av brat » ons apr 26, 2006 21:53
2x01
När avsnittet började blev jag riktigt nervös, det var en jobbig början då man inte fick veta alls vad som hänt. Från det skulle jag ha anat att hela avsnittet skulle bli jobbigt. Om jag i en sekund trott att Justin kanske skulle dö så hade jag absolut inte kunnat hålla mig från att se 2x01 direkt efter 1x22 men nu kände jag mig övertygad om att det inte var någon fara. Jag tog det nog lite för lugnt för jag var inte alls beredd på chocken. Justins skada var definitivt mycket värre än jag väntat mig. Det var jobbigt att se. Men allra värst var Brians smärta. Näst intill outhärdlig. Och allt var gjort på ett så snyggt sätt. Hur Brian besökte Justin om nätterna, hur han försökte att ignorera sina känslor med droger och sex, hur han beskyllde sig själv, hur han fortsatte att bära scarfen...
Första halvan av avsnittet var rent brutal. Sedan kom en lugn period som handlade om andra, och därmed ointressanta, människor. Efter det var det scener med Brian och Justin igen och från det har jag inga anteckningar, vilket nog säger tillräckligt. Vad gäller Jen så försår jag hennes reflexmässiga "Brian är orsaken att min son blev skadad"-reaktion. Och jag förstår att Brian går med på att inte träffa Justin mer, han skyller på sig själv. Ingen av dem har naturligtvis rätt att skylla på Brian. Men panik och kärlek gör inte att man tänker logiskt.
2x02
Jag tycker olidligt synd om Justin eftersom jag vet att Brian kommer att såra honom (eftersom Brian lovat att inte träffa Justin mer). Tack och lov tar Jen sitt förnuft till fånga och ber Brian att ta hand om Justin istället. Hon ser nog fortfarande honom som en orsak till olyckan men hon inser att Justins behov och önskningar går före hennes egna.
Alla scener med Brian och Justin är SÅ fina. Brian offrar sig och gör saker han inte skulle göra för att laga sig själv men som han nu gör för att laga Justin. Och i processen får båda läka, lite. Jag tycker så synd om Brian, han är ändå den som minns allt det hemska. Det var riktigt jobbigt att se dem återuppspela balkvällen. Och scenen med baseballträt var så välspelad! Och till sist måste jag nämna den sista scenen, mycket fin.
Helt ärligt bryr jag mig inte alls om resten just nu. Jag hann dock snabbt notera att Deb var riktigt bra, för om Deb är mer behärskad än jag är så kan jag inte klaga. Hee
Nu har jag längtat och pinat och sett fram emot nästa avsnitt så länge (6h) att jag inte vill se det längre. Jag vågar inte. Jag börjar inse att det var så efter 1x22 också. Jag var helt enkelt rädd för att se fortsättningen. Men samtidigt går det inte att hålla sig så nu ska jag hämta lite papper (just in case) och ta tag i 2x03...
1. "it could be like this, just like this"
2. "I was so fucking scared"
3. "honestly, I just wanna see you more"
4. "you'd better be"
5. "well now you have to deal with the consequences"
Hederomnämnande: "I want to keep growing with you"