3x08 Lovers Walk

[A bear]

Spoiler för extrema newbies till Buffy, Angel och Firefly/Serenity
Man, och då menar jag jag, har ju inte kunnat undgå att fatta att Joss kan ta livet av en och annan huvudperson i hans serier. I detta avsnitt flörtar de ordentligt med detta. Spike's miner och tecken bakom ryggen på Joyce. Kan det vara en föraning inför framtiden? Sen har vi stackars Cordelia som ramlade ner på en vass sak. När de visade en begravning trodde jag för en kort stund att Cordy hade dött. Smärta! Lyckligtvis var det inte så.

Spoiler av samma skäl, väldigt allmänt: Precis. Man kan aldrig vara helt säker - att de tog kål på Jenny var en smärre chock, inte minst för att det görs mitt i ett avsnitt, mitt i säsongen (eller OK, framemot slutsträckan, men ändå). Efter det törs man aldrig vara helt säker på att alla alltid klarar sig helskinnade, och även om de kanske gör det väldigt länge så törs man aldrig riktigt lita på att de inte plötsligt får... ett stycke armeringsjärn genom magen och blöder ihjäl. Eller blir våldtagna/ihjälbitna av en packad vampyr. När man väl en gång har dödat en huvudkaraktär oväntat törs publiken aldrig riktigt slappna av, och man kan (hypotetiskt) mjölka det väldigt länge utan att faktiskt behöva döda någon mer. Joss är en hal jäkel. Och ond, förstås.

Serenity/BDM (jo, jättespoiler): Påminner ju lite om det Joss sagt apropå Wash död: Att någon var tvungen att dö i början av fighten, så att publiken insåg att all bets var off (jävla svengelska) och att de mycket väl kunde gå Wild Bunch (eller Hamlet) on our asses och dö allihop.
Och apropå kommentarer - även om jag inte kommenterar varenda recension du skriver så läser jag dem med stor förväntan (och ibland förvåning), precis som jag tror att många andra här gör. Blir sjukt sugen på att se om hela serien själv...

[fripp21]

Tack för de vänliga orden A bear. Min nyfikenhet är enorm...

...så läser jag dem med stor förväntan (och ibland förvåning)

Förvåning? Om jag lyckas förvåna är det i och för sig extra intressant att höra dina/era ord. Snälla, exemplifiera. Pliiiis.

/H

PS. jag inser att det kan vara svårt att diskutera BtVS med en newbie som mig.

[Binchy]

Jag läser också med stor förväntan. Förvånad blir man ju då och då när någon sett något man missat själv, eller tolkar en sak på ett HEEELT annat sätt än en själv.

Spoiler för säkerhets skull - Joss' mission statement
Ja, Joss är ond. "The viewer in pain - good" är nog ytterligare ett motto han håller sig med. Det är väl ingen spoiler, såpass mycket framgår väl av alla pilots? Äh, vad fan, jag spoilermärker det för säkerhets skull.

Lite svårt kan det bli att diskutera Buffy med folk som sett ett par säsonger, man är ju inte alltid säker på exakt vilket avsnitt eller ibland ens vilken säsong någon specifik händelse inträffar, och man vill ju föralltivärlden inte spoila någon.

[A bear]

Tack för de vänliga orden A bear. Min nyfikenhet är enorm...

...så läser jag dem med stor förväntan (och ibland förvåning)

Förvåning? Om jag lyckas förvåna är det i och för sig extra intressant att höra dina/era ord. Snälla, exemplifiera. Pliiiis.

Tja, du gav bara en nia till "Becoming"... Nä, men det är väl mest det att alla hittar olika saker att gilla i BtVS. Första gången jag såg serien var jag inte alls så förtjust i Cordelia som du verkar vara, exvis. (Något som ändrade sig med omtitt, dock.)

[carre]

åh, jag älskade cordy från första början. hon är så klassiskt oklassiskt klassisk. ja, jag kan inte förklara det där.

[mmmf]

Spike! Det här var ju alldeles, alldeles lysande! Spike i högform, hela vägen in. Och om jag får obehag av Faith/Angel-scener så går jag ner på knä och dyrkar Spike/Joyce-scener. Äh, vem försöker jag lura? Spike är bra tillsammans med alla karaktärer.

Men nog med hyllningar. Jag vet inte om jag är ensam om det, men jag har alltid varit lite förtjust i Willow/Xander-flingen. De är så söta ihop. Och vem känner inte igen sig i situationen där en gammal vän plötsligt uppväcker helt nya känslor?

