Ett bra avsnitt. Nååågot sentimentalt, men det tycker jag faktiskt känns OK, det handlar ju ändå ett avslutande av Buffy och Angels relation som ju varit "ganska"... stark.
Hellhound-historien var väl lite larvig kanske, men jag kan väl tänka mig att den finns där för att lyfta för de som inte är så intresserade/engagerade i Buffy och Angels relation (antar att det finns sådana personer?!

). Dessutom ville de väl visa att Buffy trots nederlag fortfarande har sitt ansvar som slayer och inte kan släppa allting. Hon bryter ihop hemma hos Willow men måste kunna komma tillbaka fort igen, medan en "vanlig person" skulle kunna ligga kvar och gråta på sängen så länge hon ville.