Film 3: Film Goes To Monte Carlo

[HeY]

Terminator 2. Tummen. Lavan. Gråt.
Men den kanske du redan sett.

I have indeed. Men det är en film man aldrig kan se för många gånger

[wyndham]

Scener ur ett äktenskap är svensk, men försöker du hitta den på nätet kan den nog ibland benämnas Scenes From a Marriage.

lär väl vara den nerklippta filmversionen isåfall. tv-serien är ju dubbelt så lång. och självklart dubbelt så bra.

nå, egentligen har jag inte sett Scener sen jag snappade upp lite då och då som parvel, så jag vet inte vad som är bäst. men att klippa bort över två timmar låter inte helt rätt.

[caffeineaddict]

Jag har faktiskt bara sett den kortare klippningen och bara den var alldeles fantastisk. Väntar mig att den längre klippningen (den dagen det blir av att köpa Criterion-släppet) kommer spränga min själ i bitar. Precis så var det iaf med Fanny och Alexander.

[Matt]

21 Gram, Lilja 4-ever eller Ett hus av sand och dimma. Tre förslag på filmer som har fått mig att sitta i tomhet.

Sant.
21 gram slog mig till marken.
De andra två är också jättestarka.

[wyndham]

Jag slår väl ett slag för Requiem for a Dream. Var ung och oförstörd när jag såg den för första gången, vilket gjorde den till min dittills starkaste filmupplevelse.

Dogville väger också tungt. Det är väl dom två jag håller högst av 00-talets draman. Timmarna kan få ett hedersomnämnande.

Brukar dock oftare beröras av drama-komedier, eller andra mer genreöverskridande filmer (och tv-serier).

[caffeineaddict]

Håller med om hela bunten som Tob och wyndham nämner, främst Requiem och Dogville dock.

Ooh, och Breaking the Waves! Förfan! Kanske mer än någon av de andra jag nämnt.

EDIT: In the Bedroom också.

[wyndham]

Vidare rapportering från Umeå Filmfestival.

The Sperm
Tillhörde du dom som tyckte om "Dude Where's My Car?", men kände att den var lite för pretantiös och artsyfartsy? Isåfall är Asujaak ("The Sperm") filmen för dig.

Vi befinner oss fortfarande i Thailand, där vi möter en tonåring med rockstjärnedrömmar, men som mest av allt drömmer om landets hetaste filmstjärna. Efter en dröm för mycket rinner säden ner i kloakerna, där den utsätts för strålning och muteras.

Mycket rolig i sisådär en kvart. Sen får man följa en oändlig kamp mot spermamonster i olika former, och det blir inte så jättekul. En tvåa kan den få, för ett par skratt och de kulturella lärdomar den delade med sig av.

[adolvsson]

spermamonster

Jag är ledsen, men jag måste se den. Måste. Ain't no turnin' back from this, yo.

[LauraP]

Håller med om hela bunten som Tob och wyndham nämner, främst Requiem och Dogville dock.

Ooh, och Breaking the Waves! Förfan! Kanske mer än någon av de andra jag nämnt.

EDIT: In the Bedroom också.

Requiem, Dogville och In the bedroom- ja!

krigarens själ också... kanske. Det var nu så längesen jag såg det att jag bara minns att jag tyckte jättemycket om den

[poser]

På fredag vill jag ha en film att titta på! En stark film, riktigt emotionell och träffande. Jag vill se något som känns riktigt djupt och starkt helt enkelt. Jag kan inte komma på att jag har sett något som verkligen träffat mig ordentligt sedan "The Body", speciellt inte filmvis

Jag såg en sån film för bara några dagar sen! Som träffade åtminstone mig på det sättet och fick mig att reflektera över att det var längesen en film gjorde det. Ny film med Adam Sandler och Don Cheadle, Reign Over Me. Starkt tema om hur djup sorg kan drabba och förändra en människa.

I approve of this message. Vi var och såg den lite impulsivt på bio trots Sofias hat för Adam Sandler. Vi tyckte båda att den var väldigt bra och jag kan varmt rekommendera den.

