Film 2: Uppdrag Miami Beach

[AKS]

Tob: Kul att du också gillade Haute Tension!

Jag tror jag skrivit om Dead Man's Shoes här tidigare och jag tycker den är mycket bra. 8/10 eller nåt sånt. Paddy Considine bara äger rollen.

I kväll såg jag Brokeback Mountain på bio. Jag älskade den. Älskade. Och det trots mina enormt stora förväntningar på filmen. Den var i "tone and mode" precis som jag hade förväntat mig och både Heath Ledger och Jake Gyllenhaal var fantastiska. (Michelle Williams var bra i sin roll, men inte så bra som jag trott med tanke på nomineringar till priser och så.) Nejdå, det var oerhört länge sedan jag gav en film toppbetyget 5 av 5 (kan ha varit 2001 eller nåt sånt och då ser jag ju över hundra nya filmer per år). Nu är det dock dags...

Brokeback Mountain får av mig 5/5 och på en tiogradig skala får den nog 9/10. Jag har kollat vilka filmer jag gett nior tidigare och lutar åt 10/10, men där uppe återfinns filmer som Heavenly Creatures (har bara sett den en gång för måååånga år sedan så jag vet inte längre varför jag ansåg den vara perfekt), Terminator 2, A Streetcar Named Desire och Aliens och det är speciella filmer det... Samtidigt tycker jag att Brokeback var bättre än några av mina 9: or som t ex Cat on a Hot Tin Roof, The 25th Hour och Crash. Hm, svårt...

I alla fall så tycker jag att kärlekshistorien i Brokeback är underbar.
Så trovärdig och levande och smärtsam. Samt riktigt engagerande. Känner mig fortfarande sorgsen över att två människor som älskar varandra inte kan få leva ihop.

[Glorificus]

AKS, håller med om vartenda ord om Brokeback Mountain! Jag såg den först på datorn och var filmbakis halva dagen efter - hela filmen var en känslomässig upplevelse där tiden bara stannade i hur-lång-den-nu-är timmar. Totalt överväldigande. Så jag var tvungen att se den på bio också... den är så vacker! Och det var underbart att se den i en fullsatt biosalong med en publik som helt klart var lika fängslade av den.

Jag var inte beredd på det långsamma tempot och att den skulle vara så icke-Hollywoodiserad. Det återhållna i varje scen höjde upplevelsen av filmen hela tiden. Heath Ledger imponerar mest som Ennis Del Mar - fascinerande hur han kunde vara så maskulin och så känslig på samma gång. Jake Gyllenhaal, Michelle Williams och Anne Hathaway gör nästan lika bra ifrån sig - jag tvivlade aldrig på att de var sina karaktärer.

Idag fick jag ett bokpaket med bl.a. "From story to screenplay"-boken, så nu har jag börjat läsa novellen och i morgon blir det manuset och ytterligare en omtitt av filmen. Kan knappt vänta tills dvd:n kommer, så man får plöja igenom allt extramaterial!

5/5 och 10/10 från mig. Musik, foto, regi, skådespeleri, manus, klippning, allt är filmisk fulländning i mina ögon.

[AKS]

Yay! We love Brokeback Mountain!

Är det detta bokpaket du pratar om: http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=0743294165&s=1

Novellen omnämns inte, men är den med där?

EDIT: Fann boken på amazon.co.uk så nu vet jag att novellen också ingår. Beställt och klart!

[Glorificus]

Jupps, det är den. En mycket älskvärd liten bok...

"the story, the screenplay by Larry McMurtry and Diana Ossana, and essays about the process and the collaboration"
the story = novellen
the screenplay = manuset
essays = texter av både novellförfattaren Annie Proulx och av manusförfattarna

[AKS]

Tack för svaret! (Som jag precis hann kolla upp själv.) Boken är, som nämnts i min edit ovan, beställd och förhoppningsvis snart hemma på vardagsrumsbordet.

