3x11 Gingerbread

[Teo]

This thread is dedacaded to Hans and Grettle.


We like them because they make people lose their minds..

This do we also like that Hans and Grettle is a giant deamon.

This episiod is about Bunny Summers mom. She goes bannanas when she finds two dead children. And starts a union called Moo.
Whitch are dedicaded to burn Willow Buffy and Amy.

[gaspode]

hmm, nåt fel på svenska?
btw, "Bunny Summers"?

Det här avsnittet är väl inget av de bättre under S3, men de dåliga avsnitten är ju väldigt bra under Säsong 3 så..

[sus@n]

Jag tror att Teo är inne på engelska nu.. varför?
Detta avsnittet tycker jag är ett mellan avsnitt men Moo är riktigt kul..
och sen så får vi höra Buffys namn fel , Bunny Summers...

Andra felsägningar spoilers fram till s6 Intervention: Guyles (buffybot säger Giles namn fel.), Superstar: Betty (Spike om Buffy). Och om man har sett extramaterialet på s6 så får man höra Aly säga Fluffy en gång...

[Kuno]

Did I get him?! DID I GET HIM?!

Halvtaskigt avsnitt med några ljusglimtar. Själva grundstoryn är inte direkt den starkaste.

[Noggster]

sus@n fin avatar, men nu får du allt sluta byta!

Det bästa med detta avsnitt är väl MOO, skrattar alltid åt det.

[Noggster]

Såg det idag igen, var inte så väldigt bra. Men som Kuno sa.. "Did I get him" är riktigt underhållande. Och som jag nämde tidigare MOO! haha bäst. även om femman översatte det lite osmidigt till MMO.

[gaspode]

Såg faktiskt slutet av den sena sändningen, vilket ju inte är så smart när man ska upp dagen efter, men iaf..

det här är ett av de sämsta S3-avsnitten helt klart.

MOO är ju skitkul förstås
"By the way, NICE acronym mom!"

Det är ett ganska dåligt avsnitt, men med massor av klassiska repliker, särskilt från Willow.

"A doodle. I do doodle. You, too. You do doodle, too."

"Mom, I'm not an age group. I'm me. Willow group."

Willow: "Mom, how would you know what I can do? I mean, the last time we had a conversation over three minutes, it was about the patriarchal bias of the Mr. Rogers Show. "
Sheila: "Well, (makes finger quotes) with King Friday lording it over all the lesser puppets... "

"I worship Beelzebub. I do his biddings. Do you see any goats around? No, because I sacrificed them."

"Prince of Night, I summon you. Come fill me with your black, naughty evil."

Angels snack med Buffy handlar ju om precis vad Angel-serien har handlat om. Man "vinner" inte när ens jobb är att bekämpa ondskan.

Cordy har också några roliga inhopp.
"Now, let's be clear. The brain damage happened *before* I hit you."

Xanders dåliga samvete är väl både roligt och tjatigt...
Och Amy blir råtta.

Så avsnittet är både bra och dåligt. Hela storyn funkar helt enkelt inte så bra, det är som ett S1-avsnitt nästan, karaktärerna är bra och allt finns där, men avsnittet ger inget.

[latarmig]

Det här tycker jag är Cordys bästa inlägg i det här avsnittet.

Cordelia: I came over here to tell Buffy to stop this
craziness and found you all unconscious... again. How many times have
you been knocked out, anyway? I swear, one of
these times, you're gonna wake up in a coma.

Giles: Wake up in a... Oh, never mind.

Att Giles ständigt blir fullständigt knockad slogs jag av när jag såg serien första gången. Kul att veta att det inte bara är en slump utan att det är ett medvetet drag från Joss sida.

[Peak]

Givetvis blir Giles nerslagen. Det är ett sånt givet tema att jag till och med speciellt såg till att det var med i mitt första avsnitt av fanfiction:et "Stake To The Heart" (avsnitt 5 i säsong 1, http://buffy.beautiful-release.org/stth_105.shtml ).

Annars är det här avsnittet inte speciellt bra, förutom lite roliga kommentarer, men det är ju givet i Buffy.

[Mr Chase]

Mr Chase didn't expect the Spanish Inquisition:

45. Gingerbread

I'm not particularly fond of this episode. I find it to be too preachy for that. Sometimes the themes in some episodes are, and I think that's a shame. I like a moral story as much as the next bloke but I don't enjoy being hit over the head with it. Ever heard about a little thing called subtlety?

