3x13 The Zeppo

[Koala]

Detta avsnitt är så sjukt bra. Att flippa bihandling och huvudhandling sådär. Ouuuuf, så tungt. En självklar 10a.

[Angelus]

jah vad skall man säga...xander storspelar! 10 points

[latarmig]

Är det någon annan som tycker Xander är lik skådespelaren Richard Kind (Paul Lassiter i Spin City)? Första gången jag kom att tänka på det var när jag såg det här avsnittet och scenen där Xander första gången konfronterar Jack på skolan. Nicholas Brendons läppar och ögon är så lika Richard Kinds dito att jag nästan var säker på att de var far och son. Så är det tydligen inte (Kind har bara ett barn medan Brendon är tvilling).

[Wyclef]

Mycket bra avsnitt där Xander verkligen får visa vad han går för. Enda negativa var att Buffy nämnde att det här skulle bli bland hennes största utmaningar någonsin och så vet man knappt vad som händer under hennes kamp.

[Tompa]

Eller kommentaren till Giles om att det var det modigaste hon någonsin sett någon göra och han svarar att det antagligen var det dummaste också, allt för att jävlas med fansen;)

För mig är Xander en hybrid av Ash från Evil Dead och Chandler Bing

[Binchy]

Riktigt bra avsnitt. Underhållande med Xander som centralfigur. Kul twist när allt det andra sker i bakgrunden. Monstret i Hellmouth såg ganska B-igt ut så det var rätt bra att man slapp se det mer. Kul när Xander råkade slå huvudet av en i the dead gang. Väldigt kul när Faith slänger ut honom med orden "That was great, I need to shower."

Xander: "Dumb guy, little bomb, how hard can it be?"

[latarmig]

Mästerligt på många sätt. Två separata historier varav den traditionellt viktiga (apokalypsen) får spela andrafiolen. Det är ett så snyggt drag att jag fortfarande drar efter andan varje gång jag tänker på det. De två historierna är dessutom så oerhört skickligt sammanvävda, de går in och ur varandra så finurligt. Till exempel:

Oz: It seems like you’re over-thinking it. I mean, you
got some identity issues. It’s not...
Cut to the library that evening. Giles walks out of the
cage past Buffy.
Giles: The end of the world?

och ett till

Giles: There’s something... different about
this... menace, something in the air... The stench of
death.
Xander: Yeah, I think it’s Bob.

Så underbart roligt. Att Xander är huvudperson gör det hela till en garanterad hit. Man kan hela tiden känna hans ångest och hans sätt att hantera situationerna känns 100% Xander, och dessutom lika många procent allmänmänskliga. Förresten är det inte bara hans ångest som känns äkta. Kommentaren när han försöker fundera ut vad han ska göra nu när det finns döingar med bomber ute på gatorna är lysande:

Xander: I can’t believe I had sex.
Okay, bombs. Already-dead guys with bombs

Det är så klockrent. Hur ska man kunna koncentrera sig på någonting annat när man just haft sex för första gången? Jag tror de flesta känner igen sig.

Tyvärr finns det en allvarlig miss med avsnittet: Xander har aldrig varit en Zeppo. Han har tvärtom alltid varit en självklar del av gänget - superkrafter eller inte. Den utvecklingen är inte förberedd. Det är inte heller så att jag önskar att de förberett hans Zeppo-existens bättre (vilket hade varit lätt gjort, några förmaningar om att han ska ta det lugnt i de två-tre tidigare avsnitten hade räckt). Men jag vill inte att han ska vara Zeppo. Han passar mycket bättre i sin tidigare roll. Trots det så är det här avsnittet fantastiskt bra.

