3x01 Anne

[Angelus]

Tycker så synd om sarah i detta avsnitt =/ men som tur är så fixxar hon problemen som vanligt. Grym start på en säsong!

[Emily]

Inte så bra avsnitt. Kommer aldrig att gilla den här. Vet inte varför, det har bara altid varit så.

Buffy: You know, I just... I woke up, and I looked in the mirror, and I thought, hey, what's with all the sin? I need to change. I'm... I'm dirty. I'm, I'm bad with the... sex and the envy and that, that loud music us kids listen to nowadays. W...Oh, I just suck at undercover.

Sarah är rätt sött när hon försoker vara "dirty".

[latarmig]

Det finns en scen som är lite svår att ta till sig. När Buffy berättar för Lily att Rickie är död och att han var åttio år då han dog går det ungefär trettio sekunder tills Buffy ilsknar till över att Lily inte fattar och accepterar att Rickie faktiskt är död och inte kommer tillbaka.

Buffy: Lily... I think he’s dead.
Lily: But... he takes care of me.
Buffy: I’m sorry.
Lily: We’re gonna get a place. His cousin can get him
a job at the car wash.
Buffy: Lily, there’s... something else.
The, the person that I found... was
old. He-he looked about eighty.
Lily: Well, that’s not Rickie!
Buffy: I’m sure it was. I, I don’t know how, but... it
was like something drained the life out of him.
Lily: Do you mean like a vampire?
Buffy: No. A vampire couldn’t accelerate the aging
process. Maybe it was something in his blood. When was the last time you guys gave blood together?
Lily: I don’t understand. Maybe it’s not Rickie, okay?
Buffy: Lily, this is something you’re just
gonna have to deal with.
Lily: But he didn’t do anything wrong! Why
would this happen to him?
Buffy: That’s not the point. These
things happen all the time. You can’t just... close
your eyes and hope that they’re gonna go away.

Den scenen är aningen svårsmält. Lilys protester är fullt naturliga. Ett sådant påstående (att någon åldrats med över sextio år på ett dygn och dött) bör man inte tro på, inte utan oerhört tillförlitliga bevis och även då är det fullt naturligt att det är en tanke man måste vänja sig vid under lång tid.

När det gäller Buffy så har jag de första gångerna jag sett avsnittet morrat ilsket när scenen kommer, men den här gången såg jag det mer som ett tecken på hur ensam och vilsen Buffy är. Hon har för tillfället förlorat känslan för andra människor. Hon hjälper i och för sig Lily, men hon gör det rent mekaniskt och utan att på allvar bry sig. Att hon tar sig ur sin melankoli ser man först när hon klär av sig sitt låtsasliv (Anne) och lämnar över det till Lily (i form av lägenhet och arbetskläder). I den scenen i Buffys rum tycker jag mig för första gången känna igen Buffy igen.

[Djehuti]

Tycker inte Anne var något höjdaravsnitt. Jag har sett sämre, men Anne får ändå betraktas som ett utav de svagare avsnitten i serien.

Tycker dock att flirten med kommunismen är lite intressant;
Buffy beväpnad med hammaren i ena handen och skäran i den andra, slaktar onda demonkapitalister som förslavat människor och använder dem som arbetskraft i fabriken.



BTW: När man röstar här...skall man rösta på hur bra avsnittet är för att vara ett Buffy-avsnitt, eller hur bra avsnittet är...jämfört med TV-serier i allmänhet? De flesta verkar faktiskt göra det senare, fast egentligen blir det bättre om man gör det förra...

[Tob]

Jag tycker inte Anne är så dåligt. Även om det succestivt har sjunkit sedan jag såg det första gången. Jag är väl förtjust i kommunist metaforen kanske, vem vet.