Jag är ingen stor vän av Cordelia. Och, trots att jag ju innerst inne vet att hon klarar sig, så ilade det lite skönt (tingly!) vid begravningsscenen innan jag fann mig. Cordy är en av få karaktärer om inte gör något för mig. Jag ler fånigt när Willow ler fånigt då Xander pillar med fjädern (hon är så söt! ) men när Cordys tårar rinner, sårad, förskjuten, bedragen, då känner jag inget. Men man kan inte älska dem alla, antar jag.

Så tyskan har inget ord för fluffig? Detta är ju oerhört. Tänk vad man lär sig av Buffyforum!

I ett i övrigt nästan perfekt avsnitt så måste jag passa på att beklaga mig lite. Gick det inte lite väl fort för Angel att återtransformeras från ett naket dreglande vilddjur till en Sartreläsande djuping? Vilket påminner mig - jag köpte ju Äcklet på bokrean. Den är nu framflyttad på listan. Jag tar itu med den så fort jag plöjt igenom mina Sedaris, sanna mina ord.

Jag bjuder en nia. Efter Passion och Becoming förmodligen det bästa avsnittet hittills. Och nu är det snart dags för The Zeppo! O, my heart, be still!

[A bear]

Sådärja. Där river vi upp alltihop igen.

Bästa replik: JAMES MARSTERS!

SPIKE: She wouldn't even kill me. She just left. She didn't even care enough to cut off my head or set me on fire. I mean, is that too much to ask? You know? Some little sign that she cared?

Bästa popkulturreferens: Simpsonsreferenser tycker vi om.

WILLOW: 740? Verbal?! I'm-I'm... pathetic! Illiterate! I'm Cletus, the slack-jawed yokel!

Detalj jag inte lade märke till första gången jag såg det: Återknytningen från Spikes "I may be love's bitch" till doktorn "Love becomes your master and you're just its dog" i "Beauty And The Beast". Dessutom: snygg kontinuitet att Angels altandörrar fortfarande är trasiga sedan Buffy och Faiths fight.

Hej Joss Whedon: INGEN kan ha lycklig kärlek på the Hellmouth. Ge Joss en chans att slita hjärtat ur sina tittare och han gör det. Under hela början av avsnittet brer han på tjockt hur lyckliga Cordelia och Oz är, och hur ovetande de är - bilder i skåpet, PEZ - och vi VET att det måste spricka snart, och det gör det. Finten med begravningen är typisk svart Josshumor. Och naturligtvis då det där lilla ögonblicket när vi sliter sönder den sorgliga stämningen med lite punk på slutet.

Awww: Spike som bryter ihop när han försöker hota Willow till livet. "There there."

Höh? Varför slösar Spike sprit på handen? Vampyrer behöver väl knappast desinficera brännsår?

Wow, detta är en bra serie: SPIKE! Vi får se en sida av Spike som antytts tidigare, men som här får blomma ut helt: den patetiske losern. Visst, han är ett monster - scenen där han hotar att döda och/eller våldta Willow är verkligen smått otäck - men samtidigt är han också en varelse som styrs helt av sina känslor, och han är helt krossad. Och hans scener är faktiskt så rörande (Joyce!) att man nästan glömmer att han är en själlös massmördande demon. Det blir också en utmärkt spegling av resten av gänget, där allas förhållanden - Buffy och Angel, Xander och Cordelia, Xander och Willow, Willow och Oz - huggs i bitar. Om de bara hade fått tag på Sex Pistols version av "My Way" hade avsnittet nästan varit perfekt.

[gollum]

Det här blev en märklig upplevelse...

Spike är tillbaka, härligt berusad och galen av längtan efter Drusilla. Han balanserar farligt nära att bli löjlig vid vissa tillfällen, men lyckas hålla sig på rätt sida tycker jag.

Jag gillar också att man verkligen låter tiden gå i serien. Det finns tyfliga referenser att alla blir äldre, inte bara att man harvar runt i ett Sunnydale där tiden kanske inte står still, men där man i alla fall inte gör någon affär av att den går. Nu går ungdomarna sista året och det föranleder helt andra bekymmer att brottas med. Nice.

"Avslutet" av Xander/Willow-kapitlet är också väldigt väl tajmat. Det hade inte hållit att dra ut på hemligheten i det speciellt mycket längre. Sådana manusgrepp lyfter jag på hatten för, det visar på respekt för åskådarens intelligens. Och jajjemensan, jag blev grundlurad av begravningen. "Dra åt helvete!" sa jag högt i vardagsrummet.

Det som gör avsnittet till en märklig upplevelse för mig är att med tanke på temat om obesvarad kärlek, felaktigt besvarad kärlek, omöjlig kärlek är det faktum att dotterns flera månader gamla förhållande med pojkvännen knakat i fogarna och troligen spruckit. Hon ville trösta sig med många avsnitt på en kväll och så får hon detta... Tror inte att jag i något avsnitt tidigare kunnat göra så tydliga kopplingar mellan vad som händer i Sunnydale med vad som händer i det verkliga tonårslivet. Synnerligen intressant...