[A bear]

In The Bedroom.

Kalle tjatade på mig att jag skulle se den här. Jag vet inte vad jag gjort Kalle för att han ska hata mig så. Nu ligger mitt hjärta i små bitar på govet och jag måste krypa runt och plocka upp dem. Fy fan vilken deprimerande film. Fy fan vilken bra film.

[adolvsson]

Requiem, Dogville och In the bedroom- ja!

krigarens själ också... kanske. Det var nu så längesen jag såg det att jag bara minns att jag tyckte jättemycket om den

Jag skriver under på alla, kanske speciellt Reqiem for a Dream för jag tror ingen film fått mig må så dåligt rent fysiskt (och det är alltså en bra sak, det var en fantasisk, fascinerande och helt ny känsla för mig), och utom In the Bedroom för den har jag inte sett ännu. Trots att den funnits på min radar sen det årets oscarsgala. Dumt. Björnens inlägg får ju mig inse att det verkligen är dags att göra nåt åt saken nu.

[noike]

Aliens Director's Cut, som jag antagligen borde sett för länge sedan. Man kan, om man vill vara otrevlig och nästan få mig att gråta, påstå att jag borde sett om filmen oavsett version någon gång under de senaste fem åren (1). Detta innebär att jag har inte perfekt minne av vad som var nytt här och vad som var från den gamla, men nog kändes den mer... mer helt enkelt. Speciellt emotionellt.

Mac McDonald var med för lite, men det tycker jag alltid när jag ser honom.

Vet i fan vilken av de tre Alienfilmerna som är bäst, de är så olika att det inte går jämföra ordentligt. Aliens tror jag fungerar bäst som film och historiemässigt, medan Alien är bäst på att hantera monstret och Alien^3 får mig att tänka en massa trots dess ibland uppenbara icke-manus. Men just nu ligger tvåan och trean före första filmen, det hör inte till vanligheterna. (spoiler Alien 3 och Angel s2) Det slog mig just nu att en hel del av Alien3 faktiskt kan summeras med vad Angel lär sig i Epiphany: "if nothing we do matters, then all that matters is what we do." Fincher verkar ju vara en små-broody typ också så...

2009 kommer ny rymdfilm av Cameron med Weaver och CCH Pounder. Jag väntar. Otåligt. POUNDER!

(1) Dålig bild på VHS och streck och annat sattyg! Jag vet, ingen ursäkt, men det är en förklaring.

[MissKittyFantastico]

I mitt projekt Whedon-skådisar har jag nu kommit till en dubbel Whedonverse feature, The Dive From Clausen´s Pier.

Starring Michelle Trachtenberg and Sean Maher. En sån där Lifetime-film, så det var lite smörigt. Väldigt smörigt faktiskt. Michelle spelar Carrie som är på väg att dumpa sin pojkvän då han blir förlamad i en olycka. Filmen består mest av att Carrie går runt och tittar med stora ledsna ögon och har dåligt samvete tills karaktären Kilroy (Maher) dyker upp, då kan man lägga till mer dåligt samvete och inzoomningar på ömma kyssar. Kilroy ska vara en svår pårson, lite dark and brooding liksom, men tyvärr är Maher faktist inte jättetrovärdig i rollen. Det är svårt att förstå sig på karaktärerna överhuvudtaget. Carrie och hennes kompisgäng ska befinna sig i livet någonstans ett par år efter high scool, men det känns som om de är mycket mycket yngre.

Sean Maher är ju snygg som vanligt och det är väl den enda stora behållningen av filmen. Kunde lika gärna stängt av ljudet och bara haft datorn på som bildspel i bakgrunden.

1/5 för filmen.

[noike]

En sån där Lifetime-film, så det var lite smörigt.

Emilie, Emilie, Emilie. Du tittar på en Lifetimefilm, nykter och ensam. Jag vet inte var jag ska börja för att förklara hur fel det är, men jag tycker synd om dig.