This is about the dangers of fear. Fear of what you don't know and cannot control. The adults of Sunnydale, normally not the most clear-sighted of persons, suddenly rise up against the perceived evil. But it's not demons and vampires but the all too human witches. Naturally Willow, who's been delving into that, and Amy (a nice continuity return for her, even to the point of turning into a rat in the end) gets caught and along with Buffy are almost burned at the stake.

However, since this is a show about the supernatural, the impact of the actions from the scared adults are lessened when we learn that they've only been influenced by a demon impersonating, of all things, *Hansel and Gretel*. I'm mean, come on for chrissake! There are perfectly good examples when mob rule and mass hysteria has lead to tragic consequences without a demonic presence.

There is an interesting difference in perceived threats here. Buffy and her young friends see evil as something done by monsters. She has difficulties to see that people with a soul could really be heinous. Soulless monsters you can kill and the problem is solved. But humans? The fact that she's right in this instance doesn't negate that she, and I suppose a lot of others, has a terrible blind spot here.

But others, mostly adults, don't believe in monsters and knows that evil is a part of man, and that in a civilized world, it must be controlled. The risk is of course that you get carried away with too much control, as the locker searches in school and the vigilantes of MOO (yeah, a stupid acronym indeed) shows.

Still, the message here was way too blunt for it to be engaging. And there where bits that was too ambiguous, as exactly when Joyce went from a rightfully concerned mother to a demon-possessed Spanish Inquisitor. And how much did the other adults remember of this incident afterwards? I know selective memory is widespread in Sunnydale but it has gotten beyond ridiculous.

There is a little philosophy of slaying that partly makes up for the episode's many shortcomings. Joyce tells her daughter that the slaying doesn't accomplish anything since the vampire infestation problem is never solved. There's no plan -- just a succession of slayers doing their duty more or less in perpetuity. Buffy takes this to Angel who is the one who puts it all in the right perspective.

Angel: "We never win."
Buffy: "Not completely."
Angel: "We never will. That's not why we fight. We do it 'cause there's things worth fighting for."

A surprising thing is the creepiness that is Sheila Rosenberg. Is every Scooby parent neglecting their offspring? Xander, Cordelia, probably Oz and now Willow. Mrs Rosenberg's sudden "caring" about her daughter's extra-curricular activities goes overboard to the point of lynching the same daughter, even if it was under demonic influence.

Cordelia is trying to keep her distance from the Slayerettes, most certainly to avoid being near Xander. Which is too bad, in my not so humble opinion.

Cordelia: "If you're gonna hang with them, expect badness. 'Cause that's what you get when you hang with freaks and losers. Believe me, I know... That was a pointed comment about me hanging with you guys."

But when push comes to shove it is actually Cordelia who saves the day. When things goes awry it is she that awakens Giles.

Cordelia: "How many times have you been knocked out, anyway? I swear, one of these times, you're gonna wake up in a coma."
Giles: "Wake up in a... Oh, never mind! We need to save Buffy from Hansel and Gretel."
Cordelia: "Now, let's be clear. The brain damage happened *before* I hit you."

And with his help, and a distracting manoeuvre from Xander and Oz (who seems comfortable around each other despite what's happened), she puts out the fire by the stakes, which allows Giles to reveal the demon. That's my Cordy! But why didn't anyone think of enlisting the help of Faith?

Fun lines includes Giles yelling to the computer: "Session interrupted? Who said you could interrupt, you stupid, useless fad! No, I said fad and I'll say it again!" I can *so* relate to that.

Principal Snyder's: "I love the smell of desperate librarian in the morning" shows he's been watching Apocalypse Now one time too many ("I love the smell of napalm in the morning").

And we all do doodle, don't we?
Buffy: "What is this?"
Willow: "A doodle. I do doodle. You, too. You do doodle, too."

[Langtry]

Jag är inte så jätteförtjust i det här avsnittet...
Tycker att det är lite jobbigt att alla blir så fort så skumma men men, det är ju Sunnydale så det är ju inte så konstigt iofs

[gaspode]

I början kanske man tycker att det är jobbigt att alla blir skumma så fort, men det är ju demonen som gör så att de blir skumma.