[AKS]

Oj, oj, oj vad Brokeback Mountain berört mig. I går kom jag inte i säng förrän 4.30, men vaknade naturligtvis 8.30 ändå och kunde inte somna om. Då började jag tänka på Brokeback Mountain och de två scenerna med skjortorna som Jack sparat. Jag kan se framför mig hur han -- då han besöker sina föräldrar -- trycker skjortorna emot sig och luktar på dem som Ennis gör mot slutet av filmen då han finner dem. Så smärtsamt och rörande. Jag älskar filmer som berör en så att de är det första man tänker på då man vaknar och det sista man tänkte på natten innan då man skulle somna. Jag älskar filmer, men tyvärr händer just det alltför sällan...

[brat]

Här är jag nu trots att jag var helt bestämd att undvika diskussionen om Brokeback Mountain. Om det nu kan kallas en diskussion när alla bara håller med varandra. Fast jag tycker utan tvivel att filmen är 10/10. Och sedan tycker jag att Jake briljerar i rollen som Jack minst lika mycket som Heath gör i rollen som Ennis. Tänk bara:

Jack och Ennis sista möte då Jack pratar om livet de kunnat ha, så starkt! Och vill man ha en liten mer lågmäld stund kommer det en precis efter; unge Jacks blick efter Ennis som rider iväg och sedan gamle Jacks blick efter Ennis som kör iväg. Det finns ingen del av mig som tvivlar på att Jake ÄR Jack där. Underbart!
Om vi ska snacka Oscars snabbt så tror jag att Jake har större chans än Heath. Men då också lite eftersom det är en aning mindre prestige i bi-priset

Oj, oj, oj vad Brokeback Mountain berört mig. I går kom jag inte i säng förrän 4.30, men vaknade naturligtvis 8.30 ändå och kunde inte somna om. Då började jag tänka på Brokeback Mountain

Jag älskar filmer som berör en så att de är det första man tänker på då man vaknar och det sista man tänkte på natten innan då man skulle somna. Jag älskar filmer, men tyvärr händer just det alltför sällan...

Känner så väl igen mig! Såg filmen första gången den 14/2 och jag har inte kunnat sluta tänka eller prata om den sedan dess. Glorys "filmbakis" beskriver min upplevese på pricken, dagen efter filmen blev mycket märklig. (Och eftersom jag ser om filmen hela tiden blir det många filmbakisdagar.) Har lyssnat på soundtracket nonstop sedan jag köpte det. Så underbar musik!

Skjort-grejen kan vara den mest romantiska symbol jag någonsin sett.

Så, det var min hyllning!

[adolvsson]

Här är jag nu trots att jag var helt bestämd att undvika diskussionen om Brokeback Mountain. Om det nu kan kallas en diskussion när alla bara håller med varandra.

Då har du uppenbarligen missat mitt inlägg i debatten:
http://www.buffyforum.se/viewtopic.php?p=169139#169139

Så, diskutera!

[Tob]

Corpse Bride. Helt ok. Men jag kände mig inte riktigt engagerad i historien, något som kändes underligt då Tim Burton brukar få mig väldigt intresserad och indragen i sina filmer. Jag kände mig utanför helt enkelt.

[Tinwiel]

Såg nyss Brokeback Mountain. Underbar film. Är lite för trött för att skriva recension just nu, så jag håller med brat och AKS (inte adolvsson, sorry darling).

[A bear]

Liten kuriositet: sprang på Dracula Legacy Collection på sf-bokhandelns rea, så nu har jag för första gången sett den spanskspråkiga versionen från 1931. Alltså gjord på samma scenbygge och med samma manus (fast översatt, då) som Tod Brownings/Bela Lugosis klassiska version, men med andra skådisar och regissör.

