får veta vad som driver Adam (fast tack gode Gud för snabbspolningsfunktionen i hans femtielfte låååååååååånga tal om sin egen förträfflighet. Mänskodelen av honom måste ha varit konsult.)

Dessutom nämns ju världen med bara räkor för första gången. Bara en sån sak.

BUFFY: Stop, you're saying it wrong! I think that Jonathan may be doing something so that he's manipulating the world and we're all like his pawns.
ANYA: Or prawns.
BUFFY: Stop with the shrimp! I am trying to do something here!

Och återigen, Buffy är inte big with the empathy. Hon hajar inte ens till i scenen där Tara och Willow säger hejdå... snyggt spelat.

"Superstar" är inget mästerverk, som de två föregående. Men det är ett kul, och i slutändan lite småsorgligt avsnitt. Om det hade haft VampWillow i sig hade jag varit frestad att säga att det är mer lyckat än "The Wish". (Fast det är ju ett väldigt stort "om".)

[AKS]

Oj, här var betygen utspridda. Alla betyg utom 2 har fått minst en röst. Måste vara ganska ovanligt.

Jag känner inte så starkt för detta avsnitt åt ena eller andra hållet, s a s. Jag tycker att det är bra punkt slut. Jag har sett avsnittet ett flertal gånger, men vill minnas att jag alltid har tyckt att mittendelen har varit ganska tråkig (från minut 18 eller nåt sånt då Karen with a K blivit slagen av monstret och söker upp Jonathan). Denna gång så fann jag dock att hela avsnittet kändes jämnbra även om inledning är lite mer underhållande än övrigt i avsnittet. Gillar *verkligen* förtexterna. De är = .

[The Ankh]

Haha! Älskar detta avsnitt! En av de roligaste scenerna tycker jag är när Giles försöker förneka att han har Jonathan-kalendern :_) Sjukt roligt!

[Zaxx]

Avsnittet på TV idag, mkt roligt.

Bäst är när han läxar upp Riley. Många roliga och bra delar i avsnittet! Alla spelar så bra, fast de spelar en roll på roll figur.

[JRT]

Ett av säsongens stora lågvattenmärken, även ett av seriens allra sämsta avsnitt. Det enda roliga över huvud taget i avsnittet är det här lilla ögonblicket:

XANDER: Right you can't just go 'librum incendere' and expect..

(The page of Xander's book bursts into flame. He slams the book closed, extinguishing the fire.)

GILES: Xander, don't speak Latin in front of the books.

Synd att det inte är med i ett bättre avsnitt.

[Lipton]

Eftersom att jag inte visste att de börjat sända Buffy på helger nu så missade jag detta, synd för jag hade verkligen velat se om det. Jag gillar de här annorlunda avsnitten där de får spela lite off character. Kommer inte i håg vad jag tyckte om detta avsnitt.

[Nyx]

Undrar just vad alla småbarn som tittar på tv på lördagsförmiddagen får för intryck av Buffy om Superstar är det första avsnitt de ser? Konstig tid att sända Buffy. Och dumt ställe att återuppta visningen av säsong 4. Alla tittare som återvänder blir nog totalförvirrade av nya introsekvensen mm. Suck. Nej, Superstar tillhör inte mina favoriter även om det har sina poänger. Jag tycker det är tokroligt när alla stora GI-Joe Initiatives släpper fram sin konsult - pyttelilla Jonathan. I övrigt nej.

[Isabella]

Nej, ärligt talat så tycker jag att avsnittet inte är så bra som de flesta verkar tycka. Så den får bara en femma av mig.

[caffeineaddict]

(Buffy S5):Mer och mer har jag börjat fundera kring hur det här avsnittet (och framförallt om man tycker om det första gången) kan hjälpa förstagångs-tittare att senare acceptera hela Dawn-historien i säsong 5. För accepterar man att Jonathan kan förändra världen utefter sin vilja, även om i bara ett avsnitt och med fokus på humor, måste man någonstans acceptera att den här formen av helt världsförändrande magi är möjlig i Buffyverse och därmed kan användas i större sammanhang, såsom Dawn.

Frågan är huruvida det var en medveten "testomgång" när de gjorde det här avsnittet för att se hur folk skulle reagera, eller om de två historiernas likhet var mer av en slump.