[Noggster]

Jag fattade inte riktigt allt där, menar.. Trodde personerna att dom såg dom döda barnen i sina tankar? Eller hur funka det? Borde dom inte fattat att det var något mystiskt på gång när döda barn pratade med dom?
Hade dom helt enkelt hjärnkontroll över alla? Då borde dom väl inte behövt ha blivit "dödade" från första början.

[gaspode]

hehe, du fattade nog inte som sagt

"Barnen" var alltså egentligen inga barn, alltså var det ingen som dödade dom. Barnen var bara en manifestation av demonen som kommer i slutet, demonnen kunde alltså förvandla sig till barnen för att lättare kunnapåverka föräldrarna. Man ser ju barnen ta hålla i saker, så de är inte hjärnspöken. Dessutom använde demonen sig förmodligen av nån kraft för att göra föräldrarna mer mottagliga och mindre kritiskt tänkande.

[Noggster]

Notera att jag skrev "dödade"... jag fattade att dom inte var vanliga barn, jag är bara dum till en viss grad.

Det jag egentligen undra över var HUR kunde "BARNEN" påverka föräldrarna sålätt. hade dom som du sa:

Dessutom använde demonen sig förmodligen av nån kraft för att göra föräldrarna mer mottagliga och mindre kritiskt tänkande

så borde demonen kunnat använda kraften på ett mycket smidigare sätt.

Sen undrade jag inte om dom var hjärn-spöken, men eftersom Joyce verkade kunna se dom först, och sen kunde alla se dom. (Levande that is.)

[suprmicael]

Den här pepparkakan var inte speciellt god men med inslag av flera små godbitar utsökt dialog förtjänar den inte att hamna i botten av poängskalan. Inget avsnitt som man tar med sig som nödproviant till en öde ö.

[Koala]

Jag tycker detta avsnitt är aight. Plus att demonen är riktigt grymt gjord. En klar 7a!

[Jhonny]

Giles: Wake up in a koma?

Oj guuudans vad roligt det var såhär på natta :D


Detta var nog mitt hundrade inlägg, tjohoo

[Angelus]

sisådäravsnitt va...blir så arg på joice osv även om man får reda på att de var blåsta av en demon...men endock as usual 10 points =)

[caffeineaddict]

Hm, har jag inte skrivit något om det här avsnittet? Det är banne mig underskattat! Inte lysande eller så, men historien och parallellerna till demonisering och mobmaking i den verkliga världen är utmärkta ("...and maybe next time that the world is getting sucked into Hell, I won't be able to stop it because the Anti-Hell-Sucking Book isn't on the approved reading list!"). Dock faller historien ihop under sista kvarten. En stark sjua.

Några tankar som jag hade under avsnittets gång:

Lite mysko att Willow inte lyckas förvandla tillbaka Amy, med tanke på att Giles lyckades med samma spell i BB&B (iofs med Amys något motviliga hjälp, men likväl). De kanske borde ha bett honom om hjälp?

Flera gånger under min maratonomtitt nu har jag tänkt på en ovanlig vana som BtVS har, nämligen att starta upp små storylines under ett avsnitt som inte leder någonstans. I det här avsnittet t.ex. så är Oz och Xanders inblandning under den sista tredjedelen helt menlös (bortsett från visst humoristiskt värde). När de kryper omkring uppe i lufttrummorna skulle det i vilken annan serie/film som helst betyda att de kommer komma in i sista sekund och rädda något, men här fyller de inget som helst syfte för storyn.

Jag har tänkt på att samma sak händer i flera andra avsnitt: i Revelations spenderar Xander och Willow flera scener med att försöka komma på hur man skapar en Living Flame, fast vi tittare redan vet att Angel har en Living Flame, så deras undersökningar är egentligen helt onödiga. I Surprise/Innocence fortsätter gänget leta efter Judge-delar en bra stund efter att vi tittare redan vet att The Judge har alla sina delar och är vid liv. De bitarna är, storymässigt, m.a.o. helt poänglösa.