Resten av serien.
Ett avsnitt som Zeppo är dock tillräckligt för min del, och det var skönt att inte det blev bilden av honom i fortsättningen. Ibland talas det om Xander som att han är en Zeppo i de kommande säsongerna, men själv har jag svårt att se honom som en sådan. Då är det i och för sig ännu mer uppenbart att han är den ende som inte har några krafter, speciella kunskaper, eller någonting annat som inte vanliga människor har. Men trots det är han även då en värdefull del av gänget, fast det blir allt svårare att upprätthålla den bilden i sista säsongen när i stort sett ingen han träffar är vanlig människa.

[VelocityBoy]

Tyvärr finns det en allvarlig miss med avsnittet: Xander har aldrig varit en Zeppo. Han har tvärtom alltid varit en självklar del av gänget - superkrafter eller inte. Den utvecklingen är inte förberedd.

Han har alltid varit en del av gänget, det tror jag ingen bestrider, däremot har han inte haft någon given roll i gänget jag menar han slåss inte speciellt bra och han forskar inte speciellt bra... istället blir han en liten allt-i-allo som gör det han klarar av (vilket inte är mer än vad man kan förvänta sig av honom).

[caffeineaddict]

istället blir han en liten allt-i-allo som gör det han klarar av (vilket inte är mer än vad man kan förvänta sig av honom).

Det kan jag inte hålla med om. Jag tycker det är precis det han visar här och även senare (spoiler, avsnittsnamn):(t.ex. GD2, WtWTA, Primeval),att han klarar av betydligt mer än vad de andra förväntar sig av honom.

[VelocityBoy]

Det kan jag inte hålla med om. Jag tycker det är precis det han visar här och även senare (spoiler, avsnittsnamn):(t.ex. GD2, WtWTA, Primeval),att han klarar av betydligt mer än vad de andra förväntar sig av honom.

Det har jag iofs inte bestridit, han gör fantastiska saker men avsnittet arbetar utifrån hans roll inom gänget, ibland så gör den mest normala personen de mest hjältemodiga dåden men det förändrar inte hans roll i gänget enligt mig.

[latarmig]

Jag tycker synd om Xander. Avsnittet börjar med att han inte klarar sig i striden med demonerna, vilket däremot Willow gör. Så har det aldrig varit förut. Sedan visar Buffy och Faith sin oro för att han ska fara illa och Giles ber honom ta det lugnt och hålla sig i bakgrunden. Så brukar det heller inte vara. Varför just han? Giles är ju den som brukar åka på stryk, och Willow är knappast en baddare när det gäller att döda onda varelser. Att Cordelia är elak mot honom är vi vana vid, men hennes kommentarer lite senare om honom som Zeppo är nya.

Redan inledningsscenen fick mig första gången jag såg det här att undra vad som hänt med Xander eftersom han plötsligt var så ömtålig. Enligt min mening får han en ny roll i det här avsnittet.

Nu älskar jag avsnittet ändå (och Xander som Zeppo behövs för att historien ska fungera) så jag bryr mig inte så mycket, men det är ändå lite irriterande när serien inte är helt stringent.

[Yog-Sothoth]

stringent

Ahh, härliga ord...

[xAMNESIAx]

Jag är lite delad gällande "The Zeppo". Jag gillar idén om ett avsnitt sett ur Xanders perspektiv, ett avsnitt som verkligen framhäver Xanders roll i gruppen, och hur han i slutet besegrar sina innre demoner och accepterar sitt öde. Men det finns flera saker som jag stör mig på. Först så borde det inte vara så mycket på spel, världens undergång känns för viktigt att missa. Visst, vi har sett det förut men det är principen, det känns som att dom tar det för lätt.
Avsnittet hade fungerat precis lika bra om det vore en mindra farlig demon som hotat Sunnydale, och inte Armageddon #3.

Hela avsnittet kännes MYCKET stressat, och delvis dåligt klippt. Mycket information framförs på lite tid. Inom loppet av 5 minuter så hinner Xander fly från det odöda gänget, rädda Faith och bli förförd av henne. Känns temligen orealistiskt, tom för ett Buffy avsnitt.
Zombie gänget var inte speciellt intressant, jag hade fått för mig att återuppliva de döda var betydligt svårare...