[Tam]

På fredag vill jag ha en film att titta på! En stark film, riktigt emotionell och träffande. Jag vill se något som känns riktigt djupt och starkt helt enkelt. Jag kan inte komma på att jag har sett något som verkligen träffat mig ordentligt sedan "The Body", speciellt inte filmvis, men det är vad jag skulle vilja se efter en lång period av skräck- och ungdomsfilmer á la Eurotrip. Finns det någon vänlig själ som känner till en sådan film och kan rekomendera? (det ska vara en engelsktalande film, ifall det inte tas för givet )

Eraserhead.

[wyndham]

Du levande

Jaha, det var ju måttligt kul att få veta att man har samma humor som Roy Andersson...

Oavsett vad jag hade tyckt om filmen var detta en riktigt kul biokväll. En klasskompis har nämligen huvudrollen, och över femtio pers från klassen hade kommit uppklädda för Sverigepremiären. Vissa hade köpt blommor, och när hon kom in i salongen, nästan fullsatt med omkring 400 besökare, så jublade vi allt vi kunde. Riktigt grym stämning.

Jag har aldrig sett Sånger från andra våningen, så förhandssnacket om att det skulle vara "mycket av samma" hade ingen inverkan på mig. Jag tyckte mig få uppfattningen att recensenter som gillade Sånger tyckte att den här var sämre, och dom som ogillade Sånger tyckte att den här var bättre.

Den goda stämningen bidrog säkert, men jag njöt verkligen av den här filmen. Jag skrattade åt det mesta. Halvkul slapstick och sketcher blandades med dialoger som kunde varit hämtade från Coffee and Cigarettes. Och mycket bläckblås. Dom roligaste bitarna hade samma stil som Gunnar Lundkvists "Klas Katt" eller annan Galago-humor som Stenmark.

Allt är inte bra. Vissa bitar faller platt, och ibland blir det amatörmässiga (eller "medvetet onaturalistiska") skådespeleriet lite påfrestande. Men oftast inte.

Man kan lämna tänkarmössan hemma, men eftersom att allt är så genomarbetat på ytan så blir det mycket prettoformuleringar som omger en sån här film. Men bara för att kameran oftast står still och ansiktena oftast är vita behöver det inte vara så märkvärdigt. Den röda tråden som löper genom den mulna staden och dess vemodiga invånare är att människor är roliga. Tragiska, mänskliga och roliga. Och tja, det är väl fint att göra en film om det. Ett par gånger blir det riktigt vackert också. Så visst är den biovänlig.

Sen är det ju inte alla som tycker om Klas Katt. Många i klassen nöjde sig med att skratta åt slapstickscenerna, och tyckte andra bitar var obegripliga eller bara tråkiga. Så mitt första intryck att det var en mainstreem feel good komedi för alla kanske inte var helt rätt.

Men en fyra för Du levande, som var det sista jag hann med av årets filmfestival.

[Reunion]

Superbad ikväll.

[AKS]

Är det fel att tycka om en svensk titel för en gångs skull? Tycker att Supersugen är en.. superkul och supergullig titel.

[Glorificus]

I mitt projekt Whedon-skådisar har jag nu kommit till en dubbel Whedonverse feature, The Dive From Clausen´s Pier.

1/5 för filmen.

Ja, det var en film jag inte klarade av att se färdigt när jag börjat se den på Canal+ en dag. *ryser* Haha, och jag har för mig att jag gick iväg efter eller mitt i sexscenen med Sean och Michelle. Jag klarade inte av att se dem två tillsammans!

Ett tips på en bra Whedon-skådis-film är Dandelion med Vincent Kartheiser. Fast den kanske är lite svår att få tag på.

[Illyria]

Ett tips på en bra Whedon-skådis-film är Dandelion med Vincent Kartheiser. Fast den kanske är lite svår att få tag på.

Den har jag sett, nedladdad, men det var nog rätt länge sedan också. Vad jag minns tyckte jag den var bra, även om jag inte direkt gillar Taryn Manning.

