Film 4: THE REVENGE!

[The Buffster]

Futurama: The Beast with a Billion Backs. !

[gaspode]

Futurama: The Beast with a Billion Backs. !

Åh, idag?! Det här kanske kommer en smula överraskande för dig, men jag tror jag älskar dig Sanna!

[The Buffster]

Futurama: The Beast with a Billion Backs. !

Åh, idag?! Det här kanske kommer en smula överraskande för dig, men jag tror jag älskar dig Sanna!

Ja, idag! Jag älskar dig också Martin. Och Futurama.

[Crashdummie]

Iron Man

Vet inte om denna film redan har recenserats, men för att sammanfatta kan jag säga att den var överraskande bra! I like! Har inte varit insatt i just denna marvel serie och hade därmed inga förväntningar på denna. Var dock skeptisk till att ha Robert Downey Jr som en superhjälte, but guess what, han var perfekt som Iron Man! Trodde aldrig jag skulle tycka att Downey Jr var läcker - fast Gwynith Paltrows stilettskor var läckrare i filmen

Alla adrenalin junkies ska definitivt se denna. jag älskade musiken i den, o alla ljudeffekterna. Special effekterna var ju som sagt serieteckningsanpassade, men de var grymma o välgjorda. Det som jag störde mig dock på var den urusla översattningen när folket pratade "utrikiska"(i grottscenerna). Då muttrade jag o översatte korrekt till mitt biosällskap - rätt ska vara rätt

[fripp21]

Så har jag sett ytterligare två sk. klassikers i min western-marathon...

The wild bunch (1969)
Jag trodde att filmen skulle vara ännu mer blodig/våldsam efter vad man läst om denna film av Sam Peckinpah. Jag älskar inledningsscenen och slutscenen. Däremellan får man en ganska ordinär western med bankrånare som jagas av posse, ondsinta mexare, tågrån osv. Filmen skiljer sig markant från många av de äldre westerns som jag sett då den visar upp karaktärer som är helt egoistiska, det blir mer ärligt på något sätt. De gamla gentlemannareglerna som att aldrig överge en kamrat eller slå en kvinna etc är som bortblåsta. Speciellt scenen i början med de lekande barnen är mycket intressant och visar på människans sanna natur (?) Som sagt inledningen och slutet är exceptionella, och filmen får en stark trea. Jag rekommenderar filmen för den som är intresserad av lite äldre westerns.
Betyg: 3/5


Butch Cassidy and the Sundance Kid (1969)
Vad sägs om Paul Newman och Robert Redford i huvudrollerna? Nja, jag är inte deras största fan, de är i fel tidsera så att säga, men jag måste säga att de har en viss dragningskraft. Skådespeleriet är det inget fel på, Katherine Ross (The Graduate) är också mycket bra. Ross och Redford står nog ut mest med avseende på skådespeleriet. Filmen är adekvat utförd, den är bra på alla sätt och vis. Handlingen kunde vara intressant, den bygger på "sann händelse", hmm, huvudkaraktärerna har i alla fall funnits. Problemet för mig är att jag aldrig blev indragen i historien, eller kände mig engagerad i karaktärerna. Ganska trist helt enkelt. OK, de sista minutrarna av filmen var bra, ett mycket bra slut till och med. Nej, jag vill nog jämföra denna film med en annan med samma huvudrollsinnehavare Newman/Redford och samma regissör- The Sting (sv. Blåsningen) från 1973. Den är ju älskad vitt och brett, men jag har aldrig fallit för den fullt ut, jag kan tydligen inte bli helt "invested" i karaktärerna. Men om ni gillar The Sting ska ni kanske kolla in Butch Cassidy and the Sundance Kid?
Betyg: 2/5

Editerade in ett stort stycke som jag helt glömde skriva in....

[A bear]

Rambo

Med sina 1 timme och 20 minuter är filmen för lång. Jag hade gärna sett att den första halvtimmen varit 0 minuter, uppbyggnaden är ändå i princip obefintlig...