Nu låter jag jävligt negativ, men det stör mig bara att jorden undergång behandlas som en secondhand story i ett filler avsnitt. Ironiskt nog så är Xander den den enda sak som är riktigt bra i detta avsnitt. Det är bara synd att sakerna runt om kring honom drar ner betyget. Xander äger, inte The Zeppo.

5/10.

[Pazuzu]

Nu låter jag jävligt negativ, men det stör mig bara att jorden undergång behandlas som en secondhand story i ett filler avsnitt.

Men det är väl det som är meningen, att jordens undergång skulle komma i andrahand, och att man skulle få se allt ur Xanders synvinkel?

[latarmig]

Pazuzu. Precis, det är det som är hela grejen. Vi får följa Zeppon samtidigt som alla andra kämpar för att rädda världen från undergång. Det är en genialisk idé. Att tempot i avsnittet just på grund av det blir osannolikt högt är bara ett plus. Högt tempo är inte alltid bra, men här funkar det.

De dubbla historierna pekar också på en annan väsentlig sak: Det onda man kämpar mot i Sunnydale kommer inte en gång i taget, och allt ont har inte samma källa. Att döingarna är fullständigt ovetande om att världen håller på att gå under, ser jag som ytterligare ett plus. De är enbart intresserade av sina egna planer.

[sharatec]

Men det är väl det som är meningen, att jordens undergång skulle komma i andrahand, och att man skulle få se allt ur Xanders synvinkel?

Mycket möjligt att det är meningen, men det gör inte per automatik att det är bra. Vet att få håller med mig, men jag tycker att avsnittet är ganska dåligt även om man mycket väl förstår hur de har tänkt sig det hela; min kritik är ändå densamma som xAMNESIAx framförde (och som jag tror att jag själv tagit upp tidigare i tråden).

Jag vill inte vara paranoid, och jag försöker verkligen inte vara otrevlig eller verka stött (det är jag inte - nå, inte mycket), men det känns väl ofta som att folk upplever att de som inte gillar avsnittet inte har förstått det. Så kan det vara, men inte alltid.

[latarmig]

det känns väl ofta som att folk upplever att de som inte gillar avsnittet inte har förstått det. Så kan det vara, men inte alltid.

Det är nog rätt sällan det är någon som inte förstått ett avsnitt. De flesta av oss missar nog vad som menas med någon detalj ibland, men knappst poängen med ett avsnitt. Däremot slåss man för sina avsnitt. Har man precis sett ett av sina favvo-avsnitt, så kommer det att synas när man skriver om det här. Det är engagemang och jag ser det som något bra. Nu ligger i och för sig inte det här avsnittet så högt upp för min del, men klankar någon på en av mina favoriter så protesterar jag. ;-))

Säsong 6.
Gu' nåde den som skriver ner "Normal Again" (6x17). ;-D

[Gordo]

Första gången jag såg detta avsnitt tyckte jag inte om det alls. För mig var det ett rycka-på-axlarna avsnitt som jag bara såg en gång och inte tänkte mer på. Men nu har jag sett om det några gånger och det blir bättre och bättre men jag prisar det ändå inte som fantastikt eller genialiskt. Det är en briljant idé att låta stora händelser stå i bakgrunden och framhäva något mindre men jag tycker inte det fungerar fullt ut. och anledningen för mig är...

Tyvärr finns det en allvarlig miss med avsnittet: Xander har aldrig varit en Zeppo. Han har tvärtom alltid varit en självklar del av gänget - superkrafter eller inte.

Huvudet på spiken Jag tycker att det är ett för stort hopp mellan den bild som getts tidigare och som jag har av Xander och den bild som målas upp i detta avsnitt.

