Cap'n: Ang. Buffy och Angelus på slutet... Men hon har ju knappt hunnit börja hata honom än! Och även om hon hatar honom så har hon inte lyckats ta farväl av Angel ännu och att döda Angelus skulle ge upp allt hopp om Angel. Jag tycker inte att det är så konstigt då det knappt gått ett dygn sen hon hade sex för första gången tillsammans med Angel.
Denna tråd får mig att sakna Mr Chase. Vart tog the dear boy vägen egentligen?!
Surprise/Innocence är ett dubbelavsnitt med så mycket braheter och roligheter och rysligheter att jag önskar att jag haft anteckningsblocket framme för att ha en chans att komma ihåg allt.
För det första så är denna dubbel inte så jämn. Första avsnittet är inte alls klassisk Buffy även om det är bättre än jag kom ihåg det. Det är mer ett vanligt avsnitt, med en monster of the week och det. Men sen kommer Innocence och wow... bara wow. Det avsnittet finns inte på min topp 10, men antagligen skulle den ha plats 11 eller 12 om listan fortsatte.
Angelus-grejen är ju naturligtvis det som gör avsnittet så förbaskat bra. Boreanaz är verkligen suverän som Angelus och jag klarar knappt av att se första scenen med Buffy då hon sårad säger: "Was it... me? Was I not good?" GAH! Stackars Buffy... Gillar också Angelus lekfulla sida tillsammans med Dru och Spike och att han mobbar Spike då han har chansen.
(spoiler BtVS o AtS, fast kanske inte en spoiler) Bad granddad! 
Men det finns mycket annat att älska också. Som Xander och Willow som får ha en fantastisk scen ihop ute i korridoren efter att Willow sett Xander och Cordy kyssas: "...of which you were the treasurer!"
Stackars Willow...
Och det blir en fin övergång till OZ! Oz, Oz, Oz, världens mest fantastiske kille typ. Jag förstår verkligen varför han en gång i tiden var min absolute favoritkaraktär. (Och det var efter Phases på TV4 som jag beställde S3-boxen från England för jag visste att jag inte skulle kunna vänta på TV4 efter att S2 var klar.) Han är så härlig i scenen då han ska fråga Willow om en date. "See, I like that you're unpredictable."
Och hans lilla leende och blicken då hon går därifrån... Underbart! För att inte tala om "Willow kissage"-scenen.
En annan av favoritscenerna i denna dubbel kommer mot slutet då Buffy och Giles sitter i bilen och Buffy säger: "You must be so disappointed in me." Giles är så bra där och visar att han i allt viktigt är hennes far, eller hur man ska säga. You go, Giles!