Vissa skulle nog kalla det för klantig storytelling, men jag tycker det är rätt charmigt att alla i serien inte vet allt som händer bara för att vi tittare vet det. Det är ju fullkomligt logiskt i alla dessa situationer att karaktärerna skulle göra det de gör, även om det blir en menlös bit av historien. Det är som sagt sådana saker som nästan alla andra serier/filmer skulle klippa bort vid första anblick, men här finns det kvar. Annorlunda, och lite kul.

[JRT]

caffeine: Det har sagts någonstans att djurspells, som att förvanla någon till råtta, är mycket svåra att häva om inte den som gjort förbannelsen från början medverkar. Även om det var Giles som gjorde det i BB&B så var ju Amy med.

För övrigt håller jag med dig om onödiga händelser/små storylines. Annars kan man ju säga nästan undantagslöst inom film/serier så knyter ALLT an till handlingen på något sätt. Inget händer utan att det har en betydelse. Gillar det också.

[latarmig]

Att det finns historier som inte leder någonstans ser jag som ett starkt tecken på kvalitet. Detta eftersom de dels minskar ner på förutsägbarheten (man vet inte vilken histora som kommer att bli betydelsefull), dels gör den (som redan sagts) aktörernas handlingar logiska.

Det finns alltför många filmer och serier där man från början vet att om det kommer en närbild på exempelvis en prydnadssak så måste den vara betydelsefull för handlingen, det vet man så fort man ser den, frågan är bara hur. Så är det inte alltid i buffyverse och stort tack för det.

[Binchy]

Lite småkul avsnitt. Med tanke på alla häxor som dräller omkring överallt i Buffyverse så vore det ju konstigt om de inte tog upp häxförföljelserna, som har återkommit med jämna mellanrum genom historien. Något måste ha hänt med de vuxnas sinnen, annars skulle ju inte Joyce och Sheila, medan de håller på och bränner sina barn, diskutera en framtida lunch. Intelligensen hos en folkmassa är lägre än summan av intelligensen hos individerna - visdom från psykologilektionerna i skolan.

Varför eldar de inomhus, kommer de inte att bli koloxidförgiftade och innebrända då, eller har det med ovanstående tes om intelligens att göra kanske?

Buffy: Answer to Moo? Did that sentence just make some sense that I'm not in on?
Snyder: Mothers Opposed to the Occult. A powerful new group.
Buffy: And who came up with that lame name?
Snyder: That would be the founder. I believe you call her Mom.

[xAMNESIAx]

Hyffsat avsnitt, men lite svagt med tanke på de senaste S3 avsnitten (Lovers Walk, Revelations, Amends) har hållit så otroligt hög klass.
Caffineaddict har rätt angående Willows oförmåga att förvandla tillbaka Amy. Det är lite skummt med tanke på att Giles kunde göra det.

Bästa citatet:
Oz: "Just so we're clear, you guys know you're nuts, right?"

Gillar sättet han säger det på, det låter så självklart.

6/10

[Gordo]

Ett lite småroligt avsnitt som många redan har skrivit! Vissa aspekter av det är superroliga :D:D

MOO

I believe you call her mom

Wake up in a coma

Inget som kommer i topp men alla avsnitt kan ju faktiskt inte vara fantastiska!

[caffeineaddict]

"I love the smell of desperate librarian in the morning" är en av seriens bästa repliker överhuvudtaget. Snyder forever!

[Pazuzu]

"I love the smell of desperate librarian in the morning" är en av seriens bästa repliker överhuvudtaget.

Så bra att någon har satt upp citatet på en lapp på sin lägenhetsdörr i min studentkorridor.

[caffeineaddict]

Pazuzu: Verkligen? Fan vad coolt! Du läste inte lite för fort bara då? Det kanske var den mer kulturellt accepterade napalm-versionen?

[Pazuzu]

Pazuzu: Verkligen? Fan vad coolt!

Javisst är det! Jag kanske skulle följa exemplet och sätta upp ett eget. :idea:

Du läste inte lite för fort bara då? Det kanske var den mer kulturellt accepterade napalm-versionen?

Har jag missat något? Nu vill jag höra hur den går!

[caffeineaddict]

"I love the smell of napalm in the morning" är förmodligen den mest berömda/ökända repliken i Apocalypse Now. (Buffy 4.22):Lite extra roligt att det är Snyder som vrider till den repliken, med tanke på att "han" senare parafraserar och parodierar Apocalypse Now i Xanders dröm i Restless.