OK, jag ska inte bara skämta med adolvssons recension. Men även om man kan förbise att hela filmen är en enda lång reklamfilm för "våld är det enda språk smutsiga gudlösa asiater förstår" så är det stora problemet att... det HÄNDER ju för fan ingenting. Efter att vi slagit fast att Rambo grubblar över vad våldet gjort med honom (det enda han dödar nu är fiskar - man får väl anta att fiskarna är gudlösa våldsverkare) och att kristna missionärer är Goda men Naiva (och jisses, vad ofta de påpekar att de goda är kristna) rycker Rambo ut för att rädda dem. Han skjuter alla skurkar bokstavligt talat i bitar. Slut. Till och med jämfört med de tidigare Rambofilmerna är det så jävla linjärt och klumpigt att det finns bara inte, som ett A-Teamavsnitt med extra våld, och det visar sig att Rambos stora problem bara var att han inte hade skjutit ihjäl tillräckligt många icke-kristna och möjligen homosexuella utlänningar. Visst finns det onda människor i världen, men Stallone tar verkligen i så han skiter knäck för att visa att de är så omänskliga att de nästan är icke-mänskliga, och frågan om varför inte världens mäktigaste land kan göra något åt att deras medborgare blir kidnappade - ni vet, det där som ju trots allt var hela grundhandlingen i Rambo II - viftas bort på en sekund; storyn han vill berätta är ju att våld bara kan stoppas med mer våld. Och den här gången ska han inte göra misstaget att liera sig med folk som kan tänkas attackera USA några år senare.

Visst är våldet smått imponerande - det ska mycket till för att få Braindead att se tam ut - men när den övertydliga sensmoralen är att psykopaten Rambo har rätt och det tydligen inte på något vis bör anses kontroversiellt eller subversivt har jag svårt att ta till mig det. Problemet med Rambo är inte att den som en gammal hederlig Chuck Norris- eller Charles Bronson-film helt duckar för de stora frågorna, utan att den besvarar alla på samma sätt: praise God and pass the ammunition. Det gör inte nödvändigtvis John Rambo till en dålig film; bara en ganska obehaglig en, och inte på ett bra sätt. Den obefintliga handlingen, de klumpiga berättargreppen (ni trodde väl inte att den där RAF-bomben var symbolisk?), de endimensionella karaktärerna (Julie Benz, vafan håller du på med?) och dialogen sköter resten. Blä.

[fripp21]

Rio Bravo är det bara att hålla med dig om, men jag älskar verkligen High Noon också.

Hallå! Jag gav tydligen High Noon en fyra på Filmtipset! Det var direkt efter jag sett filmen. Uppskattningen av filmen har uppenbarligen falnat ganska snabbt, för jag gav den bara en trea i min minirecension här på forumet. Sånt händer.

Min hjärna har inflammation!

[A bear]

Kan inte riktigt undanhålla The Guardians recension av The Incredible Hulk.

"Hulk. Smash!" Yes. Hulk. Smash. Yes. Smash. Big Hulk smash. Smash cars. Buildings. Army tanks. Hulk not just smash. Hulk also go rarrr! Then smash again. Smash important, obviously. Smash Hulk's USP. What Hulk smash most? Hulk smash all hope of interesting time in cinema. Hulk take all effort of cinema, effort getting babysitter, effort finding parking, and Hulk put great green fist right through it. Hulk crush all hopes of entertainment. Hulk in boring film. Film co-written by star. Edward Norton. Norton in it. Norton write it. Norton not need gamma-radiation poisoning to get big head. Thing is: Hulk head weirdly small. Compared with rest of big green body.

Hulk not scary. Hulk look like Shrek. Wait. Critic have ... second thought. Hulk look like Shrek when Shrek turn handsome, in Shrek 2. Like Gordon Brown. Hulk rubbish. Hulk not look powerful. Especially when Hulk do jumpy bouncy floaty thing. Over New York buildings. Then Hulk look wussy. Big. Yet wussy. Not good combination.

Stan Lee have big cameo. Stan Lee keen on self. Previously Stan Lee just glimpsed. Now Stan in it for 30 seconds. Or more. Stan clearly on roll. Stan even give Robert Downey Jr cameo. As Iron Man. This very irritating. Audience supposed to be excited. Audience nod off. Long ago.