Och jo, den är snäppet bättre. Överlag bättre skådespelarinsatser, lite mer aktivt regisserande, längre... framför allt är kvinnliga huvudrollen betydligt bättre, och den känns något lite modigare än den väl kyska engelskspråkiga. Synd att den är ännu sämre bevarad - vissa stycken är den nästan osebar, med flimrande bild och stora vita fläckar. Fortfarande rejält daterad, fortfarande en filmad pjäs, och den hade definitivt behövt ett bättre soundtrack, men... kul att den finns.

[qarlsson]

Oh, och Sympathy for Mr Vengeance är också tokbra. Och så vacker att det gör ont. Tänkte ta tag i Oldboy och Lady-filmen i helgen.

Vacker, grym, fantastisk, allt. Precis som Oldboy. Med den lilla skillnaden att Oldboy är snäppet bättre än Mr Vengeance. Jag verkligen älskar Park's filmer och Lady Vengeance står i dvd-hyllan hemma och bara väntar på det rätta tillfället att avnjutas. Därefter på listan är att så småningom se If You Were Me samt hans Cut ur Three: Monster.

[Glorificus]

Brokeback Mountain.

Den som inte bölar i scenen med Jacks föräldrarär av sten. Jävligt grå sten.

Ja, björnen, då kan du kalla mig Herr Gråsten, för jag tyckte den scenen, som många andra, var ansträngd och tillgjord.

För mig var det här en besvikelse. Heath Ledger och Jake Gyllenhaal är båda förbaskat bra skådespelare, framför allt Jake, men båda två kändes väldigt felplacerade i sina roller. Båda två är fullständigt lysande i sin relation till varandra, stunderna emellan dom som handlar om vad dom känner och hur svårt dom har för att hantera det är fantastiska, men utöver det känns kopojkestilen lika fel som makupen när de ska målas äldre. Jag är övertygad om att historien passar mycket bättre i sitt originalformat, eller som serieroman, men som film - uppenbarligen inte.

Flera bra skådespelarinsatser överlag, men samtidigt mycket som kändes fel. Om det är Ang Lees fel, eller manuset, det är jag inte filmtyckare nog att reda ut riktigt än.

Dialogen kändes för övrigt ofta styltig och amatöraktig. Kanske borde manusfolket lagt ner mer vikt på den biten när det är så lite av det i filmen.

Dessutom stördes jag av att Jacks död hanterades off screen, något som inte brukar störa mig nämnvärt annars.

Fast fotot är rent förbaskat vackert, det går inte att komma ifrån.

Ärligt talat kanske inte det här var bästa tillfälle att se filmen på, den speglade lite mer än behagligt egna känslor (nej, jag pratar faktiskt inte om ju gay-biten) jag har som råkade aktualiseras tidigare idag, men jag tvivlar. Om något borde det har gjort upplevelsen starkare. Bortsett från möjligtvis de scener som rörde just förhållanden och känslor (vare sig det var mellan de båda männen eller männen och deras fruar) blev det absolut inte så.

Nej, en rejäl besvikelse. Tyvärr.

Håller inte med om nästan nånting. Vackert foto, ja.

Många scener ansträngda och tillgjorda: Jag försöker se det från det perspektivet, men det går bara inte för mig... det långsamma tempot och tystnaden och att varje rörelse, varje bild berättar historien, det som inte sägs och det som alla karaktärer håller tillbaka... allt det kanske går att uppfatta som ansträngt. Men ansträngt på ett negativt sätt..? Och tillgjort? Nä... Mitt enda svar på hur man skulle kunna uppfatta filmen så är om man såg den med någon sorts förväntningar eller tankar om hur den skulle vara, som inte stämde med hur historien berättas. Haha, det låter som att jag säger att det är dig det är fel på och inte filmen, men det är klart att det i slutändan är filmens uppgift att övertyga... och om den inte lyckas tilltala alla är den inte så fulländad som jag vill tro. Men min personliga upplevelse är att jag tror på och påverkas av varje sekund av filmen.