BTW: När man röstar här...skall man rösta på hur bra avsnittet är för att vara ett Buffy-avsnitt, eller hur bra avsnittet är...jämfört med TV-serier i allmänhet? De flesta verkar faktiskt göra det senare, fast egentligen blir det bättre om man gör det förra...

hmm, ja det är ju alltid ett problem, men för mig brukar det alltid bli konflikter och uppror i både hjärna och hjärta om jag tänker ett för lågt betyg. Därför är min Buffyskala mellan 5-10 istället för 1-10.

[caffeineaddict]

hmm, ja det är ju alltid ett problem, men för mig brukar det alltid bli konflikter och uppror i både hjärna och hjärta om jag tänker ett för lågt betyg. Därför är min Buffyskala mellan 5-10 istället för 1-10.

Samma här. Jag klarar inte av att sätta lägre än 5 ens på Reptile Boy (Angels She däremot glider ner på 4). Visst vore det smartare att köra en skala enbart för Buffy, men då har jag i bästa fall lyckats utveckla en på 1-5 och skulle jag försöka utveckla den vidare till 1-10 skulle gränserna mellan de olika betygen bli för små.

[latarmig]

Tycker dock att flirten med kommunismen är lite intressant; Buffy beväpnad med hammaren i ena handen och skäran i den andra, slaktar onda demonkapitalister som förslavat människor och använder dem som arbetskraft i fabriken.

De scenerna kan ses från båda hållen (så jag säger alltså inte att du har fel) och det motsatta perspektivet är minst lika trovärdigt.

Metaforer med fabriker och dess arbetare för kommunismen har varit legio sedan Marx dagar, och senare under Sovjettiden blev den bilden av vad kommunism är vida spridd genom Sovjetiska konstnärer. Även i väst har man övertagit den synen på hur kommunism ska gestaltas (jag tror att den överföringen skedde rätt tidigt och utan särskilt mycket motstånd, men jag vet inte säkert).

Scenerna från "Anne" har kopierat den bilden, vilket gör det möjligt att tolka fabriksdimensionen som ett kommunistiskt slavsamhälle dit representanten för det fria USA kommer som befriare. Buffy kommer dit utan att vara tyngd av kollektivets bojor och med en initiativrikedom och ett förlitande på den egna enskilda styrkan som är den stereotypa bilden av kommunism som ett massamhälle främmande.

[Binchy]

Inte ett av de bästa avsnitten, men det är ju Buffy och bara det gör det ju bättre än det mesta som filmats. Lily är lite väl mesig och hjälplös, hon verkade mer säker på sig själv i Lie to me, när hon kallade sig Kantarell (Chanterelle). Och vad hände med alla de andra i helvetet när basängen murade igen sig.

Buffy : Let me give you the tour...this concludes our tour.

Spoiler Angel säs 1
Det är väl samma kille som spelar Ken, som sedan spelar Doyles frus nye man. Ja, det var det, kollade IMDb.

[xAMNESIAx]

Deprimerande avsnitt, vilket passar mig utmärkt. Gillar Liliy, en underbart djup och tragisk karaktär. Tycker att Anne är en bra säsongs öppning efter Becomming, hela avsnittet är välskrivet och man för verkligen en klar bild om hur Buffy känner sig. En 7:a blir det.

[Glorificus]

Jag har alltid tyckt att montagen över de hemlösa i LA är lite malplacerat. Snyggt fotat, men ändå så icke-Buffy. Kanske därför de tagit nån sekvens därifrån till Angel-seriens signatur (vad det nu heter... Opening sequence.)...

Lily är lite väl mesig och hjälplös, hon verkade mer säker på sig själv i Lie to me, när hon kallade sig Kantarell (Chanterelle).

Hm... det kanske var traumatiskt för henne att nästan bli uppäten? Post-traumatisk chock kan vara svårt att göra sig av med.

[Binchy]

Lily är lite väl mesig och hjälplös, hon verkade mer säker på sig själv i Lie to me, när hon kallade sig Kantarell (Chanterelle).

Hm... det kanske var traumatiskt för henne att nästan bli uppäten? Post-traumatisk chock kan vara svårt att göra sig av med.