Idea is. Dr Bruce Banner - on run. Keep anger under control. Banner hope not turn into Hulk. Banner live .... in Brazilian slum. Work in factory. Total babe there fancy Banner. Banner quite fancy babe. But Banner not make move. Babe in film to keep guys interested. Until Banner's girlfriend Liv Tyler come into action later. Tyler not mind Hulk thing. Hulk remind her of dad. Steven Tyler. Possibly. Much location work. Overhead shots. Of slums. City of God vibe intended. But this rubbish. Like everything else.

Tim Roth come on. As evil soldier. Fighting Hulk personal for him. Roth typical evil Brit. Roth supposedly working for US army. Yet Roth Brit. Critic annoyed by stereotyping. Roth get injected with serum. Become Hulky supervillain. Smash cars. Tanks. Only with no trousers. Roth groin area ambiguous. Groin area look lumpy. Bumpy. Perhaps odd penis. Perhaps odd trousers. Critic ... not sure.

Same old story. Superhero movie give superhero mirror-image antagonist. Like in Spider-Man 3. Idea rubbish in Spider-Man 3. Idea rubbish here. Hulk versus humanity important thing. Cancelled out here. Basic problem ... critic not believe Hulk angry. Hulk just roar. It not look convincing. Not truly seem angry. Critic think about this. Critic decide why. It because Hulk not swear. Hulk just say: "Hulk. Smash" etc. If Hulk shout C-word ... different matter. Then Hulk look angry. Sound angry. Not here. Hulk genteel.

Critic remember Ang Lee version. Ang Lee version slagged off. Yet rubbish new Hulk film make that look like Citizen Kane. Critic exit cinema miffed. Film take away two hours of critic's life. Critic not get time back. Ever. Rarrrrr.

[AKS]

[lilith]

Roligt!
Tråkigt att den är dålig.

[RalfiParpa]

Futurama: The Beast with a Billion Backs. !

Inte lika rolig som den första men smartare och mer träffande, och det är så jag gillar min Futurama. Mycket mer samhällssatir än jag trodde att någon av de här filmerna skulle vara. Jag tror att filmen offrade sig själv för att få fram sina poänger - om förhållanden; om religion - och sådant beundrar jag alltid.

[AKS]

Dogfight

Mycket fin film från 1991 med River Phoenix och Lili Taylor. River spelar en soldat som ska skickas till Vietnam och kvällen innan har han och hans kompisar en fest där det gäller att ha den fulaste tjejen som sällskap för att vinna pengar.

Det som jag gillar mest med denna film är framför allt skådespelarinsatserna av Phoenix och Taylor. Men filmen som sådan är också bra och precis som jag sa tidigare: fin.

7 av 10

[fripp21]

Capote (2005)

En fullständigt magnifik insats av Philip Seymour Hoffman i huvudrollen som Truman Capote. Faktiskt makalöst bra! Det var länge sedan jag såg en skådespelare så totalt gå in i sin roll och spela den med en sådan självklarhet att det inte finns en uns tveksamhet runt tolkningen. Han vann också en oscar för bästa manliga huvudroll för denna insats. Filmen går i lugnt tempo och är en renodlad drama om Truman Capotes 6 år då han gjorde research för sin berömda bok In cold blood. Hoffman är med i nästa alla scener i hela filmen. Och jag njuter hela tiden. Ända sen jag upptäckte Hoffman i den mycket sevärda filmen Love Liza (2002) har jag gillat honom skarpt. Man lär känna människan och författaren Capote på ett mästerligt sätt. Det är inte en film man sätter på under en livlig förfest med kompisarna, men den är självklar för dig som gillar film och skådespeleri.
Betyg: 5/5

[Tob]

This is England, ouch, vilken magspark.

Stark!

[gaspode]

This is England, ouch, vilken magspark.

Stark!

Den såg vi här precis också, den var grym. Stark ja, och varm.

[AKS]

De senaste nio-tio dagarna har jag sett tre Cronenberg-filmer. Eastern Promises såg jag för första gången, The Dead Zone och The Fly såg jag om för första gången sedan jag var tolv-fjorton år gammal.

