A bear skrev:Dessutom vore jag beredd att slå vad om att de flesta dokusåpor är i hög grad manusbaserade. Antingen i förhand ("Gå in där och gör si och så") eller i efterhand ("Se till att klippa ihop det så att det ser ut som om de där två verkligen hatar varann").
Du menar svenska dokusåpor.
Se bara på "Farmen Afrika" när dom skickade dit gamla deltagare för att röra om i grytan.
Gissa varför Mark Burnett kallar sina reality-shows för unscripted dramas.
Men om du är beredd att slå vad om att de flesta "dokusåpor" i hög grad är manusbaserade inkluderande amerikanska så tar jag gärna det vadet, då jag tror att jag är lite mer insatt i det ämnet.
Mer äkta kännslor än på Survivor och liknande får man inte på tv.
Jag gråter alltid när dom gråter i omanusbaserade tv-serier.
Bara tanken på att en svensk dokusåpa skulle väcka sånna kännslor är skrattretande, för dom serierna är patetiska.
Sen att Donald Trump's små tal i The Apprentice är manusbaserade (mycket användbart ord) spelar ju ingen roll, själva tävlingarna och personerna är ju inte det, och det är ju det som räknas.
Dom som gör serierna vet hur man gör fantastisk tv helt enkelt. Sverige kan inte den konsten. jag vet inte, dom kanske inte direkt skriver manus för sina dokusåpor, men dom försöker ju deffinitivt skapa skandaler och rubriker på alla möjliga sätt. Som bara idén av att dom faktiskt ville göra om Robinson och ge deltagarna mer "komfort" o.s.v. för att det skulle vara en mer inbjudande omgivning för romanser mellan deltagarna är ju bara förnedrande till själva tävlingen. Jag kan inte komma på mer än en romans på Survivor efter 10 säsonger...
Det är en typisk sak som Mark Burnett verkligen skulle avsky.
Andra serier som ingår i min skyddade reality-show protected alliance är The Amazing Race, The Apprentice, Hell's Kitchen, Big Brother, Rock Star: INXS, The Contender och Canadian Idol.
Dessa är rena tävlingar (hur översätter man "game"? Spel? Är Survivor ett spel? Det är ju knappast en sport, eller en lek.... tävling funkar, men game passar bättre...). Tävlingen är huvudsaken, drama kommer (naturligt) i andrahand.
Jag vet att flera stycken följde Hell's Kitchen. Ni kan intyga att själva tävlingen var huvudsaken. Sen har ju Gordon Ramsay en tendens att bli lite aggresiv i köket, vilket skapar äkta drama. Dom har inte bett honom vara så just för serien. Jag såg för övrigt en väldigt bra dokumentär om hans liv för ett tag sen, mycket intressant. han verkar vara en väldigt trevlig man, förutom i köket då han blir vild när folk inte möter hans standard...
Hur som helst: Vart var jag? Jo, någonstans med att förklara hur äkta serier är. Låt oss ta The Contender. Ren boxningsserie. 16 deltagare. 2 st slåss varje vecka, vinnaren går vidare, förloraren åker ut. Damn den serien var överflödig av kännslor och passion fantastisk på att fånga det på film. Jag lovar jag grät typ till varje avsnitt. Jag har aldrig varit intresserad av boxning, men älskade The Contender, för den var så full av kännslor och passion och damn vilken pampig musik. Den gjorde en hel del för serien. Något sånt hade aldrig gjorts i sverige.
En del folk påstår att American Idol är riggat. Jag tror personligen att det är skitsnack och att dom som säger det är bittra över utkomsten.
Kom igen... I så fall så måste svenska idol också vara det, för Darin och han som kom 3:a var ju verkligen inte tillräckligt bra för att komma 2:a & 3:a. Uppenbarligen röstar inte folk på den som har bäst sångröst, utan den personen den gillar bäst, vilken anledning man än har... och det är därför resultaten blir som dom blir. Fast vad snackar jag nu om? detta hör inte hit eftersom alla Idol-versioner består av sångarna har periterat massvis innan dom uppträder, programledarna läser från en skärm och sketch-inslagen helt klart är manusbaserade (mycket användbart ord!)...
Låt oss gå över till Big Brother som är en intressant studering.
Jag avskydde Big Brother för bara ett par månader sen. Sen tänkte jag att eftersom jag älskar så många amerikanska reality-shows så kanske Big Brother inte är så tokigt. Jag blev blown away (bortsprängd!! haha). Damn det var itne Big Brother jag hatade, det var svenska Big Brother.
Det jag har sett av Big Brother har gett mig intrycket av att det är hemskt och äckligt.
Amerikanska Big Brother är mycket lik Survivor inser jag allt mer eftersom.
Dom försöker inte förnedra deltagarna och det är ingen som har sex och det är inte heller publiken som röstar ut dom (så att favoriterna stannar och tittarna stannar).
I amerikanska så röstar deltagarna, vilket gör det hela fruktansvät mycket mer strategifokuserat. Hela tiden pratar dom strategi, och alliancer o.s.v. som i Survivor, och som i Survivor bygger dom upp roliga och intressanta tävlingsmoment.
I Robinson röstade tittarna på vem som skulle vinna (jag lvoar, dom från Survivor skulle dö om dom fick veta det). I Survivor när tittarna fick rösta fram sin favorit som skulle vinna extrapengar var det massvis av folk som tyckte att det var orättvist, för att han inte förtjänade det, förhan vann inte, och vad har tittarna att säga till om, dom har inte varit där, dom har bara sett det "utifrån". Haha, det är ju så alla svenska serier går till typ...
Jag håller 100% med ameikanska sättet, att om man inte är medi leken ska man inte påverka den, förutom möjligtvis smågrejer.
Slutsats: Jag älskar reality-shows.
Survivor kommer vara serien jag ser fram emot mest varje vecka i höst, och The Amazing Race och The Apprentice (båda Apprentice-serierna!!!!!!) kommer inte långt där efter.
Big Brother kommer hålla på ända tills Survivor börjar och det håller mig väldigt nöjd.
Det finns inte många manusbaserade serier som underhåller mig lika mycket som dessa. Lost, Veronica Mars, Stargate(s) och en handfull till + säkert flera av dom nya serierna.
Jag bryr mig inte om man underhålls av dom eller inte. Men om man påstår att dom är fejk så vesar det bara hur lite man sett.
Dom svenska dokusåporna som A Bear (förmodligen) menade är väl inte direkt heller manusbaserade men helt klart snarare manipulerade. Skandaler skapar rubriker, och rubriker i skvallertidnignar funkar lite annorlunda här än i USA, där skvallertidningarna mest fokuserar sig på Hollywoodstjärnorna (dom "riktiga" känndisarna) och möjligtvis skandalösa saker folk gör i sitt privatliv, men i sina reality-shows (då menar jag dom jag skrivit om, inte The Real World och dom andra "dom" serierna) så går det ut på att göra underhållande tv, inte vad det nu är dom gör i sverige.
Nu måste jag verkligen sova!