Film 2: Uppdrag Miami Beach

[adolvsson]

Thank the lord for small mercies: http://www.aintitcool.com/display.cgi?id=22429

Eli wanted to make it clear that he is not the "DIRECTOR" of BAYWATCH THE MOVIE, I'm betting Richard Kelly will do it. (giggle) Eli is the "Co-Producer" of the film. Which basically means he will have the right to show up at the beaches and stare at Hasselhoff's body for hours, unless banned from the set. So there ya go, the record is straight.

Det var bättre. Det där kan jag faktiskt t o m respektera.

[noike]

Det var bättre. Det där kan jag faktiskt t o m respektera.

Jag kan inte respektera någon som hjälper och ser till att det blir en ny Baywatchfilm.

[adolvsson]

Det var bättre. Det där kan jag faktiskt t o m respektera.

Jag kan inte respektera någon som hjälper och ser till att det blir en ny Baywatchfilm.

Hassel the Hoff salty bodyness, damnit!!

[noike]

Det var bättre. Det där kan jag faktiskt t o m respektera.

Jag kan inte respektera någon som hjälper och ser till att det blir en ny Baywatchfilm.

Hassel the Hoff salty bodyness, damnit!!

Sett Nick Fury-filmen än?

[adolvsson]

Det var bättre. Det där kan jag faktiskt t o m respektera.

Jag kan inte respektera någon som hjälper och ser till att det blir en ny Baywatchfilm.

Hassel the Hoff salty bodyness, damnit!!

Sett Nick Fury-filmen än?

Ja. Tyvärr. Aj.

[A bear]

Brokeback Mountain: SÅ, nu känner vi igen Ang Lee igen. Väldigt fin film. En av många Oscarsnomineringar är för manuset - och det är bara att säga att den är SÅLD. Detta är alltså anpassat efter en bok, lik förbannat finns det ju högst sisådär 14 repliker i hela filmen. Lätt överdrivet, men - det är bilder och ansiktsuttryck som får bära mycket. Filmen pratar aldrig sönder sig, analyserar sig aldrig, den bara är.

Lee väver som den utböling han är in det typiskt ikon-amerikanska i varenda scen; cowboysen, naturen, religionen... förträngningen och vissa-saker-pratar-man-inte-omiteten. Han smyger in små tidsmarkeringar här och där - frisyrer, musik, inredning - för att markera att tiden går. Har hört en del säga att ingen skulle hyllat den här filmen om det hade handlat om en man och en kvinna, men då hade det ju också blivit en helt annan film... Det handlar inte om att se Gyllenhaal och Ledger hångla, det handlar om... jag vet inte. Men fint är det tammefan, en viss tendens till Marlbororeklam till trots. Den som inte bölar i scenen med Jacks föräldrarär av sten. Jävligt grå sten.

EDIT: Och just det ja, hur kunde jag glömma, lysande skådespelarinsatser också. Ledger och Gyllenhaal framför allt förstås, men även Michelle Williams gör faktiskt en riktigt bra roll. Det hade jag fanimej inte trott om en gammal Dawsons Creek-hangaround.

[Tob]

München då. Ett hett ämne som Spielberg tar upp, och jag tycker nog han förvaltar det rätt bra. Han sticker inte ut hakan allt för mycket, men samtidigt tillräckligt för att man skall rycka på ögonbryna lite smått och engagera sig i historien. Filmen känns ganska neutral, vilket jag tycker mynnar ut i något positivt. Filmen blir snabbt väldigt grå och rollerna är suddiga. Eric Bana gör nog sin bästa roll någonsin. Bra skådespeleri. Våld löses verkligen inte med våld, något man får inpräntat rätt rejält under filmens gång. Nåja. Spielberg har med en realistisk ton, bra skådespeleri och ett komplext ämne gjort något som både är otäckt, spännande och faktiskt väldigt engagerande.

[noike]

Walk the Line. Jo, jag gillade den en hel del, men filmen i sig kändes konstgjord från det att Lynn Carter introducerades. Herr Phoenix som kan vara något ojämn gör ett riktigt bra jobb och Reese-Greesey Witherspoon är duglig och inte störande. Men det känns som om att filmen missar viktiga poänger om Johnny och därför blir de mer dramatiserade händelserna -- det är ju ingen dokumentär, och om man inte ändrar något så brukar det bli dåligt eftersom många gånger är en persons liv inte alls välorganiserat i tre akter -- fel eftersom de inte är konsekventa. Någonstans påvägen glöms Cashs religiösa övertygelse bort och det är en satans skam.