Ja, det har du ju rätt i, och spannet var väl rätt stort. Hon förväntade sig att bli Blessed och så kom dessa hemska förvridna varelserna och morrade åt henne. OK, jag förlåter henne för att hon är så hjälplös i Anne.

[Yog-Sothoth]

Jag har alltid tyckt att montagen över de hemlösa i LA är lite malplacerat. Snyggt fotat, men ändå så icke-Buffy. Kanske därför de tagit nån sekvens därifrån till Angel-seriens signatur (vad det nu heter... Opening sequence.)...

Hmm... nu är jag kanske ute på väldigt djupt vatten, men för att dra till med en väldigt långsiktig gissning så... öppningssekvens?

[jvc_man]

Nja , efter att ha sett 2:21-22 igår och nu idag 3:01-02 så känns det lite taskigt. All den härliga och goda vänskapen i "gänget" é gone, allt känns splittrat, ungefär som jag känner mig. Gillade dock Giles i detta avsnittet och i (3:02).

Men efter sett vändningarna i s2 så förstår jag att allt kan hända i Buffy/Angel , man kan aldrig vara säker på något, karaktärer och story kastas runt ständigt, dock väldigt fint och snyggt (hittills bara bra "kast").

Gillade för övrigt Buffy som happy/nice o inte som sad/bad, samma gäller verkligen Xander!

Mvh

[Gordo]

Det här asvnittet kanske inte är något av seriens bästa men jag tycker om det ändå. Efter Becoming så tycker jag att det behövs ett sådant här lite annorlunda avsnitt. Om de skulle skippat hela LA grejen och låtit Buffy komma hem redan i början av säsongsöppningen tycker jag att det skulle ha känts fel.

Inte den bästa säsongsöppningen men definitivt inte den sämsta heller!

[A bear]

Spoilers Buffy s6:
Det är rätt intressant att se om det här avsnittet efter att man sett "Life Serial", "Doublemeat Palace" och "Normal Again". Buffy får sig en kall, hård dos av en vardaglig verklighet hon inte kan hantera och flyr tillbaka till det demonkryllande men ändå hanterbara Sunnydale hellre än att slava som servitris - något som ju är bra mycket mer realistiskt än att vara vampyrdråpare. Och om någon vill se demonfabriken (som känns lite Quake 2) som en metafor för att slava på ett trist jobb hela sitt liv så tänker inte jag protestera.

Överhuvudtaget är det ju slående hur motvilliga scoobiesarna är att lämna Sunnydale trots all ond bråd död som väntar bakom varje knut - jfr Cordelias återkommande litanior om hur hemska hennes semestrar är. Kackerlackor?!? Du bor ju för katten i en stad där det lurar ormdemoner bakom var och varannan buske.

Avsnittet som sådant är OK för att vara en säsongsöppnare, inte mer. Älskar Sunnydalescenerna. "I think we always took her punning for granted." Oz försök att kasta pålen är nog avsnittets absoluta höjdpunkt. Gapflabb varje gång jag ser det.

Det här är väl första gången vi får en hint om att det finns mer än EN verklig dimension, EN helvetesdimension etc? Såg inga räkor där nere i fabriken heller... hmmm...

[RalfiParpa]

Jag verkar vara ensam på hela forumet att tycka det men "Anne" är ett jävla mästerverk, om inte riktigt topp10 så i alla fall topp15. Innerstadsförtvivlan, Giles som lever på hopp, Buffy som servitris som får slag på baken, Xander och Cordelia, Giles och Joyce, Oz samt en demonstory som, även om den inte är överdrivet bra, har ett visst symboliskt värde och går att tolka på flera sätt. Som alltid med Joss med andra ord (Och ja, han och jag är på förnamnsbasis).
Lika underskattat som "Passion" är överskattat.

Tio.

[Tinwiel]

Nja, riktigt lika lyrisk som du är jag inte , RalfiParpa men jag gillar också "Anne". Man får en känsla för hur svårt det var för Buffy i säsong 2, hur det drev henne att bryta så totalt med sitt gamla liv och MotW är faktiskt inte så hemsk.