[fripp21]

Betty

Hmmm, vad hände egentligen? Jonathan fixade en spell över hela världen som gjorde att alla såg Jonathan som en superstar. Men tydligen gjorde spellen honom oövervinnlig och Buffy svagare också. Hur funkade det?

Redan under titelsången höjdes ögonbrynen när de klippte in Jonathan överallt. Sedan var det snurriga världen och jag trodde att allt var en lång mardröm för Buffy. Jonathan kände jag svagt igen, men jag kunde inte placera honom. Jaha, det var han som stod klocktornet med jaktgeväret.

Jag tycker nog att de andra avsnitten med alternativa världar (den med Buffy som 1700-talsdam, den med Willow som vampyr osv) var bra mycket bättre. Detta avsnitt tog inte skruv alls. Vad tusan, är serien på väg nedåt, på riktigt. Surt. Vill inte.

Det var dock roligt att se lite mer av Anya. Hon är härlig. Hon är lite avigt inställd till Buffy och det är befriande. Xander visade sig vara väldigt svag. Det var han som hade svårast att slita sig ur drömvärlden där Jonathan är hjälten. Mr. Giles är inte alls sig själv nu förtiden. Både Riley och Adam börjar bli "lite lätt" irriterande.

Anya: "It was a moan!"

[madskellig]

Jo, jag minns att även jag tyckte ganska illa om superstar vid första titten, men för mig växte den med tiden. Inte ett mästerverk, men roligt och ganska orginellt. Nu var det ett tag sedan jag såg det dock, men jag minns att jag älskar scenerna med Spike.

Som jag ser det så var Buffy inte svagare, det var väl mer att i detta alternativa universum hade hon alltid vänt sig till Jonathan för hjälp, och inte inset sin egen styrka. Som jag tolkar det i alla fall.

Tråkigt att du tycker att serien är på väg nedåt, hoppas du fortsätter titta, det blir ju så bra i framtiden.

[A bear]

Jag tycker nog att de andra avsnitten med alternativa världar (den med Buffy som 1700-talsdam, den med Willow som vampyr osv) var bra mycket bättre. Detta avsnitt tog inte skruv alls. Vad tusan, är serien på väg nedåt, på riktigt. Surt. Vill inte.

Inte på riktigt. Den har ett par rejäla dippar under andra halvan av s4 - bl a nästa avsnitt - till stor del beroende på att det är en kass arc. Koncentrera på vad som händer med karaktärerna, skit i Initiative-handlingen och vet att s5 och s6 är det bästa som gjorts i TV.

[fripp21]

Tråkigt att du tycker att serien är på väg nedåt, hoppas du fortsätter titta, det blir ju så bra i framtiden.

Herregud, klart jag kommer se hela serien. Jag har ju för tusan köpt boxen med alla 40 discar. Här ska det tittas, om så ögonen blöder ska det tittas.

Jag är övertygad om att det blir annorlunda i de senare säsongerna. Och de flesta på detta forum verkar ha sett avsnitten så himla många gånger! Och jag tror inte att speciellt många gör som jag och skriver sina intryck efter varje nytt avsnitt. Tänk på att jag ser dem för första gången. Och dessutom o-spoilad om det mesta som ska ske i "framtiden". Jag vet två eller tre hemlisar, som jag snappat upp av misstag på tv-repriserna eller via olika forum på internet. Men i stort är jag "unspoiled". So I'm quite spoiled in that perspective!

Jag vet själv hur annorlunda ett avsnitt kan uppfattas efter en eller flera omtittar. Jag gick på Serenity på bio fem gånger och den blev bara bättre och bättre upp till fjärde titten. Crazy, jag vet, men de fyra första gångerna gick jag med olika kompisar och bekanta som jag själv hade invigt i "the 'verse" och då var det klart att vi skulle se filmen tillsammans också.

[madskellig]

Ja har du köpt boxen så är det ju bara att se, visste inte om du laddade ner eller inte, då kan man vara lite mer benägen att ge upp. Själv har jag sett Buffy, som mina kompisar uttrycker det, galet många gånger. Samma gäller firefly och Serenity, dock inte Angel i samma utsträckning, men ändå en hel del

[fripp21]

Hey, jag glömde ju nämna en lustig scen mot slutet. Jonathans ledsna min då han berättade att tvillingarna flyttat ut. Men, det är väl alltid det som händer när man öppnar ögonen och drömmen tar slut?