Men det är en bra film ändå. Riktigt snyggt gjort med flashbacks och så. Bra musik och tja, bra helt enkelt.

[RalfiParpa]

Bringing Out the Dead: Rejält underskattad. Så mörk, så vacker. Gillade den ännu mer nu än när jag såg den senast för tre år sedan och då älskade jag den.
Får jag något gehör om jag påstår att det är en av Scorseses tre bästa filmer?

[Peppe]

Bringing Out the Dead: Rejält underskattad. Så mörk, så vacker. Gillade den ännu mer nu än när jag såg den senast för tre år sedan och då älskade jag den.
Får jag något gehör om jag påstår att det är en av Scorseses tre bästa filmer?

håller med... har sett den en gång innan så det var skönt att se den som halvtrött zombie, fast kanske inte de 3 bästa.
Jag skulle ranka hans filmer som hmm...
Last temptation of christ, Taxi Driver, hmm Bringing out the dead, mfl.
oj blev nästan 3 bästa, hehehe

[noike]

Får jag något gehör om jag påstår att det är en av Scorseses tre bästa filmer?

Jag brukar ogilla Scorseses filmer -- okej, kanske mer hypen eftersom jag finner dem så fruktansvärt medelmåttiga -- men BOtD är fulltständigt lysande.

[Tam]

Får jag något gehör om jag påstår att det är en av Scorseses tre bästa filmer?

Jag brukar ogilla Scorseses filmer -- okej, kanske mer hypen eftersom jag finner dem så fruktansvärt medelmåttiga -- men BOtD är fulltständigt lysande.

Medhåll! F ö den enda film jag äger i sånt där vcr-format (tror det är det som heter så). Inget rekommenderat format, för alla er som tänkte starta en sån samling.

EDIT: VCD menade jag.

[adolvsson]

Bubble. Steven Soderberghs senaste, som fick lite extra uppmärksamhet för att han valde att släppa den på bio, dvd och kabel-tv på samma dag. Den gjorde väl inte speciellt bra ifrån sig, heller. Vilket visserligen knappast är något att bli förvånad över. Inte för att den släpptes som den gjorde, utan för att Bubble är Soderbergh på sitt smalaste indie-humör (med amatörer i alla roller). Kommersiellt sett lär den vara totalt ointressant. Konstärligt? Fortfarande en jäkligt skum rulle, och även om jag tror att det finns en poäng med den någonstans, har jag åtminstone inte hittat den efter en titt.

Jag tror jag tycker om den, men är inte säker än. Rekommenderar den hursomhelst.

[Tob]

adolvsson: Hur är den i jämförelse med Full Frontal? är ju bland annat samma manusförfattare. För övrigt en film jag inte var allt för förtjust i. Soderbergh är en sådan där regissör för mig som jag inte vet vart jag har någonstans. Jag kan älska hans filmer, men så nästa film, kan jag tycka är jättetråkig.

Såg Capote tidigare ikväll. En ganska tillbakalutad film som varken intresserar eller engagerar mig riktigt ordentligt. Men jag gillar den skapligt ändå. Som sagt, tillbakalutad stämning, mycket vacker och nästan poetiskt foto i filmen. Sen är ju Philip Seymour Hoffman fullständigt briljant. Väldigt roligt att han har fått en nominering för rollen, och kanske blir lite mer erkänd som en duktig skådespelare. Det är ju fy och skam att se honom lurka runt bland diverse birollsroller. Med en medioker skådespelarinsats i rollen som Capote så hade nog filmen fallit rätt rejält för mig.

[adolvsson]

adolvsson: Hur är den i jämförelse med Full Frontal? är ju bland annat samma manusförfattare. För övrigt en film jag inte var allt för förtjust i. Soderbergh är en sådan där regissör för mig som jag inte vet vart jag har någonstans. Jag kan älska hans filmer, men så nästa film, kan jag tycka är jättetråkig.

Gillar du inte Full Frontal, så har jag svårt att se hur Bubble skulle kunna falla dig i smaken. Ur Soderberghs katalog, som regissör, så är det här dom två filmer som ligger närmast varanda i typ och stil (av dom jag har sett, åtminstone, vilka är alla mellan Out of Sight och Bubble + Sex, Lies and Videotape). Däremot är B ännu smalare, ännu mer svåråtkomlig, ännu mindren kommersiellt gångbar än vad FF någonsin var. Inte en professionell skådeseplare så långt ögat når och, som jag sa, är jag inte helt övertygad om att historien egentligen hade någon poäng. Eller, det hade den säkert, men för mig lär det i alla fall ta en omtitt eller två till innan jag kan vara säker. Det är dessutom en film med väldigt långsamt berättartempo.