[AKS]

Ja, vad kan man säga? Ett nästan-topp 10 för Buffy (strax utanför nånstans) och det gör mig inte besviken vid femtioelfte omtitten. Men det finns en del otajta saker. Eller en otajt sak. Fightscenen med ett tiotal vampyrer som är ute efter Spike. Har alltid tyckt att den känns instoppad bara så där och inte betyder nåt. Dessutom är den lång, så nej... den hade jag gärna varit utan.

Resan under detta avsnitt har många nämnt tidigare. Alla har förlorat hoppet, alla utom... Spike. Han ska bara tortera sin jänta så att hon gillar honom igen. Alla andra dock: öken då det gäller kärlekslivet.

Tänk om Faith fått dyka på Spike här!! Jag tror att det slagit gnistor om den scenen/de scenerna, men hon hör väl egentligen inte hemma i detta avsnitt.

Kärlek till Joyce/Spike-scenen. Alltså, då det kommer till kritan hade Spike blivit grillad av The Judge där i mitten av S2. Han känner ju hela känsloregistret nästan mer än någon annan i Buffyverse. Det borde väl tyda på viss mänsklighet? Jag menar, om att läsa böcker gör att man har mänsklighet i sig, vad är då detta? Och det går ju inte att dra in självisk/osjälvisk kärlek för att vara självisk är ju också en väldigt mänsklig egenskap.

Hm, känns som att jag glömt en massa saker jag ville säga om detta avsnitt, men det får väl räcka med detta då.

[JRT]

Noterat; klippet utav Spike som kör ner Sunnydaleskylten är samma som visades i School Hard.

[Echolls]

Jag älskar det här avsnittet! Så underhållande, så många klassiska citat.

Spike äger det ju såklart. "Oh... My head. I think I'm sobering up. It's horrible. Oh, God. I wish I was dead." Han är underbar när han går från sorg ("Why did you do it, baby? Why did you leave me? We were happy here.") till ilska ("YOU... STUPID... WORTHLESS... BITCH!"). Jag tycker om alla hans scener, men den bästa är nog den med Joyce. Älskar när Angel dyker upp. Men sen är han ju grymt bra när han håller sitt lilla tal om kärlek för Buffy och Angel. Gillar när de tre tvingas samarbeta också.

Cordy/Xander och Willow/Oz är ju så söta i början av avsnittet, med bilderna i Cordys skåp och Oz present till Willow. Varför var Xander och Willow tvungna att förstöra allt? Så onödigt.

Av någon anledning så tycker jag att det är fruktansvärt roligt när Xander säger "Are you nuts, or have you forgotten that I tend to have bad luck with these sorts of spells?"

Buffy/Angel på slutet. Kan inte hjälpa att bli tårögd när hon säger "Tell me that you don't love me."

Favorticitat:

Spike: You're not friends. You'll never be friends. You'll be in love till it kills you both. You'll fight, and you'll shag, and you'll hate each other till it makes you quiver, but you'll never be friends. Love isn't brains, children, it's blood... blood screaming inside you to work its will. I may be love's bitch, but at least I'm man enough to admit it.

Betyg: 9

[AKS]

Jepp, detta avsnitt är riktigt, riktigt starkt. Topp 20 för mig.

[Binchy]

Äsch, Echolls genomtittning får mig att vilja göra en ny omtitt av hela serien. Fast, jag har ju massa tid till mitt förfogande, so what of it?
Det lär dock inte se bra ut om jag i nästa uppdatering till arbetsförmedlingen skulle säga "den här månaden har jag ägnat åt att se om Buffy the Vampire Slayer och Angel för sjuttioelfte gången"...

[wyndham]

Inte förrän ikväll har jag lagt märke till den groteskt fula topless-figuren inne i magihandeln. Glad att Giles städade undan den. Eller hade den blivit såld?

[gaspode]

http://imgur.com/a/ceP0Q

[Spuffy]

Ojojoj. Så fenomenalt bra. Dels massor av hysteriskt roliga stunder. Spikes kommer tillbaka till Sunnydale, aspackad. Samtalen mellan Spike och Joyce. Spike överlag... Och sen allt det förskräckligt sorgliga. Häx-pez. Cordy har foton av Xander i skåpet. Och Cordy-är-död-bluffen... Min kompis blev alldeles förstörd "men... men... nej... NEJ! så kan de ju inte göra... nej..." - PRECIS som jag också kände första gången jag såg detta avsnitt. Urk. Allt är trasigt nu. Förutom för Spike, som bara ska tortera Dru lite så blir nog allt bra.