[Glorificus]

En till bra Vincent-film är Crime and Punishment in Suburbia. Han och Monica Keena är riktigt bra i den.

Another Day in Paradise och The Unsaid med VK verkar också bra.

[Illyria]

Och en bra serie med VK är Mad Men. När vi ändå är inne på VK-tips.

[adolvsson]

Du levande

Ach so! Du borde berättat att du sätt, då hade jag petat din hjärna om den. Åtmsinte litegranna. Har inte sett själv, men toklängtat efter den, för jag älskade Sånger från andra våningen. Och Roys tidigare filmer i olika grad, Sånger var dock den första av dom jag såg.

[caffeineaddict]

Måste säga att Recount, den kommande HBO-filmen om, well, DET amerikanska presidentvalet börjar se rätt lovande ut, åtminstone om man tittar på casten: Kevin Spacey, Laura Dern, Tom Wilkinson, Denis Leary och Ed Begley Jr.

[Glorificus]

Måste säga att Recount, den kommande HBO-filmen om, well, DET amerikanska presidentvalet börjar se rätt lovande ut, åtminstone om man tittar på casten: Kevin Spacey, Laura Dern, Tom Wilkinson, Denis Leary och Ed Begley Jr.

Och John Hurt. Och framför allt om man tittar på vem som skrivit den.

[caffeineaddict]

Åh, missade att Hurt skulle vara med. Sweeet! Då är det bara den halvdana regissören som kan ställa till det då.

[noike]

Åh, missade att Hurt skulle vara med. Sweeet! Då är det bara den halvdana regissören som kan ställa till det då.

Och den där manusförfattaren som ingen hört talas om.

[Glorificus]

Äntligen hittade jag rätt! Hela dagen har jag sökt efter bilder från alla olika filmatiseringar av Pinocchio, på jakt efter en version som jag såg massor av gånger när jag var liten. Jag måste ha varit mellan fyra och sju år nånting när vi hade den på vhs hemma. Håller precis på att läsa originalboken (översatt till engelska då - jag har bara nio dagars italienskt ordförråd), så det har väckt minnen av den där filmen från min barndom. Jag kom ihåg att jag tyckte den var otäck men jättebra, att den var animerad och att Pinocchio färdades med andra figurer längs en väg. Pojkarna som förvandlats till åsnor och tvingades till slavarbete mindes jag också, och att Pinocchio ett tag var tvungen att arbeta i en dockteater åt en elak gubbe.

Inga av bilderna jag hittade från olika filmer kändes rätt. Förrän jag såg den här lilla rutan...

Fascinerande att minnet kan triggas av en så liten bild. Jag visste direkt att det var rätt. Och filmen visade sig vara rysk! Priklyucheniya Buratino av Dmitri Babichenko, från 1960. Här finns fler bilder, som jag bara ler stort åt, jag känner igen varenda liten detalj. Pinocchios äventyr på svenska... även om det egentligen är en filmatisering av historien om Buratino, en rysk version av Pinocchio. Men förhoppningsvis är det den som släpps på svensk dvd nu i december (har jag timing med min nostalgitripp eller vad?!) enligt megastore.se. Jag hoppas den har något sorts extramaterial... vore verkligen intressant att veta mer om hur en så bra animerad film gjordes i Ryssland på 60-talet.

Filmen måste ha gått svenskdubbad på SVT någon gång på 80-talet. Annars vet jag inte hur vi kunde ha den på vhs. Känns i alla fall bra att ha löst gåtan om vilken film det var!

[caffeineaddict]

Bourne-kväll nu. Omtitt av Supremacy innan det blir Ultimatum för första gången. Hoppas jag orkar med kameraarbetet i Supremacy bättre denna gång, sist tyckte jag allt skakande förstörde stora delar. Men som jag förstått det är de ju relativt nära kopplade (så att man bör ha koll på Supremacy innan man ser Ultimatum), och stora delar av handlingen/detaljerna har försvunnit ur huvudet. Identity har jag ju dock sett åtminstone två gånger så hur det började minns jag lite bättre.