Med det sagt så tycker jag ändå du bör se den. Om inte annat är filmen bara 1 timme och en kvart lång.

För egen del har jag gillat allt jag sett av Steven Soderbergh. Vare sig det är smalt och konstärligt, eller mainstream och skamlös underhållning, mannen kan sitt yrke.

[noike]

MirrorMask blev bättre vid omtitt och efter man fått reda på hur Dave lät animatörerna arbeta så blir det hela lite mer förståeligt på sina ställen. (Varje animatör fick ett helt segment -- som en liten kortfilm i filmen så att säga. Allt så att folk kan säga "Oh, the computerstuff in this scene was made by ~någon~". Inte alls som det brukar med andra ord.)

På kommentarspåret pratade Neil och Dave om några bortklippta scener som verkade riktigt geniala men som inte fungerade.


"That was like Jean Cocteau's Beauty & the Beast... On Acid... For kids." -- Sonyproducenter efter att de sett filmen för fösta gången.

[Tob]

Om någon sitter uppe 01.55 och inte har något att göra så kan man slå på kanal 5 som visar The united state of leland. Ett riktigt liten guldkorn IMO.

[adolvsson]

Om någon sitter uppe 01.55 och inte har något att göra så kan man slå på kanal 5 som visar The united state of leland. Ett riktigt liten guldkorn IMO.

It sure is. Medhåll på Tobs uppmaning.

[Glorificus]

Om någon sitter uppe 01.55 och inte har något att göra så kan man slå på kanal 5 som visar The united state of leland. Ett riktigt liten guldkorn IMO.

It sure is. Medhåll på Tobs uppmaning.

Jupps, sitter och väntar på den. Har länge velat se den och satt senast i helgen och letade billiga priser, tills jag upptäckte att den skulle gå på tv! Konstigt att de visar den mitt i natten, det är väl en relativt ny film...

[noike]

Konstigt att de visar den mitt i natten, det är väl en relativt ny film...

Inte underligare än att TV3 viasr The Muppets in Manhattan klockan 03:30 på en vardag.

[Zaxx]

Om någon sitter uppe 01.55 och inte har något att göra så kan man slå på kanal 5 som visar The united state of leland. Ett riktigt liten guldkorn IMO.

It sure is. Medhåll på Tobs uppmaning.

Det är ju hon Donnie Darko bruden! Wiiie!

[noike]

Om någon sitter uppe 01.55 och inte har något att göra så kan man slå på kanal 5 som visar The united state of leland. Ett riktigt liten guldkorn IMO.

It sure is. Medhåll på Tobs uppmaning.

Det är ju hon Donnie Darko bruden! :D Wiiie!

Kerry Washington är också med -- ni vet, hon som vad den ursprungliga Mahandra i Wonderfalls?

[Glorificus]

Det är ju hon Donnie Darko bruden! Wiiie!

Jena Malone! En favorit sedan jag såg henne i Bastard out of Carolina... Grym film (i dubbel bemärkelse)! Måste nästan leta upp den på eBay nu... Så, köpt!

[adolvsson]

Jag citerar nedanstående bit, skrivet i slutet av januari, eftersom jag precis sett andra filmen kaffekicken nämnde och, tja, jag håller inte helt med där heller. Min åsikt är att Good Night and Good Luck i allra högsta grad är ett litet mästerverk. Inte stort, men defintivt ett litet. Vi får kanske inte lära känna karaktärerna bortom ideal och arbete, men de här två bitarna är en så stor och viktig del av deras liv att det räcker mer än väl till att skapa en intensivt, känslomässigt stark, historia.

Jag skrev att, om Syriana, att min respekt för George Clooney bara växer. Det stämmer i högre grad med den här filmen, eftersom han inte bara gör ett starkt jobb framför kameran, utan både regisserar och är medförfattare på manuset. Jag läste någonstans att Clooneys pappa var journalist, och det förvånar mig inte minsta lilla någonstans.

