noike skrev:The Ankh skrev:har du läst böckerna? I så fall är det svårt att tycka att de e bra filmer. men om man inte har gjort det så kanske man inte mörker att de raderat 90% av den riktiga storyn i TVÅ böcker, kört i hop det resterande till en film och ändraty typ allt utom namnen...
Jag tycker inte riktigt det där håller som argument. Sett Blade Runner och läst boken Do Androids Dream of Electric Sheep? De delar vissa tematiska saker och några idéer där allt får plats på en post-itlapp ungefär så de är definitivt inte lika alls. Förutom då att båda är skitbra.
Det enda som betyder något är om det är en bra film eller inte. Hur en filmatisering förhåller sig till förlagan kan vara intressant, men det spelar ofta ingen roll i hur den är som film (utom kanske i de fall då mindre talangfulla filmare hållit sig alldeles för nära boken).
Jag är med noike i den här frågan. En bok är en bok, en film är en film. De kan inte jämföras och ska inte skrivas på samma sätt.
Jag har läst både Lestat och Queen of the Damned, som filmen baseras på. Hade man försökt att följa böckerna och få med det mest essentiella i dem (som jag, åtminstone i QotD, tycker är rent filosofiska teman som: är män berättigade att existera) hade man misslyckats med att göra en bra film totalt. Har svårt att se hur 2-3 timmar skulle räcka till för att göra historien begriplig alls. Så nej, av den anledningen kan jag inte vara besviken på filmen (eller någon film alls).
sfinx: Jag tycker det skiljer så väldigt mycket i stämning mellan IwtV och Lestat och QotD att det faktiskt inte hade funkat att hålla samma linje på något sätt. En film som hade varit IwtV 2 hade inte passat storyn. Om du menar att IwtV är en bättre produktion än QotD, och man borde hållt sig i den klassen, kan jag hålla med.
Filmen QotD är för mig lite guilty pleasure. Jag gillar hur den ser ut (och då menar jag kläder, smink, miljöer och personer) och låter (musiken passar väldigt bra). Ibland är den dock... eh..unintentionally funny. När den försöker vara skräck misslyckas den.
Jag har naturligtvis filmen hemma, och måste säga att det är väldigt synd att de gjort en del av de klipp de gjort. Vissa scener hade verkligen tjänat på att vara längre, och vissa på att faktiskt vara intentionally funny. Oh! Och rockvideosarna är sjukt bra. Det märks att Stuart Townsend älskade att leka rockstjärna.
Man får se det som att filmen bygger löst på boken. Den är sin egen version av Lestat och QotD. Och det är så det ska vara.