Dessutom: what's with all the sin? Helt underbart citat!

[Djehuti]

De scenerna kan ses från båda hållen (så jag säger alltså inte att du har fel) och det motsatta perspektivet är minst lika trovärdigt.

Metaforer med fabriker och dess arbetare för kommunismen har varit legio sedan Marx dagar, och senare under Sovjettiden blev den bilden av vad kommunism är vida spridd genom Sovjetiska konstnärer. Även i väst har man övertagit den synen på hur kommunism ska gestaltas (jag tror att den överföringen skedde rätt tidigt och utan särskilt mycket motstånd, men jag vet inte säkert).

Scenerna från "Anne" har kopierat den bilden, vilket gör det möjligt att tolka fabriksdimensionen som ett kommunistiskt slavsamhälle dit representanten för det fria USA kommer som befriare. Buffy kommer dit utan att vara tyngd av kollektivets bojor och med en initiativrikedom och ett förlitande på den egna enskilda styrkan som är den stereotypa bilden av kommunism som ett massamhälle främmande.

Precis, kom att tänka på att det även kunde tolkas så strax efter jag postat inlägget. Intressant att en scen kan frambringa två så totalt motsatta tolkningar. Även om Joss verkar vara vänster (iaf med amerikanska mått mätt), så tror jag knappast att han är kommunist, och den tolkningen som du redogör for ovan verkar mer rimlig.


Men, men...jag citerar ur "Buffy the Vampire slayer and philosophy: Fear and trembling in Sunnydale"

"Joss Whedon's remarks in "The Bronze" forum about "Anne" are rather entertaining: "The hammer and sickle were not intentional, but I too noticed the imagery when I saw them and was most pleased. The sickle, by the bye, is accually an African weapon called a HUNGA MUNGA and I am terribly in love with it. In times of excitement I am known to shout HUNGA MUNGA in an irritating fashion. And to sing the Internationale". (3 October 1998). Post edited to regluarize punctuation and spelling. For a discussion of Marxist imagery in BtVS see James B. South "'All Torment, Trouble, Wonder and Amazement Inhabits Here': The Vicissitudes of Technology in Buffy the Vampire Slayer," in Journal of American and Comparitive Cultures 24 (2001), pp. 93-102."

-----

Alltså, fabriken var varken någon symbol för kapitalismen eller för kommunismen, och Buffy var varken heller någon symbol för någotdera. Däremot är det intressant att han gillar att sjunga Internationalen.
Fast det kan ju iofs vara för att det är en bra sång; jag älskar DDR's såväl som USSR's nationalsånger, utan att för den delen sympatisera med staterna i fråga. Men vem vet, Joss kanske är en liten marxist trots allt?

Skall för övrigt kolla runt lite och se om jag hittar James B. South's text någonstans på nätet; kan vara intressant.

Edit: Verkar inte hitta texten upplagd någonstans på internet, förutom i .pdf format som man dock måste registrera ett konto för att kunna ladda ner, vilket dessutom kostar pengar.

[Binchy]

Man kan ju sympatisera med Marx idéer, utan att för den skull gilla vad Lenin och Stalin gjorde med dessa idéer i verkligheten.

[A bear]

Det finns ju ett smygtema här: det där med identitet.

Buffy rymmer till LA och byter namn, försöker fly det hon ÄR genom att ändra VAR hon är och det hon KALLAR sig.

Scoobies försöker överta hennes identitet - komplett med kors, ordvitsar och coola avrättningsmetoder - och misslyckas kapitalt; det är inte vad de är.

Lily/Chanterelle/Anne vet inte vem hon är, har bytt namn så många gånger att hon nu bara är ett bihang till den hon för tillfället hänger ihop med.

Demonerna i helvetesdimensionen knäcker folk inte bara genom våld, utan genom att ta ifrån dem deras identitet och i förlängningen deras mänsklighet, deras hopp. (Någon sade att människan är det enda djur som vet att hon ska dö, och därmed det enda som verkligen vet att hon lever. Ta ifrån en människa allt hopp och du tar ifrån dem livet.)