Heath och Jake felplacerade i sina roller: Kan inte tänka mig någon annan än Heath i rollen som Ennis... eller någon annan än Jake som Jack. Jag tänker t.ex. på Jake i scenerna med Jacks svärfar... eller scenen i baren då han försöker bjuda rodeo-clownen på en öl... den energi han för med sig till alla sina scener känns helt rätt. Heath Ledger... varje gång jag ser om filmen blir jag mer och mer övertygad om att han föddes för att spela den här rollen. Se bara på scenerna med Ennis och hans fru, eller de tillfällen då han är ute och dricker öl, träffar Linda Cardellinis karaktär... han har precis rätt kombination av styrka och osäkerhet. Båda imponerar starkt.

Att historien skulle passa bättre i sitt originalformat: Nej. Jag har läst novellen och den är bra, men filmen har tillfört historien så mycket mer (men min upplevelse av novellen färgades självklart av att jag sett filmen innan). Novellen är mycket mer pratig och tempot känns snabbt och utan övergångar mellan tidshoppen, karaktärerna mer ytliga. Den var inte lika bra som jag trodde att den skulle vara. Författaren Annie Proulx skriver själv i "Story to screenplay"-boken:

Before I finally saw the film I had heard from Larry and Diana that it was very good, that the language was intact, that the actors were superb. But I was not prepared for the emotional hammering I got when I saw it. The characters roared back into my mind, larger and stronger than they had ever been. Here it was, the point that writers do not like to admit; in our time film can be more powerful than the written word. /.../ I realized that I, as a writer, was having the rarest film trip: my story was not mangled but enlarged into huge and gripping imagery that rattled minds and squeezed hearts.

Dialogen styltig och amatöraktig: Jag hade den motsatta reaktionen när jag såg filmen - förmodligen för att varje ögonblick av filmen kändes så laddat för mig, det fanns nästan något elektriskt över hur starka scenerna kändes... och det faktum att det var så lite dialog gjorde då att varje replik fick extra mening och energi. Nu när jag läst novellen förvånades jag över att så mycket av dialogen i filmen kommer direkt därifrån, så det är förmodligen det du uppfattade och tyckte kändes styltigt (d.v.s att filmen hade mer litterärt talspråk än filmdialog bör ha). Hur man uppfattar dialogen verkar alltså bero på en kombination av skådespelarnas trovärdighet och huruvida filmen lyckas övertyga på det emotionella planet.

Att Jacks död hanterades off screen: Det var en av de saker jag gillade bäst med hela filmen. Det är från Ennis perspektiv vi får veta om Jacks död, och sedan får vi uppleva Ennis sorg och rädslor och farhågor när han får höra mer om hur Jack dog. Jag hade inte blivit lika påverkad om vi fått se hur det gick till - ovissheten blev en del av det bitterljuva med hela filmen. Ennis och Jack borde ha fått leva ett liv tillsammans, men så blev det inte... inte ens när Jack dog fick Ennis vara där eller ens vara säker på vad som egentligen hände. Allt han vet är att Jack var ensam när han dog, oavsett om det var en olycka eller om han blev ihjälslagen. Och det är det som känns så oerhört sorgligt, att Ennis inte får vara del av Jacks bortgång... i världens ögon är det som att deras förhållande aldrig funnits.

Oj, det är verkligen längesen jag blev såhär påverkad av en film. Jag brukar ofta få en wow-känsla efter att ha sett något underhållande, men det är inte ofta filmen på något sätt tar sig ända in i själen och bosätter sig där. Och ju mer jag läser om eller tänker på BM, desto högre tankar har jag om den.

[AKS]

Glorificus: Mycket bra inlägg!

Jag tänker fortfarande på Brokeback Mountain... Filmen har fastnat i mitt medvetna på något vis.



(Och på ett ytligt plan: Nu då jag har en film jag älskar sä här mycket så kommer Oscarsgalan att bli extra kul att se. Och det är en himla tur att Kanal 5 köpte in den. Jag älskar Heath Ledgers tolkning av Ennis, men han kan få det svårt mot Philip Seymour Hoffman som ju är en av de bästa skådespelarna typ nånsin... Men jag kan ändå inte hjälpa att jag verkligen hoppas på Ledger trots att jag inte ens sett Capote. Jag tror Gyllenhaal kommer att ha större chans att vinna i birollskategorin. Oh! Det kommer att vara så spännande!)