[A bear]

Tyvärr finns det en allvarlig miss med avsnittet: Xander har aldrig varit en Zeppo. Han har tvärtom alltid varit en självklar del av gänget - superkrafter eller inte.

Huvudet på spiken Jag tycker att det är ett för stort hopp mellan den bild som getts tidigare och som jag har av Xander och den bild som målas upp i detta avsnitt.

Jo, men samtidigt är ju avsnittet hela tiden ur Xanders synpunkt. Även om han ur VÅR - och de andra scoobies - synvinkel inte är en Zeppo är det knappast något snack om att han själv ibland ser sig som det (spoiler s4)
en stor del av s4 går ju ut på det, se "Fear Itself" och "Yoko factor" t ex
Avsnittet handlar ju lika mycket om hur Xander ser sig själv som hur hans roll faktiskt är. Han har, vilket är fullt begripligt, lite av ett komplex gentemot alla sina superhjältevänner, och det här är hans värsta mardröm: världen går under och han kan inte bidra med någonting eftersom han bara är en människa. Det här med subtext och alltihop; Cordelias repliker är Xanders dåliga självförtroende. Men till slut är det ändå han som räddar dem allesammans, utan superkrafter eller magi; det gör han mer än en gång i serien.

För övrigt älskar jag upplägget på hela avsnittet. Överhuvudtaget älskar jag berättelser som inte bara dras från A till Ö i logisk ordning. Att låta en apokalyps skymta förbi i bakgrunden så där, som om det vore bara ytterligare en dag på kontoret, är helt briljant.

Dessutom: zombies? Fun!

[Tooms]

Riktigt bra avsnitt faktiskt, ett av de bästa hittills. Himla synd bara att man satte bakgrundsmusik på de icke-Xandercentrerade scenerna, t ex den gråtmilda scenen mellan Buffy och Angel. Många av poängerna med att se händelserna på distans och från ett annat perspektiv gick ju förlorade där Trist på ett annars så höjdarbra avsnitt.

Följande ...

Tyvärr finns det en allvarlig miss med avsnittet: Xander har aldrig varit en Zeppo. Han har tvärtom alltid varit en självklar del av gänget - superkrafter eller inte.

... håller jag f.ö. med om.

Hur kommer det sig att Willows pojkvän förvandlas till en varulv titt som tätt?

Betyg: 8/10

[ttias]

Stringens, apokalyps för stort, konsekvens, blah blah.

Är det inte rätt uppenbart att buffy & angels lilla scen, apokalypsen etc i stort sätt är överdrivna parodier på serien i övrigt som både bidrar till humor och en bra kontrast.

[Tooms]

Exakt, vilket - som jag poängterade, tyvärr nästan underminerades av musikpåläggningen.

Edit: Det är f.ö. ytterst trevligt med tv-serier som kan och vågar leka med sin form. Buffy är tillsammans med Arkiv X tydliga exempel på det

[ttias]

Exakt, vilket - som jag poängterade, tyvärr nästan underminerades av musikpåläggningen.

Edit: Det är f.ö. ytterst trevligt med tv-serier som kan och vågar leka med sin form. Buffy är tillsammans med Arkiv X tydliga exempel på det

Måste missat det

Nu kommer jag inte ihåg när x-files lekte med sin form (det var så himlans länge sen jag såg det), men du har så rätt.

[Yog-Sothoth]

Exakt, vilket - som jag poängterade, tyvärr nästan underminerades av musikpåläggningen.

Edit: Det är f.ö. ytterst trevligt med tv-serier som kan och vågar leka med sin form. Buffy är tillsammans med Arkiv X tydliga exempel på det

Måste missat det

Nu kommer jag inte ihåg när x-files lekte med sin form (det var så himlans länge sen jag såg det), men du har så rätt.

Det jag tänker på är det fruktansvärda X-files-avsnittet som är filmat som en dokumentär.

[gaspode]

Det jag tänker på är det fruktansvärda X-files-avsnittet som är filmat som en dokumentär.