Joyce vet fortfarande inte riktigt vem hennes dotter är, hon fick aldrig en chans att absorbera det.

JOYCE: You've been this huge influence on her, guiding her. You had this whole relationship with her behind my back. I feel like you've taken her away from me.
GILES: I didn't make Buffy who she is.
JOYCE: And who exactly is she?

Den där frågan återkommer ju hela tiden.

LILY: Hey, do I know you?
ANNE: I don't think so.

ANNE: Did you tell anyone who I was?

LILY: But... but that's who you are and stuff, right? I mean, you help people, and, you know...
ANNE: I can't get into this. I'm sorry, Lily.

GUARD: Who are you?
LILY: No one.

KEN: I know you... "Anne". So afraid. So pathetically determined to run away from whatever it is you used to be.

Buffy fick i s2 lära sig vad det innebär att vara det hon var. Smärta, sorg, svåra val och i slutändan aldrig en seger. Hon försöker ändra allt, hon försöker hoppa av, gå den enkla vägen. Men ställ henne mot väggen och det visar sig att vad hon än försöker gömma sig bakom, vad hon än kallar sig, hur långt hon än flyr så är hon till slut det hon är.

ANGELUS: Now that's everything, huh? No weapons... No friends... No hope. Take all that away... and what's left?
BUFFY: Me.

GUARD: Who are you?
BUFFY: I'm Buffy. The Vampire Slayer. And you are...?

Allt detta innebär fortfarande inte att det är ett bra avsnitt. Men ändå.

[Lipton]

Lily är alltså
Anne i Angel? Det var ju ganska många personer och karaktärer här som kommer igen i Angel. Han som delar ut flygblad är väl samma skådespelare som spelar Doyles x nya fästman, och den här demonen med skin på huvudet som man möter nere i helvetet är ju samma sort som är med i Hero. Nazidemonen.
Den här okända kvinnan man får se stå i gatan med klänning, hon är ju med i Angels förtext.

[latarmig]

AtS
Det stämmer Lily är Anne, det är inte bara samma skådespelare utan också samma karaktär.

[Lipton]

Visst var det väl här som restaurangen hette Helens kitchen man tänker ju då helt osökt på Hells kitchen. (eller så blandar jag ihop det med något annat jag sett).

[JRT]

Visst var det väl här som restaurangen hette Helens kitchen

Ja.

[OhMySpike]

I can't stand this episode! Jag hatar det verkligen. Tycker att det är ett av de sämsta avsnittet i buffy. Det är verkligen en besvikelse efter det enormt bra avslutnings-avsnittet i säsong 2. Nej, det här avsnittet gillar jag inte alls.

[fripp21]

"Can I be 'Anne'?"

Jag tycker "Anne" var ett väldigt bra avsnitt. Tonen är annorlunda jämfört med säsong 2. Mer dramakänsla med comic releif, och mindre high-school komedi med dramainslag.

Bufys drömsekvens i början var bra men när man såg att hon inte hade sitt kors runt halsen blev det tydligt att det var ett falsarium.

Sen hinnar man precis bli upprörd över att Giles inte verkar bry sig att Buffy är borta, för att sedan se att han visst det är både orolig och aktivt letande.

Buffy tar sin tillföykt till Oakland! Jag tänkte direkt att det där är ju Oakland, sen far Giles dit men hittar henne inte... Blev han missledd?

Scenen med Giles och Joyce var en höjdpunkt.

Giles: Joyce, you mustn't blame yourself for her leaving.

Joyce:I don't... I blame you.

Jag ropade ut "I blame you" sekunden innan Joyce sa det. Och nej, jag var inte med och skrev manuset.

Scenen på the Bronze. Det såg ut som att Willow satt mycket bekvämt i soffan när hon tittade på bandet med tjejer med behag.