[Tob]

A bear: Jag tycker också den spanska versionen av Dracula är snäppet bättre. Ungefär av samma anledningar som du tar upp. Tycker fortfarande inte någon av filmerna håller riktigt, och Dracula filmen(erna) är de sämsta av de klassiska monsterfilmerna.

Glorificus: Mycket bra inlägg. Jag håller med om precis allting, utom biten, om att vara totalt uppslukad av filmen. Jag skall köpa filmen på dvd och se om den då och jag tror den växer. Sådan där filmer brukar växa hos mig.

AKS: Tycker Capote som film var ganska medioker. Bra men inte alls i klass med de andra filmerna i Bästa film klassen. Men skall den få någon Oscar så är det Hoffman som skall få den. Han är lysande! Och han är överlag en lysande skådespelare som hela tiden får harva i birollsträsket, och unnar verkligen honom en Oscar. Dessutom tycker jag hans roll i Capote är bättre än Ledgers i Brockeback Mountain, samt att jag tror Brockback Mountain dra hem en oscar för både bästa film och bästa regi. Så jag hoppas på Hoffman, det gör jag verkligen.

[Glorificus]

Håller med Tob om Capote. Medioker film som lyfts upp tack vare Philip Seymor Hoffmans lysande rolltolkning.

Jag hoppas på en Oscarsvinst för Heath Ledger, men det är på tiden att Hoffman får lite mer credit. Så om han vinner blir jag också nöjd. Win-win.

[caffeineaddict]

Kommer inte ihåg om jag har gett mig in i Brokeback Mountain-debatten än, men det verkar ju som att det är full tid att jag gör det. Jag tycker om filmen. Ibland riktigt mycket. Men det där ansträngda som adolvsson pratar om märkte även jag vid tillfälle, och i slutändan var det ändå en film som jag mer beundrade än älskade naturligt. Väldigt välgjort, Heath Ledger imponerade, fotot var grymt och förhållandena övertygade. Men under väldigt stor del av filmen märkte jag att jag satt just och "beundrade" stora delar snarare än att filmen involverade mig till den grad som jag vill att de riktigt bra filmerna ska göra.

Så bra, men inte lysande. 7/10 på IMDb, men ibland sträcker den sig uppåt. Att det inte blev en låg 8:a (för filmen var ju onekligen riktigt, riktigt bra i många stunder) kan ha haft med all hype och förväntan att göra. Jag säger inte att det är så, jag bortser bara inte ifrån att det kan vara så.

[A bear]

A bear: Jag tycker också den spanska versionen av Dracula är snäppet bättre. Ungefär av samma anledningar som du tar upp. Tycker fortfarande inte någon av filmerna håller riktigt, och Dracula filmen(erna) är de sämsta av de klassiska monsterfilmerna.

Visst är det så. Tycker personligen att de enda som verkligen står sig utan brasklappen "bra för att vara så gammal" är King Kong och Bride Of Frankenstein. Det är lustigt att det ska vara så förbannat svårt att göra en riktigt bra version av Dracula... Känns som om det skulle behövas någon rejält respektlös regissör för att kunna göra det.

[Off]

Hmm alla tjejer tokhyllar Brokeback medan killarna verkar tycka det är en bra film. Slump?

[CheeseGuy]

Hmm alla tjejer tokhyllar Brokeback medan killarna verkar tycka det är en bra film. Slump?

Jag gillar Brokeback som fan också. Helt fantastisk. Håller med Glorificus om vartenda ord. Så var det sagt.

Medhåll om Capote också. Intressant och välspelad, men inte tillräckligt engagerande. Ungefär som Good Night, and Good Luck (fast den känns det i och för sig mer som om jag borde se en gång till).