OT nu, men det var nån Cops-variant eller? Vet inte om jag sett det eller bara hört talas om det. Annars leker väl avsnittet Jose Chung's "From outer space" också med seriens form, och det avsnittet gillade jag verkligen

OnTopic:
Var det inte så att det var ett annat soundtrack för icke-zeppo-scenerna?
Har för mig att det var så, men kommer inte ihåg hur det fungerade.

[Tooms]

Det var ju bland annat det sedvanliga smör-soundtracket (B&A-themet) som breddes på

--

Angående X-files: Jodå, särskilt Darin Morgan (ligger bakom mästerverken "Jose Chung's 'From Outer Space'","Clyde Bruckman's Final Respone" och "Humbug", som ingen rakryggad tv-guru får ha missat) vände, tänjde och vred på seriens stil, berättartraditioner och huvudfigurer

Chris Carter himself skrev och regisserade ett annat gränsöverskridande avsnitt, nämligen serietidningsinspirerade "The Post-Modern Prometheus" (säsong 5), om ett modernt Frankensteins monster som älskar Cher och lever i en svartvit omgivning. Ett avsnitt som faktiskt uppmärksammades av Emmyjuryn - av alla människor! Jag vill se avsnittet igen, åratal sen sist känns det som, det är så fint rörande.

"X-Cops" (säsong 7) har jag tyvärr inte sett, men av recensionerna att döma har jag inte missat nåt heller.

[dansdansdans]

lysande avsnittsvinkling!!

bästa avsnittet med xander. som jag annars har lite svårt för. tills en viss annan karaktär dyker upp som är ännu värre kiligare! jaja..
men vinkligen och soundtracket och allt det där. lysande!

[OhMySpike]

Allt jag kan säga är: Äntligen får Xander visa vad han går för! (Tyvärr får ju inte de andra reda på det men ändå)

[Bender]

Jäklar va kul att få följa Xander som huvudperson, tycker det funkar jättebra att det stora problemet är i bakgrunden. Riktigt roligt att han fick till det med Faith! En 8:a får det bli!

[fripp21]

Very up

Äntligen har jag nu sett det så ofta nämnda avsnittet "The Zeppo".

Gängets största fajt än så länge utan konkurrens, och vi får knappt se den! Det var ett djärvt grepp som lyckades till fullo. Verkligen imponerande. Tänk på att Angel blir avsvimmad (eller död), Buffy har armen i sling, Giles helt mörbultad och riven. Willow likaså. Joss skojjar med oss.

Jag har varit ond på Xander länge, men här smälter även ett hårt hjärta lite. Avsnittet tar en lustig vändning när han får ihop det med den fula ankungen, Faith. Det var inte så lite överraskande. Dialogen är suverän här:

Faith: (smiles sexily) You up for it?

Xander: (nods) Oh, I'm up.

Xander: I'm suddenly *very* up. It's just, um... (grins sheepishly)
I've never been up with people before.

Faith: Just relax... And take your pants off.

Xander: Those two concepts are antithetical.

Xanders stand-off mot Jack var stark. Xander var Groucho inte Zeppo.

Men den scenen som dröjer sig kvar är ändå slutscenen när han går förbi Cordelia. Han har uppnått "cool" till slut, även om han kanske inte ens fattat det själv. Nu är det nog dags för Xander och Cordelia igen?


Willow hade en härlig replik om marshmallows, och jag skrattade högt åt "Lois and Clark"-referenserna, dvs the Jimmy Olsen joke.

Xanders nya bil, eller penismetafor, var helfestlig, speciellt när han stack in foten i ratten när han skulle åka iväg med den biltokiga blondinen.

The Zeppo var i det hela ett skoj avsnitt, just när det behövdes en uppiggning.

Betyg: Xanders mod och hjärta, plus det häftiga upplägget ger en mycket hedrande 8:a