Eastern Promises tycker jag var en riktigt bra film. Definitivt inte lika bra som A History of Violence som jag tycker är en ganska så fantastisk film (såg dock att jag bara gett den 8/10 på IMDb, men i mitt minne känns den som 9/10), men fortfarande riktigt bra.

The Dead Zone är en bra film punkt slut. Jag kom bara ihåg en enda scen från min förra titt (gazebo-scenen), men den är ganska så straight forward och inte alls "konstig" som jag tyckte att den var där runt 1989-1991. Egentligen känns det inte som att det händer så fruktansvärt mycket i filmen och Stillson-storyn känns lite stressad för mig. Bland annat så har Johnny precis insett att Stillson kommer att starta världskrig eller nåt sånt och sen så känns det som att han en minut senare sitter med ett gevär och ska skjuta skallen av honom. Visst, han pratar med sin läkare först, men en scen då Johnny funderar över andra lösningar hade suttit fint, enligt mig.

The Fly såg jag igår och det är nog den bästa filmen av dessa tre, men inte lika bra som A History of Violence. Väldigt bra film och Jeff Goldblum är halvt fantastisk i huvudrollen. Denna film kommer jag ihåg att min syster och jag gillade, men vi tyckte att den var väldigt konstig och äcklig. Jag håller nog med mitt tonåriga jag. Så konstig är den väl egentligen inte, men emellanåt ganska så äcklig. Tänker främst på scenen med naglarna där jag nästan, men bara nästan, var tvungen att kolla bort. Filmen är också väldigt rörande och på slutet då flug-poden sätter geväret mot huvudet så... grät jag litegrann. Hrm...

Så de fyra Cronenberg-filmer jag nämnt här skulle rangordnas på följande sätt:

1. A History of Violence
2. The Fly
3. Eastern Promises
4. The Dead Zone

Nu ska jag se om eXistenZ tror jag. Den gillade jag väldigt mycket vill jag minnas och var den film som gjorde att jag aktivt, s.a.s., började se Cronenberg-filmer. (8/10 har jag tydligen gett eXistenZ på IMDb.) Sen så insåg jag precis att jag sålde Dead Ringers för några år sen när jag behövde cash, annars är det nog dags att se om den också. (edit) Hrm... Enligt person insatt i min filmsamling så finns Dead Ringers kvar i bokhyllan. Och jag har inte ens så mycket film att jag borde vara förvirrad över vilka filmer jag har eller inte har. (/edit)

[caffeineaddict]

RIP Stan Winston. Ah, crap...

[noike]

RIP Stan Winston. Ah, crap...

Såg det igår.

[A bear]

All The Boys Love Mandy Lane.

Djungeltelegrafen har gått om den här, och inte oförtjänt. För jovisst, någonstans är det en ganska uttjatad idé: ett gäng tonåringar som åkt ut till ett avlägset hus för att supa, röka på och knulla hela helgen, tills någon mystisk person börjar ta livet av dem en efter en... vi har sett det inte bara tusen gånger, vi har sett det göras ILLA tusen gånger. Samma jävla ironiska dödssätt, samma jävla omotiverade nakenhet, samma jävla överlevande blondin.

Och så kommer då en film som All The Boys Love Mandy Lane, som gör samma upplägg och gör det... förjävla bra. Jag försöker sätta fingret på vad det är. Kanske är det det att filmen egentligen inte verkar gjord som en skräckfilm; visst är handlingen Slasher 1A, men ungefär som med Herzogs Nosferatu (inga jämförelser i övrigt) får man liksom känslan av att den är gjord av en regissör om bara hört talas om skräckfilmer, men aldrig faktiskt sett dem utan hanterar alltihop som om det var första gången. Kanske är det att den verkar mer inspirerad av bra high school-filmer och -serier (tänk Heathers, Veronica Mars... eller om vi nu snackar postpostmodernt, lite Brick också) om hur tonåringar lever än av filmer om hur de dör; för en gångs skull får karaktärerna faktiskt ta plats - visst är de odrägliga ofta, men det finns något i dem som gör att de känns på riktigt snarare än bara som köttbitar att hacka upp. Kanske är det fotot, som faktiskt ofta är förjävla vackert på ett Tobe-Hooper-möter-Sofia-Coppola-sätt. Kanske är det huvudpersonen, den oberörbara Mandy Lane, skolans prinsessa som alla pojkar vill ha och alla flickor vill va men som ingen faktiskt känner tills de lyckas lura med henne till det där huset där alla pojkar tror sig veta hur det ska sluta. Kanske är det realismen i våldet; det är aldrig lätt att döda någon. Kanske att de aldrig ens försöker göra ett stort mysterium; bara drama, våld och människor som inte kan tåla varandra. Och våld. Nämnde jag våld?