[caffeineaddict]

CG: Good Night är en sån där film som jag också vill se om redan nu, trots att jag vanligtvis är en person som föredrar att inte se om en film på ett par år (och jag såg Good Night i januari). Förmodligen just för att jag hade lite svårt att få grepp om den och inte riktigt vet vad jag tyckte.

Tråkigt att Capote verkar lite halvdan dock, har haft stora förhoppningar på den. Har hela tiden tänkt att jag ska kombinera den med en omtitt av 1967-versionen av In Cold Blood (som jag inte har sett på evigheter), men den verkar förbånkat svår att få tag på. Vet att jag hade den på VHS en gång i tiden...

[caffeineaddict]

Jag såg 1978-versionen (som jag sett många gånger och älskar till döds) och 2004-versionen (som jag aldrig tidigare sett) av Dawn of the Dead back-to-back igår. Det kunde naturligtvis aldrig bli överdrivet smickrande för den nya varianten, men det var ändå en förvånansvärt duglig zombiefilm (även om jag nog ändå föredrar 28 Days Later, trots att 2004-Dawn hade ett bättre slut).

Extra kul att se alla likheter och homager i nya Dawn när man såg den bara minuter efter den gamla. Dels naturligtvis stora saker som Ken Foree och Tom Savini i cameos, särskilt att Foree får ge "when there's no more room in hell"-talet i nya filmen också, det var lysande. Men även mindre saker som kärran, liknelser i sets, hissmusiken o.s.v. o.s.v. Det bakvända "problemet" med nya Dawn var möjligen att början, inklusive det alldeles briljanta användandet av "The Man Comes Around" till förtexterna, var så jävla bra att resten av filmen inte kunde leva upp till det.

2004-Dawn var ändå en förbaskat njutbar upplevelse, även om det inte finns någon som helst debatt kring vilken min favoritfilm med titeln Dawn of the Dead är.

Dawn of the Dead (1978): 4,5/5
Dawn of the Dead (2004): 3/5

[The Buffster]

Nu har jag äntligen sett Night Watch. Hade hoppats att den skulle komma på bio hit men tyvärr inte, men DVD är givetvis också okej. Det är alltid farligt när man har extremt höga förväntningar på en film, vilket jag definitivt hade på denna. Men som tur var så levde den mer än väl upp till dessa. Helt jävla fantastiskt film! Det är allt jag har att säga om den just nu. Och att jag längtar så det gör ont tills jag får se Day Watch såklart.

[Tob]

En Geishas Memoarer. Slätstrucket och långsamt amerikanskt drama om en Geishas liv....på Engelska. Dessutom känns den hopplöst ofokuserad. Vacker stundtals, men nä, på det stora hela inget vidare alls.

Gillade inte Chicago heller. Och jag börjar tro att jag har svårt för Rob Marshall.

[Peppe]

Jag hoppas och hoppas verkligen att The New World vinner en Oscar iallafall för cinematography, för jag tycker verkligen inte att Brokeback Mountain var någonting nytt på den fronten medan The New World även fast alla kanske inte håller med, verkligen var annorlunda.
Men Brokeback Mountain var en bra film, tycker dock inte att den var så bra som alla säger, men den får iaf 8/10 av mig, men av alternativen som finns så borde den vinna för bästa film iaf.

Förövrigt såg jag Spider idag, det var enligt mig en av de sämre Cronenberg filmerna, seg som russin och jag förstår inte varför de gjorde "twisten" så uppenbar tidigt i filmen eller var det inte meningen att vara en twist? det förstod jag inte riktigt
Tycker den var tråkig raktigenom och det var aldrig någonting som gjorde att jag ville veta mera om honom, för jag tycker att historien blev så ointressant på nåt sätt, och skådespeleriet var inte mycket att hurra för bortsett från Spider själv då.
Eftersom jag inte är psykiskt sjuk vet jag inte om det är en bra insikt hos vissa psykiskt sjuka, men jag tyckte iallafall inte om det.
Tacka vet jag Videodrome, Crash och The Dead Zone, Cronenberg's mästerverk

[adolvsson]

men det är klart att det i slutändan är filmens uppgift att övertyga... och om den inte lyckas tilltala alla är den inte så fulländad som jag vill tro. Men min personliga upplevelse är att jag tror på och påverkas av varje sekund av filmen.