Good Night and Good Luck är en film som genomsyrar av hög kvalité på varje tänkbar nivå, vare sig det gäller behandlingen av (det allt för aktuella) ämnet, det fantastiska svartvita fotot, eller de genomgående starka rollprestationerna. Egentligen skulle jag vilja räkna upp de flesta medverkande, men nöjer mig med att nämna Robert Downey Jr, som med filmer som den här och Kiss Kiss Bang Bang äntligen är tillbaka till de roller en skådis av hans kaliber förtjänar, och den man som imponerade mig mest; Ray Wise i en viktig biroll. Att kunna leverera så mycket smärta i ett par ögon, att kunna agera fram det leendet han försöker dölja smärtan med, är verkligen en bedrift.

Det kan lungt sägas att jag både beundrar och älskar Good Night and Good Luck.

Politisk George Clooney-dag för undertecknad idag. Både Syriana och Good Night and Good Luck var bra, oerhört välgjorda och mycket intressanta filmer (även om en bra bit ifrån felfria). Framförallt motbevisar de det allt för vanliga missförståendet att film måste fördummas för att vara duglig underhållning, och att intelligent film som respekterar och förutsätter att publiken kan tänka är något att skygga ifrån. Om så bara för det så ska Clooney och de andra medverkande både framför och bakom kameran i dessa filmer ha all respekt.

Samtidigt är det inga sanna mästerverk. Good Night är en liten film som korrekt berättas på en liten skala om (verkliga) människor som jobbar utifrån viljan att berätta sanningen oavsett kostnaden. Det är beundransvärt och vi engageras i deras kamp, men vi lär aldrig riktigt känna dem bortom deras ideal och arbete. Det är förståeligt nog en kort film, och när den är över har det varit intressant, snyggt, tokigt välspelat och engagerande hela tiden men någonstans känns det som en film som man beundrar mer än älskar.

Syriana är längre, och berättar åtminstone fyra ovanligt komplicerade (och sammankopplade) historier på strax över två timmar. Det är den första tvåtimmarsfilm på bra länge som jag verkligen önskar hade varit längre. Regissören Stephen Gaghan kastar in små inblickar i karaktärernas privatliv som hjälper oss förstå vilka de är, men han hade kunnat stanna där liiiite längre. Det hade blivit en starkare upplevelse, och hade gett oss lite mer tid att tänka över både karaktärerna och handlingen. Men det är en härligt mörk film som känns obehagligt realistisk och man skräms på slutet av tanken på att det här förmodligen är världen vi lever i.

3½ blir betyget till båda två.

Jag har sett Syriana ikväll och tycker nog den är ett par snäpp bättre än vad du gör, hade t ex inga problem med längden på vare sig filmen eller inblickarna. Lite dialog, och väldigt mycket berättades istället med bilder, att låta skådespelarna gestalta känslorna istället för att bara stava ut minsta lilla grej i repliker. Jag tyckte det gjorde framför allt privatlivscenerna till en starkare upplevelse, absolut, men även resten av filmen.

Inte din typiska Hollywoodrulle, någonstans, och för varje sådan här film som George Clooney gör, växer min respekt för honom ännu mer. Mannen må vara en filmstjärna, men han lyckas göra något så ovanligt som att kombinera sin stjärnstatus med både starkt skådespeleri och kreativitet. I Hollywood! Whoddathunkit?!

Skriven och regisserad av Stephen Gaghan, som skrivit bl a Traffic, och jag kände släktskapet till den grad att jag stilla undrade (eftersom jag tydligen hade glömt bort hur det låg till) om det var Steven Soderbergh eller t o m Clooney själv som gjort Syriana. Jag tyckte det märktes att han kollat åt Soderberghs håll, och det är okej med mig, sämre inspirationskällor kan man ha.

Syriana kanske inte är ett mästerverk, nej, men en inihilvitti bra film och får en stark fyra (av fem möjliga) i min bok.

[poser]

The Chumscrubber

Film som jag gillade mycket, i början kändes den lite långdragen men på slutet så tog det fart och blev riktigt bra. Grym cast, gillade Jamie Bell, blev lite småkär i Camilla Belle och Lou Taylor Pucci levererade här precis som i Thumbsucker.

Se den.

[AKS]

Switchblade Romance/Haute Tension

Jag måste få säga att jag älskar den brittiska titeln på denna franska skräckfilm. Fast Haute Tension beskriver ganska väl stämningen i ca 40% av filmen (vilket är ett högt procenttal för spänning i en normal, amerikansk skräckfilm).

Fast denna skräckfilm är verkligen "normal". Den skulle kunna vara en amerikansk skräckfilm, men då menar jag skräckfilm också ingen "nu dödar vi cheerleaders på ett tåg"-skräckis. Storyn i denna film, i den mån dylika filmer har en story, är helt okej. Men det är nog spänningen i en viss del av filmen som gör att jag verkligen gillar denna film. Den är inget mästerverk, men de senaste ca tio skräckfilmer jag sett har fått ettor och tvåor (av 5) av mig, t.ex. Shallow Ground, så detta är ett steg upp.