[A bear]

Förresten, inte gott att komma ihåg när man bara sett serien en gång, men:

Jonathan kände jag svagt igen, men jag kunde inte placera honom. Jaha, det var han som stod klocktornet med jaktgeväret.

Jonathan var även killen som mumien försökte hångla upp i "Inca Mummy Girl", som var Cordelias rebound guy i "Reptile Boy", som hölls som gisslan av polisen som försöker mörda Buffy i "What's My Line", som Willow förhörde i "Go Fish", som Harmony ville få Cordelia att dejta i "The Wish" och som gav Buffy "class protector"-paraplyet i "The Prom". Dessutom hjälpte han till att lassa dynamit och räddade livet på/tafsade på Cordelia i stridens hetta i "Graduation Day". (Glömde jag något?) Sunnydales eviga lilla loser.

I snuck in yesterday and... peed in the pool.

W-was that a demonstration?

Um... Cinnamon, chocolate, half-caf, nonfat... Extra foam..!

[fripp21]

Jonathan var även killen som mumien försökte hångla upp i "Inca Mummy Girl", som var Cordelias rebound guy i "Reptile Boy", som hölls som gisslan av polisen som försöker mörda Buffy i "What's My Line", som Willow förhörde i "Go Fish", som Harmony ville få Cordelia att dejta i "The Wish" och som gav Buffy "class protector"-paraplyet i "The Prom". Dessutom hjälpte han till att lassa dynamit och räddade livet på/tafsade på Cordelia i stridens hetta i "Graduation Day". (Glömde jag något?) Sunnydales eviga lilla loser.

Ja jisses, tur att jag kände igen honom lite i alla fall!

Men å andra sidan har jag nog inte lagt märke alls till någon av killarna som befunnit sig i Cordelias närhet... Hehe.

[Capt. Peroxide]

Hahaha, skitkul avsnitt! Bra att det är så konsekvent gjort att Jonathan är med i introt.

Ploten får mig att tänka lite på "Casino Royale", screwballparodin på James Bond från 1967. Där har dr Noah, spelad av original-geeken Woody Allen, en plan för världsherravälde som går ut på att göra alla kvinnor vackra och utplåna alla män över 1.50. Jonathan är mycket snällare, men får åtminstone långa män att känna sig besvärade över sin längd.

Men inte är väl detta ett parallellt universum som i "The Wish"? Det är mer en spell som påverkar väldigt många människor och vampyrer – däremot inte cyborger som Adam.

Å andra sidan var det intressant att Anya gärna berättade om parallella universa som det utan räkor – men inte nämnde det läskiga utan Buffy som hon själv är ansvarig för.

Vad beträffar de "svenska" tvillingarna Inga och Ilsa – kom igen, det är klart de ska heta Inga och Ilsa och säga "já". Det är ju Jonathans fantasi om blonda svenska tvillingar det handlar om. (spoiler S7E5 Selfless) Anya är som bekant svensk (nåja, från samma geografiska plats, Sverige fanns inte på 880-talet) på riktigt, och hon påminner inte det minsta om den stereotypen.

[AKS]

En sak här fick mig att fundera på S6:
Kan den som Jonathan fick trollformeln av vara Warren? Jag har inte sett S6 på 3,5 år så jag kommer inte ihåg eventuell information vi fått om Warren i S5 och S6, men Jonathan säger ju detta:

"After the thing with the belltower and the gun, I went to counselling. You know, other kids with problems, and one of them had this spell. He glossed right over the monster."

Känns lite som Warren att inte berätta nåt om nackdelarna och dessutom så kanske han behövde counselling efter att hans brorsa släppt lös de där helveteshundarna... :) EDIT: Såg "Flooded" tidigare idag och påmindes om att Tucker är Andrews bror, inte Warrens. Till mitt försvar kan jag säga att det var många år sen jag såg de inledande S6-avsnitten. :)

[noike]

En sak här fick mig att fundera på S6:
Kan den som Jonathan fick trollformeln av vara Warren? Jag har inte sett S6 på 3,5 år så jag kommer inte ihåg eventuell information vi fått om Warren i S5 och S6, men Jonathan säger ju detta:

Möjligt, men jag tvivlar. Främst på grund av att Warren pluggade på annan ort. Sedan är Jonathan den sortens person som skulle tagit upp det med Warren gång på gång. Däremot gillar jag att det hade faktiskt gett dem en historia.

Det är ju knappast som om att det finns underskott av misslyckade magikerintresserade personer i Sunnydale.