En film ska övertyga, ja, men inte övertyga alla. Smaken är ju lika gul som solen, trots allt. Lyckas den påverka dig sådär är det naturligtvis underbart, jag älskar själv sådana upplevelser, och vare sig det är många eller få som håller med dig.

Heath och Jake felplacerade i sina roller:

Det var egentligen främst Jake jag hade problem med här, och cowboybiten av karaktären. Heats fungerade bättre, kanske för att han var så tystlåten?

Jag brukar ofta få en wow-känsla efter att ha sett något underhållande, men det är inte ofta filmen på något sätt tar sig ända in i själen och bosätter sig där. Och ju mer jag läser om eller tänker på BM, desto högre tankar har jag om den.

Jag blir nästan lite avundsjuk, för det är som sagt var fantastisk att kunna bli så tagen av ett verk.

Och inte för att ge BM-förespråkarna för mycket vatten på kvarnen i onödan, men jag är redan inställd på att ge den en chans till om ett tag. Jag var på väldigt dåligt humör när jag såg den, för dagen hade varit... inte min typ av dag, och jag borde nog ha valt en helt annan typ av film. För det förvånade mig att historien inte fastnade mer, eller att jag som är ett stort Ang Lee-fan dissade den så hårt.

Fast ingen omitt i världen får mig att ändra åsikt om att en make up-oscar är det sista den här filmen förtjänar.

Och ikväll har jag sett Robots. Riktigt kul och rent förbannat snygg liten animerad historia.

[A bear]

The Proposition.

Nick Cave in tha house.

Alltså, för dem som inte vet: australiensisk western med manus och musik av Nicke Grotta. Och jo, det är ungefär vad man kunde vänta sig när han tacklar genren; skitigt, våldsamt, blodigt (Peckinpah skulle varit stolt) och samtidigt på något plan hela tiden filosoferande och intertextuellt som fan. Naturligtvis rör han in sina favoritteman - mänsklig ondska, antihjältar, lite bibel, lite Darwin, en rejäl dos "Heart Of Darkness" (eller "Apocalypse Now" om ni föredrar) och så lite favoritfilmer; Clintans "Unforgiven" och just Peckinpahs "Pat Garrett & Billy The Kid" har garanterat gått varma i Nicks DVD-spelare. Fan vet om han inte rentav lyckas smyga in lite politiska kommentarer.

Filmen står ändå på egna ben, även om storyn inte är det mest originella och mot slutet blir väldigt förutsägbar; Den slutar rentav på en rak ripoff av Slim Pickens dödsscen - knockin' on heaven's doorscenen - i PG&BTK.det är i de där många smådetaljerna det funkar. Jävligt snyggt filmat av John Hillcoat, och en del väldigt bra biroller även om Guy Pearce i huvudrollen mest verkar ha till uppgift att vara den som allt händer runtikring...

What is an Irishman, but a nigger turned inside out?

Med ett par oväntade vändningar i handlingen kunde detta blivit ett mästerverk. 4/5.

[qarlsson]

Brokeback Mountain var tydligen en riktig inläggs-katalysator

Jag såg den själv för några veckor sen på bio och har fram tills nu inte kommenterat den på grund av kluvenhet. Kluvenhet angående om det är ett mästerverk eller ej. Men jag tycker utan tvekan att det är en förbaskat bra film och även om jag är naturligt lagd åt att empiriskt utforska det kvinnliga könet så funderade jag nästan där ett tag på att byta båt efter att ha sett Jake och Ledger i sin totala hunkiness. Ledgers "hello stranger"-look (eller skådespeleriet för den delen) går inte av för hackor.