Nu har jag mest sagt positiva saker, det finns negativa också men de är jag tvungen att ta under spoilermarkering som man *inte* bör läsa om man tror att man tänker se filmen.

Den största nackdelen... Det faktum att alla nämner "wow slutet!" så jag satt hela filmen igenom och försökte lista ut slutet och det lyckades jag också med vilket var himla trist. För den delen så tyckte jag inte att det var så wow. För mig hade det gärna fått vara en straight skräckfilm utan en twist.

Blod, blod, blod... Me likes. Riktigt "roligt" med i alla fall en ganska våldsam avrättning. Okej, alla avrättningar är våldsamma, men det är ju bara en som man egentligen får se.

Sedan den där äckliga vanen... Hur 17 kom den dit då tjejerna åkte i gemensam bil till huset? Hade Marie mördat alla tjejerna innan? Jag antar det, men fattar ännu inte hur bilen kunde komma dit. Eller är det ett jättelångt tidshopp mellan avrättningen av familjen och det att hon kommer tillbaks och hämtar Alex?

6/10 (Vilket är jättebra betyg för mig då det gäller skräckfilmer.)

[Tob]

Roligt att läsa positivt om Haute Tension ifrån någon som inte *verkligen* tycker om genren.

Jag har sneglat på filmen mer än ett par gånger, och beställde den från discshop för 49 kr i samband med en förhandsbokning, så får den nästa vecka. Jag har nog rentav en hel del förväntningar på den.

[AKS]

Nej, jag är ingen skräckfilmsbuff, men som ett stort filmfan så ser jag ändå mycket skräck. Jag älskar att bli *riktigt* skrämd, men det händer inte så ofta nuförtiden då man lärt sig genrens konventioner.

Ska bli intressant att se vad du tycker om Haute Tension.

[Tob]

Il Mare. Ett koreanskt romantiskt drama som var betydligt knepigare än vad jag hade förväntat mig. Poetisk historia om kärlek som inte tar hänsyn till tid eller rum. Asiatiskt film för mig är generellt sett väldigt poetiskt i sina utförande. Långsamt tempo, stilrent skådespeleri, vackert foto och ett stämningsfullt soundtrack. Il Mare är inget undantag, och däri ligger styrkan i filmen, för något personligt engagemang har jag svårt att hitta för filmen.

[adolvsson]

Brokeback Mountain.

Den som inte bölar i scenen med Jacks föräldrarär av sten. Jävligt grå sten.

Ja, björnen, då kan du kalla mig Herr Gråsten, för jag tyckte den scenen, som många andra, var ansträngd och tillgjord.

För mig var det här en besvikelse. Heath Ledger och Jake Gyllenhaal är båda förbaskat bra skådespelare, framför allt Jake, men båda två kändes väldigt felplacerade i sina roller. Båda två är fullständigt lysande i sin relation till varandra, stunderna emellan dom som handlar om vad dom känner och hur svårt dom har för att hantera det är fantastiska, men utöver det känns kopojkestilen lika fel som makupen när de ska målas äldre. Jag är övertygad om att historien passar mycket bättre i sitt originalformat, eller som serieroman, men som film - uppenbarligen inte.

Flera bra skådespelarinsatser överlag, men samtidigt mycket som kändes fel. Om det är Ang Lees fel, eller manuset, det är jag inte filmtyckare nog att reda ut riktigt än.

Dialogen kändes för övrigt ofta styltig och amatöraktig. Kanske borde manusfolket lagt ner mer vikt på den biten när det är så lite av det i filmen.

Dessutom stördes jag av att Jacks död hanterades off screen, något som inte brukar störa mig nämnvärt annars.

Fast fotot är rent förbaskat vackert, det går inte att komma ifrån.

Ärligt talat kanske inte det här var bästa tillfälle att se filmen på, den speglade lite mer än behagligt egna känslor (nej, jag pratar faktiskt inte om ju gay-biten) jag har som råkade aktualiseras tidigare idag, men jag tvivlar. Om något borde det har gjort upplevelsen starkare. Bortsett från möjligtvis de scener som rörde just förhållanden och känslor (vare sig det var mellan de båda männen eller männen och deras fruar) blev det absolut inte så.

Nej, en rejäl besvikelse. Tyvärr.