Yog-Sothoth skrev:Det är en inställning som är skapad utefter empiri som har ackumulerats under samtliga mina levnadsår. Jag kan ärligen säga att jag aldrig har sett en bra svensk film. Själva meningen "bra svensk film" är en enda stor motsägelse i min mening. Vi är bra på många områden i det här landet, men film är inte en av dem.
Vissa filmer är dock helt OK, t ex Fucking Åmål och Tic-Tac som bjöd på några skratt. Men när vi skall göra t ex polis- och actionfilmer, då blir det bara löjligt...
Lika bra som vi är på musik och musikproduktion, lika dåliga är vi på film. Det har amerikanarna lärt sig mycket bättre...
Om någon kan nämna en bra svensk film som motarbetar det jag har sagt blir jag glad.
Det dyker upp en hel hög titlar i huvudet på mig direkt, men frågan är om det är någon idé när du redan har den där inställningen. Och tycker du t ex Bo Widerbergs Mannen på Taket (på tal om polis- och actionfilmer) är löjlig, är det fel av mig att ens försöka.
Det där sista är inte menat som en diss, det är bäst jag understryker det, utan ett exempel på bra svensk film. En av de bästa, t o m.
Pilsnerfilmen och 80-talet är framför allt de perioder vi som svenskar kollektivet gör rätt i att skämmas för, men utöver det har det gjorts förbaskat mycket bra film och nu, när vi har unga filmare som tar avstånd från Bergmans arv (missförstå mig rätt, jag gillar Bergman, men den inverkan han haft, och inte kan rå för, på svensk filmindustri är antagligen den som skadat den mest) och ett par gamla rävar som aldrig var en del av nyss nämnda arv.
Att amerikanarna skulle kunna film mycket bättre är skrattretande (med reservation för personlig smak and all that shit, det här är min). Möjligtvis hur man säljer den, så långt kan jag sträcka mig. Tro nu inte jag är en hårdeuropeisk filmtomte som askyr Hollywood per default, absolut inte, jag dömer aldrig film efter var den kommer ifrån och det finns en hel hög glitterstadsfilmer jag är barnsligt förtjust i, men det bästa, det mest intressanta, kommer utanför Hollywood delvis i form av amerikansk film från oberoende bolag men också asien och, kanske framför allt i min bok, europa. Europeisk film har en lång och fin historia och är ingenting att fnysa åt.
Något du också måste ta hänsyn åt är att USA alltid har producerat bra mycket mer film än sverige, och eftersom det oftast är de bästa filmerna som överlever i våra minnen och som lever kvar i offentligt ljus, och eftersom den stora filmstaden i väst gör det intryck den gör, är det inte konstigt om det rent historiskt sett sätter Hollywood i ovanligt positiv dager. Men jag tänker fortsätta påstå vad jag brukar påstå; skulle man räkna kvalitétsfilmer i procent är jag övertygad om att Sverige skulle ligga bra till, iom inte bättre så i jämn nivå såväl Hollywood som t ex övriga Europa.
Om inget kan få dig att ändra din inställning om svensk film, kanske andra europiska länder kan vara av intresse? Jag skulle i så fall vilja rekommendera spanien, som är ett av mina favoritländer i sammanhanget. Grymt bra på att göra rysare är de också.
Hm. Har jag sagt det här förr på forumet eller bara i chatten? Jag har predikat så mycket för svensk film de senaste åren att jag inte vet var jag sagt vad. Men jag brinner för film, det är min stora kärlek (efter söta flickor i korta kjolar, förstås, go Kristen!) och jag är oerhört förtjust i (bra) svensk film, så jag tänker nog fortsätta med det närhelst situationen kräver. Amen.