Den är vacker och den berör och övertygar. Att den sen inte övertygar alla är väl bara sunt, precis som adolvsson är inne på.

[noike]

Så då A History of Violence. Jodå, riktigt bra. Helt klart uppe bland toppen av Cronenbers filmer, även om den inte når ända fram.

Tematiskt tror jag nog att den är närmast M. Butterfly eller Dead Ringers fast med den skillnaden att den även lånar lite av dominoeffekterna i sammhället från till exempel Rabid eller Shivers. För i mitten av allt finns det två käpphästar kvar i filmen som är typiskt Cronenberg: vad är identitet och vad är verkligt -- det är bara det att här är dessa två invävda i varandra så hårt att de nästan verkar vara samma sak.

Även om han passade in bra så börjar jag bli trött på Viggos träbocksagerande. Han kan ju spela roller på andra sätt, så varför gör han inte det?

Nu är det bara Spider och Fast Company kvar att se.

[brat]

Då har du uppenbarligen missat mitt inlägg i debatten:
http://www.buffyforum.se/viewtopic.php?p=169139#169139

Så, diskutera!

Why I don't mind if i do…

Tre anledningar till varför brat inte borde diskutera BM:
1. Hennes mest besserwisriga sidor kommer fram.
2. Hennes vanligen långa inlägg blir extremt långa!
3. Det är känslomässigt jobbigt.

Med det sagt. Här kommer del 2 i brats hyllning till Brokeback Moutain. Och i del 2 tänker jag gå rakt på dina helt rättfärdigade (om än felaktiga – se: besserwisser) åsikter.

Jag kan inte förstå vilken film det är du har sett adolvsson. Visst kan jag förstå att någon inte skulle gilla Brokeback Mountain, inget faller alla i smaken, men jag kan inte förstå att du kallar den (eller någon av dess scener) för "ansträngd och tillgjord". Det är så långt från min uppfattning av filmen som man kan komma. Jag passar på att dra upp att du kallar dialogen "styltig och amatörmässig" och att du stör dig på att en viss del av filmen hanteras off screen också.
Jacks död

Jag buntar ihop alla dessa klagomål eftersom jag tänker möta dem med samma svar. Det är precis det jag ÄLSKAR med filmen. Det är precis det som gör filmen så verklighetstrogen för mig. Var enda scen, var enda replik och var enda karaktär förefaller mig helt äkta, och därmed väldigt ovanlig. Förlåt det poetiska svamlet men BM för mig är som berättelsen om en sten som kastas i en damm med ett stort plask. Men vi får inte höra plasket eller följa kastet eller ens se stenen, vi får se de små ringarna på vattenytan. Resten får vi tolka och tyda själva. Hela filmen är långmäld och platt på ett underbart sätt. Och med den där äktheten känns det mer än logiskt att den utpekade händelsen skulle hanteras off screen, ur det perspektivet.

(Det vore mycket intressant att få exempel på tillfällen då du tycker att dialogen är styltig eller scener tillgjorda. Eftersom jag suttit i en halvtimme och försökt hitta något som inte fungerar i den så kallade gråstens-scenen utan att lyckas så skulle jag nog behöva en förklaring till varför du tycker att något inte fungerar också… Jag är kräsen.)
Gråtsten-scenen: Scenen med Jacks föräldrar.

Till sist kan jag inte låta bli att tänka att det är precis de saker du klagar på som gör filmen väldigt olik typiska Hollywood-filmer. Så då kan jag inte låta bli att undra om du tycker att filmen är ansträngd och tillgjord för att den inte liknar verkligheten, eller för att den inte liknar vad du är van att se på film. (OMG, jag halvt avskyr mig själv i den här stunden. Men det är trots allt bara en film vi pratar om.)

Jag tycker inte att Brokeback Mountain är bara en film. Brokeback Mountain är Filmen.