1x14 - I've Got You Under My Skin

[Holier than thou]

Det här avsnittet höll på att skrämma livet ur mig (lättskrämmd), och samtidigt få mig att vilja gömma huvudet i kudden så fort man fick se mamman i bild. Som så många sagt tidigare är twisten det som gör avsnittet till något extra. Och eftersom jag är så orginell (?) så tänker jag också påpeka att nunnan äger

[OhMySpike]

Helt okej avsnitt, inte bäst men helt okej. Gillar exorsimen-grejen, och att demonen faktiskt är rädd för barnet. Dessutom är det en grym tvist att demonen var den som skrev "Save me" och att barnet inte hade något samvete. I like it

[Tea]

seså.. det här är ett avsnitt i min smak. Tumme upp, fortsätter det så här kan jag tänka mej att kolla vidare

[fripp21]

They’re done! Nobody touch.

Detta var ett halvbra avsnitt. Det var ganska överraskande att demonen ville räddas ut ur den lille pojken, kul twist. Som vanligt är det samspelet inom familjen (A, C, W) som är roligast och mest intressant att följa. Och jag trodde aldrig jag skulle få se Cordelias baka brownies!

Cordy: Plus, I improvised a little

Cordelia ute och handlar, och nu pratar vi inte om designer shoes, eller blå boxar från Tiffany's. Hehe, hon har kommit upp sig i världen, Cordy.

Cordelia: Looks the same. Handcrafted by blind Tibetan monks?
Rick: Pieced together by mute Chinese nuns. Now that’s craftsmanship.

Avsnittet hade nog kunnat bli mycket bättre om de hade lagt lite mer tonvikt på Ethros-demonen. Scenen när demonen "bearbetade" Wesley genom att säga förvrängda sanningar till honom var klart bäst bland de "spännande" scenerna...

Ryan (Ethros): All those hours locked up under the stairs, and you still weren’t good enough. Not good enough for Daddy, not good enough for the Council.

Angel räddar hela gänget genom att iklä sig prästens roll och driva ut demonen or den lille djävulen. Intressant.

Angel: Wesley, you don’t even have sales resistance. How many thighmasters do you own?
Wesley: The second one was a free gift with my ‘Buns of Steel.’

[noike]

Avsnittet hade nog kunnat bli mycket bättre om de hade lagt lite mer tonvikt på Ethros-demonen. Scenen när demonen "bearbetade" Wesley genom att säga förvrängda sanningar till honom var klart bäst bland de "spännande" scenerna...

Inte nödvändigt mer på demonen i sig som att fokuserat lite mer på hur besattheten påverkade huvudpersonerna. Det var det avsnittet gjorde rätt, de borde däremot gått längre och verkligen tryckt på allas knappar och inte bara Wes.

[fripp21]

Avsnittet hade nog kunnat bli mycket bättre om de hade lagt lite mer tonvikt på Ethros-demonen. Scenen när demonen "bearbetade" Wesley genom att säga förvrängda sanningar till honom var klart bäst bland de "spännande" scenerna...

Inte nödvändigt mer på demonen i sig som att fokuserat lite mer på hur besattheten påverkade huvudpersonerna. Det var det avsnittet gjorde rätt, de borde däremot gått längre och verkligen tryckt på allas knappar och inte bara Wes.

Ja precis! Jag är helt enig. Avsnittets höjdpunkt var ju när demonen pratade med Wesley och "tryckte på knappar". Jag hade gärna sett lite mer maktkamp mellan "demonen/besatt pojke" och "gänget" (A/C/W). Nu la de ner tid på att få oss åskådare att tro att det var pappan i familjen som var den onde. De scenerna kunde gärna varit kortare.

En annan bra scen var när Angel tog saken (korset) i egna händer och drev ut demonen ur pojken. Slutklämmen med att det var demonen som ville bli räddad och att pojken var genuint ond var också bra.

[noike]

Precis. Det känns lite som om att det är ett återkommande tema under säsongen: bra idé, lite bristande och ojämn utföring. För just den här gick inte att sammanfoga med en "vem är det?"-struktur alls. Den bara stjäl tid.

[AKS]

Det finns under S1 fyra självklara toppavsnitt för mig: I Will Remember You, Five by Five, Sanctuary och To Shanshu in LA. Av de avsnitt som återstår är detta ett av mina favoriter.

Precis som jag skrev i mitt inlägg på första sidan så är det mörkret i detta avsnitt som tilltalar mig. För mig är det inte bara en cool twist att det där demonen som vill bli räddad: det är raison d’être för avsnittet. Det faktum att allt det hemska som utförts avsnittet igenom (även det som det bara pratas om) är utfört av ett barn utan samvete, utan godhet, utan ondska. Det gör pappans replik en kvart in i avsnittet ganska jobbig:

SETH: For the last three years it's been all I could do to hold this family together. Now you come here and tell me there may be a reason for all the terror and a way to end it? Maybe you are an angel.

Men i slutändan finns det inget som någon kan göra. Det är inte demonen som ställt till det i tre år, det är sonen. Darkness.

En annan sak jag gillar är att vi får veta mer om Wesley and it ain't a pretty picture. Stackars.

6 av 10

[Echolls]

Bra story i det här avsnittet och jag tycker om hur det slutar. Pojken är väldigt obehaglig.

Åh, jag blir tårögd när Angel kallar Wesley för Doyle och sen säger "I miss him" till Cordy. Jag gillar verkligen när Angel delar med sig av sina känslor, det är ju inte ofta han gör det.

Favoritcitat:

Cordy: It’s almost over. And Angel is good at this kind of thing, and Wesley... – Well, I’m sure they’ll be right back with the priest.

Betyg: 6

[WillowGirl]

Exorcisten-flört, eller vad usch, otäck demon var det.
Och lite rörande att Doyle kom på tal..