Spolier Serenity (the pilot)
Som Firefly-fan var det lustigt att se Agent Dobson i Buffy. Han kan väl aldrig vara snäll tänkte jag. Mycket riktigt. Det måste varit något av en spoiler för er när ni såg Serenity the pilot. Han var ju mycket i bakgrunden innan han till slut visade upp sitt rätta jag.

Spoliler Serenity (the Big Damn Movie)
Visst kände man igen det skärande vapnet Buffy hade i fajten mot demonerna? Tänk Rivers slutscen i Serenity.

Det var mycket symbolik i Buffys fajt mot demonerna. Buffy hamnar i helvet, eller en väldigt totalitär stat där ingen gör motstånd...

Ken: Humans don't fight back.

Som individualisternas frihetskämpe nummer 1 tillåter Buffy sig inte nedslås. Go girl.

Till slut må jag säga att Lily är en intressant karaktär. Vilken självutplåning. Bara leva genom andra på ett eller annat sätt. Hon är så otroligt sorglig.

Buffy: Lily... I think he's dead.

Lily: But... he takes care of me.

Är det en tjejgrej det där? Killar blir destruktiva på andra sätt...

Betyg: Bra episode med det fina betyget 7

PS, sorry för ett oinspirerat inlägg, ligger hemma sjuk...

[Nyx]

Till slut må jag säga att Lily är en intressant karaktär. Vilken självutplåning. Bara leva genom andra på ett eller annat sätt. Hon är så otroligt sorglig.

Buffy: Lily... I think he's dead.

Lily: But... he takes care of me.

Är det en tjejgrej det där? Killar blir destruktiva på andra sätt...

Du noterade väl att "Lily" är samma tjej som kallade sig "Chanterelle" i avsnitt 2x7 Lie to Me? Hon var med i vampyrkulten och ville själv bli en. Huvudsaken för henne verkar vara att komma bort ifrån sig själv och hitta en annan identitet som hon kan leva med.

Det är väldigt ovant och lite gulligt med någon på forumet som konstant jämför framåt i tiden, dvs till saker i Firefly och Serenity som kronologiskt sker långt senare än företeelserna i Buffy och Angel före s6/s3. Som en framtidsresenär som dyker ner på BF och ger sitt unika perspektiv! Keep it up!

PS, sorry för ett oinspirerat inlägg, ligger hemma sjuk...

Inte alls oinspirerat! Och krya på dig!

[fripp21]

Du noterade väl att "Lily" är samma tjej som kallade sig "Chanterelle" i avsnitt 2x7 Lie to Me? Hon var med i vampyrkulten och ville själv bli en. Huvudsaken för henne verkar vara att komma bort ifrån sig själv och hitta en annan identitet som hon kan leva med.

Oh ja, jag noterade. Men när hon var med i vampyrsekten var hon "bara" knäpp. Nu var det så outhärdligt sorgligt. Hon klamrade sig fast vid Rickie, som om hon visste att detta var hennes chans i livet. Det vore fasansfullt att själv hamna i en sådan sits, att behöva klamra. När hon frågar Buffy "Can I be 'Anne?", är det på ett sätt sorgligt, hon söker fortfarande efter en identitet, samtidigt som det kanske kan vara hoppfullt. Det kanske går denna gång...

Känner mig litet bättre nu, tack. Har just gjort en stor kopp latte, på starkt starkt kaffe, expresso ni vet. Ska ha ett party här i min ensamhet. Får se om det kommer någon död man på besök.

[Nyx]

Känner mig litet bättre nu, tack. Har just gjort en stor kopp latte, på starkt starkt kaffe, expresso ni vet. Ska ha ett party här i min ensamhet. Får se om det kommer någon död man på besök.

He.

Enjoy! Och ses i nästa tråd.

[fripp21]

latarmig: Enligt den senaste uppdateringen av min superlista (rangordning 1-144) så lade jag Anne på #117. Absolut inte sämst, men en bra bit ifrån något toppavsnitt också.

"1-144"-lista?!?

Impressive, most impressive.