Inga jävla one-liners. Inga jävla postmoderna referenser. Ingen jävla övernaturlig mystisk levande död drömjägarmördare. Katten vet om jag inte precis såg slashergenren återuppfinnas... kanske inte; det krävs en jävla fingerspitzgefúhl för att ro iland något sånt här, att ducka för alla de här klichéerna utan att det ens märks att man duckar. This boy loves Mandy Lane. 5/5 på hackabankaskjutaslåskalan.

[AKS]

Okej, nu blev den prio 1 på mitt lovefilm-konto. När den nu kommer ut...

[caffeineaddict]

Goddamn! Girlfriend, den ska vi se nästa vecka! Låter kul!

[AKS]

Sounds like a plan.

[caffeineaddict]

Ny trailer för Burn After Reading!

Två saker jag gillar med den:

1. ALLT!
2. Att i en trailer för en film där huvudrollsinnehavarna heter George Clooney, Frances McDormand, John Malkovich, Tilda Swinton och Brad Pitt så får MUDDAFUKKING J.K. SIMMONS ändå punchlinen på slutet!

[adolvsson]

The Curious Case of Benjamin Button. David Fincher. Brad Pitt. Trailer. Wow. Jag behöver.

[marzipan]

The Curious Case of Benjamin Button. David Fincher. Brad Pitt. Trailer. Wow. Jag behöver.

Den där ser jag verkligen fram emot. David Fincher och Brad Pitt brukar ju bli en strålande kombination.

[AKS]

Ja, det där ser riktigt bra ut.

[AKS]

Jag har sett tre filmer de senaste tre-fyra dagarna. Jag har kommit tillbaka till filmtittandet efter några månaders oförmåga att koncentrera mig. Yay till det!

The Brave One
Jodie Foster spelar en kvinna som blir brutalt överfallen och efter det vandrar runt i New York nattetid. Terrence Howard spelar en polisman som utreder några brott och deras vägar korsas. I denna film tycker jag helt klart att det är Terrence Howard som gör det bästa jobbet skådespelarmässigt. Foster är bra (vilket hon varit i alla filmer jag sett henne i från Taxi Driver och framåt), men Howard är snäppet bättre. Och det är väl kanske för de två man bör se filmen i så fall. Don't get me wrong, den är inte dålig, men inget speciellt heller.

The Orphanage
En bra rysare av klassiskt stuk som dock gärna hade kunnat få vara mer... ryslig, om ni frågar mig. Då menar jag inte att det behöver vara ett blodbad (nej tack), men lite fler spännande scener hade jag inte haft något emot. Det är dock en väldigt snygg och definitivt bra film.

Straw Dogs
Denna film har jag tänkt att se i 10-15 år nu och äntligen har jag kommit mig för! För det första så kan jag inte fatta att denna film snart är 40 år gammal, det känns väldigt konstigt. Inte för att den inte åldrats, för det har den. Men inte på manusnivå då utan mer då man ser till klippning och foto et cetera. Inget underligt med det, men som sagt: den känns inte som en fyrtio år gammal film.

Dustin Hoffman är lysande här och jag älskar hur han ändras från början av filmen till slutet. En förändring av leende, hållning, blick. Det är så små saker som gör en så enorm skillnad.

Straw Dogs är helt klart den bästa filmen av de jag sett de senaste dagarna och efter Fjärilen i glaskupan den bästa filmen jag sett nu i juni.

[adolvsson]

This boy loves Mandy Lane.

This one also.

[caffeineaddict]

Ja fyfan, Straw Dogs! Vilken jävla resa!

[AKS]

Mm, förbaskat bra film. Intressant från början till slut.